12 Men hans herre svarade honom: ”Vi ska inte ta in i en främmande stad där det inte bor några israeliter. Vi fortsätter till Gibea.”[a]

Read full chapter

Footnotes

  1. 19:10 Gibea   Längre fram kung Sauls stad (1 Sam 10:26), drygt en halvmil nordost om Jerusalem.

12 ”Nej”, svarade mannen. ”Vi kan inte stanna i denna främmande stad där det inte finns några israeliter. Vi måste fortsätta till Giva.”

Read full chapter

Gibeas synd

22 (A) Medan de gjorde sig glada, se, då omringades plötsligt huset av stadens män, onda män. De bultade på dörren och sade till den gamle mannen som ägde huset: ”Skicka ut mannen som kom till ditt hus så vi får ligga med honom[a]!”

Read full chapter

Footnotes

  1. 19:22 ligga med honom   Ordagrant: ”känna honom”. Jfr synden i Sodom (1 Mos 19).

22 Just som de satt där och mådde gott, kom en grupp onda män till huset och omringade det och började bulta på dörren. De ropade till den gamle mannen som ägde huset: ”Skicka ut mannen som kommit till ditt hus! Vi vill ligga med honom.”

Read full chapter

Detta är vad vi ska göra med Gibea: Lotten får avgöra hur vi ska anfalla. 10 På varje hundratal i alla Israels stammar ska vi ta ut tio män och på varje tusental hundra och på varje tiotusental tusen, för att skaffa matförråd åt allt folket. När de sedan kommer till Gibea i Benjamin kan de ge staden vad den förtjänar för den dårskap de har gjort i Israel.” 11 Och alla män i Israel samlades vid staden förenade som en man.

12 Och Israels stammar sände män till hela Benjamins stam och lät säga: ”Vad är det för illdåd som har begåtts bland er! 13 Lämna ut uslingarna i Gibea så att vi får döda dem och avlägsna det onda från Israel.” Men benjaminiterna ville inte lyssna till sina bröder israeliterna. 14 I stället samlades Benjamins barn från sina städer till Gibea för att dra ut till strid mot Israels barn. 15 På den dagen mönstrade Benjamins barn från städerna 26 000 man, beväpnade med svärd, förutom de 700 utvalda män som bodde i Gibea. 16 Bland allt detta folk fanns 700 utvalda män som var vänsterhänta och som alla kunde träffa på håret med slungstenen utan att missa. 17 Och Israels män, utom Benjamin, mönstrade 400 000 man, beväpnade med svärd. Alla var krigsmän.

18 (A) Israels barn bröt upp och gick upp till Betel och frågade Gud: ”Vem av oss ska dra ut först i striden mot Benjamins barn?” Herren svarade: ”Juda ska dra ut först.” 19 Och Israels barn bröt upp nästa morgon och slog läger framför Gibea. 20 Israels män drog ut i strid mot Benjamin och gick i ställning mot dem vid Gibea. 21 Men Benjamins barn drog ut från Gibea och dödade på den dagen 22 000 man av Israel.

22 Folket, Israels män, fattade nytt mod och gick åter i ställning på samma plats där de hade ställt upp första dagen. 23 (B) Och Israels barn gick upp och grät inför Herrens ansikte ända till kvällen. De frågade Herren: ”Ska jag gå ut igen och strida mot min bror Benjamin?” Herren svarade: ”Dra ut mot honom.” 24 När Israel dagen därefter ryckte fram mot Benjamins barn, 25 drog också Benjamin på andra dagen ut från Gibea mot Israels barn och dödade ytterligare 18 000 man, alla beväpnade med svärd.

26 (C) Då drog alla Israels barn, allt folket, upp till Betel och grät. De stannade där inför Herrens ansikte och fastade den dagen ända till kvällen och offrade brännoffer och gemenskapsoffer inför Herrens ansikte. 27 Israels barn frågade Herren – på den tiden stod Guds förbundsark där, 28 (D) och Pinehas,[a] son till Eleasar, Arons son, gjorde tjänst inför Herren – de sade: ”Ska jag än en gång gå i strid mot min bror Benjamin, eller ska jag avstå?” Herren svarade: ”Dra upp, för i morgon ska jag ge honom i din hand.” 29 (E) Israel lade då sina män i bakhåll runt omkring Gibea. 30 Därefter drog Israel upp mot Benjamins barn på tredje dagen och gick i ställning mot Gibea liksom de förra gångerna.

