Domarboken 5
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Deboras och Baraks sång
5 Debora och Barak, Avinoams son, sjöng den dagen denna sång:
2 ”När Israels furstar visar vägen
och folket villigt offrar sig,
prisa Herrens namn!
3 Hör, ni kungar, lyssna ni härskare!
Jag ska sjunga inför Herren
och spela inför Israels Gud.
4 Du, Herre, ledde oss ut ur Seir
och fram över Edoms slätter,
marken skakade, från himlen strömmade regnet ner
och vatten strömmar ur molnen.
5 Bergen skälvde inför Herren,
den Väldige på Sinai, Herren, Israels Gud.
6 På Shamgars, Anats sons, och Jaels tid
låg vägarna öde.
Vandrarna valde vindlande stigar.
7 Israel saknade ledare,
tills Debora trädde fram,
tills hon blev en mor för Israel.
8 När Israel valde nya gudar
kom striden fram till stadsportarna.[a]
Varken sköld eller spjut fanns.
Israels 40 000 saknade vapen.
9 Mitt hjärta vänder sig till Israels ledare
och till alla som villigt följer dem!
Prisa Herren!
10 Prisa honom, alla ni som rider på vita åsnor,
och sitter på dyrbara mattor
och alla ni som går till fots!
11 Sångarna sjunger lovsång vid brunnen,
sången om Herrens rättfärdiga gärningar,
hur han räddade Israel
med sina krigare.
Herrens folk tågade in
genom portarna.
12 Vakna, Debora,
vakna och sjung!
Stå upp, Barak!
Du, Avinoams son, för bort dina fångar!
13 Männen som fanns kvar
marscherade ner till de tappra.
Herrens folk kom till mig
med sina mäktiga.
14 Män kom från Efraim,
med rotfäste i Amalek,
och Benjamin,
som följde efter dig med dina skaror.
Från Makir kom furstar
och från Sebulon män med ledarstav.
15 Isaskars furstar följde Debora
och Barak ner i dalen.
Men Rubens stam
höll grundliga rådslag.
16 Varför satt du hemma bland fållorna[b]
och lyssnade på herdeflöjter?
Rubens stam höll grundliga rådslag.
17 Gilead stannade på andra sidan Jordan.
Varför blev Dan kvar vid sina fartyg?
Och Asher blev kvar vid stranden
i lugn och ro.
18 Men Sebulons och Naftalis stammar
riskerade livet på stridsfältets höjder.
19 Kanaans kungar
stred vid Tanak
nära Megiddos källor
men de blev utan silver och utan byte.
20 Till och med himlens stjärnor
stred mot Sisera.
21 Den brusande floden Kishon,
urtidsfloden
förde bort dem.
Dra vidare, var stark min själ!
22 Hör hovtrampet från fiendens hingstar!
Se hur stridshästarna jagar fram!
23 Men Herrens ängel befallde att förbanna Meros.
’Förbanna dess inbyggare’, sa han.
’De kom inte till Herrens hjälp,
till Herrens och hjältarnas hjälp.’
24 Välsignad bland kvinnorna ska Jael vara,
keniten Hevers hustru,
ja, välsignad mer än andra kvinnor som bor i tält.
25 Han bad om vatten, men hon gav honom mjölk
i en dyrbar skål,
hon bjöd honom på tjockmjölk.
26 Hennes hand grep efter tältpluggen,
hennes högra hand efter hammaren,
och med snickarens hammare
slog hon honom i huvudet,
genomborrade Siseras tinning.
27 Han sjönk ner vid hennes fötter,
låg stilla och var död.
28 Siseras mor såg väntande ut genom fönstret
och hon ropade:
’Varför dröjer hans vagn så länge?
Var är klappret av hovar?’
29 Då svarar hennes hovdam,
och själv ger hon samma svar:
30 ’Bytet de skiftar är stort,
en flicka åt var man eller två,
dyrbara mantlar åt Sisera
och vackra tyger,
brokiga dukar, en eller två åt den som tog byte.
Allt detta som byte!’
31 Herre, så ska alla dina fiender förgås,
men de som älskar Herren ska stråla av kraft
som den uppgående solen!”
Därefter fick landet fred i fyrtio år.
Domarboken 5
Svenska 1917
5 De sjöngo Debora och Barak, Abinoams son, denna sång:
2 Att härförare förde an i Israel, att folket villigt följde dem -- loven HERREN därför!
3 Hören, I konungar; lyssnen, I furstar. Till HERRENS ära vill jag, vill jag sjunga, lovsäga HERREN, Israels Gud.
4 HERRE, när du drog ut från Seir, när du gick fram ifrån Edoms mark, då bävade jorden, då strömmade det från himmelen, då strömmade vatten ned ifrån molnen;
5 bergen skälvde inför HERRENS ansikte, ja, Sinai inför HERRENS, Israels Guds, ansikte.
