Daniel 6
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Daniel i lejongropen
6 Dareios fann det för gott att tillsätta 120 satraper[a] som skulle finnas överallt i riket, 2 och över dem tre ministrar, av vilka Daniel var en. Satraperna skulle avlägga räkenskap för dem, så att kungen inte led någon förlust. 3 Daniel med sin enastående begåvning visade sig snart vara dugligare än de andra ministrarna och satraperna, och kungen hade planer på att sätta honom över hela riket.
4 De andra ministrarna och satraperna försökte då finna något att anmärka på i Daniels tjänsteutövning, men de kunde inte hitta något. De kunde inte finna något korrupt hos honom, eftersom han var pålitlig och varken oärlig eller slarvig. Man fann ingenting mot honom. 5 Till sist sa männen: ”Vi kommer aldrig att hitta något att anklaga denne Daniel för, förutom möjligen något som gäller hans Guds lag.”
6 Ministrarna och satraperna gick som en grupp[b] till kungen och sa: ”Kung Dareios, må du leva i evighet! 7 Alla rikets ministrar, landshövdingar, satraper, rådgivare och ståthållare har enats om att en kunglig förordning borde utfärdas och ett påbud ges att den som under de kommande trettio dagarna ber till någon annan, gud eller människa, än till dig, o kung, ska kastas i lejongropen. 8 Utfärda alltså nu, o kung, detta påbud och skriv ner det, så att det i enlighet med Mediens och Persiens orubbliga lag inte kan återkallas.” 9 Kung Dareios gjorde så och skrev ner påbudet.
10 När Daniel fick veta att förordningen var utfärdad gick han hem, där fönstren i övervåningen var öppna mot Jerusalem. Där böjde han knä tre gånger om dagen, bad och tackade sin Gud, precis som han alltid hade gjort.
11 Gruppen av dessa män gick då dit och fann att Daniel bad och åkallade sin Gud. 12 De gick till kungen och tog upp det kungliga påbudet: ”Har inte du utfärdat ett påbud att den som under de närmaste trettio dagarna tillber någon annan, gud eller människa, än dig, o kung, ska kastas i lejongropen?” ”Jo”, svarade kungen, ”det är fastställt enligt Mediens och Persiens lag, som inte kan återkallas.” 13 Då berättade de för kungen: ”Daniel, en av de judiska fångarna, bryr sig inte om dig och ditt påbud som du utfärdat, o kung. Han förrättar sin bön tre gånger om dagen.”
14 När kungen hörde detta, blev han mycket bekymrad och bestämde sig för att försöka rädda Daniel. Ända till solnedgången ansträngde han sig för att komma på något sätt att rädda honom. 15 Sedan kom gruppen till kungen och sa: ”Tänk på, o kung, att i medisk och persisk lag kan inget påbud och ingen förordning som kungen utfärdar återkallas.” 16 Då lät kungen hämta Daniel och kasta honom i lejongropen. Kungen sa till honom: ”Måtte din Gud som du ständigt tillber rädda dig!” 17 En sten hämtades och lades över öppningen, och kungen förseglade den med sitt eget och sina stormäns sigill, så att ingenting skulle kunna ändras när det gällde Daniel.
18 Sedan gick kungen tillbaka till sitt palats och lade sig utan att äta den natten. Han ville inte ha någon kvinna[c], och han låg sömnlös. 19 Kungen steg upp mycket tidigt i gryningen och skyndade sig ut till lejongropen. 20 När han närmade sig gropen ropade han på Daniel med en ängslig röst: ”Daniel, du den levande Gudens tjänare, kunde din Gud, som du ständigt tillber, rädda dig från lejonen?” 21 Då svarade Daniel kungen: ”Må kungen leva i evighet! 22 Min Gud sände sin ängel. Han stängde lejonens gap. De har inte rört mig, eftersom jag har befunnits vara oskyldig inför Gud, och inte heller har jag gjort något orätt mot dig, o kung.”
23 Kungen blev utom sig av glädje och befallde att man skulle hämta upp Daniel. När man hade lyft upp Daniel, kunde man inte finna någon skada på honom. Han hade litat på sin Gud. 24 På kungens befallning hämtade man sedan de män som hade anklagat Daniel och kastade dem i lejongropen tillsammans med deras barn och hustrur. Innan de ens hunnit ner till gropens botten var lejonen över dem och slet dem i stycken.
25 Därefter skrev kung Dareios till alla folk, nationer och språkgrupper i hela riket:
”Jag önskar er stor välgång!
26 Det är min befallning att man överallt i mitt rike ska bäva och frukta för Daniels Gud.
Han är den levande Guden,
som evigt förblir.
Hans rike ska aldrig gå under,
och hans makt tar aldrig slut.
27 Han räddar och befriar,
han gör tecken och under
i himlen och på jorden.
Han har räddat Daniel från lejonen.”
