Font Size
Domarboken 19
Svenska 1917
Domarboken 19
Svenska 1917
19 På den tiden, då ännu ingen konung fanns i Israel, bodde en levitisk man längst uppe i Efraims bergsbygd. Denne tog till bihustru åt sig en kvinna från Bet-Lehem i Juda.
2 Men hans bihustru blev honom otrogen och gick ifrån honom till sin faders hus i Bet-Lehem i Juda; där uppehöll hon sig en tid av fyra månader.
3 Då stod hennes man upp och begav sig åstad efter henne, för att tala vänligt med henne och så föra henne tillbaka; och han hade med sig sin tjänare och ett par åsnor. Hon förde honom då in i sin faders hus, och när kvinnans fader fick se honom, gick han glad emot honom.
4 Och hans svärfader, kvinnans fader, höll honom kvar, så att han stannade hos honom i tre dagar; de åto och drucko och voro där nätterna över.
5 När de nu på fjärde dagen stodo upp bittida om morgonen och han gjorde sig redo att resa, sade kvinnans fader till sin måg: »Vederkvick dig med ett stycke bröd; sedan mån I resa.»
6 Då satte de sig ned och åto båda tillsammans och drucko. Därefter sade kvinnans fader till mannen: »Beslut dig för att stanna här över natten, och låt ditt hjärta vara glatt.»
7 Och när mannen ändå gjorde sig redo att resa, bad hans svärfader honom så enträget, att han ännu en gång stannade kvar där över natten.
8 På femte dagen stod han åter upp bittida om morgonen för att resa; då sade kvinnans fader: »Vederkvick dig först, och dröjen så till eftermiddagen.» Därefter åto de båda tillsammans.
9 När sedan mannen gjorde sig redo att resa med sin bihustru och sin tjänare, sade hans svärfader, kvinnans fader, till honom: »Se, det lider mot aftonen; stannen kvar över natten, dagen nalkas ju sitt slut; ja, stanna kvar här över natten, och låt ditt hjärta vara glatt. Sedan kunnen I i morgon bittida företaga eder färd, så att du får komma hem till din hydda.»
10 Men mannen ville icke stanna över natten, utan gjorde sig redo och reste sin väg, och kom så fram till platsen mitt emot Jebus, det är Jerusalem. Och han hade med sig ett par sadlade åsnor; och hans bihustru följde honom.
11 Då de nu voro vid Jebus och dagen var långt framliden, sade tjänaren till sin herre: »Kom, låt oss taga in i denna jebuséstad och stanna där över natten.»
12 Men hans herre svarade honom: »Vi skola icke taga in i en främmande stad, där inga israeliter bo; låt oss draga vidare, fram till Gibea.»
13 Och han sade ytterligare till sin tjänare: »Kom, låt oss försöka hinna fram till en av orterna här och stanna över natten i Gibea eller Rama.»
14 Så drogo de vidare; och när de voro invid Gibea i Benjamin, gick solen ned.
15 Då togo de in där och kommo för att stanna över natten i Gibea. Och när mannen kom ditin, satte han sig på den öppna platsen i staden, men ingen ville taga emot dem i sitt hus över natten.
16 Men då, om aftonen, kom en gammal man från sitt arbete på fältet, och denne man var från Efraims bergsbygd och bodde såsom främling i Gibea; ty folket där på orten voro benjaminiter.
17 När denne nu lyfte upp sina ögon, fick han se den vägfarande mannen på den öppna platsen i staden. Då sade den gamle mannen: »Vart skall du resa, och varifrån kommer du?»
18 Han svarade honom: »Vi äro på genomresa från Bet-Lehem i Juda till den del av Efraims bergsbygd, som ligger längst uppe; därifrån är jag, och jag har gjort en resa till Bet-Lehem i Juda. Nu är jag på väg till HERRENS hus, men ingen vill här taga emot mig i sitt hus.
19 Jag har både halm och foder åt våra åsnor, så ock bröd och vin åt mig själv och åt din tjänarinna och åt mannen som åtföljer oss, dina tjänare, så att intet fattas oss.»
