Domarboken 3
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
3 Här följer en förteckning över de folk som Herren lämnade kvar i landet för att pröva dem i Israel som inte varit med om krigen i Kanaan 2 och det gjorde han för att ge de kommande generationerna i Israel tillfälle att lära sig kriga, de som saknade erfarenhet av det: 3 filistéernas fem hövdingadömen, alla kanaanéer och sidonier, samt hivéerna som bodde i Libanons bergsbygd från Baal Hermon till Levo-Hamat.
4 Dessa folk fanns kvar för att Israel skulle prövas, för att det skulle visa sig om de skulle lyda de befallningar som Herren hade gett deras förfäder genom Mose. 5 Israeliterna bodde därför bland kanaanéerna, hettiterna, amoréerna, perisséerna, hivéerna och jevuséerna. 6 De tog deras unga kvinnor till hustrur och flickorna i Israel gifte sig med deras unga män och de tillbad deras avgudar.
Otniel
7 Israeliterna gjorde det som var ont i Herrens ögon. De glömde Herren, sin Gud, och tillbad avgudar som baalerna och asherorna.
8 Herrens vrede riktades därför mot Israel och han lät Kushan Rishatajim, kungen av Aram Naharajim, besegra dem. I åtta år fick de tjäna Kushan Rishatajim, 9 men när folket ropade till Herren, utsåg han Kalevs brorson Otniel, son till Kenas, Kalevs yngre bror, till att rädda dem.
10 Herrens Ande kom över Otniel. Han blev Israels domare och drog ut i strid. Herren gav Arams kung Kushan Rishatajim i hans hand, så att han kunde besegra honom.
11 Sedan blev det fred i landet i fyrtio år ända tills Otniel, Kenas son, dog.
Ehud
12 När israeliterna på nytt gjorde det som var ont i Herrens ögon, lät han kung Eglon i Moab ta makten över dem på grund av deras ondska. 13 Denne allierade sig med ammoniterna och amalekiterna och de besegrade Israel och intog Palmstaden[a]. 14 Under arton år tvingades Israels folk tjäna Moabs kung Eglon.
15 Men när israeliterna i sin nöd ropade till Herren, sände han dem en räddare, den vänsterhänte Ehud, en benjaminit som var son till Gera och som hade utsetts att resa till Moabs kung Eglon med Israels skatt. 16 Han tillverkade ett tveeggat svärd som var en knapp halv meter långt och som han kunde binda fast vid högra låret och dölja under sina kläder. 17 När han hade överlämnat skatten till Moabs kung Eglon, en mycket tjock man, 18 sände han iväg dem som burit den. 19 Vid bildstoderna vid Gilgal vände han själv tillbaka till kungen.
”Jag har ett hemligt budskap till dig”, sa han till kungen. ”Var tysta”, sa kungen och skickade då genast ut de övriga. 20 Ehud närmade sig kungen som satt ensam i sitt svala rum på sommarpalatsets övervåning och sa till honom: ”Jag har ett budskap från Gud!”
Kung Eglon reste sig från sin stol. 21 Då grep Ehud med sin vänstra hand svärdet som han hade vid sitt högra lår och körde det så djupt in i kungens buk 22 att klingan kom ut på andra sidan och skaftet försvann och doldes helt av fettet. Ehud lät svärdet sitta kvar, 23 skyndade sig ut och låste dörren efter sig.
24 När han hade gått och kungens tjänare kom tillbaka och såg att dörrarna var låsta, tänkte de: ”Han är nog på toaletten längre in i huset.” 25 Men när han inte öppnade dörren efter en lång väntan, tog de en nyckel och öppnade själva. Då fann de sin herre död på golvet.
26 Under tiden de väntade hade Ehud hunnit undan. Han tog sig förbi bildstoderna och flydde till Seira. 27 När han kom fram till Efraims bergsbygd, blåste han i horn till samling och då drog israeliterna ner från bergsbygden med honom i spetsen.
28 ”Följ mig!” sa han till dem. ”Herren ska lämna moabiterna, era fiender, i ert våld!”
De drog fram till floden Jordan och besatte alla vadställen över Jordan till Moab, så att ingen kunde ta sig över. 29 Sedan anföll de moabiterna och dödade omkring 10 000 av deras starka och tappra män och lät ingen av dem komma undan. 30 Den dagen blev Moab besegrat av Israel som sedan hade fred under åttio år.
Shamgar
31 Ehud efterträddes av Shamgar, son till Anat, han som dödade 600 filistéer med en oxpik och den gången räddade Israel.
Footnotes
- 3:13 Jeriko.
