Domarboken 5
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Deboras och Baraks sång
5 Debora och Barak, Avinoams son, sjöng den dagen denna sång:
2 ”När Israels furstar visar vägen
och folket villigt offrar sig,
prisa Herrens namn!
3 Hör, ni kungar, lyssna ni härskare!
Jag ska sjunga inför Herren
och spela inför Israels Gud.
4 Du, Herre, ledde oss ut ur Seir
och fram över Edoms slätter,
marken skakade, från himlen strömmade regnet ner
och vatten strömmar ur molnen.
5 Bergen skälvde inför Herren,
den Väldige på Sinai, Herren, Israels Gud.
6 På Shamgars, Anats sons, och Jaels tid
låg vägarna öde.
Vandrarna valde vindlande stigar.
7 Israel saknade ledare,
tills Debora trädde fram,
tills hon blev en mor för Israel.
8 När Israel valde nya gudar
kom striden fram till stadsportarna.[a]
Varken sköld eller spjut fanns.
Israels 40 000 saknade vapen.
9 Mitt hjärta vänder sig till Israels ledare
och till alla som villigt följer dem!
Prisa Herren!
10 Prisa honom, alla ni som rider på vita åsnor,
och sitter på dyrbara mattor
och alla ni som går till fots!
11 Sångarna sjunger lovsång vid brunnen,
sången om Herrens rättfärdiga gärningar,
hur han räddade Israel
med sina krigare.
Herrens folk tågade in
genom portarna.
12 Vakna, Debora,
vakna och sjung!
Stå upp, Barak!
Du, Avinoams son, för bort dina fångar!
13 Männen som fanns kvar
marscherade ner till de tappra.
Herrens folk kom till mig
med sina mäktiga.
14 Män kom från Efraim,
med rotfäste i Amalek,
och Benjamin,
som följde efter dig med dina skaror.
Från Makir kom furstar
och från Sebulon män med ledarstav.
15 Isaskars furstar följde Debora
och Barak ner i dalen.
Men Rubens stam
höll grundliga rådslag.
16 Varför satt du hemma bland fållorna[b]
och lyssnade på herdeflöjter?
Rubens stam höll grundliga rådslag.
17 Gilead stannade på andra sidan Jordan.
Varför blev Dan kvar vid sina fartyg?
Och Asher blev kvar vid stranden
i lugn och ro.
18 Men Sebulons och Naftalis stammar
riskerade livet på stridsfältets höjder.
19 Kanaans kungar
stred vid Tanak
nära Megiddos källor
men de blev utan silver och utan byte.
20 Till och med himlens stjärnor
stred mot Sisera.
21 Den brusande floden Kishon,
urtidsfloden
förde bort dem.
Dra vidare, var stark min själ!
22 Hör hovtrampet från fiendens hingstar!
Se hur stridshästarna jagar fram!
23 Men Herrens ängel befallde att förbanna Meros.
’Förbanna dess inbyggare’, sa han.
’De kom inte till Herrens hjälp,
till Herrens och hjältarnas hjälp.’
24 Välsignad bland kvinnorna ska Jael vara,
keniten Hevers hustru,
ja, välsignad mer än andra kvinnor som bor i tält.
25 Han bad om vatten, men hon gav honom mjölk
i en dyrbar skål,
hon bjöd honom på tjockmjölk.
26 Hennes hand grep efter tältpluggen,
hennes högra hand efter hammaren,
och med snickarens hammare
slog hon honom i huvudet,
genomborrade Siseras tinning.
27 Han sjönk ner vid hennes fötter,
låg stilla och var död.
28 Siseras mor såg väntande ut genom fönstret
och hon ropade:
’Varför dröjer hans vagn så länge?
Var är klappret av hovar?’
29 Då svarar hennes hovdam,
och själv ger hon samma svar:
30 ’Bytet de skiftar är stort,
en flicka åt var man eller två,
dyrbara mantlar åt Sisera
och vackra tyger,
brokiga dukar, en eller två åt den som tog byte.
Allt detta som byte!’
31 Herre, så ska alla dina fiender förgås,
men de som älskar Herren ska stråla av kraft
som den uppgående solen!”
Därefter fick landet fred i fyrtio år.
Domarboken 5
Svenska Folkbibeln 2015
Deboras och Baraks segersång
5 (A) Den dagen sjöng Debora och Barak, Abinoams son, denna sång:
2 När härförare anför i Israel,
när folket villigt offrar sig
– lova Herren!
