Abimeleks sammansvärjning

Men Abimelek, Jerubbaals son, gick till sina morbröder i Sikem och sade till dem och till alla som var släkt med hans morfars hus: "Säg så här till alla män i Sikem: Vilket är bäst för er: att alla Jerubbaals sjuttio söner råder över er, eller att en enda man råder över er? Kom också ihåg att jag är ert kött och blod." Då talade hans morbröder allt detta till hans förmån inför Sikems alla män. Dessa blev vunna för Abimelek, ty de tänkte: "Han är ju vår bror." De gav honom sjuttio siklar silver ur Baal-Berits tempel, och för dessa anställde Abimelek löst folk och äventyrare som följde honom. Därefter begav han sig till sin fars hus i Ofra och dödade där på en och samma sten sina bröder, Jerubbaals sjuttio söner. Men Jotam, Jerubbaals yngste son, kom undan eftersom han hade gömt sig. Sedan samlades alla män i Sikem och alla i Millo, och gick bort och gjorde Abimelek till kung vid terebinten där minnesstenen står i Sikem.

Liknelsen om träden

När man berättade detta för Jotam, gick han och ställde sig på toppen av berget Gerissim och ropade med hög röst till dem: "Hör på mig, ni män i Sikem, för att Gud också må höra er.

En gång gick träden
    för att smörja en kung över sig.
De sade till olivträdet:
    Bli du kung över oss!
Men olivträdet svarade:
    Skulle jag avstå från min olja,
som gudar och människor ärar mig för,
och gå för att svaja över de andra träden?
10 Då sade träden till fikonträdet:
    Kom, bli du kung över oss!
11 Men fikonträdet svarade:
    Skulle jag avstå från min sötma
och min goda frukt
    och gå för att svaja över de andra träden?
12 Då sade träden till vinstocken:
    Kom, bli du kung över oss!
13 Men vinstocken svarade:
    Skulle jag avstå från min vinmust,
som gläder gudar och människor,
    och gå för att svaja över de andra träden?
14 Då sade alla träden till törnbusken:
Kom, bli du kung över oss!
15 Törnbusken svarade träden:
    Om ni av uppriktig mening vill smörja mig till kung över er,
kom då och tag er tillflykt under min skugga.
Om inte, skall eld gå ut från törnbusken
och förtära cedrarna på Libanon.

16 Lyssna nu: Har ni handlat rätt och riktigt när ni gjorde Abimelek till kung, har ni handlat rätt mot Jerubbaal och hans hus, och har ni lönat honom efter hans gärningar? 17 Ni vet ju att min far stred för er och vågade sitt liv för att rädda er från midjaniternas hand, 18 medan ni i dag har rest er upp mot min fars hus och dödat hans sjuttio söner på en och samma sten och gjort Abimelek, hans slavinnas son, till kung över Sikems medborgare, eftersom han är er bror. 19 Har ni alltså denna dag handlat rätt och riktigt mot Jerubbaal och hans hus, så gläd er över Abimelek, och må han glädja sig över er. 20 Om det inte är så, må då eld gå ut från Abimelek och förtära männen i Sikem och Millo, och från männen i Sikem och Millo må eld gå ut och förtära Abimelek." 21 Sedan skyndade sig Jotam undan och flydde till Beer. Där bosatte han sig i säkerhet för sin bror Abimelek.

Abimelek dör

22 När Abimelek hade härskat över Israel i tre år, 23 sände Gud en ond ande mellan Abimelek och männen i Sikem, så att dessa avföll från Abimelek. 24 Detta skedde för att våldet mot Jerubbaals sjuttio söner skulle bli hämnat och för att deras blod skulle komma över deras bror Abimelek som dödade dem, och över männen i Sikem, som hade hjälpt honom att döda sina bröder. 25 För att skada honom lade männen i Sikem folk i bakhåll på bergshöjderna, och dessa plundrade alla som tog den vägen. Detta berättade man för Abimelek.

