5 Bliven alltså Guds efterföljare, såsom hans älskade barn,

² och vandren i kärlek, såsom Kristus älskade eder och utgav sig själv för oss till en gåva och ett offer, »Gud till en välbehaglig lukt». Paulus' brev till efesierna, 5 Kapitlet Förmaningar att undfly mörkrets gärningar och vandra såsom ljusets barn. Äkta makars plikter mot varandra.

³ Men otukt och orenhet, av vad slag det vara må, och girighet skolen I, såsom det anstår heliga, icke ens låta nämnas bland eder,

⁴ ej heller ohöviskt väsende och dåraktigt tal och gyckel; sådant är otillbörligt. Låten fastmer tacksägelse höras.

⁵ Ty det bören I veta, och det insen I också själva, att ingen otuktig eller oren människa har arvedel i Kristi och Guds rike, ej heller någon girig, ty en sådan är en avgudadyrkare.

⁶ Låten ingen bedraga eder med tomma ord; ty för sådana synder kommer Guds vrede över de ohörsamma.

⁷ Haven alltså ingen del i sådant.

⁸ I voren ju förut mörker, men nu ären I ljus i Herren; vandren då såsom ljusets barn.

⁹ Ty ljusets frukt består i allt vad godhet och rättfärdighet och sanning är.

¹⁰ Ja, vandren så, i det att I pröven vad som är välbehagligt för Herren.

¹¹ Och haven ingen delaktighet i mörkrets gärningar, som icke giva någon frukt, utan avslöjen dem fastmer.

¹² Vad av sådana människor i hemlighet förövas, därom är det skamligt till och med att tala;

¹³ men alltsammans bliver uppenbart, när det avslöjas genom ljuset. Ty varhelst något bliver uppenbart, där är ljus.

¹⁴ Därför heter det: »Vakna upp, du som sover, och stå upp ifrån de döda, så skall Kristus lysa fram för dig.»

¹⁵ Sen därför noga till, huru I vandren: att I vandren icke såsom ovisa människor, utan såsom visa;

¹⁶ och tagen väl i akt vart lägligt tillfälle. Ty tiden är ond.

¹⁷ Varen alltså icke oförståndiga, utan förstån vad som är Herrens vilja.

¹⁸ Och dricken eder icke druckna av vin; ty därav kommer ett oskickligt leverne. Låten eder fastmer uppfyllas av ande,

¹⁹ och talen till varandra i psalmer och lovsånger och andliga visor, och sjungen och spelen till Herrens ära i edra hjärtan,

²⁰ och tacken alltid Gud och Fadern för allt, i vår Herres, Jesu Kristi, namn.

²¹ Underordnen eder varandra i Kristi fruktan.

²² I hustrur, underordnen eder edra män, såsom I underordnen eder Herren;

²³ ty en man är sin hustrus huvud, såsom Kristus är församlingens huvud, han som ock är denna sin kropps Frälsare.

²⁴ Ja, såsom församlingen underordnar sig Kristus, så skola ock hustrurna i allt underordna sig sina män.

²⁵ I män, älsken edra hustrur, såsom Kristus har älskat församlingen och utgivit sig själv för henne

²⁶ till att helga henne, genom att rena henne medelst vattnets bad, i kraft av ordet.

²⁷ Ty så ville han själv ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck och skrynka och annat sådant; fastmer skulle hon vara helig och ostrafflig.

²⁸ På samma sätt äro männen pliktiga att älska sina hustrur, då dessa ju äro deras egna kroppar; den som älskar sin hustru, han älskar sig själv.

²⁹ Ingen har någonsin hatat sitt eget kött; i stället när och omhuldar man det, såsom Kristus gör med församlingen,

³⁰ eftersom vi äro lemmar av hans kropp.

³¹ »Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett kött.» --

³² Den hemlighet som ligger häri är stor; jag säger detta med tanke på Kristus och församlingen.

³³ Dock gäller också om eder att var och en skall älska sin hustru såsom sig själv; men hustrun å sin sida skall visa sin man vördnad.