20 Då sade den gamle mannen: »Frid vare med dig! Men låt mig få sörja för allt som kan fattas dig. Härute på den öppna platsen må du icke stanna över natten.»
21 Därefter förde han honom till sitt hus och fodrade åsnorna. Och sedan de hade tvått sina fötter, åto de och drucko.
22 Under det att de så gjorde sina hjärtan glada, omringades plötsligt huset av männen i staden, onda män, som bultade på dörren; och de sade till den gamle mannen, som rådde om huset: »För hitut den man som har kommit till ditt hus, så att vi få känna honom.»
23 Då gick mannen som rådde om huset ut till dem och sade till dem: »Nej, mina bröder, gören icke så illa. Eftersom nu denne man har kommit in i mitt hus, mån I icke göra en sådan galenskap.
24 Se, jag har en dotter som är jungfru, och han har själv en bihustru. Dem vill jag föra hitut, så kunnen I kränka dem och göra med dem vad I finnen för gott. Men med denne man mån I icke göra någon sådan galenskap.
25 Men männen ville icke höra på honom; då tog mannen sin bihustru och förde henne ut till dem. Och de kände henne och hanterade henne skändligt hela natten ända till morgonen; först när morgonrodnaden gick upp, läto de henne gå.
26 Då kom kvinnan mot morgonen och föll ned vid ingången till mannens hus, där hennes herre var, och låg så, till dess det blev dager.
27 När nu hennes herre stod upp om morgonen och öppnade dörren till huset och gick ut för att fortsätta sin färd, fick han se sin bihustru ligga vid ingången till huset med händerna på tröskeln.
28 Han sade till henne: »Stå upp och låt oss gå.» Men hon gav intet svar. Då tog han och lade henne på åsnan; sedan gjorde mannen sig redo och reste hem till sitt.
29 Men när han hade kommit hem, fattade han en kniv och tog sin bi- hustru och styckade henne, efter benen i hennes kropp, i tolv stycken och sände styckena omkring över hela Israels land.
30 Och var och en som såg detta sade: »Något sådant har icke hänt eller blivit sett allt ifrån den dag då Israels barn drogo upp ur Egyptens land ända till denna dag. Övervägen detta, rådslån och sägen edert ord.»
Domarboken 19
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Domarboken 19
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Den otrogna bihustrun
19 Vid den tiden, innan Israel hade någon kung, fanns det en man i Levis stam som bodde längst bort i Efraims bergsbygd. Han tog en flicka från Betlehem i Juda med sig hem som bihustru.
2 Men hon var otrogen och flydde därifrån och återvände hem till sin far.
3 Efter fyra månader försökte hennes man få henne tillbaka, och han tog med sig en tjänare och en extra åsna och for för att hämta henne. När han kom fram till hennes hem bjöd hon honom stiga in, och hon presenterade honom för sin far, som var mycket glad att få träffa honom.
4 Fadern bad honom att stanna och han blev kvar som deras gäst i tre dagar.
5 På den fjärde dagen var han mycket tidigt uppe och gjorde sig färdig för att ge sig iväg, men flickans far tyckte att de först skulle äta frukost.
6 Sedan bad han honom att stanna ännu en dag, så att de kunde fortsätta att umgås.
7 Först ville inte mannen det, men eftersom hans svärfar var så angelägen gav han slutligen med sig.
8 Följande morgon var de uppe tidigt igen, men flickans far var också den här gången angelägen om att han skulle stanna lite längre och föreslog: Du kan väl stanna i dag och ge dig i väg fram emot kvällen! Och mannen stannade, och de umgicks ännu en dag tillsammans.
9 När hans hustru och tjänare gjorde sig färdiga för avfärd på eftermiddagen, sa hans svärfar: Det börjar bli ganska sent. Stanna här i natt, så kan vi ha trevligt i kväll, och sedan kan du resa tidigt i morgon bitti.
10 Men nu gick mannen inte att övertala. De gav sig iväg, och innan det blev mörkt nådde de Jerusalem, som också kallas Jebus.