Domarboken 3
Svenska Folkbibeln
Folk som blev kvar i landet
3 Dessa var de folk som Herren lät bli kvar för att med dem sätta alla de israeliter på prov som inte hade varit med om alla krigen i Kanaan, 2 detta för att han skulle lära Israels barn att föra krig, men bara dem som förut inte hade varit med om sådana: 3 filisteernas fem furstar och alla kananeer och sidonier samt de hiveer som bodde i Libanons bergsbygd, från berget Baal-Hermon ända till sista vägstycket mot Hamat. 4 Med dessa ville Herren sätta Israel på prov för att få veta om de ville följa de bud som han hade givit deras fäder genom Mose.
5 Så bodde Israels barn bland kananeerna, hetiterna, amoreerna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna, 6 och de tog deras döttrar till hustrur och gav sina döttrar åt deras söner och tjänade deras gudar.
Otniel
7 Israel gjorde det som var ont i Herrens ögon. De glömde Herren, sin Gud, och tjänade baalerna och aserorna. 8 Då upptändes Herrens vrede mot Israel, och han sålde dem i Kusan-Risatajims hand, kungen i Aram-Naharajim. Och Israels barn tjänade Kusan-Risatajim i åtta år. 9 Men Israels barn ropade till Herren, och Herren lät då en frälsare uppstå bland dem som räddade dem, nämligen Otniel, son till Kenas, Kalebs yngre bror. 10 Herrens Ande kom över honom, och han blev domare i Israel. När han drog ut i strid, gav Herren Kusan-Risatajim, kungen i Aram, i hans hand så att han blev Kusan-Risatajim övermäktig. 11 Sedan hade landet ro i fyrtio år. Därefter dog Otniel, Kenas son.
Ehud
12 Men Israels barn gjorde åter det som var ont i Herrens ögon. Herren gav då Eglon, kungen i Moab, makt över Israel, eftersom de gjorde det som var ont i Herrens ögon. 13 Eglon förenade sig med Ammons barn och Amalek. Han drog ut och slog Israel, och de intog Palmstaden. 14 Och Israels barn tjänade Eglon, kungen i Moab, i arton år.
15 Men Israel ropade till Herren, och Herren lät en frälsare uppstå bland dem, benjaminiten Ehud, Geras son, en vänsterhänt man. När Israels barn sände honom med gåvor till Eglon, kungen i Moab, 16 gjorde Ehud ett tveeggat svärd åt sig, en fot långt. Detta band han fast under sina kläder vid sin högra höft. 17 Han överlämnade gåvorna till Eglon, kungen i Moab. Denne var en mycket fet man. 18 När han hade överlämnat gåvorna, sände han i väg folket som hade burit dem. 19 Själv vände han tillbaka vid bildstoderna nära Gilgal och sade: "Jag har ett hemligt ärende till dig, o konung." Kungen sade: "Var tysta!" Alla som stod omkring honom gick ut därifrån.
20 Ehud gick fram till honom, där han satt i sommarsalen som han hade för sig själv och Ehud sade: "Jag har ett ord från Gud till dig." När kungen reste sig från sin stol, 21 räckte Ehud ut sin vänstra hand, tog svärdet från sin högra höft och stötte det i hans buk, 22 så att fästet följde med in efter klingan, och klingan omslöts av fettet, ty han drog inte ut svärdet ur hans buk. Sedan gick Ehud ut i försalen, 23 och då han hade kommit dit, stängde han igen dörrarna till salen efter sig och låste dem.
24 När han hade gått kom Eglons tjänare och såg att dörrarna till salen var låsta. De tänkte: "Han har helt säkert något privat bestyr i sin sommarkammare." 25 Men sedan de hade väntat länge och han ändå inte öppnade dörrarna till salen, tog de nyckeln och öppnade själva, och se, där låg deras herre död på golvet.
26 Medan de dröjde hade Ehud flytt. Han hade hunnit förbi bildstoderna och flydde till Seira. 27 Så snart han kom dit, lät han stöta i hornet i Efraims bergsbygd. Då drog Israels barn ner från bergsbygden med honom i spetsen. 28 Han sade till dem: "Följ mig, för Herren har gett era fiender moabiterna i er hand." Då följde de honom och intog vadställena över Jordan till Moabs land och lät ingen komma över. 29 Vid detta tillfälle slog de omkring tiotusen moabiter, alla starka och tappra män. Inte en enda kom undan. 30 På den dagen blev Moab kuvat under Israels hand, och landet hade ro i åttio år.