6 I Samgars dagar, Anats sons, i Jaels dagar lågo vägarna öde; vandrarna måste färdas svåra omvägar.
7 Inga styresmän funnos, inga funnos mer i Israel, förrän du stod upp, Debora, stod upp såsom en moder i Israel.
8 Man valde sig nya gudar; då nådde striden fram till portarna. Men ingen sköld, intet spjut var att se hos de fyrtio tusen i Israel.
9 Mitt hjärta tillhör Israels hövdingar och dem bland folket, som villigt följde;
10 ja, loven HERREN. I som riden på vita åsninnor, I som sitten hemma på mattor, och I som vandren på vägen, talen härom.
11 När man under rop skiftar byte mellan vattenhoarna, då lovprisar man där HERRENS rättfärdiga gärningar, att han i rättfärdighet regerar i Israel. Då drog HERRENS folk ned till portarna.
12 Upp, upp, Debora! Upp, upp, sjung din sång! Stå upp, Barak; tag dig fångar, du Abinoams son.
13 Då satte folkets kvarleva de tappre till anförare, HERREN satte mig till anförare över hjältarna.
14 Från Efraim kommo män som hade rotfäst sig i Amalek; Benjamin följde dig och blandade sig med dina skaror. Ned ifrån Makir drogo hövdingar åstad, och från Sebulon män som buro anförarstav.
15 Furstarna i Isaskar slöto sig till Debora; och likasom Isaskar, så gjorde ock Barak; ned i dalen skyndade man i dennes spår. Bland Rubens ätter höllos stora rådslag.
16 Men varför satt du kvar ibland dina fållor och lyssnade till flöjtspel vid hjordarna? Ja, av Rubens ätter fördes stora överläggningar.
17 Gilead stannade på andra sidan Jordan. Och Dan varför -- dröjer han ännu vid skeppen? Aser satt kvar vid havets strand, vid sina vikar stannade han.
18 Men Sebulon var ett folk som prisgav sitt liv åt döden, Naftali likaså, på stridsfältets höjder.
19 Konungar drogo fram och stridde ja, då stridde Kanaans konungar vid Taanak, invid Megiddos vatten; men byte av silver vunno de icke.
20 Från himmelen fördes strid, stjärnorna stridde från sina banor mot Sisera.
21 Bäcken Kison ryckte dem bort, urtidsbäcken, bäcken Kison. Gå fram, min själ, med makt!
22 Då stampade hästarnas hovar, när deras tappra ryttare jagade framåt, framåt.
23 Förbannen Meros, säger HERRENS ängel, ja, förbannen dess inbyggare, därför att de ej kommo HERREN till hjälp, HERREN till hjälp bland hjältarna.
24 Välsignad vare Jael framför andra kvinnor, Hebers hustru, kainéens, välsignad framför alla kvinnor som bo i tält!
25 Vatten begärde han; då gav hon honom mjölk, gräddmjölk bar hon fram i högtidsskålen.
26 Sin hand räckte hon ut efter tältpluggen, sin högra hand efter arbetshammaren med den slog hon Sisera och krossade hans huvud, spräckte hans tinning och genomborrade den.
27 Vid hennes fötter sjönk han ihop, föll omkull och blev liggande; ja, vid hennes fötter sjönk han ihop och föll omkull; där han sjönk ihop, där föll han dödsslagen.
28 Ut genom fönstret skådade hon och ropade, Siseras moder, ut genom gallret: »Varför dröjer väl hans vagn att komma? Varför äro de så senfärdiga, hans vagnshästars fötter?»
29 Då svara de klokaste av hennes hovtärnor, och själv giver hon sig detsamma svaret:
30 »Förvisso vunno de byte, som de nu utskifta: en flicka, ja, två åt envar av männen, byte av praktvävnader för Siseras räkning, byte av praktvävnader, brokiga tyger; en präktig duk, ja, två brokiga dukar för de fångnas halsar.»
31 Så må alla dina fiender förgås, o HERRE. Men de som älska honom må likna solen, när den går upp i hjältekraft. Och landet hade nu ro i fyrtio år.
Judges 5
Christian Standard Bible
Deborah’s Song
5 On that day Deborah and Barak son of Abinoam sang:
2 When the leaders lead[a] in Israel,
when the people volunteer,
blessed be the Lord.
3 Listen, kings! Pay attention, princes!
I will sing to the Lord;
I will sing praise to the Lord God of Israel.
