Gideon besegrar midjaniterna

(A) Tidigt nästa morgon drog Jerubbaal, det vill säga Gideon, i väg med allt folket som följde honom, och de slog läger vid Harodskällan. Han hade då midjaniternas läger norr om sig, på slätten mot Morehöjden.

(B) Herren sade till Gideon: ”Folket som följer dig är för många för att jag ska vilja ge midjaniterna i deras hand. Israel kan då berömma sig mot mig och säga: Min egen hand har frälst mig. (C) Meddela nu folket: Den som är rädd och förskräckt kan vända om och skynda sig bort från Gileads berg.” Då vände 22 000 man av folket tillbaka, och bara 10 000 stannade kvar.

Men Herren sade till Gideon: ”Folket är fortfarande för många. För ner dem till vattnet, så ska jag där göra ett urval bland dem åt dig. När jag säger till dig: ’Den ska gå med dig’, så ska han gå med dig. När jag säger till dig: ’Den ska inte gå med dig’, så ska han inte gå med.” Så förde han folket ner till vattnet. Och Herren sade till Gideon: ”Alla som läppjar av vattnet[a] som hunden gör, dem ska du skilja ut från dem som går ner på knä för att dricka.” Då visade det sig att antalet som hade läppjat av vattnet genom att föra det till munnen med handen var trehundra män. Alla de andra hade gått ner på knä för att dricka vatten. (D) Herren sade då till Gideon: ”Med de trehundra män som läppjade av vattnet ska jag frälsa er och ge midjaniterna i din hand. Alla de andra kan gå hem, var och en till sitt.” Då tog de över folkets matförråd och deras horn, och därefter lät han de andra israeliterna gå hem, var och en till sitt tält. Han behöll bara de trehundra männen. Och midjaniternas läger låg nedanför honom på slätten.

Den natten sade Herren till Gideon: ”Res dig och gå ner mot lägret, för jag har gett det i din hand. 10 Men om du är rädd för att dra ner, gå då ner till lägret med din tjänare Pura 11 och hör vad de säger där. Då ska du få mod att dra ner mot lägret.” Han gick då ner med sin tjänare Pura till förposterna ytterst i lägret. 12 (E) Och midjaniterna, amalekiterna och alla österlänningarna låg där i dalen, talrika som gräshoppor. Deras kameler var oräkneliga, talrika som sanden på havets strand.

13 När Gideon kom dit höll just en man på att berätta en dröm för en annan. Han sade: ”Jag hade en dröm. En kornbrödskaka kom rullande in i midjaniternas läger. Den kom fram till tältet och slog till det så att det föll och vändes upp och ner, och tältet blev liggande.” 14 Då svarade den andre: ”Det kan inte betyda något annat än israeliten Gideons, Joashs sons, svärd. Gud har gett midjaniterna och hela lägret i hans hand.”

15 När Gideon hörde drömmen och dess uttydning föll han ner och tillbad. Därefter vände han tillbaka till Israels läger och sade: ”Res er, Herren har gett midjaniternas läger i er hand!” 16 Han delade sina trehundra män i tre grupper och gav dem alla horn i händerna och tomma krukor med facklor inne i krukorna. 17 Han sade till dem: ”Se på mig och gör som jag! Så snart jag nått utkanten av lägret ska ni göra som jag. 18 När jag och alla som är med mig blåser i hornen, ska ni också blåsa i hornen runt omkring hela lägret och ropa: För Herren och för Gideon!”

19 Så kom Gideon och de hundra män han hade med sig till utkanten av lägret, när den mellersta nattväkten gick in[b] och man just hade ställt ut vakterna. Då blåste de i hornen och krossade krukorna som de hade i händerna. 20 Alla tre grupperna blåste i hornen och slog sönder krukorna. De grep facklorna med vänster hand och hornen med höger hand, och blåste i dem och ropade: ”Herrens och Gideons svärd!” 21 Men de stod stilla, var och en på sin plats, runt omkring lägret. Då började alla i lägret att irra omkring och skrikande ta till flykten. 22 (F) När de trehundra hornen ljöd, vände Herren den enes svärd mot den andre i hela lägret. De som var i lägret flydde ända till Bet-Hashitta, åt Serera till, ända till utkanten av Abel-Mehola, förbi Tabbat.

23 Då samlades israeliterna från Naftali och Asher och från hela Manasse och förföljde midjaniterna. 24 Gideon sände budbärare över hela Efraims bergsbygd och sade: ”Dra ner mot midjaniterna och spärra all tillgång till vatten i deras väg ända till Bet-Bara och Jordan.” Så uppbådades alla Efraims män och spärrade all tillgång till vatten ända till Bet-Bara och Jordan.