26 Men Gaal, Ebeds son, kom med sina bröder och drog in i Sikem, och Sikems män fick förtroende för honom. 27 De gick ut på fältet och skördade sina vingårdar, pressade druvor och ordnade en fest. Så gick de in i sin guds hus och åt och drack och uttalade förbannelser över Abimelek. 28 Och Gaal, Ebeds son, sade: "Vem är Abimelek, och vem är Sikem, eftersom vi skall tjäna honom? Är han inte Jerubbaals son och Sebul hans tillsyningsman? Nej, ni skall tjäna män som härstammar från Hamor, Sikems far. Varför skulle vi tjäna Abimelek? 29 Om jag bara hade detta folk i min hand! Då skulle jag driva bort Abimelek." Och han sade om Abimelek: "Utöka din här och drag ut."

30 Men när Sebul, stadens hövding, fick höra vad Gaal, Ebeds son, hade sagt, blev han mycket upprörd. 31 Han sände i hemlighet bud till Abimelek och lät säga: "Akta dig! Gaal, Ebeds son, och hans bröder har kommit till Sikem, och de uppviglar staden mot dig. 32 Bryt därför upp i natt, du med ditt folk, och lägg dig i bakhåll på fältet. 33 Sedan kan du tidigt i morgon, när solen går upp, gå till anfall mot staden. När han då med sitt folk drar ut mot dig, gör då med honom vad du får tillfälle till."

34 Då bröt Abimelek med allt sitt folk upp om natten och lade sig i bakhåll mot Sikem i fyra grupper. 35 Gaal, Ebeds son, kom ut och ställde sig vid ingången till stadsporten. Samtidigt bröt Abimelek med sitt folk fram från bakhållet. 36 När då Gaal såg folket, sade han till Sebul: "Se, det kommer folk ner från bergshöjderna!" Men Sebul svarade honom: "Det är skuggan av bergen, som för dina ögon ser ut som människor." 37 Men Gaal sade på nytt: "Jo, det kommer folk ner från Mittelhöjden, och en annan grupp kommer på vägen från Teckentydar- eken." 38 Då sade Sebul till honom: "Var är nu dina stora ord, du som sade: Vem är Abimelek eftersom vi skall tjäna honom? Se, här kommer det folk som du föraktade. Drag ut och strid mot dem!" 39 Då drog Gaal ut i spetsen för Sikems män och gav sig i strid med Abimelek. 40 Men Abimelek förföljde honom, och han flydde för honom. Många föll slagna ända fram mot stadsporten. 41 Abimelek stannade i Aruma. Men Sebul drev bort Gaal och hans bröder, så att de inte kunde bo i Sikem.

42 Dagen därefter gick folket ut på fältet, och man berättade detta för Abimelek. 43 Då tog han sitt folk och delade upp dem i tre grupper och lade sig i bakhåll på fältet. När han fick se folket gå ut ur staden, ryckte han fram mot dem och slog dem. 44 Abimelek och de grupper han hade med sig gick till anfall och ställde sig vid ingången till stadsporten. Men de båda andra grupperna anföll alla ute på fältet och slog dem. 45 Abimelek angrep staden hela den dagen, han intog den och dödade dem som fanns där inne. Sedan rev han ner staden och beströdde den med salt.

46 När männen i Sikems torn hörde detta, begav sig alla till valvet i El-Berits tempel. 47 Man underrättade Abimelek om att alla männen i Sikems torn hade samlats där. 48 Han gick då med allt sitt folk upp till berget Salmon. Abimelek tog en yxa i handen och högg av en trädgren, som han lyfte upp och lade på axeln. Och han sade till folket: "Skynda er och gör detsamma som ni sett mig göra." 49 Då högg allt folket av var sin gren och följde Abimelek, och de lade grenarna intill valvet och tände eld på valvet över dem. Så omkom de människor som bodde i Sikems torn, omkring ettusen män och kvinnor.

50 Och Abimelek drog bort till Tebes och belägrade Tebes och intog det. 51 Men mitt i staden fanns ett starkt torn. Dit flydde alla män och kvinnor, alla stadens medborgare, och stängde igen om sig. Sedan steg de upp på tornets tak. 52 Men Abimelek kom till tornet och angrep det. När han närmade sig tornets port för att bränna upp den, 53 kastade en kvinna ner en kvarnsten på Abimeleks huvud och spräckte hans skalle. 54 Han ropade genast på sin vapendragare och sade till honom: "Drag ut ditt svärd och döda mig, så att man inte kan säga om mig: En kvinna dödade honom." Då genomborrade hans tjänare honom, och han dog. 55 När nu israeliterna såg att Abimelek var död, gick var och en hem.