31 Benjamins barn drog ut mot folket och lockades långt bort från staden. Liksom förut slog de i början ihjäl några av folket på vägarna, både på vägen upp till Betel och på den till Gibea över fältet, ett trettiotal av Israels män. 32 Då tänkte Benjamins barn: ”De är slagna av oss, nu liksom förut.” Men Israels män hade sagt: ”Vi flyr och lockar dem långt bort från staden, ut på vägarna.” 33 Alla Israels män hade brutit upp från sina platser och hade gått i ställning vid Baal-Tamar, medan de israeliter som låg i bakhåll ryckte fram från sin plats vid Maare-Geba. 34 Så kom 10 000 man, utvalda ur hela Israel, fram emot Gibea, och striden blev hård, och benjaminiterna förstod inte att olyckan var nära för dem. 35 Herren slog Benjamin inför Israel så att Israels barn den dagen nergjorde av Benjamin 25 100 man, alla beväpnade med svärd.

36 (F) Nu såg Benjamins barn att de var slagna. Men Israels män drog sig tillbaka från Benjamin, eftersom de förlitade sig på bakhållet som de hade lagt mot Gibea. 37 Då skyndade sig de som låg i bakhåll att falla in i Gibea. De ryckte fram och slog alla invånarna i staden med svärd. 38 Men Israels män hade kommit överens med dem som låg i bakhåll att de skulle låta tjock rök stiga från staden. 39 När Israels män vände ryggen till striden, slog Benjamin i början ihjäl omkring trettio av Israels män och tänkte: ”Sannerligen, de är slagna av oss som i den förra striden.”

40 När den tjocka röken började stiga upp från staden som en pelare, vände benjaminiterna sig om. Och se, hela staden stod i lågor som slog upp mot himlen. 41 Israels män vände nu om och Benjamins män greps av panik, för nu såg de att olyckan var nära. 42 De vände om och flydde för Israels män mot öknen, men striden hann upp dem. Och de som kom ut från städerna nergjorde dem som hamnat mitt emellan. 43 De omringade benjaminiterna, satte efter dem och trampade ner dem när de måste vila[b], ända fram mot Gibea på dess östra sida. 44 Så föll av Benjamin 18 000 man, alla tappert folk. 45 Andra vände om och flydde mot öknen till Rimmons klippa.[c] Israels män gjorde en efterskörd bland dem på vägarna, 5 000 man, och förföljde dem ända till Gideom och slog 2 000 man av dem. 46 Alltså utgjorde de benjaminiter som den dagen föll tillsammans 25 000 man beväpnade med svärd. Alla dessa var tappra män. 47 Men 600 man vände om och flydde mot öknen, till Rimmons klippa, och de stannade på Rimmons klippa i fyra månader. 48 Men Israels män vände tillbaka till Benjamins barn och slog dem med svärd, alla i staden, boskapen och allt de träffade på. Dessutom satte de eld på alla städer som fanns där.

Read full chapter

Footnotes

  1. 20:28 Pinehas   Överstepräst under Josuas tid och efteråt, på 1300-talet f Kr (se 4 Mos 25:7f, Jos 22:13f).
  2. 20:43 när de måste vila   Annan översättning: ”utan ansträngning” eller ”från Noha”.
  3. 20:45 Rimmons klippa   Betyder ”granatäpplet”. Troligen kalkstensgrottor ett par km öster om Gibea.

Vi anfaller Giva så som lotten avgör. 10 I alla Israels stammar tar vi ut tio man av hundra, hundra av tusen och tusen av tiotusen. De ska förse oss med proviant. Resten ska förinta Giva som straff för deras skamliga gärning de begått i Israel.”

11 Hela nationen förenades i förbund med varandra mot staden.

12 Israels stammar skickade budbärare till hela Benjamins stam och ställde krav: ”Ni är skyldiga till ett oerhört brott! 13 Utlämna dessa onda män från Giva, så att vi kan avrätta dem och rena Israel från all ondska.” Men folket i Benjamin ville inte höra på sina israelitiska bröder. 14 I stället samlades de från sina städer till Giva för att strida mot israeliterna. 15 Benjaminiterna mönstrade 26 000 väpnade män, förutom de 700 utvalda som bodde där. 16 Bland dessa fanns det 700 vänsterhänta som kunde träffa ett hårstrå med sina slungstenar utan att missa. 17 Det övriga Israel, utom Benjamins stam, mönstrade 400 000 krigsmän beväpnade med svärd.