Samgar
31 Efter Ehud kom Samgar, Anats son. Han slog filisteerna, sexhundra man, med en oxpik. Också han räddade Israel.
Birák 3
Hungarian Bible: Easy-to-Read Version
3 Az idő múlásával Izráelben felnőtt egy új nemzedék, amely már a Kánaánért vívott honfoglaló harcok után született, tehát nem voltak tapasztalatai a hadviselésről. Az Örökkévaló tehát meghagyott néhol bizonyos nemzeteket a kánaáni őslakosok közül, hogy általuk tegye próbára Izráel népének hűségét, és hogy megtanítsa az új nemzedéket harcolni. Ezek voltak, akiket meghagyott: 3 a filiszteusok öt városa és azoknak fejedelmei, a kánaániak valamennyien, Szidón városa és annak lakosai, és a Libanon hegyvidékén, a Baál-Hermón-hegy és a Hamátba vezető út közötti területen lakó hivviek. 4 Ezek a népek tehát ott maradtak az eredeti lakóhelyükön, hogy az Örökkévaló általuk tegye próbára Izráel hűségét, és meglássa, engedelmeskednek-e a parancsainak, amelyeket Mózes által közölt az előző nemzedékekkel.
5 Így hát Izráel népe a kánaániak, hettiták, emóriak, perizziek, hivviek és jebúsziak csoportjai között lakott. 6 Az idegenek leányai közül vettek maguknak feleségeket, az izráeli leányokat pedig feleségül adták a kánaániak fiaihoz. Ennek az lett a következménye, hogy az izráeliek átpártoltak a kánaáni népek isteneihez, és azokat kezdték tisztelni.
Izráel hűtlensége és az első bíró: Otniél
7 Izráel népe tehát azt tette, amit az Örökkévaló gonosznak tart: elhagyták Istenüket, és helyette a Baálokat meg Aserákat szolgálták és imádták. 8 Ezzel haragra ingerelték az Örökkévalót, aki kiszolgáltatta őket ellenségüknek: Kúsan-Risátaim mezopotámiai[a] királynak, akit Izráel kénytelen volt nyolc éven keresztül szolgálni.
9 Amikor az Örökkévalóhoz kiáltottak segítségért, ő szabadítót küldött Izráelnek: Otniélt, aki Káleb öccsének, Kenáznak fia volt. Otniél valóban meg is szabadította Izráelt az ellenség kezéből. 10 Az Örökkévaló Szelleme betöltötte Otniélt, aki Izráel bírája lett, és harcba vezette Izráel seregét az elnyomó idegenek ellen. Az Örökkévaló győzelmet adott Otniélnek Kúsan-Risátaim mezopotámiai király fölött. 11 Így, miután Otniél megszabadította Izráelt az ellenségtől, 40 éven keresztül — amíg csak Otniél volt a bíró — béke uralkodott Izráelben. Ezután Otniél meghalt.
Izráel elpártolása és a második bíró: Ehud
12 Ezután Izráel népe ismét azt tette, amit az Örökkévaló gonosznak tart. Emiatt az Örökkévaló megerősítette Eglónt, Moáb királyát, aki Izráel ellensége volt. 13 Eglón összefogott Ammon és Amálek népével Izráel ellen, s együttes erővel legyőzték az izráeliek seregét. Majd elfoglalták Jerikót, a Pálmafák Városát. 14 Izráel kénytelen volt 18 éven keresztül Eglónt, Moáb királyát szolgálni.
15 Amikor Izráel népe már nem bírta tovább az elnyomást, az Örökkévalóhoz kiáltottak segítségért, ő pedig szabadítót küldött Izráelnek: Ehudot, Gera fiát, Benjámin törzséből. Ehud balkezes volt.
Történt ekkor, hogy Izráel népe elküldte[b] a szokásos adót Eglónnak — egy küldöttség által, amelynek Ehud volt a vezetője. 16 Ehud még indulás előtt készített magának egy kétélű tőrt[c], amelyet a ruhája alá rejtett a jobb oldalán. 17-19 A küldöttek elvitték az adót, amelyet Ehud átadott Eglonnak, aki nagyon kövér volt. Ezután hazaindultak Izráelbe. Amikor elérték a Gilgál melletti bálványszobrokat,[d] Ehud tovább küldte őket, ő maga azonban visszament Eglónhoz, és ezt mondta neki: „Király, titkos üzenetet hoztam neked”.
„Várj még, ne szólj semmit!” — mondta a király, és mindenkit kiküldött a teremből.