11 Nu är det för sent att fortsätta, sa hans tjänare till honom. Kan vi inte stanna här i natt?
12-13 Nej, svarade mannen. Vi kan inte stanna i denna hednastad där det inte finns några israeliter. Vi måste fortsätta till Gibea eller möjligen Rama.
14 De fortsatte alltså, och solen gick ner just som de kom till Gibea, en stad som tillhörde Benjamins stam.
15 De drog in där för natten och stannade till på torget, men ingen erbjöd dem rum för natten.
16 Då kom en gammal man förbi, på väg hem från sitt arbete ute på fälten. Han var från Efraims bergsbygd men bodde nu i Gibea, där det för övrigt bara fanns benjaminiter.
17 När han fick syn på de resande frågade han dem varifrån de kom och vart de skulle.
18 Vi är på väg hem från Betlehem i Juda, svarade mannen. Jag bor längst bort i Efraims bergsbygd i närheten av Silo. Ingen har bjudit in oss över natten,
19 men det går ingen nöd på oss, för vi har tillräckligt med foder åt våra åsnor och mat och dryck åt oss själva.
20 Ni är välkomna till mitt hem som mina gäster, sa den gamle mannen. Här kan ni inte stanna. Det kan vara farligt.
21 Han tog dem med sig hem, gav deras åsnor att äta, och ställde sedan fram kvällsmat.
22 Just som de satt där och mådde gott, kom en grupp män till huset och började bulta på dörren. De var homosexuella och ville komma åt mannen som var på besök.
23 Värden gick ut för att samtala med dem.Nej, mina bröder, begå inte en sådan usel handling med min gäst.
24 Ta i stället min dotter, som är oskuld, och den här mannens bihustru. Vi ska föra ut dem till er, så kan ni göra vad ni vill med dem.
25 Men de ville inte höra på honom. Då tog den gästande mannen sin bihustru och förde ut henne till dem. De misshandlade henne och våldtog henne hela natten, och först i gryningen lät de henne gå.
26 Hon föll ihop utanför huset och låg där tills det blev ljust,
27 och när hennes man öppnade dörren, fann han henne liggande där med händerna på tröskeln.
28 Kom nu, så ska vi ge oss i väg, sa han.Men han fick inte något svar, för hon var död. Då lade han henne över åsnan och tog henne med sig hem.
29 När han kom hem styckade han hennes kropp i tolv delar och sände en del till varje stam i Israel.
30 Hela nationen blev upprörd över det illdåd, som benjaminiterna hade begått.Någonting så fruktansvärt har inte hänt sedan Israel lämnade Egypten, sa alla. Vi måste göra någonting åt det.
Judges 19
The Voice
Judges 19
The Voice
19 During this period, when there was no king in Israel, a certain Levite from the remote part of the hill country of Ephraim had a mistress[a] from Bethlehem in Judah. 2 But she was unfaithful to him and returned home to her father in Bethlehem in Judah, and was away from the Levite for four months. 3 Then he went after her, to speak kindly with her and convince her to come home with him. He brought his servant and two donkeys with him. When the Levite reached her father’s house, the woman’s father saw him and went joyfully out to welcome him and brought him into the house.
4 Her father made him stay for three days, so the Levite stayed there, eating and drinking. 5 On the fourth day, they got up early to prepare to leave.
The Woman’s Father: What’s your hurry? Have something to eat, build up your strength, and then you can go.
6 So the two men ate and drank.
The Woman’s Father: Why don’t you stay another night and enjoy yourself?
7 When the Levite got up to go, his mistress’s father kept urging him to stay, so, at last, he did.
8 On the fifth day, they got up early to prepare to leave.
The Woman’s Father: What’s your hurry? Have something to eat; build up your strength this morning. Wait and leave this afternoon.
So the two men sat, eating and drinking.
9 When the Levite, his mistress, and his servant got up to go, the woman’s father tried to persuade them.
The Woman’s Father: Look, it’s almost evening. The day is almost gone. Why don’t you stay another night and enjoy yourself? Tomorrow you can rise early and begin your trip home.