25 (G) De tog till fånga två midjanitiska furstar, Oreb och Seeb. De dödade Oreb vid Orebsklippan, och Seeb dödade de vid Seebspressen. Sedan förföljde de midjaniterna och förde Orebs och Seebs huvuden till Gideon på andra sidan Jordan.

Footnotes

  1. 7:5 läppjar av vattnet   Troligen ur kupad hand, med vaksam blick på omgivningen.
  2. 7:19 när den mellersta nattväkten gick in   Ca kl 22. Nattens tolv timmar var indelade i tre nattväkter.

Gideon besegrar midjaniterna

Tidigt nästa morgon slog Gideon, eller Jerubbaal som han nu också kallades, och hans armé läger vid Harodskällan. Midjaniternas läger låg norr om dem nere i dalen vid foten av Morehöjden.

Då sa Herren till Gideon: Ni är alldeles för många! Jag kan inte låta er allesammans strida mot midjaniterna, för då kommer Israels folk att skryta och säga: 'Vi var tillräckligt många för att klara det själva.'

Skicka därför hem alla som är rädda och oroliga.Tjugotvå tusen man vände då hem igen, och tio tusen blev kvar beredda till strid.

Det är fortfarande för många, sa Herren till Gideon. För ner dem till källan, så ska jag visa dig vilka du ska använda i striden och vilka som ska återvända hem.

5-6 Gideon samlade dem alltså nere vid vattnet, och där sa Herren till honom: Dela nu upp männen i två grupper. I en grupp ska du placera alla dem som med handen för upp vattnet till munnen och slickar det i sig som en hund. I den andra gruppen placerar du alla som går ner på sina knän och dricker med munnen nere i vattnet.Det var bara tre hundra man som drack ur handen. Alla de övriga föll på knä och drack.

Jag ska besegra midjaniterna med dessa tre hundra! sa Herren till Gideon. Skicka hem alla de andra!

8-9 När Gideon hade samlat ihop alla de lerkärl och trumpeter som männen haft med sig, skickade han hem dem.På natten sa Herren till Gideon: Bryt upp nu! Ta med dig dina soldater och anfall midjaniterna, för nu ska jag låta dig besegra dem!

10 Men om du är rädd och tvekar ska du först gå ner till deras läger med din tjänare Pura

11 och lyssna till vad de säger om er. Du kommer att bli mycket uppmuntrad av vad du får höra!Gideon tog alltså med sig Pura, och i mörkret smög de fram till utkanten av lägret nere i dalen,

12-13 där fienden höll till. De uppfyllde dalen som gräshoppor, och det var lika omöjligt att räkna deras kameler som sanden på havsstranden. Gideon kröp fram till ett av tälten, just som en man hade vaknat upp ur en dröm och höll på att berätta den för sina kamrater.Jag hade en sådan märklig dröm, sa han. Jag såg en väldig brödkaka, som rullade in i lägret. Den rullade fram mot vårt tält så att det slogs omkull och blev liggande!

14 Din dröm kan bara betyda en sak! sa en av de andra soldaterna. Gideon, Joas' son, israeliten, kommer att anfalla och besegra oss alla!

15 När Gideon hörde om drömmen och dess uttydning kunde han inte annat än tacka Gud. Han återvände till sina män och ropade: Gör er genast i ordning, för Herren tänker låta er besegra midjaniterna!

16 Han delade upp de tre hundra männen i tre grupper och gav varje man en trumpet och en lerkruka med en fackla i.

17 Sedan avslöjade han sin plan:När vi kommer till de första vakterna vid förposten, ska ni göra som jag gör.

18 Så snart jag och männen i min grupp blåser i trumpeterna, ska ni också blåsa i era trumpeter från alla håll runt lägret och sedan ropa: 'För Herren och för Gideon!'

19-20 Gideon och hans ett hundra män nådde lägrets utkant strax efter vaktavlösningen vid midnatt.Plötsligt blåste de i sina trumpeter och slog sönder lerkrukorna så att facklorna kunde sprida sitt sken. Då gjorde de två andra grupperna likadant. De blåste i trumpeterna, som de höll i höger hand, medan de lyfte upp facklorna med den vänstra och ropade: För Herren och för Gideon!

21 Sedan stod de där bara och såg på medan den väldiga fiendearmén sprang fram och tillbaka i panik och sedan flydde.

22 I den förvirring som uppstod lät Herren dem börja slåss mot varandra överallt i hela lägret. De flydde ända bort till Bet-Hasitta, nära Serera och förbi Tabbat till stranden vid Abel-Mehola.