56 Så lät Gud Abimelek få igen det onda som han hade gjort mot sin far, då han dödade sina sjuttio bröder. 57 Och allt det onda som Sikems män hade gjort, lät Gud komma tillbaka över deras egna huvuden. Så kom Jotams, Jerubbaals sons, förbannelse över dem.

Abimelek försöker bli kung

En dag gick Gideons son Abimelek till Sikem för att tala med sina morbröder.

Gå och fråga Sikems ledare om de hellre vill ha sjuttio kungar, Gideons sjuttio söner, än en enda, det vill säga jag, som är av ert eget kött och blod! sa han till dem.

Hans morbröder gick då till de ledande männen i staden och lade fram Abimeleks förslag. De ansåg att eftersom hans mor var från deras egen stad, så kunde de acceptera honom.

De gav honom pengar som offrats i Baal-Berits tempel, och för dem anställde han en del löst folk, äventyrare som var beredda att göra allt vad han bad om.

Han tog dem med sig till sin fars hus i Ofra, och där dödade de alla hans sjuttio halvbröder utom en, Jotam, den yngste av dem alla, som lyckades fly och gömma sig.

Därefter samlades alla invånare i Sikem och Millo och utropade Abimelek till kung under eken invid tornet i Sikem.

När Jotam hörde detta, ställde han sig högst uppe på berget Gerissim och ropade till Sikems män: Om ni vill få Guds välsignelse ska ni lyssna till mig.

En gång beslutade träden att välja en kung. Först frågade de olivträdet,

men det svarade nej och sa:'Skulle jag sluta att ge olivolja, som är en välsignelse för både Gud och människor, för att stå och svaja över de andra träden?'

10 Då vände de sig till fikonträdet. 'Kan inte du bli vår kung?'

11 Men fikonträdet vägrade också: 'Skulle jag sluta att bära ljuvlig frukt bara för att lyfta mitt huvud över de andra träden?'

12 Då tillfrågades vinstocken: 'Kan inte du regera över oss?'

13 Men vinstocken svarade: 'Skulle jag sluta att ge vin, som gläder både Gud och människor, bara för att bli mäktigare än alla de andra träden?'

14 Då vände de sig slutligen till törnbusken: 'Du kan väl bli vår kung!' bad de.

15 Då svarade törnbusken: 'Om det verkligen är sant att ni vill ha mig till kung, så kom då och böj er i skuggan av mig. Om ni inte gör det, ska eld komma ut ur mig och bränna ner de stora cedrarna i Libanon!'

16 Tänk därför efter, om ni har handlat rätt, när ni har utropat Abimelek till kung! Är det rätt mot Gideon och alla hans ättlingar?

17 Min far stred för er och riskerade livet för att befria er från midjaniterna,

18 men ändå har ni gjort uppror mot honom och avrättat hans sjuttio söner på en och samma sten. Och nu har ni utropat hans slavinnas son, Abimelek, till er kung, därför att han är släkt med er.

19 Om ni har handlat rätt mot Gideon och hans familj, då ska ni och Abimelek få en lycklig tid tillsammans.

20 Men om ni handlat orätt mot Gideon, då ska Abimelek med eld döda invånarna i Sikem och Millo, och de i sin tur ska döda Abimelek!

21 Jotam flydde och bosatte sig i Beer. Han var rädd för sin bror Abimelek.

22-23 Tre år senare lät Gud fiendskap uppstå mellan Abimelek och invånarna i Sikem, som gjorde uppror mot honom.

24 Detta var straffet som Abimelek och folket fick, för att de tillsammans hade dödat Gideons sjuttio söner.

25 Sikems män lade sig i bakhåll för handelskaravanerna för att råna dem och därigenom beröva Abimelek hans inkomster från dessa och skada hans rykte. Men någon varnade Abimelek för deras sammansvärjning.

26 Samtidigt flyttade Gaal, Ebeds son, in i Sikem tillsammans med sina bröder. Ebed blev snart en av de ledande i staden.

