Daniel 6
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Daniel i lejongropen
6 Dareios fann det för gott att tillsätta 120 satraper[a] som skulle finnas överallt i riket, 2 och över dem tre ministrar, av vilka Daniel var en. Satraperna skulle avlägga räkenskap för dem, så att kungen inte led någon förlust. 3 Daniel med sin enastående begåvning visade sig snart vara dugligare än de andra ministrarna och satraperna, och kungen hade planer på att sätta honom över hela riket.
4 De andra ministrarna och satraperna försökte då finna något att anmärka på i Daniels tjänsteutövning, men de kunde inte hitta något. De kunde inte finna något korrupt hos honom, eftersom han var pålitlig och varken oärlig eller slarvig. Man fann ingenting mot honom. 5 Till sist sa männen: ”Vi kommer aldrig att hitta något att anklaga denne Daniel för, förutom möjligen något som gäller hans Guds lag.”
6 Ministrarna och satraperna gick som en grupp[b] till kungen och sa: ”Kung Dareios, må du leva i evighet! 7 Alla rikets ministrar, landshövdingar, satraper, rådgivare och ståthållare har enats om att en kunglig förordning borde utfärdas och ett påbud ges att den som under de kommande trettio dagarna ber till någon annan, gud eller människa, än till dig, o kung, ska kastas i lejongropen. 8 Utfärda alltså nu, o kung, detta påbud och skriv ner det, så att det i enlighet med Mediens och Persiens orubbliga lag inte kan återkallas.” 9 Kung Dareios gjorde så och skrev ner påbudet.
10 När Daniel fick veta att förordningen var utfärdad gick han hem, där fönstren i övervåningen var öppna mot Jerusalem. Där böjde han knä tre gånger om dagen, bad och tackade sin Gud, precis som han alltid hade gjort.
11 Gruppen av dessa män gick då dit och fann att Daniel bad och åkallade sin Gud. 12 De gick till kungen och tog upp det kungliga påbudet: ”Har inte du utfärdat ett påbud att den som under de närmaste trettio dagarna tillber någon annan, gud eller människa, än dig, o kung, ska kastas i lejongropen?” ”Jo”, svarade kungen, ”det är fastställt enligt Mediens och Persiens lag, som inte kan återkallas.” 13 Då berättade de för kungen: ”Daniel, en av de judiska fångarna, bryr sig inte om dig och ditt påbud som du utfärdat, o kung. Han förrättar sin bön tre gånger om dagen.”
14 När kungen hörde detta, blev han mycket bekymrad och bestämde sig för att försöka rädda Daniel. Ända till solnedgången ansträngde han sig för att komma på något sätt att rädda honom. 15 Sedan kom gruppen till kungen och sa: ”Tänk på, o kung, att i medisk och persisk lag kan inget påbud och ingen förordning som kungen utfärdar återkallas.” 16 Då lät kungen hämta Daniel och kasta honom i lejongropen. Kungen sa till honom: ”Måtte din Gud som du ständigt tillber rädda dig!” 17 En sten hämtades och lades över öppningen, och kungen förseglade den med sitt eget och sina stormäns sigill, så att ingenting skulle kunna ändras när det gällde Daniel.
18 Sedan gick kungen tillbaka till sitt palats och lade sig utan att äta den natten. Han ville inte ha någon kvinna[c], och han låg sömnlös. 19 Kungen steg upp mycket tidigt i gryningen och skyndade sig ut till lejongropen. 20 När han närmade sig gropen ropade han på Daniel med en ängslig röst: ”Daniel, du den levande Gudens tjänare, kunde din Gud, som du ständigt tillber, rädda dig från lejonen?” 21 Då svarade Daniel kungen: ”Må kungen leva i evighet! 22 Min Gud sände sin ängel. Han stängde lejonens gap. De har inte rört mig, eftersom jag har befunnits vara oskyldig inför Gud, och inte heller har jag gjort något orätt mot dig, o kung.”
23 Kungen blev utom sig av glädje och befallde att man skulle hämta upp Daniel. När man hade lyft upp Daniel, kunde man inte finna någon skada på honom. Han hade litat på sin Gud. 24 På kungens befallning hämtade man sedan de män som hade anklagat Daniel och kastade dem i lejongropen tillsammans med deras barn och hustrur. Innan de ens hunnit ner till gropens botten var lejonen över dem och slet dem i stycken.
25 Därefter skrev kung Dareios till alla folk, nationer och språkgrupper i hela riket:
”Jag önskar er stor välgång!
26 Det är min befallning att man överallt i mitt rike ska bäva och frukta för Daniels Gud.
Han är den levande Guden,
som evigt förblir.
Hans rike ska aldrig gå under,
och hans makt tar aldrig slut.
27 Han räddar och befriar,
han gör tecken och under
i himlen och på jorden.
Han har räddat Daniel från lejonen.”
