Add parallel Print Page Options

Simson avslöjar sin hemlighet

16 En dag gick Simson till filistéernas stad Gaza och såg där en prostituerad som han gick till. Snart fick invånarna i Gaza veta att han var där och de omringade platsen och låg på lur vid stadsporten. De låg stilla hela natten och tänkte: ”I morgon ska vi ta honom och döda honom i gryningen.”

Simson stannade kvar där till midnatt. Då gick han upp, lyfte av stadsportarnas dörrar med bom och allt, lade dem på sina axlar och gick iväg med dem upp till toppen av det berg som ligger mitt emot Hebron.

En tid senare blev han kär i en kvinna som hette Delila och bodde vid bäcken Sorek. Filistéernas ledare gick då till henne och bad henne lura honom att avslöja vad det var som gjorde honom så stark. De ville övermanna honom och slå honom i kedjor. ”Vi ska då ge dig 1 100 siklar silver”, lovade de.

Delila sa till Simson: ”Tala om för mig varför du är så stark! Hur gör man för att besegra och binda dig?” ”Om man binder mig med sju sensträngar som inte hunnit torka, blir jag lika svag som en vanlig människa”, svarade Simson.

De filisteiska ledarna kom då till henne med sju färska sensträngar som inte hunnit torka och hon band honom. Några filistéer hade gömt sig i ett angränsande rum och hon ropade: ”Simson! Filistéerna är här!” Men han slet av senorna som om de varit trådar svedda av eld och hemligheten till hans styrka hade inte blivit avslöjad.

10 Senare sa Delila till honom: ”Du driver med mig och ljuger för mig! Nu måste du tala om för mig hur man kan binda dig.” 11 ”Jo”, sa han. ”Om man binder mig med rep som aldrig varit använda, blir jag lika svag som andra människor.”

12 Delila tog nya rep och band honom med dem. Också denna gång hade några män gömt sig i ett angränsande rum och Delila ropade: ”Simson! Filistéerna är här!” Men han slet sönder repen som om de varit trådar.

13 ”Du har lurat mig igen och på nytt ljugit för mig!” klagade Delila. ”Tala nu om för mig hur man kan binda dig.” ”Väv in mina sju flätor i varpen till din väv[a],” svarade Simson. ”Plugga fast dem, så blir jag lika svag som andra människor.”

14 När han somnat, slog hon fast dem med pluggen och ropade: ”Filistéerna är här, Simson!” Han vaknade och drog genast loss både pluggen och varpen. 15 ”Hur kan du säga att du älskar mig på samma gång som du bedrar mig?” invände hon. ”Nu har du ljugit för mig tre gånger och inte talat om vad det är som gör att du är så stark!” 16 Hon tjatade på honom varje dag tills han var dödstrött på henne 17 och till slut avslöjade han hela hemligheten för henne:

”Mitt hår har aldrig blivit klippt”, sa han. ”Jag har varit en Guds nasir ända sedan min födelse. Om man rakar av mig håret, lämnar styrkan mig och jag blir lika svag som vilken annan människa som helst.”

18 Delila insåg att han äntligen hade sagt henne sanningen och därför skickade hon efter filistéernas ledare.

”Kom en sista gång, för nu har han talat om hur det ligger till”, sa hon. De kom och hade med sig pengarna till henne.

19 Delila såg till att Simson somnade i hennes knä och tillkallade genast en man som skar av honom hans sju flätor. Då började hon förnedra honom. Hans styrka hade lämnat honom.

20 Då ropade hon: ”Filistéerna är här, Simson!” Simson vaknade och tänkte: ”Jag gör väl som förut. Jag skakar mig fri.”

Men han visste inte att Herren hade lämnat honom. 21 Filistéerna tog honom till fånga. De stack ut ögonen på honom och förde honom till Gaza där han blev bunden med kopparkedjor. Han tvingades att mala säd i fängelset, 22 men håret på hans rakade huvud började växa ut igen.

Simsons sista seger

23 Filistéerna ställde till med en stor glädjefest och kom med offer till sin gud Dagon och sa:

”Vår gud har utlämnat
    vår fiende Simson till oss!”

24 När folket såg honom, lovade de sin gud:

”Vår gud har överlämnat
    vår fiende åt oss,
han som har ödelagt vårt land
    och dödat så många av oss.”

25 I sin segeryra bad de att Simson skulle föras ut till dem, så att de kunde roa sig med honom. Simson fördes då ut ur fängelset och tvingades roa dem. De ställde honom mellan pelarna. 26 Simson sa till pojken som ledde honom: ”Låt mig få hålla i pelarna som bär upp huset, så att jag kan stödja mig mot dem!”

27 Huset var då alldeles fullt av folk. Filistéernas ledare var också där och på taket fanns 3 000 personer som såg på när man roade sig med Simson.

28 Då bad Simson till Herren och sa: ”Herre, tänk på mig och ge mig styrka än en gång, så jag kan hämnas på filistéerna för mina båda ögon!”

29 Sedan tog han tag i de två mittpelarna som bar upp huset och tryckte sig mot dem med högra handen mot den ena och med vänstra mot den andra pelaren. 30 ”Låt mig dö med filistéerna”, sa han. Sedan tryckte han till med all sin kraft och huset rasade samman över filistéernas ledare och allt folket och de som dog vid Simsons död var fler till antalet än de han tidigare hade dödat under hela sin livstid.

