Daniel 6
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Daniel i lejongropen
6 Darejaves delade in riket i 120 län, vart och ett under en landshövding.
2 Landshövdingarna var ansvariga inför tre furstar, och Daniel var en av dem. Deras uppgift var att bevaka kungens intressen.
3 Daniel visade sig snart vara dugligare än alla de andra furstarna och landshövdingarna, och kungen hade planer på att sätta honom över hela riket.
4 Detta gjorde de andra furstarna och landshövdingarna avundsjuka, och de började leta efter fel i Daniels tjänsteutövning för att kunna klaga på honom inför kungen. Men de kunde inte hitta något att kritisera honom för! Han var trogen och ärlig och gjorde inga misstag.
5 De kom alltså till den här slutsatsen: Vår enda chans är att hitta något mot honom som gäller hans Guds lag!
6 De bestämde sig för att gå till kungen och säga: Kung Darejaves, måtte du leva i evighet!
7 Vi furstar, landshövdingar, rådgivare och ombud tycker alla att du borde instifta en lag som under inga omständigheter får ändras. Den som under de kommande trettio dagarna vänder sig med bön till någon annan, gud eller människa, än till Ers Majestät, ska kastas i lejongropen.
8 Vi föreslår att Ers Majestät låter skriva ut och underteckna en sådan lag, som enligt meders och persers sed inte kan upphävas eller ändras!
9 Kung Darejaves gjorde dem till viljes och en lag kom till stånd.
10 Daniel fick reda på vad som hade hänt, men trots det gick han hem och böjde som vanligt knä i sitt sovrum en trappa upp, med fönstren öppna mot Jerusalem. Där bad han tre gånger om dagen, precis som han alltid hade gjort, och tackade sin Gud.
11 De sammansvurna männen samlades vid Daniels hus och kunde få bekräftat att han bad till sin Gud.
12 De rusade tillbaka till kungen och påminde honom om lagen. Har inte du undertecknat en befallning, sa de, som inte tillåter någon att tillbe någon annan än dig själv under trettio dagar, och att den som bryter mot den lagen ska kastas till lejonen? Jo, svarade kungen. Det är en medisk-persisk lag, som inte kan ändras eller upphävas.
13 Då berättade de för kungen vad de hade sett: Den där Daniel, en av de judiska fångarna, bryr sig inte om dig och din lag. Han ber ändå till sin Gud tre gånger om dagen.
14 När kungen hörde detta, blev han mycket bekymrad och bestämde sig för att försöka rädda Daniel, och han använde resten av dagen till att försöka tänka ut hur han skulle kunna hjälpa honom i hans svåra belägenhet.
15 På kvällen kom männen tillbaka till kungen och sa: Ers Majestät, det finns ingenting annat du kan göra. Du har undertecknat lagen, och den kan inte ändras.
16 Till slut gav kungen med sig och befallde att Daniel skulle gripas och kastas i lejongropen. Kungen sa till honom: Måtte din Gud som du ständigt tillber hjälpa dig nu! Sedan kastade man ner honom i gropen.
17 En sten hämtades och lades över öppningen, och kungen förseglade den med sitt eget och regeringens sigill, så att ingen skulle våga sig på att rädda Daniel.
18 Sedan gick kungen tillbaka till sitt palats och lade sig utan att äta. Han unnade sig inga nöjen den kvällen, och under natten sov han inte en blund.
19 Mycket tidigt följande morgon skyndade han sig ut till lejongropen
20 och ropade i sin förtvivlan: Daniel, du den levande Gudens tjänare, kunde din Gud, som du ständigt tillber, rädda dig från lejonen?
21 Då hörde han en röst: Måtte Ers Majestät leva i evighet! Det var Daniel!
22 Min Gud sände sin ängel, sa Daniel. Han stängde lejonens gap. De har inte rört mig. Jag är oskyldig inför Gud, och inte heller har jag gjort orätt mot Ers Majestät.
23 Kungen blev utom sig av glädje och befallde att man skulle hämta upp Daniel. Det fanns inte minsta lilla skråma på honom. Han hade litat på sin Guds beskydd.
24 På kungens befallning hämtade man sedan de män som hade anklagat Daniel och kastade dem i lejongropen tillsammans med deras hustrur och barn. Innan de ens hunnit ner till gropens botten var lejonen över dem och slet dem i stycken.
25-26 Efter denna händelse skrev kung Darejaves följande budskap, som han sände ut över hela riket:Jag hälsar er och önskar er välgång! Det är min befallning att man överallt i mitt rike ska bäva och frukta för Daniels Gud, för hans Gud är en levande, oföränderlig Gud, vars rike aldrig ska gå under och vars makt aldrig ska ta slut.