23 Gideon sände då bud till trupperna i Naftali, Aser och Manasse med order att förfölja de flyende.

24 Gideon skickade också ut budbärare över hela Efraims bergsbygd med order att besätta övergångsställena vid Jordan ända upp till Bet-Bara, för att hindra midjaniterna att ta sig över.

25 Oreb och Seeb, midjaniternas två generaler, blev tillfångatagna. Oreb dödades vid den klippa som nu bär hans namn, och Seeb blev dödad vid det som numera kallas Seebs vinpress. Och Israeliterna tog med sig Orebs och Seebs huvuden över Jordan och gav dem till Gideon.

Then Jerubbaal, who is Gideon, and all the people that were with him, rose up early, and pitched beside the well of Harod: so that the host of the Midianites were on the north side of them, by the hill of Moreh, in the valley.

And the Lord said unto Gideon, The people that are with thee are too many for me to give the Midianites into their hands, lest Israel vaunt themselves against me, saying, Mine own hand hath saved me.

Now therefore go to, proclaim in the ears of the people, saying, Whosoever is fearful and afraid, let him return and depart early from mount Gilead. And there returned of the people twenty and two thousand; and there remained ten thousand.

And the Lord said unto Gideon, The people are yet too many; bring them down unto the water, and I will try them for thee there: and it shall be, that of whom I say unto thee, This shall go with thee, the same shall go with thee; and of whomsoever I say unto thee, This shall not go with thee, the same shall not go.

So he brought down the people unto the water: and the Lord said unto Gideon, Every one that lappeth of the water with his tongue, as a dog lappeth, him shalt thou set by himself; likewise every one that boweth down upon his knees to drink.

And the number of them that lapped, putting their hand to their mouth, were three hundred men: but all the rest of the people bowed down upon their knees to drink water.

And the Lord said unto Gideon, By the three hundred men that lapped will I save you, and deliver the Midianites into thine hand: and let all the other people go every man unto his place.

So the people took victuals in their hand, and their trumpets: and he sent all the rest of Israel every man unto his tent, and retained those three hundred men: and the host of Midian was beneath him in the valley.

And it came to pass the same night, that the Lord said unto him, Arise, get thee down unto the host; for I have delivered it into thine hand.

10 But if thou fear to go down, go thou with Phurah thy servant down to the host:

11 And thou shalt hear what they say; and afterward shall thine hands be strengthened to go down unto the host. Then went he down with Phurah his servant unto the outside of the armed men that were in the host.

12 And the Midianites and the Amalekites and all the children of the east lay along in the valley like grasshoppers for multitude; and their camels were without number, as the sand by the sea side for multitude.

13 And when Gideon was come, behold, there was a man that told a dream unto his fellow, and said, Behold, I dreamed a dream, and, lo, a cake of barley bread tumbled into the host of Midian, and came unto a tent, and smote it that it fell, and overturned it, that the tent lay along.

14 And his fellow answered and said, This is nothing else save the sword of Gideon the son of Joash, a man of Israel: for into his hand hath God delivered Midian, and all the host.

15 And it was so, when Gideon heard the telling of the dream, and the interpretation thereof, that he worshipped, and returned into the host of Israel, and said, Arise; for the Lord hath delivered into your hand the host of Midian.

16 And he divided the three hundred men into three companies, and he put a trumpet in every man's hand, with empty pitchers, and lamps within the pitchers.

17 And he said unto them, Look on me, and do likewise: and, behold, when I come to the outside of the camp, it shall be that, as I do, so shall ye do.

18 When I blow with a trumpet, I and all that are with me, then blow ye the trumpets also on every side of all the camp, and say, The sword of the Lord, and of Gideon.

19 So Gideon, and the hundred men that were with him, came unto the outside of the camp in the beginning of the middle watch; and they had but newly set the watch: and they blew the trumpets, and brake the pitchers that were in their hands.

20 And the three companies blew the trumpets, and brake the pitchers, and held the lamps in their left hands, and the trumpets in their right hands to blow withal: and they cried, The sword of the Lord, and of Gideon.

21 And they stood every man in his place round about the camp; and all the host ran, and cried, and fled.

22 And the three hundred blew the trumpets, and the Lord set every man's sword against his fellow, even throughout all the host: and the host fled to Bethshittah in Zererath, and to the border of Abelmeholah, unto Tabbath.

23 And the men of Israel gathered themselves together out of Naphtali, and out of Asher, and out of all Manasseh, and pursued after the Midianites.

