Domarboken 9
Svenska 1917
9 Men Abimelek, Jerubbaals son, gick bort till sin moders bröder i Sikem och talade till dem och till alla som voro besläktade med hans morfaders hus, och sade:
2 »Talen så till alla Sikems borgare: Vilket är bäst för eder: att sjuttio män, alla Jerubbaals söner, råda över eder, eller att en enda man råder över eder? Kommen därjämte ihåg att jag är edert kött och ben.»
3 Då talade hans moders bröder till hans förmån allt detta inför alla Sikems borgare. Och dessa blevo vunna för Abimelek, ty de tänkte: »Han är ju vår broder.»
4 Och de gåvo honom sjuttio siklar silver ur Baal-Berits tempel; för dessa lejde Abimelek löst folk och äventyrare, vilkas anförare han blev.
5 Därefter begav han sig till sin faders hus i Ofra och dräpte där sina bröder, Jerubbaals söner, sjuttio män, och detta på en och samma sten; dock blev Jotam, Jerubbaals yngste son, vid liv, ty han hade gömt sig.
6 Sedan församlade sig alla Sikems borgare och alla som bodde i Millo och gingo åstad och gjorde Abimelek till konung vid Vård-terebinten invid Sikem.
7 När man berättade detta far Jotam, gick han åstad och ställde sig på toppen av berget Gerissim och hov upp sin röst och ropade och sade till dem: »Hören mig, I Sikems borgare, för att Gud ock må höra eder.
8 Träden gingo en gång åstad för att smörja en konung över sig. Och de sade till olivträdet: 'Bliv du konung över oss'
9 Men olivträdet svarade dem: 'Skulle jag avstå från min fetma, som både gudar och människor ära mig för, och gå bort för att svaja över de andra träden?'
10 Då sade träden till fikonträdet: 'Kom du och bliv konung över oss.'
11 Men fikonträdet svarade dem: 'Skulle jag avstå från min sötma och min goda frukt och gå bort för att svaja över de andra träden?'
12 Då sade träden till vinträdet: 'Kom du och bliv konung över oss.'
13 Men vinträdet svarade dem: 'Skulle jag avstå från min vinmust, som gör både gudar och människor glada, och gå bort för att svaja över de andra träden?'
14 Då sade alla träden till törnbusken: 'Kom du och bliv konung över oss.'
15 Törnbusken svarade träden: 'Om det är eder uppriktiga mening att smörja mig till konung över eder, så kommen och tagen eder tillflykt under min skugga; varom icke, så skall eld gå ut ur törnbusken och förtära cedrarna på Libanon.'
16 Så hören nu: om I haven förfarit riktigt och redligt däri att I haven gjort Abimelek till konung, och om I haven förfarit väl mot Jerubbaal och hans hus, och haven vedergällt honom efter hans gärningar --
17 ty I veten att min fader stridde för eder och vågade sitt liv för att rädda eder från Midjans hand,
18 under det att I däremot i dag haven rest eder upp mot min faders hus och dräpt hans söner, sjuttio män, på en och samma sten, och gjort Abimelek, hans tjänstekvinnas son, till konung över Sikems borgare, eftersom han är eder broder --
19 om I alltså denna dag haven förfarit riktigt och redligt mot Jerubbaal och hans hus, då mån I glädja eder över Abimelek, och han må ock glädja sig över eder;
20 varom icke, så må eld gå ut från Abimelek och förtära Sikems borgare och dem som bo i Millo, och från Sikems borgare och från dem som bo i Millo må eld gå ut och förtära Abimelek.»
21 Och Jotam skyndade sig undan och flydde bort till Beer, och där bosatte han sig för att vara i säkerhet för sin broder Abimelek.
22 När Abimelek hade härskat över Israel i tre år,
23 sände Gud en tvedräktsande mellan Abimelek och Sikems borgare, så att Sikems borgare avföllo från Abimelek.
24 Detta skedde, för att våldet mot Jerubbaals sjuttio söner skulle bliva hämnat, och för att deras blod skulle komma över deras broder Abimelek som dräpte dem, så ock över Sikems borgare, som lämnade honom understöd, så att han kunde dräpa sina bröder.
25 För att skada honom lade Sikems borgare nu folk i försåt på bergshöjderna, och dessa plundrade alla som drogo vägen fram därförbi. Detta blev berättat för Abimelek.
26 Men Gaal, Ebeds son, kom nu dit med sina bröder, och de drogo in i Sikem. Och Sikems borgare fattade förtroende för honom.