18 Före striden drog de israelitiska trupperna upp till Betel för att rådfråga Gud. ”Vilken stam ska anföra oss i striden mot Benjamins folk?” frågade de. ”Juda ska gå först”, svarade Herren.

19 Tidigt nästa morgon bröt israeliterna upp och slog läger utanför Giva. 20 De drog ut till strid mot Benjamins män och ställde upp sig mot dem utanför Giva. 21 Men benjaminiterna rusade ut och dödade under den dagen 22 000 israeliter.

22 Den israelitiska hären fattade nytt mod och ställde upp sig på samma ställe som första dagen, 23 efter att ha gått upp och klagat inför Herren ända till kvällen och rådfrågat honom: ”Ska vi fortsätta att strida mot vår bror Benjamin?” ”Ja!” svarade då Herren. 24 Alltså drog israeliterna ut nästa dag mot benjaminiterna 25 och även den dagen ryckte benjaminiterna ut, så att de förlorade ytterligare 18 000 man, allesammans beväpnade med svärd.

26 Då drog alla israeliterna, hela armén, upp till Betel och grät inför Herren och fastade till kvällen och offrade brännoffer och gemenskapsoffer åt Herren. 27 De rådfrågade Herren. Guds förbundsark fanns där på den tiden 28 och Pinechas, Elasars son och Arons sonson, gjorde tjänst inför Herren. De frågade: ”Ska vi gå ut igen och strida mot vår bror Benjamin eller inte?” Herren svarade: ”Ja, gör det! Jag ska ge honom i ditt våld i morgon.”

29 Då lade sig Israels soldater i bakhåll runt Giva 30 och gick sedan på den tredje dagen ut mot benjaminiterna och gjorde sig i ordning för strid utanför Giva så som de gjort tidigare. 31 Benjamins trupper kom ut ur staden och lurades bort från staden. Då började Benjamin precis som tidigare att angripa fiender utmed vägarna över fälten till Betel och till Giva och lyckades döda ett trettiotal israeliter.

32 Då ropade man i Benjamins armé: ”Vi besegrar dem igen!” Men de israelitiska soldaterna hade i förväg gjort upp att de skulle dra sig tillbaka och locka dem bort från staden ut till vägarna. 33 Alla israeliterna drog sig tillbaka och ställde upp sig i Baal Tamar och de som fanns i bakhåll strömmade fram från sina ställen väster om Giva. 34 De 10 000 israelitiska elitsoldaterna gick till anfall mot Giva och Benjamin förstod inte hur stor faran för nederlag i själva verket var.

35 Herren lät Israel besegra Benjamin och Israels armé dödade 25 100 man i Benjamin den dagen, alla beväpnade män.

36 Nu insåg benjaminiterna sitt nederlag. Israels män drog sig alltså tillbaka från Benjamin, för de litade på sitt bakhåll vid Giva. 37 De som låg i bakhåll rusade in i staden och dödade alla som fanns där med svärd. 38 Israeliterna hade kommit överens med dem som låg i bakhåll att de skulle sända ett stort rökmoln från staden. 39 Israeliterna gjorde helt om i striden och då slog benjaminiterna ihjäl ett trettiotal av dem och sa: ”Vi har slagit dem precis som förra gången.” 40 Men rökmolnet steg från staden och när benjaminiterna vände sig om, såg de att staden stod i lågor. 41 Israeliterna vände nu helt om och benjaminiterna greps av skräck, eftersom de insåg att olyckan var över dem. 42 De flydde ut i öknen för israeliterna, men de kunde inte undgå striden, för männen som varit i staden kom och slog ner dem. 43 De omringade och krossade benjaminiterna och förföljde dem utan uppehåll till en plats öster om Giva. 44 I Benjamins armé dog 18 000 tappra krigare i striden. 45 När de vände och flydde ut i öknen bort mot Rimmons klippa, dödades 5 000 utmed vägen och de förföljde benjaminiterna och dödade ytterligare 2 000 närmare Gidom.