31 Senare kom hans bröder och familj dit för att hämta hans kropp. Simson som varit domare i Israel i tjugo år, begravdes mellan Sora och Eshtaol i samma grav där hans far Manoach var begravd.

Footnotes

  1. 16:13 Grundtexten med detaljerna i vävstolen är svåröversättlig och den exakta innebörden osäker.

Samson and Delilah

16 Samson went to Gaza. There he saw a prostitute and spent the night with her. The people of Gaza were told, “Samson has come here!” So they surrounded him and laid in wait for him all night at the city gate. They kept quiet all night, thinking, “In the morning light we will kill him.”

Samson lay until midnight, then at midnight he got up. He grabbed the doors of the city gate and the two gateposts and pulled them out along with the bar. He put them on his shoulder and brought them to the top of the mountain near Hebron.

After this Samson loved a woman in the Valley of Sorek, whose name was Delilah. The Philistine rulers came up to her and said, “Trick him! Find out about how his strength is so great and how we can overcome him, bind him, and humiliate him. Each one of us will give you eleven hundred silver coins.[a]

So Delilah said to Samson, “Please tell me how your strength is so great and how you could be bound in order to be subdued.”

Samson said to her, “If they bind me with seven fresh bowstrings that have not been dried, then I will become weak and be like an ordinary man.”

So the Philistine rulers brought her seven fresh bowstrings that had not been dried, and she bound him with them. They lay in wait in her inner room. She said to him, “The Philistines are upon you, Samson.” Then he split apart the bowstrings like a single thread is split apart at the touch of fire. So the source of his strength did not become known.

10 Delilah said to Samson, “You have deceived me. You have told me lies. Now, please tell me how you can be bound.”

11 He said to her, “If they bind me with new ropes that have never been used, then I will become weak and be like an ordinary man.”

12 So Delilah took new ropes and bound him with them. Then she said to him, “The Philistines are upon you, Samson.” For men were lying in wait, remaining in the room. But he split apart the ropes on his arms like a thread.

13 Delilah said to Samson, “Up to now you have deceived me. You have told me lies. Tell how you can be bound.”

He said to her, “If you weave seven locks of my hair into the fabric on the loom and fasten it with the pin, then I will become weak and be like an ordinary man.” 14 So Delilah lulled him to sleep and wove seven locks of his hair into the fabric on the loom. She fastened it with the pin and said to him, “The Philistines are upon you, Samson.” He awakened from his sleep and tore away from the loom pin and the fabric.

15 She said to him, “How can you say, ‘I love you,’ when your heart is not with me? You have deceived me these three times and have not told me how your strength is so great.” 16 Every day she nagged him with her words and pleaded with him until he was tired to death.

17 So he told her all his secrets and said to her, “No razor has touched my head, for I have been a Nazirite to God from my mother’s womb. If I were shaven, my strength would leave me, and I would become weak and be like all other men.”

18 Delilah saw that he had told her all his secrets, so she sent for the Philistine rulers, saying, “Come up this time, for he has told me all his secrets.” So the Philistine rulers came up to her and brought the money in their hands. 19 Delilah lulled Samson to sleep on her knees and called for a man to shave off the seven locks of his hair. Then she began to humiliate him, and his strength left him.

20 She said, “The Philistines are upon you, Samson.”

Then he awakened from his sleep and thought, “I will go out as before and shake myself free of them.” He did not know that the Lord had left him.

21 The Philistines seized him and gouged out his eyes. They took him down to Gaza, bound him with bronze chains, and he ground grain in prison. 22 Yet after it had been shaven, the hair on his head began to grow back.

The Death of Samson

23 The Philistine rulers gathered to offer a great sacrifice to Dagon their god and to celebrate. They said, “Our god has given Samson our enemy into our hands.”

24 The people saw him and praised their god, for they said,

“Our god has given into our hands
    our enemy,
the one who ruined our land
    and killed many of us.”

25 When their hearts were merry, they said, “Call for Samson, so he can entertain us.” So they called for Samson from the prison, and he entertained them.

They placed him between the pillars. 26 Samson said to the young man who held his hand, “Let me rest and touch the pillars on which the temple is set, then I can lean against them.” 27 The temple was full of men and women, and all the Philistine rulers were there. There were about three thousand men and women on the roof watching Samson entertain. 28 Samson called out to the Lord, “Lord God, remember me, I pray! Please strengthen me just this once, God, so that I may get full revenge on the Philistines for my two eyes!” 29 Then Samson grasped the two middle pillars on which the temple was set and leaned against them, one with his right hand and one with his left. 30 Samson said, “Let me die with the Philistines!” He pushed with all his strength, and the temple fell upon the rulers and all the people who were in it. At his death he killed more than he had killed in his life.

31 Then his brothers and all his family came down, carried him, brought him up, and buried him between Zorah and Eshtaol in the grave of his father Manoah. He had judged Israel for twenty years.

Footnotes

  1. Judges 16:5 About 28 pounds, or 13 kilograms.