10 But the Levite did not want to stay another night; he gathered them, and they set out. They reached the city of the Jebusites (the city we call Jerusalem), riding on donkeys. 11 When they were near the city of the Jebusites, the day was almost done.
Servant: Let’s spend the night here in this city of the Jebusites.
Levite: 12 No, we won’t stop here in this city of foreigners, people who are not of Israel, but we’ll travel on to Gibeah. 13 Let’s see if we can reach one of those towns and spend the night in Gibeah or Ramah.
14 So they traveled on, and the sun set as they were at Gibeah, which belongs to the tribe of Benjamin. 15 They turned off the road, with the intention of staying the night, and went to sit in the city square yet no one invited the Levite and his party home to spend the night.
As was the social custom in antiquity, hospitality is a significant mark of honor. Likewise inhospitality is a significant mark of social shame.
16 At last, after evening fell, an old man coming in from his work in the fields noticed them. He was not of the people of Benjamin, but a man from the hill country of Ephraim who was living in Gibeah. 17 The old man saw them sitting there in the square.
Old Man: Where are you going? Where are you from?
Levite: 18 We are traveling from Bethlehem in Judah to the far parts of the hill country of Ephraim. I went to Bethlehem in Judah, and I am returning to my home. No one yet has offered us hospitality. 19 We, your servants, have straw and food for the donkeys, and we also have bread and wine, enough for me, my mistress, and my young servant. We don’t require anything else.
Old Man: 20 Peace be with you. I will take care of everything you need, but do not spend the night in the square.
21 The old man took them home and fed their donkeys. They washed the dust of the road from their feet, ate, and drank. 22 While they were eating and drinking, the men of the city, an evil assembly, surrounded the house and began beating on the door. They called to the owner.
Men of the City: Bring out your guest, the man whom you have welcomed into your house. We want to have sexual relations with him!
Old Man (pleading with them): 23 I beg you. Don’t do this wicked thing to the traveler I have welcomed into my care. 24 I have a virgin daughter, and this man has a mistress. I will bring them out to you to do what you want with them, but don’t dishonor my guest with your wickedness.
25 The men would not listen. At last the Levite seized his mistress and pushed her outside. They raped her repeatedly and abused her all night long until the sun came up, when they left her alone. 26 Then the woman crept to the doorway of the house where her master had spent the night. She collapsed and lay there as the sun rose in the sky. 27 Her master, at last, woke and rose; and when he went to the door to prepare to go on his way, there was his mistress, lying near the doorway, her hands on the threshold.
Levite: 28 Get up. It’s time for us to go.
But she could not answer him. He put her body on the donkey and set out for home.
29 When he reached his house, he went in and found a knife. Then holding her firmly, he cut her body up into twelve pieces, cut her limb from limb, and these he sent throughout Israel. 30 And as the pieces were received, anyone who saw this horrible display said, “Nothing like this outrage has ever happened in Israel since we came up from the land of Egypt. Think about it, weigh it carefully, and decide what to do.”
Footnotes
- 19:1 Throughout this account (19:1–20:47) of the Levite and his relationship with the mistress, the Hebrew uses the term for a married couple. Because the English terminology for marriage does not reflect the relationship revealed in this account, marriage is not used.
Judges 19
New International Version
Judges 19
New International Version
A Levite and His Concubine
19 In those days Israel had no king.
Now a Levite who lived in a remote area in the hill country of Ephraim(A) took a concubine from Bethlehem in Judah.(B) 2 But she was unfaithful to him. She left him and went back to her parents’ home in Bethlehem, Judah. After she had been there four months, 3 her husband went to her to persuade her to return. He had with him his servant and two donkeys. She took him into her parents’ home, and when her father saw him, he gladly welcomed him. 4 His father-in-law, the woman’s father, prevailed on him to stay; so he remained with him three days, eating and drinking,(C) and sleeping there.