46 Benjamins stam förlorade den dagen 25 000 tappra krigare som varit beväpnade med svärd. 47 De 600 som fanns kvar, flydde alltså till öknen till Rimmons klippa där de stannade i fyra månader. 48 Men Israels armé återvände och dödade allt och alla, även boskapen, som tillhörde Benjamin och brände ner varje stad i hela området.

Read full chapter

(A) Det var i Samuels ögon ett dåligt förslag när de sade: ”Ge oss en kung[a] till att styra över oss.” Och Samuel bad till Herren. (B) Då sade Herren till Samuel: ”Lyssna till folket i allt de säger till dig. Det är inte dig de har förkastat, utan det är mig de har förkastat som kung över dem. Så har de alltid gjort, från den dag jag förde dem upp ur Egypten ända till denna dag. De har övergett mig och tjänat andra gudar och så gör de också mot dig. (C) Men lyssna nu till deras ord. Du ska varna dem allvarligt och förklara för dem vilka rättigheter kungen får som kommer att regera över dem.” 10 Allt som Herren hade talat sade Samuel till folket, som hade begärt en kung av honom.

11 (D) Han sade: ”Denna rättighet får den kung som kommer att regera över er: Han ska ta era söner till att göra tjänst på hans vagnar och bland hans ryttare och springa framför hans vagn[b]. 12 Han ska sätta dem till befäl över tusen och till befäl över femtio eller till att plöja hans åkrar och bärga hans skörd eller till att tillverka hans krigsredskap och utrustning för hans vagnar.

13 Era döttrar ska han ta till att göra salvor, laga mat och baka bröd. 14 Era bästa åkrar, vingårdar och olivlundar ska han ta och ge åt sina tjänare. 15 Han ska ta tionde från era sädesfält och era vingårdar och ge åt sina hovmän och tjänare. 16 Och han ska ta era tjänare och tjänarinnor och era bästa unga män liksom era åsnor och använda dem för sitt behov. 17 Han ska ta tionde[c] av er småboskap, och ni kommer att bli hans tjänare[d]. 18 När ni då ropar på hjälp mot er kung som ni har valt åt er, då kommer Herren inte att svara er.” 19 Men folket vägrade att lyssna till Samuels ord och sade: ”Nej, vi måste ha en kung över oss. 20 Vi vill också bli som alla andra folk. Vår kung ska döma oss. Han ska dra ut framför oss och föra våra krig.”

21 När Samuel hörde allt detta som folket sade, framförde han det till Herren. 22 Då sade Herren till Samuel: ”Lyssna till deras ord och sätt en kung över dem.” Och Samuel sade till Israels män: ”Gå hem, var och en till sin stad.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 8:6 Ge oss en kung   Troligen i hopp om militär trygghet från fiender genom en kungs stående yrkesarmé (8:11f, 10:26, 13:2).
  2. 8:11 springa framför hans vagn   Som hedersvakt och utropare (jfr 1 Mos 41:43, 2 Sam 15:1).
  3. 8:17 ta tionde   Mose lag fastställer att en tiondel av skörden tillhör Herren (3 Mos 27:30). Här talas dessutom om en motsvarande skatt till kungen. Liknande regler är kända från ugaritiska texter.
  4. 8:17 tjänare   Annan översättning: ”slavar”.

Samuel blev besviken när han hörde att de ville ha en kung och bad till Herren. Men Herren svarade: ”Låt dem få vad de vill ha! Det är mig de förkastar, inte dig. De vill inte längre ha mig till kung. Ända sedan jag förde dem ut ur Egypten har de gång på gång vänt mig ryggen och följt andra gudar och nu behandlar de dig på samma sätt. Gör som folket vill, men varna dem för hur det kommer att bli att lyda under en kung!”

10 Samuel berättade allt vad Herren sagt till dem som begärde en kung. 11 Han sa: ”En kung som ska härska över er kommer att ha rätt att ta ut era söner till krigstjänst, som ryttare eller vagnsförare eller till att springa framför hans vagnar. 12 Några kommer han att sätta till befäl över tusen eller femtio man. Andra kommer att tvingas plöja hans åkrar och ta in hans skördar eller sättas att tillverka hans vapen och vagnar. 13 Han kommer att ta era döttrar till att bereda salvor och parfymer och till att arbeta i hans kök och bageri. 14 Han kommer att ta era bästa åkrar, vingårdar och olivträd och ge dem till sina tjänstemän. 15 Han kommer att kräva en tiondel av er skörd åt sina hovmän och tjänstemän. 16 Han kommer att kräva att få era tjänare, de bästa åsnorna och det bästa av er boskap för sina personliga behov. 17 Han kommer att kräva en tiondel av era hjordar och ni kommer att bli hans slavar. 18 Ni kommer att ångra er och gråta bittert på grund av den kung som ni valt, men då ska Herren inte hjälpa er.”

