Domarboken 5
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Deboras och Baraks sång
5 Debora och Barak sjöng sedan en sång om den underbara segern:
2 När Israels furstar visar vägen och folket villigt offrar sig, prisa Herrens namn!
3 Hör ni kungar, lyssna ni härskare! Jag ska sjunga inför Herren och spela inför Israels Gud.
4 Du Herre ledde oss ut ur Seir och fram över Edoms slätter och marken skakade, himlen öppnade sig och molnen tömde sig på regn.
5 Bergen skälvde inför Herren, den väldige på Sinai, Israels Gud.
6 På Samgars och Jaels tid låg vägarna öde. Vandrarna valde vindlande stigar.
7 Israels städer låg tomma tills Debora blev en mor för Israel.
8 När Israel valde nya gudar kom katastrofen. Varken sköld eller spjut fanns. Israels 40.000 saknade vapen.
9 Jag gläder mig åt Israels ledare och åt alla som villigt följer dem! Prisa Herren!
10 Prisa honom, alla ni som rider på vita åsnor och sitter på dyrbara mattor, och alla ni som går till fots.
11 Lyssna till sångarna som sjunger lovsång till Herren vid brunnen, sången om hur Herren räddade Israel med sina krigare. Herrens folk tågade in genom portarna!
12 Vakna Debora, vakna och sjung! Stå upp, Barak! Du Abinoams son, för bort dina fångar!
13 De tappra som fanns kvar marscherade ner från berget Tabor. Herrens folk kom till mig med sina ledare.
14 De kom från Efraim och Benjamin, från Makir och Sebulon.
15 Isaskars furstar följde Debora och Barak ner i dalen. Man drog dit ner på Herrens befallning. Men Rubens stam blev kvar vid sina eldar.
16 Varför satt du hemma vid hjordarna och spelade på din herdeflöjt? Rubens stam är splittrad.
17 Varför stannade Gilead på andra sidan Jordan? Och varför blev Dan kvar vid sina fartyg? Varför satt Aser kvar vid stranden i lugn och ro?
18 Men Sebulons och Naftalis stammar riskerade livet på stridsfältets höjder.
19 Kanaans kungar stred vid Taanak, nära Megiddos källor, men de blev utan silver och utan byte.
20 Till och med himlens stjärnor stred mot Sisera.
21 Den brusande floden Kison förde bort dem. Dra vidare, var stark!
22 Hör hovtrampet från fiendens hästar! Se, hur stridshästarna jagar fram!
23 Men Herrens ängel förbannade Meros. 'Förbanna dess inbyggare
24 Välsignad ska Jael vara, kaineen Hebers hustru, ja, välsignad mer än andra kvinnor som bor i tält.
25 Han bad om vatten, men hon gav honom mjölk i en dyrbar skål!
26 Hennes hand grep efter tältpluggen, och med snickarens hammare genomborrade hon Siseras tinning.
27 Han sjönk ner vid hennes fötter och var död.
28 Siseras mor såg väntande ut genom fönstret. 'Varför dröjer hans vagn så länge? Var är klappret av hovar?'
29 Då svarar hennes hovdam, och själv ger hon samma svar:
30 'Bytet är stort, en flicka åt var man, eller två, dyrbara mantlar åt Sisera och vackra tyger till mig. Allt detta som byte!'
31 Herre, som Sisera ska alla dina fiender förgås, men de som älskar Herren ska stråla av kraft som den uppgående solen!Därefter fick landet fred i fyrtio år.
Jueces 5
Dios Habla Hoy
El canto de Débora y Barac
5 Aquel día, Débora y Barac, hijo de Abinóam, cantaron así:
2 «Alaben todos al Señor,
porque aún hay en Israel
hombres dispuestos a pelear;
porque aún hay entre el pueblo
hombres que responden al llamado de la guerra.
3 ¡Escúchenme, ustedes los reyes!
¡Óiganme, ustedes los gobernantes!
¡Voy a cantarle al Señor!,
¡voy a cantar al Dios de Israel!
4 »Cuando tú, Señor, saliste de Seír;
cuando te fuiste de los campos de Edom,
tembló la tierra, se estremeció el cielo,
las nubes derramaron su lluvia.
5 Delante de ti, Señor,
delante de ti, Dios de Israel,
temblaron los montes, tembló el Sinaí.