27 Så hände sig en gång att de gingo ut på fältet och avbärgade sina vingårdar och pressade druvorna och höllo en glädjefest, och de gingo därvid in i sin guds hus och åto och drucko, och uttalade förbannelser över Abimelek.
28 Och Gaal, Ebeds son, sade: »Vad är Abimelek, och vad är Sikem, eftersom vi skola tjäna honom? Han är ju Jerubbaals son, och Sebul är hans tillsyningsman. Nej, tjänen män som härstamma från Hamor, Sikems fader. Varför skulle vi tjäna denne?
29 Ack om jag hade detta folk under min vård! Då skulle jag driva bort Abimelek.» Och i fråga om Abimelek sade han: »Föröka din här och drag ut.»
30 Men när Sebul, hövitsmannen i staden, fick höra vad Gaal, Ebeds son, hade sagt, upptändes hans vrede.
31 Och han sände listeligen bud till Abimelek och lät säga: »Se, Gaal, Ebeds son, och hans bröder hava kommit till Sikem, och de hålla just nu på att uppvigla staden mot dig.
32 Bryt därför nu upp om natten, du med ditt folk, och lägg dig i bakhåll på fältet.
33 Sedan må du i morgon bittida, när solen går upp, störta fram mot staden. När han då med sitt folk drager ut mot dig, må du göra med honom vad tillfället giver vid handen.»
34 Då bröt Abimelek med allt sitt folk upp om natten, och de lade sig i bakhåll mot Sikem, i fyra hopar.
35 Och Gaal, Ebeds son, kom ut och ställde sig vid ingången till stadsporten; och i detsamma bröt Abimelek med sitt folk fram ifrån bakhållet.
36 När då Gaal såg folket, sade han till Sebul: »Se, där kommer folk ned från bergshöjderna.» Men Sebul svarade honom: »Det är skuggan av bergen, som för dina ögon ser ut såsom människor.»
37 Gaal tog åter till orda och sade: »Jo, där kommer folk ned från Mittelhöjden, och en annan hop kommer på vägen från Teckentydarterebinten.»
38 Då sade Sebul till honom: »Var är nu din stortalighet, du som sade: 'Vad är Abimelek, eftersom vi skola tjäna honom?' Se, här kommer det folk som du så föraktade. Drag nu ut och strid mot dem.
39 Så drog då Gaal ut i spetsen för Sikems borgare och gav sig i strid med Abimelek.
40 Men Abimelek jagade honom på flykten, och han flydde undan för honom; och många föllo slagna ända fram till stadsporten.
41 Och Abimelek stannade i Aruma; men Sebul drev bort Gaal och hans bröder och lät dem icke längre stanna i Sikem.
42 Dagen därefter gick folket ut på fältet; och man berättade detta för Abimelek.
43 Då tog han sitt folk och delade dem i tre hopar och lade sig i bakhåll på fältet. Och när han fick se att folket gick ut ur staden, bröt han upp och anföll dem och nedgjorde dem.
44 Abimelek och de hopar han hade med sig störtade nämligen fram och ställde sig vid ingången till stadsporten; men de båda andra hoparna störtade fram mot alla som voro på fältet och nedgjorde dem.
45 När så Abimelek hade ansatt staden hela den dagen, intog han den och dräpte det folk som fanns därinne Sedan rev han ned staden och beströdde platsen med salt.
46 När besättningen i Sikems torn hörde detta, begåvo de sig alla till det fasta valvet i El-Berits tempelbyggnad.
47 Och när det blev berättat for Abimelek att hela besättningen i Sikems torn hade församlat sig där,
48 gick han med allt sitt folk upp till berget Salmon; och Abimelek tog en yxa i sin hand och högg av en trädgren och lyfte upp den och lade den på axeln; och han sade till sitt folk: »Gören med hast detsamma som I haven sett mig göra.»
49 Då högg också allt folket av var sin gren och följde efter Abimelek, och de lade grenarna intill det fasta valvet och tände upp eld till att förbränna valvet jämte dem som voro där. Så omkommo ock alla de människor som bodde i Sikems torn, vid pass tusen män och kvinnor.
50 Och Abimelek drog åstad till Tebes och belägrade Tebes och intog det.
51 Men mitt i staden var ett starkt torn, och dit flydde alla män och kvinnor, alla borgare i staden, och stängde igen om sig; sedan stego de upp på tornets tak.
52 Och Abimelek kom till tornet och angrep det; och han gick fram till porten på tornet för att bränna upp den i eld.
53 Men en kvinna kastade en kvarnsten ned på Abimeleks huvud och bräckte så hans huvudskål.
54 Då ropade han med hast på sin vapendragare och sade till honom: »Drag ut ditt svärd och döda mig, för att man icke må säga om mig: En kvinna dräpte honom.» Då genomborrade hans tjänare honom, så att han dog.