19 Men folket vägrade lyssna till Samuels varningar och sa: ”Nej, vi måste ha en kung! 20 Vi vill vara som alla andra folk. Vi vill ha en kung som kan skipa rätt åt oss och leda oss och kämpa för oss i strid.”

21 Samuel berättade sedan för Herren vad folket hade sagt 22 och Herren svarade: ”Gör som de säger och ge dem en kung!” Då sa Samuel till dem att de skulle gå hem, var och en till sin stad.

Read full chapter

34 Sedan begav sig Samuel till Rama och Saul drog upp till sitt hem i Sauls Gibea. 35 Samuel ville inte se Saul mer så länge han levde, för Samuel sörjde över Saul. Och Herren ångrade att han hade gjort Saul till kung över Israel.

Read full chapter

34 Sedan gick Samuel hem till Rama och Saul återvände till Sauls Giva. 35 Efter den dagen träffade Samuel aldrig Saul mer, men han tänkte ofta med sorg på honom och Herren sörjde över att han hade gjort Saul till kung över Israel.

Read full chapter

(A) I djupt fördärv har de sjunkit,
        nu som i Gibeas dagar.
    Men han kommer ihåg deras skuld,
        han straffar deras synder.

Read full chapter

De har sjunkit i djupt fördärv,
    som en gång i tiden i Giva.
Han minns deras ondska
    och straffar deras synder.

Read full chapter

10 (A) Var är din kung?
    Var är den som skulle rädda dig
        i alla dina städer?
    Och var är dina domare,
        du som sade:
    Ge mig en kung och furstar?
11 (B) Jag gav dig en kung i min vrede,
    och i min vrede tar jag bort honom.
12 (C) Efraims skuld är samlad
        som i en pung,
    och hans synd är i förvar.
13 (D) Födslovärkar ska drabba honom,
        men han är en oförståndig son:
    han kommer inte fram
        ur moderlivet
            när tiden är inne.

14 Från dödsrikets våld
        ska jag friköpa dem,
    från döden
        ska jag återlösa dem.
    Du död, var är dina plågor?
        Du dödsrike, var är din udd[a]?
    Ånger är fördold för mina ögon.
15 (E) Bäst han frodas bland sina bröder
        ska det komma en östanvind,
    en Herrens vind
        som blåser upp från öknen.
    Då ska hans brunn torka ut
        och hans källa sina.
    Vinden ska röva bort
        alla dyrbarheter
            ur skattkammaren.

Read full chapter

Footnotes

  1. 13:14 din udd   Annan översättning: ”din ödeläggelse”. Citeras av Paulus i 1 Kor 15:55.

10 Var är din kung,
    han som skulle rädda dig?
Var är dina domare i alla dina städer,
    de om vilka du sa:
’Ge mig en kung och furstar!’?
11 I min vrede gav jag dig en kung,
    och i min förbittring tog jag bort honom.
12 Efraims skuld har bevarats,
    hans synd är i förvar.
13 Födslovärkarna kommer över honom,
    men han är en son utan visdom;
när tiden är inne
    kommer han inte fram till öppningen.

14 Jag ska lösa dem ur dödsrikets grepp,
    rädda dem från döden.[a]
Du död, var är dina plågor?
    Du dödsrike, var är din ödeläggelse?

Jag kommer inte att visa något medlidande.
15     Även om han blomstrar bland sina bröder,[b]
ska östanvinden komma,
    Herrens vind blåsa från öknen.
Hans brunn ska torka upp,
    hans källa sina.
Ur hans förrådshus
    ska alla skatter plundras.

Read full chapter

Footnotes

  1. 13:14 Eller: Ska jag lösa dem ur dödsrikets grepp, rädda dem från döden?
  2. 13:15 Grundtextens innebörd är osäker.