4 Lord, when you came from Seir,(A)
when you marched from the fields of Edom,
the earth trembled,(B)
the skies poured(C) rain,
and the clouds poured water.
5 The mountains melted before the Lord,
even Sinai,[b] before the Lord, the God of Israel.(D)
6 In the days of Shamgar(E) son of Anath,
in the days of Jael,(F)
the main roads were deserted
because travelers kept to the side roads.
7 Villages were deserted,[c]
they were deserted in Israel,
until I,[d] Deborah, arose,
a mother in Israel.
8 Israel chose new gods,
then there was war in the city gates.
Not a shield or spear was seen
among forty thousand in Israel.
9 My heart is with the leaders of Israel,
with the volunteers of the people.
Blessed be the Lord!
10 You who ride on white[e] donkeys,
who sit on saddle blankets,
and who travel on the road, give praise!
11 Let them tell the righteous acts(G) of the Lord,
the righteous deeds of his villagers in Israel,
with the voices of the singers at the watering places.[f]
Then the Lord’s people went down to the city gates.
12 “Awake! Awake, Deborah!
Awake! Awake, sing a song!
Arise, Barak,
and take your prisoners,
son of Abinoam!”
13 Then the survivors(H) came down to the nobles;(I)
the Lord’s people came down to me[g] against the warriors.
14 Those with their roots in Amalek[h] came from Ephraim;
Benjamin came with your people after you.
The leaders came down from Machir,(J)
and those who carry a marshal’s staff came from Zebulun.
15 The princes of Issachar were with Deborah;
Issachar was with Barak;
they were under his leadership[i](K) in the valley.
There was great searching[j] of heart
among the clans of Reuben.
16 Why did you sit among the sheep pens[k]
listening to the playing of pipes for the flocks?
There was great searching of heart
among the clans of Reuben.
17 Gilead(L) remained beyond the Jordan.
Dan, why did you linger at the ships?
Asher remained at the seashore
and stayed in his harbors.
18 The people of Zebulun defied death,
Naphtali also, on the heights of the battlefield.
19 Kings came and fought.
Then the kings of Canaan fought
at Taanach by the Waters of Megiddo,
but they did not plunder the silver.
20 The stars fought from the heavens;
the stars fought with Sisera from their paths.
21 The river Kishon swept them away,(M)
the ancient river, the river Kishon.
March on, my soul, in strength!
22 The horses’ hooves then hammered—
the galloping, galloping of his[l] stallions.
23 “Curse Meroz,” says the angel of the Lord,
“Bitterly curse her inhabitants,
for they did not come to help the Lord,
to help the Lord with the warriors.”
24 Most blessed of women is Jael,
the wife of Heber the Kenite;
she is most blessed among tent-dwelling women.
25 He asked for water; she gave him milk.
She brought him cream(N) in a majestic bowl.
26 She reached for a tent peg,
her right hand, for a workman’s hammer.
Then she hammered Sisera—
she crushed his head;
she shattered and pierced his temple.
27 He collapsed, he fell, he lay down between her feet;
he collapsed, he fell between her feet;
where he collapsed, there he fell—dead.
28 Sisera’s mother looked through the window;
she peered through the lattice, crying out:
“Why is his chariot so long in coming?
Why don’t I hear the hoofbeats of his horses?” [m]
29 Her wisest princesses answer her;
she even answers herself:
30 “Are they not finding and dividing the spoil—
a girl or two[n] for each warrior,
the spoil of colored garments for Sisera,
the spoil of an embroidered garment or two for my neck?” [o]
31 Lord, may all your enemies perish as Sisera did.[p]
But may those who love him
be like the rising of the sun in its strength.
And the land had peace for forty years.
Footnotes
- 5:2 Or the locks of hair are loose
- 5:5 Or Lord, this one of Sinai
- 5:7 Hb obscure
- 5:7 Or you
- 5:10 Hb obscure
- 5:11 Hb obscure
- 5:13 LXX reads down for him
- 5:14 LXX reads in the valley
- 5:15 Lit they set out as his feet
- 5:15 Some Hb mss, Syr read There were great resolves
- 5:16 Or the campfires
- 5:22 = Sisera’s
- 5:28 Lit Why have the hoofbeats of his chariots delayed
- 5:30 Lit a womb or two wombs
- 5:30 Hb obscure
- 5:31 Lit perish in this way
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
The Christian Standard Bible. Copyright © 2017 by Holman Bible Publishers. Used by permission. Christian Standard Bible®, and CSB® are federally registered trademarks of Holman Bible Publishers, all rights reserved.