55 När nu israeliterna sågo att Abimelek var död, gingo de hem, var och en till sitt.
56 Alltså lät Gud det onda som Abimelek hade gjort mot sin fader, då han dräpte sina sjuttio bröder, komma tillbaka över honom.
57 Och allt det onda som Sikems män hade gjort lät Gud ock komma tillbaka över deras huvuden. Så gick Jotams, Jerubbaals sons, förbannelse i fullbordan på dem.
Shofetim 9
Orthodox Jewish Bible
9 And Avimelech ben Yerubaal went to Shechem unto achei immo, and spoke with them, and with all the mishpakhat bais avi immo, saying,
2 Speak, now, in the ears of all the ba’alei Shechem, Which is better for you, either that all the Bnei Yerubaal, which are threescore and ten persons, reign over you, or that one man reign over you? Remember also that I am your etzem (bone) and your basar (flesh).
3 And the achei immo spoke of him in the ears of all the ba’alei Shechem all these words; and their lev inclined to follow Avimelech; for they said, He is acheinu.
4 And they gave him 70 pieces of kesef out of the bais Baal-brit, wherewith Avimelech hired morally empty and reckless persons, which followed him.
5 And he went unto his bais avi at Ophrah, and slaughtered his brethren the Bnei Yerubaal, being 70 persons, upon one even (stone); notwithstanding yet Yotam the youngest ben Yerubaal escaped; for he hid himself.
6 And all the ba’alei Shechem gathered together, and all the Bais Millo, and went, and crowned Avimelech melech, by the great tree near the pillar that was in Shechem.
7 And when they told it to Yotam, he went and stood on top of Mt Gerizim, lifted up his voice, cried out, and said unto them, Pay heed unto me, ye ba’alei Shechem, that Elohim may pay heed unto you.
8 The etzim (trees) went forth one day to anoint a melech over them; and they said unto the zayit (olive tree), Reign thou over us.
9 But the zayit said unto them, Should I leave my oil, wherewith by me they honor Elohim and anashim, and go to be promoted over the etzim?
10 And the etzim (trees) said to the te’enah (fig tree), Come thou, and reign over us.
11 But the te’enah said unto them, Should I forsake my sweetness, and my good fruit, and go to be promoted over the etzim (trees)?
12 Then said the etzim (trees) unto the gefen, Come thou, and reign over us.
13 And the gefen said unto them, Should I leave my tirosh, which cheereth Elohim and anashim, and go to be promoted over the etzim?
14 Then said all the etzim (trees) unto the thornbush, Come thou, and reign over us.
15 And the thornbush said unto the etzim (trees), If b’emes ye anoint me melech over you, then come and take refuge in my tzel (shade): and if not, let eish come out of the thornbush, and devour the cedars of the Levanon.
16 Now therefore, if ye have done b’emes and in good faith, in that ye have made Avimelech melech, and if ye have dealt tovah with Yerubaal [Gid’on] and his bais, and have done unto him according to the deserving of his hands—
17 For avi [Gid’on] fought for you, and risked his nefesh, and delivered you out of the yad Midyan;
18 And ye are risen up against bais avi this day, and have slain his banim, threescore and ten persons, upon one even (stone), and have made Avimelech, ben amah (son of his slave girl), melech over the ba’alei Shechem, because he is your brother—
19 If ye then have dealt b’emes and in good faith with Yerubaal and with his bais this day, then rejoice ye in Avimelech, and let him also rejoice in you;
20 But if not, let eish come out from Avimelech, and devour the ba’alei Shechem, and the Bais Millo; and let eish come out from the ba’alei Shechem, and from the Bais Millo, and devour Avimelech.
21 And Yotam ran away, and escaped, and went to Be’er, and dwelt there, for fear of Avimelech his brother.
22 When Avimelech had reigned shalosh shanim over Yisroel,
23 Then Elohim sent a ruach ra’ah between Avimelech and the ba’alei Shechem; and the ba’alei Shechem dealt treacherously with Avimelech;
24 That the chamas done to the 70 Bnei Yerubaal might come, and their dahm be laid upon Avimelech their brother, which slaughtered them; and upon the ba’alei Shechem, which aided him in the slaughter of his brethren.
25 And the ba’alei Shechem set ambushers in wait for him on top of the hills, and they robbed all that passed along that derech by them; and it was told Avimelech.