6 En los tiempos de Samgar, hijo de Anat,
y en los tiempos de Jael,
los viajeros abandonaron los caminos
y anduvieron por senderos escabrosos;
7 las aldeas de Israel
quedaron del todo abandonadas.
Fue entonces cuando yo me levanté,
¡yo, Débora, una madre de Israel!
8 »No faltó quien se escogiera nuevos dioses
mientras se luchaba a las puertas de la ciudad,
pero no se veía un escudo ni una lanza
entre cuarenta mil israelitas.
9 »¡Yo doy mi corazón
por los altos jefes de Israel,
por la gente de mi pueblo
que respondió al llamado de la guerra!
¡Alaben todos al Señor!
10 »Díganlo ustedes, los que montan asnas pardas;
y ustedes, los que se sientan en tapetes;
también ustedes, los viajeros:
11 ¡allá, entre los abrevaderos,
y al son de sonoros platillos,
proclamen las victorias del Señor,
las victorias de sus aldeas en Israel!
12 »¡Despierta, Débora, despierta,
despierta y entona una canción!
¡Y tú, Barac, hijo de Abinoan,
levántate y llévate a tus prisioneros!
13 »Entonces bajaron los israelitas
a luchar contra los poderosos;
bajaron por mí las tropas del Señor
a luchar contra los hombres de guerra.
14 Algunos hombres de Efraín bajaron al valle,
y tras ellos fueron las tropas de Benjamín.
De los de Maquir, bajaron sus jefes,
y de los de Zabulón, sus gobernantes.
15 También acompañaron a Débora
los jefes de Isacar;
Isacar fue el apoyo de Barac,
pues se lanzó tras él al valle.
»Si en los escuadrones de Rubén
hay grandes hombres de corazón resuelto,
16 ¿por qué se quedaron entre los rediles,
oyendo a los pastores llamar a sus ovejas?
¡En los escuadrones de Rubén
hay grandes hombres de corazón miedoso!
17 »Galaad se quedó acampando
al otro lado del río Jordán;
Dan se quedó junto a los barcos,
y Aser se quedó en la costa
y no se movió de sus puertos;
18 pero en las alturas de los campos,
Zabulón y Neftalí arriesgaron la vida.
19 »Entonces los reyes vinieron a Taanac,
junto a las aguas de Meguido;
los reyes cananeos vinieron en plan de guerra,
pero no obtuvieron plata ni riquezas.
20 Desde el cielo, desde sus órbitas,
las estrellas lucharon contra Sísara;
21 el arroyo, el arroyo antiguo,
el arroyo de Quisón los barrió a todos ellos.
¡Tú aplastarás la garganta de los poderosos!
22 »¡Resuenan los cascos de los caballos!
¡Galopan, galopan los briosos corceles!
23 Y el ángel del Señor anuncia:
“¡Que caiga una dura maldición
sobre Meroz y sus habitantes!”
Pues no acudieron, como los valientes,
en ayuda del Señor.
24 »¡Bendita sea entre las mujeres Jael,
la esposa de Héber el quenita!
¡Bendita sea entre las mujeres del campamento!
25 Agua pidió Sísara; leche le dio Jael.
¡Crema le dio en un tazón especial!
26 Mientras tanto, tomó la estaca con la izquierda
y el mazo de trabajo con la derecha,
y dando a Sísara un golpe en la cabeza
le rompió y atravesó las sienes.
27 Sísara se retorcía a los pies de Jael;
retorciéndose de dolor cayó al suelo,
y allí donde cayó, allí quedó muerto.
28 »La madre de Sísara, afligida,
se asoma a la ventana y dice:
“¿Por qué tarda tanto en llegar su carro?
¿Por qué se retrasa su carro de guerra?”
29 Algunas damas sabihondas le responden,
y aun ella misma se repite:
30 “Seguramente se están repartiendo
lo que ganaron en la guerra.
Una esclava, y aun dos, para cada guerrero;
para Sísara las telas de colores:
una tela, y aun dos,
bordadas de varios colores,
para el cuello del vencedor.”
31 »¡Que así sean destruidos, Señor,
todos tus enemigos,
y que brillen los que te aman,
como el sol en todo su esplendor!»
Después de eso hubo paz en la región durante cuarenta años.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Dios habla hoy ®, © Sociedades Bíblicas Unidas, 1966, 1970, 1979, 1983, 1996.