20-21 Amikor a király egyedül ült az emelvényen, a trónszéken, Ehud odalépett hozzá: „Isten üzenete van nálam a számodra, király!” — mondta, mire Eglón fölállt a trónjáról. Ekkor Ehud bal kezével előhúzta a jobb oldalán elrejtett tőrt, és mélyen beledöfte Eglón hasába. 22 Nem is húzta ki, mert Eglón nagyon kövér volt, és a tőrnek még a markolata is belefúródott a testébe. Ugyanakkor Eglón belső részei kiomlottak.
23 Azután Ehud kiment a teremből, és bereteszelte az ajtót maga után. 24 Miután Ehud elment, a király szolgái be akartak menni urukhoz, de látták, hogy az ajtó be van zárva, és ezt gondolták: „A király biztosan éppen a szükségét végzi a hátsó kis kamrájában!” 25 Vártak is hosszú ideig, de mivel a király nem jött ki, kulccsal mégis kinyitották az ajtót, s ott találták urukat a földön fekve, holtan.
26-27 Mialatt a szolgák késlekedtek, Ehud a bálványszobrokon is túlhaladt, s így megmenekült. Amikor Széírába érkezett, megfújta a sófárt[e] Efraim hegyvidékén. Ekkor Izráel serege összegyűlt, és Ehud vezetésével harcolni indultak. 28 Ehud kihirdette a seregének: „Az Örökkévaló kezünkbe adta ellenségeinket, a moábiakat! Kövessetek hát engem!” Sietve lementek a Jordán mellé, elfoglalták az összes gázlót, ahol Moáb felé lehetett volna átkelni a folyón, és nem engedték a moábiakat hazafelé menekülni. 29 Akik mégis megpróbálták, azokat mind megölték. Összesen mintegy 10 000 erős és bátor moábi harcost pusztítottak el így. Ezek közül senki sem menekült meg. 30 Attól kezdve Moáb meghajolt Izráel keze alatt, és Izráel földjén béke volt 80 esztendeig.
A következő bíró: Samgar
31 Ehud után Samgar, Anát fia[f] lett a bíró Izráelben, aki egymaga 600 filiszteus katonát ölt meg a harcban, bár csupán egyetlen fából készült ösztöke volt a kezében. Ő is megszabadította Izráelt.
Footnotes
- Birák 3:8 mezopotámiai Szó szerint: „Arám-Naharaim”. Ez a királyság a Tigris és az Eufrátesz között, a mai Szíria északi területén volt.
- Birák 3:15 elküldte Valószínűleg Jerikóba, ahol Eglón az udvarát tartotta.
- Birák 3:16 tőrt Szó szerint: „egy gomed hosszú tőrt”. Egy gomed kb. 30 cm.
- Birák 3:17 bálványszobrok Ezek valószínűleg a város kapujánál voltak elhelyezve. A 26. versben is.
- Birák 3:26 megfújta a sófárt Vagyis összehívta Izráel hadseregét.
- Birák 3:31 Samgar, Anát fia Vagy: „Samgar, a nagy harcos”, vagy: „Samgar, aki Anát városából származott”.
Domarboken 3
Svenska Folkbibeln 2015
Folk som blev kvar i landet
3 (A) Dessa var de folk som Herren lät bli kvar, för att med dem pröva alla israeliter som inte hade varit med om alla krigen i Kanaan 2 och för att lära Israels barn att föra krig, de som inte hade varit med om det förut: 3 (B) filisteernas[a] fem furstar och alla kananeer och sidonier samt hiveerna som bodde i Libanons bergsbygd, från berget Baal-Hermon ända till vägen mot Hamat. 4 (C) Med dem ville Herren pröva Israel för att se om de ville följa hans bud som han gett deras fäder genom Mose.
5 Så bodde Israels barn bland kananeerna, hetiterna, amoreerna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna, 6 (D) och de tog deras döttrar till hustrur och gav sina döttrar åt deras söner och tjänade deras gudar.
Otniel
7 Israel gjorde det som var ont i Herrens ögon. De glömde Herren sin Gud och tjänade baalerna och asherorna. 8 Då upptändes Herrens vrede mot Israel, och han sålde dem i Kushan-Rishatajims hand, kungen i Aram-Naharajim[b]. Och Israels barn tjänade Kushan-Rishatajim i åtta år.
9 Men Israels barn ropade till Herren, och Herren lät en frälsare uppstå bland Israels barn som räddade dem: Otniel,[c] son till Kenas, Kalebs yngre bror. 10 Herrens Ande kom över honom, och han blev domare i Israel. Han drog ut i strid, och Herren gav Arams kung Kushan-Rishatajim i hans hand så att hans hand besegrade Kushan-Rishatajim. 11 (E) Sedan hade landet ro i fyrtio år. Därefter dog Otniel, Kenas son.