3 Hör, ni kungar! Lyssna, ni furstar!
Jag vill sjunga, sjunga till Herren,
jag vill lovsjunga Herren,
Israels Gud.
4 (B) Herre, när du drog ut från Seir,
när du gick fram från Edoms land,
då bävade jorden,
då strömmade det från himlen,
då strömmade vatten från molnen.
5 Bergen skalv inför Herrens ansikte,
Sinai inför Herrens, Israels Guds,
ansikte.
6 (C) I Shamgars dagar, Anats sons,
i Jaels dagar låg vägarna öde.
Vandrarna måste gå omvägar.
7 (D) Inga ledare[a] fanns, inga i Israel
förrän jag, Debora, trädde fram,
trädde fram som en moder i Israel.
8 (E) Man valde sig nya gudar,
då nådde striden ända till portarna.
Men varken sköld eller spjut
fanns att se
bland Israels fyrtiotusen.
9 Mitt hjärta tillhör Israels furstar
och dem bland folket
som villigt offrade sig.
Lova Herren!
10 Ni som rider på vita åsnor,
ni som sitter hemma på mattor
och ni som vandrar på vägen,
sjung![b]
11 När man sjungande
delar byte mellan vattenhoarna
lovprisar man Herrens
rättfärdiga gärningar,
hans styres rättfärdiga gärningar
i Israel.
Då drog Herrens folk ner
till portarna.
12 Vakna, vakna, Debora!
Vakna, vakna, sjung din sång!
Res dig, Barak! Ta dig fångar,
du Abinoams son!
13 Då satte folkets överlevare
de tappra till anförare,
Herren satte mig
till anförare över hjältarna.
14 (F) Från Efraim kom män
med rötter i Amalek.
Benjamin följde dig
med dina skaror.
Från Makir kom furstar ner
och från Sebulon
män med ledarstav.
15 Furstarna i Isaskar
slöt sig till Debora,
och liksom Isaskar
gjorde också Barak,
ner i dalen skyndade man
i hans spår.
Bland Rubens ätter
höll man stora rådslag.
16 Varför satt du kvar bland dina fållor
och lyssnade till flöjtspel
vid hjordarna?
Bland Rubens ätter
hade man stora överläggningar.
17 (G) Gilead stannade
på andra sidan Jordan.
Och Dan,
varför dröjde han vid skeppen?
Asher satt kvar vid havets strand,
vid sina vikar stannade han.
18 Men Sebulon var ett folk
som föraktade döden,
likaså Naftali på slagfältets höjder.
19 Kungar drog fram och stred,
då stred Kanaans kungar
vid Taanak nära Megiddos vatten,
men silverbyte vann de inte.
20 (H) Från himlen fördes strid,
stjärnorna stred från sina banor
mot Sisera.
21 (I) Floden Kishon svepte bort dem,
urtidsfloden, floden Kishon.
Framåt, min själ, med kraft!
22 Då stampade hästarnas hovar,
hans starka hingstar
jagade framåt, framåt.
23 Förbanna Meros,
säger Herrens ängel,
förbanna, ja,
förbanna dess invånare
eftersom de inte kom
till Herrens hjälp,
till Herrens hjälp bland hjältarna.
24 (J) Välsignad framför andra kvinnor
är Jael, keniten Hebers hustru,
välsignad framför alla kvinnor i tält.
25 Vatten begärde han,
hon gav honom mjölk,
bar fram gräddmjölk i högtidsskålen.
26 Hon räckte sin hand efter tältpluggen,
sin högra hand efter hammaren.
Med den slog hon Sisera
och krossade hans huvud,
spräckte hans tinning
och genomborrade den.
27 Vid hennes fötter kröp han ihop,
låg och blev liggande.
Vid hennes fötter kröp han ihop
och låg.
Där han kröp ihop,
där låg han utslagen.
28 Ut genom fönstret
blickade Siseras mor,
hon ropade gällt genom gallret:
”Varför dröjer hans vagn?
Varför hörs inte
vagnshästarnas hovar?”
29 Då svarade
hennes klokaste hovdamer,
och själv gav hon sig samma svar:
30 ”Säkert fick de byte och delar det nu,
en flicka[c] eller två åt varje man,
färggrant byte för Siseras räkning,
färggrant byte av brokiga tyger,
en brokig duk eller två
för de fångnas halsar.”