28 Daniel hade framgång under hela Dareios regeringstid och likaså under persern Kyros.
Daniel 6
English Standard Version
Daniel and the Lions' Den
6 It pleased Darius to set over the kingdom (A)120 (B)satraps, to be throughout the whole kingdom; 2 and over them (C)three high officials, of whom Daniel was one, to whom these (D)satraps should give account, so that the king might suffer no loss. 3 Then this Daniel became (E)distinguished above all (F)the other high officials and (G)satraps, because (H)an excellent spirit was in him. And the king planned (I)to set him over the whole kingdom. 4 Then (J)the high officials and (K)the satraps (L)sought to find a ground for complaint against Daniel with regard to the kingdom, (M)but they could find no ground for complaint or any fault, because he was faithful, (N)and no error or fault was found in him. 5 Then these men said, “We shall not find any ground for complaint against this Daniel unless we find it in connection with the law of his God.”
6 Then these (O)high officials and (P)satraps came by agreement[a] to the king and said to him, “O (Q)King Darius, live forever! 7 All the (R)high officials of the kingdom, the prefects and the satraps, the (S)counselors and the governors are agreed that the king should establish an ordinance and enforce an (T)injunction, that whoever makes petition to any god or man for thirty days, except to you, O king, shall be cast into the den of lions. 8 Now, O king, establish (U)the injunction and sign the document, so that it cannot be changed, according to (V)the law of (W)the Medes and the Persians, (X)which cannot be revoked.” 9 Therefore King Darius signed the document and (Y)injunction.
10 When Daniel knew that the document had been signed, he went to his house where (Z)he had windows in his upper chamber open (AA)toward Jerusalem. He got down on his knees (AB)three times a day and prayed and (AC)gave thanks before his God, as he had done previously. 11 Then these men came by agreement and found Daniel making petition and plea before his God. 12 Then they (AD)came near and said before the king, concerning the injunction, “O king! Did you not sign (AE)an injunction, that anyone who makes petition to any god or man within thirty days except to you, O king, shall be cast into the den of lions?” The king answered and said, “The thing stands fast, according to the law of (AF)the Medes and Persians, (AG)which cannot be revoked.” 13 Then they answered and said before the king, (AH)“Daniel, who is one (AI)of the exiles (AJ)from Judah, (AK)pays no attention to you, O king, or (AL)the injunction you have signed, but makes his petition (AM)three times a day.”
14 Then (AN)the king, when he heard these words, (AO)was much distressed and set his mind to deliver Daniel. And he labored till the sun went down to rescue him. 15 Then these men came by agreement to the king and said to the king, “Know, O king, that it is a law of the Medes and Persians that no (AP)injunction or ordinance that the king establishes can be changed.”
16 Then the king commanded, and Daniel was brought and cast into the den of lions. The king declared[b] to Daniel, “May (AQ)your God, whom you serve continually, deliver you!” 17 (AR)And a stone was brought and laid on the mouth of the den, (AS)and the king sealed it (AT)with his own signet and with the signet of his (AU)lords, that nothing might be changed concerning Daniel. 18 Then the king went to his palace and spent the night fasting; (AV)no diversions were brought to him, and (AW)sleep fled from him.
19 Then, at break of day, the king arose and went in haste to the den of lions. 20 As he came near to the den where Daniel was, he cried out in a tone of anguish. The king declared to Daniel, “O Daniel, servant of (AX)the living God, (AY)has your God, whom you serve continually, (AZ)been able to deliver you from the lions?” 21 Then Daniel said to the king, (BA)“O king, live forever! 22 My God (BB)sent his angel (BC)and shut the lions' mouths, and they have not harmed me, because I was found blameless (BD)before him; (BE)and also before you, O king, I have done no harm.” 23 Then the king was exceedingly glad, and commanded that Daniel be taken up out of the den. So Daniel was taken up out of the den, and (BF)no kind of harm was found on him, because he had trusted in his God. 24 And the king commanded, and (BG)those men who had maliciously accused Daniel were brought and cast into the den of lions—they, their children, and their wives. And before they reached the bottom of the den, the lions overpowered them and broke all their bones in pieces.
25 Then King Darius wrote to all (BH)the peoples, nations, and languages (BI)that dwell in all the earth: (BJ)“Peace be multiplied to you. 26 (BK)I make a decree, that in all my royal dominion (BL)people are to tremble and fear before the God of Daniel,
for (BM)he is (BN)the living God,
enduring forever;
his kingdom shall never be destroyed,
(BO)and his dominion shall be (BP)to the end.
27 He delivers and rescues;
he works (BQ)signs and wonders
in heaven and on earth,
he who has (BR)saved Daniel
from the power of the lions.”
28 So this Daniel prospered during the reign of Darius and (BS)the reign of (BT)Cyrus the Persian.
Footnotes
- Daniel 6:6 Or came thronging; also verses 11, 15
- Daniel 6:16 Aramaic answered and said; also verse 20
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
The ESV® Bible (The Holy Bible, English Standard Version®), © 2001 by Crossway, a publishing ministry of Good News Publishers. ESV Text Edition: 2025.