24 And Gideon sent messengers throughout all mount Ephraim, saying, come down against the Midianites, and take before them the waters unto Bethbarah and Jordan. Then all the men of Ephraim gathered themselves together, and took the waters unto Bethbarah and Jordan.

25 And they took two princes of the Midianites, Oreb and Zeeb; and they slew Oreb upon the rock Oreb, and Zeeb they slew at the winepress of Zeeb, and pursued Midian, and brought the heads of Oreb and Zeeb to Gideon on the other side Jordan.

Gideon Defeats the Midianites

Early in the morning, Jerub-Baal(A) (that is, Gideon(B)) and all his men camped at the spring of Harod.(C) The camp of Midian(D) was north of them in the valley near the hill of Moreh.(E) The Lord said to Gideon, “You have too many men. I cannot deliver Midian into their hands, or Israel would boast against me, ‘My own strength(F) has saved me.’ Now announce to the army, ‘Anyone who trembles with fear may turn back and leave Mount Gilead.(G)’” So twenty-two thousand men left, while ten thousand remained.

But the Lord said to Gideon, “There are still too many(H) men. Take them down to the water, and I will thin them out for you there. If I say, ‘This one shall go with you,’ he shall go; but if I say, ‘This one shall not go with you,’ he shall not go.”

So Gideon took the men down to the water. There the Lord told him, “Separate those who lap the water with their tongues as a dog laps from those who kneel down to drink.” Three hundred of them(I) drank from cupped hands, lapping like dogs. All the rest got down on their knees to drink.

The Lord said to Gideon, “With the three hundred men that lapped I will save you and give the Midianites into your hands.(J) Let all the others go home.”(K) So Gideon sent the rest of the Israelites home but kept the three hundred, who took over the provisions and trumpets of the others.

Now the camp of Midian lay below him in the valley. During that night the Lord said to Gideon, “Get up, go down against the camp, because I am going to give it into your hands.(L) 10 If you are afraid to attack, go down to the camp with your servant Purah 11 and listen to what they are saying. Afterward, you will be encouraged to attack the camp.” So he and Purah his servant went down to the outposts of the camp. 12 The Midianites, the Amalekites(M) and all the other eastern peoples had settled in the valley, thick as locusts.(N) Their camels(O) could no more be counted than the sand on the seashore.(P)

13 Gideon arrived just as a man was telling a friend his dream. “I had a dream,” he was saying. “A round loaf of barley bread came tumbling into the Midianite camp. It struck the tent with such force that the tent overturned and collapsed.”

14 His friend responded, “This can be nothing other than the sword of Gideon son of Joash,(Q) the Israelite. God has given the Midianites and the whole camp into his hands.”

15 When Gideon heard the dream and its interpretation, he bowed down and worshiped.(R) He returned to the camp of Israel and called out, “Get up! The Lord has given the Midianite camp into your hands.”(S) 16 Dividing the three hundred men(T) into three companies,(U) he placed trumpets(V) and empty jars(W) in the hands of all of them, with torches(X) inside.

17 “Watch me,” he told them. “Follow my lead. When I get to the edge of the camp, do exactly as I do. 18 When I and all who are with me blow our trumpets,(Y) then from all around the camp blow yours and shout, ‘For the Lord and for Gideon.’”

19 Gideon and the hundred men with him reached the edge of the camp at the beginning of the middle watch, just after they had changed the guard. They blew their trumpets and broke the jars(Z) that were in their hands. 20 The three companies blew the trumpets and smashed the jars. Grasping the torches(AA) in their left hands and holding in their right hands the trumpets they were to blow, they shouted, “A sword(AB) for the Lord and for Gideon!” 21 While each man held his position around the camp, all the Midianites ran, crying out as they fled.(AC)

22 When the three hundred trumpets sounded,(AD) the Lord caused the men throughout the camp to turn on each other(AE) with their swords.(AF) The army fled to Beth Shittah toward Zererah as far as the border of Abel Meholah(AG) near Tabbath. 23 Israelites from Naphtali, Asher(AH) and all Manasseh were called out,(AI) and they pursued the Midianites.(AJ) 24 Gideon sent messengers throughout the hill country of Ephraim, saying, “Come down against the Midianites and seize the waters of the Jordan(AK) ahead of them as far as Beth Barah.”

So all the men of Ephraim were called out and they seized the waters of the Jordan as far as Beth Barah. 25 They also captured two of the Midianite leaders, Oreb and Zeeb(AL). They killed Oreb at the rock of Oreb,(AM) and Zeeb at the winepress of Zeeb. They pursued the Midianites(AN) and brought the heads of Oreb and Zeeb to Gideon, who was by the Jordan.(AO)