26 And Gaal ben Eved came with his achim, went over to Shechem; the ba’alei Shechem put their confidence in him.
27 And they went out into the sadeh, and gathered their kramim, and trode the grapes, and made merry, and went into the bais eloheihem, and did eat and drink, and cursed Avimelech.
28 And Gaal ben Eved said, Who is Avimelech, and who is Shechem, that we should serve him? Is not he ben Yerubaal? And Zevul his pakid? Serve the anshei Chamor avi Shechem. For why should we serve him?
29 O that this people were under my yad! Then would I remove Avimelech. And he said to Avimelech, Gather thine tze’va (army), and come out!
30 And when Zevul the sar of the Ir heard the words of Gaal ben Eved, his anger was kindled.
31 And he sent malachim unto Avimelech covertly, saying, Hinei, Gaal ben Eved and his brethren have come to Shechem; and, hinei, they incite the Ir against thee.
32 Now therefore go up by lailah, thou and the people with thee, and lie in wait in the sadeh:
33 And it shall be, that in the boker, as soon as the shemesh is up, thou shalt rise early, and set upon the Ir; and, hinei, when he and the people with him come out against thee, then mayest thou do to them just as thy hand finds to do.
34 And Avimelech rose up, and kol haAm that were with him, by lailah, and they laid wait in ambush against Shechem in four companies.
35 And Gaal ben Eved went out, and stood in the petach sha’ar haIr; and Avimelech and the people that were with him rose up from lying in wait for ambush.
36 And when Gaal saw the people, he said to Zevul, Hinei, there come people down from the top of the mountains. And Zevul said unto him, Thou seest the tzel of the mountains as if seeing anashim.
37 And Gaal spoke again, and said, Hinei, there come people down the middle of the land, and another company come along by the Elon Me’onenim.
38 Then said Zevul unto him, Where is now thy mouth, wherewith thou saidst, Who is Avimelech that we should serve him? Is not this the people that thou hast despised? Go out, now, and fight against him.
39 And Gaal went out before the ba’alei Shechem, and fought with Avimelech.
40 And Avimelech chased him, and he fled before him, and many were overthrown and chalalim (wounded), even unto the petach hasha’ar.
41 And Avimelech dwelt at Arumah; and Zevul thrust out Gaal and his achim, that they should not dwell in Shechem.
42 And it came to pass on the next day, that the people went out into the sadeh; and they told Avimelech.
43 And he took the people, and divided them into three companies, and laid wait concealed in the sadeh, and looked, and, hinei, the people were come forth out of the Ir; and he rose up against them, and attacked them.
44 And Avimelech, and the company that was with him, rushed forward, and stood in the petach sha’ar of the Ir; and the two other companies rushed upon all who were in the sadeh, and slaughtered them.
45 And Avimelech fought against the Ir all that day; and he took the Ir, and slaughtered the people that was therein, and destroyed the Ir, and sowed it with melach (salt).
46 And when all the ba’alei migdal Shechem heard that, they entered into the stronghold of the bais el brit.
47 And it was told Avimelech, that all the ba’alei migdal Shechem were gathered together.
48 And Avimelech got him up to Mt Tzalmon, he and all the people that were with him; and Avimelech took axes in his yad, and cut down a branch from the etzim (trees), and lifted it, and laid it on his shoulder, and said unto the people that were with him, What ye have seen me do, make haste, and do as I have done.
49 And kol haAm likewise cut down every man his branch, and followed Avimelech, and piled them against the stronghold, and set the stronghold on eish over them; so that all the anshei migdal Shechem died also, about a thousand men and women.
50 Then went Avimelech to Tevetz, and encamped against Tevetz, and captured it.
51 But there was a migdal oz within the Ir, and there fled all the anashim and nashim, and all ba’alei haIr, and locked it after them, and got them up to the top of the migdal.
52 And Avimelech came unto the migdal, and fought against it, and drew near unto the petach of the migdal to burn it with eish.
53 And a certain woman dropped an upper millstone upon Avimelech’s head, and cracked his gulgolet (skull).
54 Then he called hastily unto the na’ar his armorbearer, and said unto him, Draw thy cherev, and slay me, that men say not of me, An isha slaughtered him. And his na’ar thrust him through, and he died.
55 And when the Ish Yisroel saw that Avimelech was dead, they departed every man unto his place.
56 Thus Elohim repaid the wickedness of Avimelech, which he did unto his av, in slaying his seventy brethren;
57 And all the evil of the anshei Shechem did Elohim render upon their heads: and upon them came the Kelalat Yotam ben Yerubaal.
Copyright © 2002, 2003, 2008, 2010, 2011 by Artists for Israel International