27 Under skördefesten samlades man i avgudatemplet. Vinet flödade, och alla började uttala förbannelser över Abimelek.

28 Vem är egentligen Abimelek? frågade Gaal. Och varför ska han vara vår kung? Varför ska vi vara hans tjänare? Han och hans vän Sebul borde vara våra tjänare. Nej, ner med Abimelek!

29 Låt mig bli kung över er, så ska ni snart få se hur det går för Abimelek. Säg till honom: 'Samla ihop en armé och kom och strid mot mig!'

30 Men när kung Sebul, borgmästaren i staden, fick höra vad Gaal hade sagt, blev han rasande.

31 Han sände i hemlighet ett meddelande till Abimelek och lät honom veta vad som höll på att hända. Gaal, Ebeds son, och hans släktingar har flyttat till Sikem, och nu försöker de få hela staden att göra uppror.

32 Kom med dina män i kväll. Göm er på fälten

33 och storma sedan staden i gryningen. När Gaal och hans män kommer ut för att strida mot dig, kan du göra vad du vill med dem!

34 Abimelek och hans män delade upp sig i fyra grupper och drog på kvällen ner mot staden och omringade den.

35 På morgonen när Gaal stod i stadsporten och diskuterade med de lokala ledarna, började Abimelek och hans män tåga mot staden.

36 När Gaal såg dem, ropade han till Sebul: Titta upp mot berget där! Ser du inte att det kommer folk där uppifrån? Nej, svarade Sebul. Det är bara skuggor av morgonsolen.

37 Jo, titta där! Jag är säker på att det är folk som kommer mot oss, fortsatte Gaal. Och titta där! Där kommer andra på vägen förbi teckentydareken!

38 Då vände sig Sebul triumferande mot honom. Hur är det nu med alla dina stora ord? frågade han. Vem var det som sa: 'Vem är egentligen Abimelek, och varför skulle han vara vår kung?' Mannen du hånade och förbannade står utanför stadsporten. Gå ut och strid mot honom!

39 Gaal drog då ut i strid med männen från Sikem.

40 De blev besegrade av Abimelek, som drev dem tillbaka, och det låg sårade och döda ända fram till stadsporten.

41 Abimelek bodde sedan kvar i Aruma, men Sebul drev ut Gaal och alla hans släktingar ur staden och lät dem inte längre bo där.

42 Dagen därpå gick folket i Sikem ut på fälten för att arbeta. Någon hade förvarnat Abimelek

43 om detta, och han lade sig i bakhåll med sina män, som han delat upp i tre grupper. När männen från staden kom ut, rusade de fram från sina gömställen och gick till attack.

44 Abimelek och hans grupp stormade fram mot stadsporten och hindrade på så sätt männen från Sikem att komma in i staden igen, medan de andra två grupperna dödade dem som var på fälten.

45 Slakten pågick hela dagen. Till sist hade Abimelek intagit hela staden. Han jämnade den med marken, dödade alla som bodde där och strödde salt över platsen.

46 I grannstaden Migdal såg man vad som hände och tog sin tillflykt till fästningen vid Baal-Berits tempel.

47-48 När Abimelek fick veta detta, tog han sina trupper med sig upp på berget Salmon. Där tog han en yxa, högg av grenar från träden och lade dem på sina axlar. Skynda er nu och gör precis som jag! sa han till sina män.

49 Då högg också de av var sin gren och följde efter Abimelek till staden. Där staplade de upp veden mot muren och tände på. Alla där inne dog, över tusen personer.

50 Därefter anföll Abimelek staden Tebes och intog den.

51 I själva centrum av staden fanns ett mycket starkt torn. Dit flydde befolkningen, blockerade ingången och klättrade upp på taket för att se vad som skulle hända.

52 Medan Abimelek förberedde sig för att bränna tornet,

53 var det en kvinna på taket som kastade ner en kvarnsten. Den träffade Abimelek i huvudet.

54 Döda mig! ropade den skadade Abimelek till sin unge vapendragare. Ingen ska få säga att en kvinna dödade Abimelek!Den unge mannen genomborrade då Abimelek med sitt svärd och dödade honom,

55 och när hans män såg att han var död, skingrades de och gick hem igen, var och en till sitt.

56-57 På detta sätt straffade Gud både Abimelek och männen i Sikem för att de hade dödat Gideons sjuttio söner. Jotams förbannelse gick allså i uppfyllelse.