27 Han hjälper sitt folk och bevarar dem från varje olycka. Han gör stora under i himmel och på jord, och det är han som har räddat Daniel från lejonen.
28 Och Daniel hade framgång och hans anseende växte, både under Darejaves och perserkungen Kores regeringar.
Daniel 6
Revised Standard Version
The Plot against Daniel
6 It pleased Darius to set over the kingdom a hundred and twenty satraps, to be throughout the whole kingdom; 2 and over them three presidents, of whom Daniel was one, to whom these satraps should give account, so that the king might suffer no loss. 3 Then this Daniel became distinguished above all the other presidents and satraps, because an excellent spirit was in him; and the king planned to set him over the whole kingdom. 4 Then the presidents and the satraps sought to find a ground for complaint against Daniel with regard to the kingdom; but they could find no ground for complaint or any fault, because he was faithful, and no error or fault was found in him. 5 Then these men said, “We shall not find any ground for complaint against this Daniel unless we find it in connection with the law of his God.”
6 Then these presidents and satraps came by agreement[a] to the king and said to him, “O King Darius, live for ever! 7 All the presidents of the kingdom, the prefects and the satraps, the counselors and the governors are agreed that the king should establish an ordinance and enforce an interdict, that whoever makes petition to any god or man for thirty days, except to you, O king, shall be cast into the den of lions. 8 Now, O king, establish the interdict and sign the document, so that it cannot be changed, according to the law of the Medes and the Persians, which cannot be revoked.” 9 Therefore King Darius signed the document and interdict.
Daniel in the Lions’ Den
10 When Daniel knew that the document had been signed, he went to his house where he had windows in his upper chamber open toward Jerusalem; and he got down upon his knees three times a day and prayed and gave thanks before his God, as he had done previously. 11 Then these men came by agreement[b] and found Daniel making petition and supplication before his God. 12 Then they came near and said before the king, concerning the interdict, “O king! Did you not sign an interdict, that any man who makes petition to any god or man within thirty days except to you, O king, shall be cast into the den of lions?” The king answered, “The thing stands fast, according to the law of the Medes and Persians, which cannot be revoked.” 13 Then they answered before the king, “That Daniel, who is one of the exiles from Judah, pays no heed to you, O king, or the interdict you have signed, but makes his petition three times a day.”
14 Then the king, when he heard these words, was much distressed, and set his mind to deliver Daniel; and he labored till the sun went down to rescue him. 15 Then these men came by agreement[c] to the king, and said to the king, “Know, O king, that it is a law of the Medes and Persians that no interdict or ordinance which the king establishes can be changed.”
16 Then the king commanded, and Daniel was brought and cast into the den of lions. The king said to Daniel, “May your God, whom you serve continually, deliver you!” 17 And a stone was brought and laid upon the mouth of the den, and the king sealed it with his own signet and with the signet of his lords, that nothing might be changed concerning Daniel. 18 Then the king went to his palace, and spent the night fasting; no diversions were brought to him, and sleep fled from him.
Daniel Saved from the Lions
19 Then, at break of day, the king arose and went in haste to the den of lions. 20 When he came near to the den where Daniel was, he cried out in a tone of anguish and said to Daniel, “O Daniel, servant of the living God, has your God, whom you serve continually, been able to deliver you from the lions?” 21 Then Daniel said to the king, “O king, live for ever! 22 My God sent his angel and shut the lions’ mouths, and they have not hurt me, because I was found blameless before him; and also before you, O king, I have done no wrong.” 23 Then the king was exceedingly glad, and commanded that Daniel be taken up out of the den. So Daniel was taken up out of the den, and no kind of hurt was found upon him, beause he had trusted in his God. 24 And the king commanded, and those men who had accused Daniel were brought and cast into the den of lions—they, their children, and their wives; and before they reached the bottom of the den the lions overpowered them and broke all their bones in pieces.
25 Then King Darius wrote to all the peoples, nations, and languages that dwell in all the earth: “Peace be multiplied to you. 26 I make a decree, that in all my royal dominion men tremble and fear before the God of Daniel,
for he is the living God,
enduring for ever;
his kingdom shall never be destroyed,
and his dominion shall be to the end.
27 He delivers and rescues,
he works signs and wonders
in heaven and on earth,
he who has saved Daniel
from the power of the lions.”
28 So this Daniel prospered during the reign of Darius and the reign of Cyrus the Persian.
Footnotes
- Daniel 6:6 Or thronging
- Daniel 6:11 Or thronging
- Daniel 6:15 Or thronging
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Revised Standard Version of the Bible, copyright © 1946, 1952, and 1971 the Division of Christian Education of the National Council of the Churches of Christ in the United States of America. Used by permission. All rights reserved.