5 On the fourth day they got up early and he prepared to leave, but the woman’s father said to his son-in-law, “Refresh yourself(D) with something to eat; then you can go.” 6 So the two of them sat down to eat and drink together. Afterward the woman’s father said, “Please stay tonight and enjoy yourself.(E)” 7 And when the man got up to go, his father-in-law persuaded him, so he stayed there that night. 8 On the morning of the fifth day, when he rose to go, the woman’s father said, “Refresh yourself. Wait till afternoon!” So the two of them ate together.
9 Then when the man, with his concubine and his servant, got up to leave, his father-in-law, the woman’s father, said, “Now look, it’s almost evening. Spend the night here; the day is nearly over. Stay and enjoy yourself. Early tomorrow morning you can get up and be on your way home.” 10 But, unwilling to stay another night, the man left and went toward Jebus(F) (that is, Jerusalem), with his two saddled donkeys and his concubine.
11 When they were near Jebus and the day was almost gone, the servant said to his master, “Come, let’s stop at this city of the Jebusites(G) and spend the night.”
12 His master replied, “No. We won’t go into any city whose people are not Israelites. We will go on to Gibeah.” 13 He added, “Come, let’s try to reach Gibeah or Ramah(H) and spend the night in one of those places.” 14 So they went on, and the sun set as they neared Gibeah in Benjamin.(I) 15 There they stopped to spend the night.(J) They went and sat in the city square,(K) but no one took them in for the night.
16 That evening(L) an old man from the hill country of Ephraim,(M) who was living in Gibeah (the inhabitants of the place were Benjamites), came in from his work in the fields. 17 When he looked and saw the traveler in the city square, the old man asked, “Where are you going? Where did you come from?”(N)
18 He answered, “We are on our way from Bethlehem in Judah to a remote area in the hill country of Ephraim where I live. I have been to Bethlehem in Judah and now I am going to the house of the Lord.[a](O) No one has taken me in for the night. 19 We have both straw and fodder(P) for our donkeys(Q) and bread and wine(R) for ourselves your servants—me, the woman and the young man with us. We don’t need anything.”
20 “You are welcome at my house,” the old man said. “Let me supply whatever you need. Only don’t spend the night in the square.” 21 So he took him into his house and fed his donkeys. After they had washed their feet, they had something to eat and drink.(S)
22 While they were enjoying themselves,(T) some of the wicked men(U) of the city surrounded the house. Pounding on the door, they shouted to the old man who owned the house, “Bring out the man who came to your house so we can have sex with him.(V)”
23 The owner of the house went outside(W) and said to them, “No, my friends, don’t be so vile. Since this man is my guest, don’t do this outrageous thing.(X) 24 Look, here is my virgin daughter,(Y) and his concubine. I will bring them out to you now, and you can use them and do to them whatever you wish. But as for this man, don’t do such an outrageous thing.”
25 But the men would not listen to him. So the man took his concubine and sent her outside to them, and they raped her(Z) and abused her(AA) throughout the night, and at dawn they let her go. 26 At daybreak the woman went back to the house where her master was staying, fell down at the door and lay there until daylight.
27 When her master got up in the morning and opened the door of the house and stepped out to continue on his way, there lay his concubine, fallen in the doorway of the house, with her hands on the threshold. 28 He said to her, “Get up; let’s go.” But there was no answer. Then the man put her on his donkey and set out for home.
29 When he reached home, he took a knife(AB) and cut up his concubine, limb by limb, into twelve parts and sent them into all the areas of Israel.(AC) 30 Everyone who saw it was saying to one another, “Such a thing has never been seen or done, not since the day the Israelites came up out of Egypt.(AD) Just imagine! We must do something! So speak up!(AE)”
Footnotes
- Judges 19:18 Hebrew, Vulgate, Syriac and Targum; Septuagint going home
Svenska 1917 (SV1917)
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) (SVL)
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
The Voice (VOICE)
The Voice Bible Copyright © 2012 Thomas Nelson, Inc. The Voice™ translation © 2012 Ecclesia Bible Society All rights reserved.
New International Version (NIV) 
Holy Bible, New International Version®, NIV® Copyright ©1973, 1978, 1984, 2011 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
NIV Reverse Interlinear Bible: English to Hebrew and English to Greek. Copyright © 2019 by Zondervan.