Ehud
12 Men Israels barn gjorde åter det som var ont i Herrens ögon. Herren gav då kung Eglon av Moab makt över Israel, eftersom de gjorde det som var ont i Herrens ögon. 13 Eglon gick samman med ammoniterna och Amalek. Han drog ut och slog Israel, och de intog Palmstaden. 14 Och Israels barn tjänade kung Eglon av Moab i arton år.
15 Men Israel ropade till Herren, och Herren lät en frälsare uppstå bland dem: benjaminiten Ehud,[d] Geras son, en vänsterhänt man. När Israels barn sände honom med gåvor[e] till kung Eglon av Moab 16 gjorde Ehud sig ett tveeggat svärd, en fot långt[f], och spände fast det under kläderna vid sin högra höft. 17 Han överlämnade gåvorna till kung Eglon av Moab, som var en mycket fet man. 18 När han hade överlämnat gåvorna, skickade han i väg folket som hade burit dem. 19 Själv vände han tillbaka vid bildstoderna nära Gilgal och sade: ”Jag har ett hemligt ärende till dig, o konung.” Kungen sade: ”Var tysta!” Alla som stod omkring honom gick ut.
20 Ehud gick fram till honom där han satt ensam i sommarsalen[g], och Ehud sade: ”Jag har ett ord från Gud till dig.” När kungen reste sig från sin stol, 21 räckte Ehud ut sin vänstra hand, drog svärdet från sin högra höft och körde in det i hans buk 22 så att fästet följde med in efter klingan. Och klingan omslöts av fettet, för han drog inte ut svärdet ur hans buk. Sedan gick Ehud ut i försalen, 23 och väl ute stängde han dörrarna till salen efter sig och låste dem.
24 (F) När han hade gått, kom Eglons tjänare och såg att dörrarna till salen var låsta. De tänkte: ”Han har säkert något privat för sig i sin sommarkammare.” 25 Men när de hade väntat länge och han ändå inte öppnade dörrarna till salen, tog de nyckeln och öppnade själva – och se, där låg deras herre död på golvet.
26 Medan de dröjde hade Ehud flytt. Han hade hunnit förbi bildstoderna och flydde till Seira. 27 (G) Så snart han kom dit, lät han blåsa i hornet i Efraims bergsbygd. Då drog Israels barn ner från bergsbygden med honom i spetsen. 28 (H) Han sade till dem: ”Följ mig, för Herren har gett era fiender moabiterna i er hand.” Då följde de honom och intog vadställena[h] över Jordan till Moabs land och lät ingen komma över. 29 Vid det tillfället slog de omkring tiotusen moabiter, alla starka och tappra män. Inte en enda kom undan. 30 På den dagen blev Moab kuvat under Israels hand, och landet hade ro i åttio år.
Shamgar
31 (I) Efter Ehud kom Shamgar, Anats son[i]. Han slog filisteerna, sexhundra man, med en oxpik. Också han räddade Israel.
Footnotes
- 3:3 filisteerna Beteckning för folk på den nuvarande Gazaremsan (1 Mos 26:1), särskilt det sjöfolk som under 1200-talet f Kr kom från de grekiska öarna (Jer 47:4, Amos 9:7). Deras stadsförbund (1 Sam 6:16f) blev en mäktig fiende till israeliterna.
- 3:8 Aram-Naharajim Hebr. för Syrien-Mesopotamien (tvåflodslandet) vid floden Eufrat. Kushan-Rishatajim och hans folk kan ha varit hurriter från Mitanniriket, som under 1300-talet f Kr drevs på flykten av hetiter och sökte sig ner till Kanaans land. Kushan-Rishatajim kan i så fall motsvara det hurritiska namnet Kuzzari-Rishti.
- 3:9 Otniel Betyder troligen ”Gud är min beskyddare”. Brorson och svärson till Kaleb (1:13).
- 3:15 Ehud Kan översättas ”var är härligheten?” (jfr 1 Sam 4:21).
- 3:15 gåvor Underkuvade folk lämnade gåvor eller tribut till sina herrar (jfr Matt 22:17 med not).
- 3:16 en fot långt Annan översättning: ”en aln långt” (antingen ca 30 eller 50 cm).
- 3:20 sommarsalen En öppen sal på övervåningen där vinden kan svalka i sommarvärmen.
- 3:28 intog vadställena På så sätt skars moabiterna av från sitt hemland öster om Jordan.
- 3:31 Shamgar, Anats son Namnet låter inte hebreiskt, och Anat var en kananeisk krigsgudinna. Troligen var han en främling vars seger över filisteerna också blev en räddning för Israel.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Copyright © 2003, 2012 by World Bible Translation Center
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation