Domarboken 2
Svenska Folkbibeln 2015
Herrens ängel i Bokim
2 (A) Herrens ängel kom från Gilgal upp till Bokim och sade: ”Jag förde er upp ur Egypten och in i det land som jag med ed hade lovat ge era fäder, och jag sade: Jag ska aldrig bryta mitt förbund med er. 2 (B) Och ni ska inte sluta förbund med detta lands invånare, ni ska bryta ner deras altaren.
Men ni har inte lyssnat till min röst. Vad har ni gjort? 3 (C) Därför säger jag nu: Jag kommer inte att driva bort dem framför er, utan de ska tränga er i sidorna och deras gudar ska bli en snara för er.”
4 När Herrens ängel hade sagt detta till Israels alla barn, brast de i gråt. 5 De kallade platsen Bokim.[a] Och de offrade där åt Herren.
Avfallet efter Josuas död
6 (D) När Josua sände i väg folket, gick Israels barn var och en till sin arvedel för att ta landet i besittning. 7 (E) Folket tjänade Herren så länge Josua levde och så länge de äldste levde, de som var kvar efter Josua och hade sett alla de storverk som Herren hade gjort för Israel. 8 (F) Och Herrens tjänare Josua, Nuns son, dog när han var hundratio år gammal. 9 Man begravde honom på det område som var hans arvedel, i Timnat-Heres[b] i Efraims bergsbygd norr om berget Gaash. 10 (G) Och hela den generationen samlades till sina fäder.
Då växte en annan generation upp efter dem, en som inte kände Herren eller de gärningar som han hade gjort för Israel. 11 (H) Och Israels barn gjorde det som var ont i Herrens ögon och tjänade baalerna. 12 De övergav Herren, sina fäders Gud som hade fört dem ut ur Egyptens land, och följde andra gudar, gudarna hos folken som bodde omkring dem. Dem tillbad de och väckte därmed Herrens vrede.
13 (I) Så övergav de Herren och tjänade Baal och astarterna.[c] 14 (J) Då upptändes Herrens vrede mot Israel, och han gav dem i händerna på rövare som plundrade dem. Han sålde dem till deras fiender runt omkring, och de kunde inte stå emot sina fiender längre. 15 (K) Närhelst de drog ut var Herrens hand emot dem till deras olycka, så som Herren hade sagt och så som Herren hade lovat dem med ed. Och de var i stor nöd.
16 (L) Då lät Herren domare uppstå, som frälste dem ur deras plundrares hand. 17 Men de lyssnade inte heller till sina domare, utan höll sig trolöst till andra gudar och tillbad dem. De vek snabbt av från den väg som deras fäder hade vandrat i lydnad för Herrens bud och gjorde inte som de.
18 (M) När Herren lät domare uppstå bland dem, var han med domaren och frälste dem ur deras fienders hand så länge domaren levde. Herren förbarmade sig när de jämrade sig över sina förtryckare och plågare. 19 Men när domaren dog, vände de sig bort igen och blev ännu mer fördärvade än sina fäder. De följde andra gudar och tjänade och tillbad dem. De avstod inte från sina gärningar och sin hårdnackade hållning.
20 Därför upptändes Herrens vrede mot Israel, och han sade: ”Detta folk har brutit mot mitt förbund som jag fastställde för deras fäder, och de har inte velat lyssna till min röst. 21 Därför ska jag inte längre driva bort för dem ett enda av de folk som Josua lämnade kvar när han dog. 22 (N) Genom dem ska jag sätta Israel på prov. Kommer de att hålla sig till Herrens väg och vandra på den, som deras fäder gjorde, eller inte?” 23 Alltså lät Herren dessa folk bli kvar. Han fördrev dem inte genast, och han gav dem inte i Josuas hand.
Footnotes
- 2:5 Bokim Betyder ”de gråtande”.
- 2:9 Timnat-Heres Alternativ form för Josuas hemstad Timnat-Sera (jfr Jos 19:50, 24:30).
- 2:13 Baal och astarterna Baal (”herre”) var den främste av de kananeiska gudarna. Astarte var den kvinnliga fruktbarhets- och modergudinnan. Pluralformerna ”baalerna” (vers 11) och ”astarterna” syftar troligen på lokala variationer.
Judges 2
Amplified Bible, Classic Edition
2 Now the [a]Angel of the Lord went up from Gilgal to Bochim. And He said, I brought you up from Egypt and have brought you to the land which I swore to give to your fathers, and I said, I will never break My covenant with you;(A)
2 And you shall make no covenant with the inhabitants of this land; but you shall break down their altars. But you have not obeyed My voice. Why have you done this?
3 So now I say, I will not drive them out from before you; but they shall be as thorns in your sides, and their gods shall be a snare to you.
4 When the Angel of the Lord spoke these words to all the Israelites, the people lifted up their voice and wept.
5 They named that place Bochim [weepers], and they sacrificed there to the Lord.
6 And when Joshua had let the people go, the Israelites went every man to his inheritance to possess the land.
7 And the people served the Lord all the days of Joshua and all the days of the elders who outlived Joshua, who had seen all the great works of the Lord which He did for Israel.
8 And Joshua son of Nun, the servant of the Lord, died, being 110 years old.
9 And they buried him within the boundary of his inheritance in Timnath-heres in the hill country of Ephraim, north of Mount Gaash.
10 And also all that generation were gathered to their fathers, and there arose another generation after them who did not know (recognize, understand) the Lord, or even the work which He had done for Israel.
11 And the people of Israel did evil in the sight of the Lord and served the Baals.
12 And they forsook the Lord, the God of their fathers, Who brought them out of the land of Egypt. They went after other gods of the peoples round about them and bowed down to them, and provoked the Lord to anger.
13 And they forsook the Lord and served Baal [the god worshiped by the Canaanites] and the Ashtaroth [female deities such as Ashtoreth and Asherah].
14 So the anger of the Lord was kindled against Israel, and He gave them into the power of plunderers who robbed them; and He sold them into the hands of their enemies round about, so that they could no longer stand before their foes.
15 Whenever they went out, the hand of the Lord was against them for evil as the Lord had said, and as the Lord had sworn to them; and they were bitterly distressed.(B)
16 But the Lord raised up judges, who delivered them out of the hands of those who robbed them.
17 And yet they did not listen to their judges, for they played the harlot after other gods and bowed down to them. They turned quickly out of the way in which their fathers had walked, who had obeyed the commandments of the Lord, and they did not so.
18 When the Lord raised them up judges, then He was with the judge and delivered them out of the hands of their enemies all the days of the judge; for the Lord was moved to relent because of their groanings by reason of those who oppressed and vexed them.
19 But when the judge was dead, they turned back and corrupted themselves more than their fathers, following and serving other gods, and bowing down to them. They did not cease from their practices or their stubborn way.
20 So the anger of the Lord was kindled against Israel; and He said, Because this people have transgressed My covenant which I commanded their fathers and have not listened to My voice,
21 I from now on will also not drive out from before them any of the nations which Joshua left when he died,
22 That through them I may prove Israel, whether they will keep the way of the Lord to walk in it, as their fathers kept it, or not.
23 So the Lord left those nations, without driving them out at once, nor had He delivered them into Joshua’s power.
Footnotes
- Judges 2:1 See footnote on Gen. 16:7.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Copyright © 1954, 1958, 1962, 1964, 1965, 1987 by The Lockman Foundation