31 (K) Så ska alla dina fiender förgås,
Herre.
Men de som älskar honom
ska bli som solen
när den går upp i sin kraft.
Och landet hade nu ro i fyrtio år.
Judges 5
Complete Jewish Bible
5 On that day D’vorah and Barak the son of Avino‘am sang this song:
2 “When leaders in Isra’el dedicate themselves,
and the people volunteer,
you should all bless Adonai.
3 Hear, kings; listen, princes;
I will sing to Adonai!
I will sing praise to Adonai
the God of Isra’el.
4 “Adonai, when you went out from Se‘ir,
when you marched out from the field of Edom;
the earth quaked, and the sky shook;
yes, the clouds poured down torrents.
5 The mountains melted at the presence of Adonai,
at Sinai, before Adonai the God of Isra’el.
6 “In the days of Shamgar the son of ‘Anat,
in the days of Ya‘el, the main roads were deserted;
travelers walked the byways.
7 The rulers ceased in Isra’el, they ceased,
until you arose, D’vorah,
arose a mother in Isra’el.
8 “They chose new gods when war was at the gates.
Was there a shield or spear to be seen
among Isra’el’s forty thousand men?
9 My heart goes out to Isra’el’s leaders
and to those among the people who volunteer.
All of you, bless Adonai.
10 “You who ride white donkeys,
sitting on soft saddle-blankets,
and you walking on the road,
talk about it!
11 Louder than the sound of archers at the watering-holes
will they sound as they retell
the righteous acts of Adonai,
the righteous acts of his rulers in Isra’el.
“Then Adonai’s people marched down to the gates.
12 “Awake, awake, D’vorah!
Awake, awake, break into song!
Arise, Barak! Lead away your captives,
son of Avino‘am!
13 “Then a remnant of the nobles marched down;
the people of Adonai marched down to me like warriors.
14 From Efrayim came those rooted in ‘Amalek.
Behind you, Binyamin is with your peoples.
From Makhir the commanders marched down,
and from Z’vulun those holding the musterer’s staff.
15 The princes of Yissakhar were with D’vorah,
Yissakhar, along with Barak;
into the valley they rushed forth behind him.
Among the divisions of Re’uven
they made great resolutions in their hearts.
16 But why did you stay at the pens for the sheep,
and listen to the shepherd’s flute playing for the flocks?
Concerning the divisions of Re’uven
there were great searchings of heart.
17 Gil‘ad lives beyond the Yarden.
Dan — why does he stay by the ships?
Asher stayed by the shore of the sea,
remaining near its bays.
18 The people of Z’vulun risked their lives,
Naftali too, on the open heights.
19 “Kings came; they fought.
Yes, the kings of Kena‘an fought
at Ta‘anakh, by the waters of Megiddo;
but they took no spoil of silver.
20 They fought from heaven, the stars in their courses;
yes, they fought against Sisra.
21 The Kishon River swept them away,
that ancient river, the Kishon River.
O my soul, march on with strength!
22 Then the horses’ hoofs pounded the ground,
their mighty steeds galloping at full speed.
23 “‘Curse Meroz!’ said the angel of Adonai,
‘Curse the people living there with a bitter punishment
for not coming to help Adonai,
to help Adonai against the mighty warriors.’
24 “Ya‘el will be blessed more than all women.
The wife of Hever the Keini
will be blessed more than any woman in the tent.
25 He asked for water, and she gave him milk;
In an elegant bowl she brought him curds.
26 Then she took a tent peg in her left hand
and a workman’s hammer in her right;
with the hammer she struck Sisra, pierced his skull,
yes, she shattered and crushed his temple.
27 He sank down at her feet, he fell and lay there;
he sank at her feet, he fell —
where he sank down, there he fell dead.
28 “Sisra’s mother looks out the window;
peering out through the lattice she wonders,
‘Why is his chariot so long in coming?
Why are his horses so slow to return?’
29 The wisest of her ladies answer her,
and she repeats it to herself,
30 ‘Of course! They’re collecting and dividing the spoil —
a girl, two girls for every warrior,
for Sisra booty of dyed clothing,
a plunder of colorfully embroidered garments,
two embroidered scarves for every soldier’s neck.’
31 “May all your enemies perish like this, Adonai;
but may those who love him be like the sun
going forth in its glory!”
Then the land had rest for forty years.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Copyright © 1998 by David H. Stern. All rights reserved.