28 Daniel hade framgång under hela Dareios regeringstid och likaså under persern Kyros.
但以理書 6
Chinese Contemporary Bible (Traditional)
但以理在獅子坑
6 大流士決定設立一百二十個總督治理全國。 2 總督之上，設三個總長，以維護王的統治，但以理是其中之一。 3 因為但以理有非凡的心智，遠超過其他總長和總督，王便考慮讓他治理全國。 4 於是，其他總長和總督想在但以理的政務中找把柄控告他，卻找不到任何把柄或過失，因為他誠實可靠，毫無過失。 5 最後他們說：「除非我們從但以理上帝的律法下手，否則找不到指控他的把柄。」
6 於是，這些總長和總督齊來見王，說：「願大流士王萬歲！ 7 所有總長、行政官、總督、謀士和省長都認為王應該下一道禁令，三十天內，任何人不得向王以外的神明或人禱告，違者必被扔進獅子坑。 8 王啊，求你頒佈、簽署這道禁令，使之不可更改，正如瑪代人和波斯人的律令是不可更改的。」 9 於是大流士王簽署了這道禁令。
10 但以理知道王簽署禁令後，就回到家裡。他樓上的窗戶朝向耶路撒冷，他像往常一樣每日三次跪下向上帝禱告、感恩。 11 那些官員一同來了，發現但以理向他的上帝禱告、祈求， 12 便去見王，提及王的禁令，說：「王啊，你不是簽署禁令，三十天內，任何人不得向王以外的神明或人禱告，違者必被扔進獅子坑嗎？」王說：「確有此事，按照瑪代人和波斯人的律，這禁令不可更改。」 13 他們對王說：「王啊，被擄來的猶大人但以理不理會你和你的禁令，仍一日三次向他的上帝祈禱。」 14 王聽了這些話，十分愁煩，一心想救但以理，直到日落都在籌畫解救之道。 15 那些人齊來見王，說：「王啊，按照瑪代人和波斯人的律，王頒佈的禁令和律例是不可更改的。」
16 王便下令把但以理帶來扔進獅子坑。他對但以理說：「願你忠心事奉的上帝拯救你！」 17 坑口用大石封住，並加上王和大臣的封印，使懲辦但以理的事不可更改。 18 王回宮後，整夜禁食，拒絕娛樂，無法入睡。
19 次日黎明，王起來匆忙趕往獅子坑， 20 到了坑邊，淒聲呼喊但以理：「永活上帝的僕人但以理啊，你忠心事奉的上帝有沒有救你脫離獅子的口？」 21 但以理對王說：「願王萬歲！ 22 我的上帝差遣天使封住了獅子的口，不讓牠們傷害我，因為我在上帝面前是清白的。王啊，我在你面前也沒有過錯。」 23 王非常高興，便命人把但以理從坑中拉上來。於是，但以理從坑中被拉了上來，他因為信靠他的上帝，身上毫無損傷。 24 王下令把那些惡意控告但以理的人及其兒女妻子都帶來，扔進獅子坑。他們還沒到坑底，獅子便撲上去，咬碎了他們的骨頭。
25 後來，大流士王傳諭境內的各族、各邦、各語種的人，說：「願你們大享平安！ 26 我下令，我統治的國民都要敬畏但以理的上帝，
「因為祂是永活長存的上帝，
祂的國度永不滅亡，
祂的統治直到永遠。
27 祂庇護、拯救，
在天上地下行神蹟奇事，
救但以理脫離獅子的口。」
28 因此，在大流士和波斯人塞魯士執政期間，但以理凡事亨通。
Daniel 6
Svenska 1917
6 Darejaves fann för gott att sätta över riket ett hundra tjugu satraper, för att sådana skulle finnas överallt i riket.
2 Och över dem satte han tre furstar, av vilka Daniel var en; inför dessa skulle satraperna avlägga räkenskap, så att konungen icke lede något men.
3 Men Daniel gjorde sig bemärkt framför de andra furstarna och satraperna, ty en övermåttan hög ande var i honom, och konungen var betänkt på att sätta honom över hela riket.
4 Då sökte de andra furstarna och satraperna att finna någon sak mot Daniel i det som angick riket. Men de kunde icke finna någon sådan sak eller något som var orätt, eftersom han var trogen i sin tjänst; ingen försummelse och intet orätt var att finna hos honom.
5 Då sade männen: »Vi lära icke finna någon sak mot denne Daniel, om vi icke till äventyrs kunna finna en sådan i hans gudsdyrkan.»
6 Därefter skyndade furstarna och satraperna in till konungen och sade till honom så: »Må du leva evinnerligen, konung Darejaves!
7 Alla rikets furstar, landshövdingarna och satraperna, rådsherrarna och ståthållarna hava rådslagit om att en kunglig förordning borde utfärdas och ett förbud stadgas, av det innehåll att vilken som helst som under trettio dagar vänder sig med bön till någon annan, vare sig gud eller människa, än till dig, o konung, han skall kastas i lejongropen.
8 Så låt nu, o konung, härom utfärda ett förbud och sätta upp en skrivelse, som efter Mediens och Persiens oryggliga lag icke kan återkallas.»
9 I överensstämmelse härmed lät då konung Darejaves sätta upp en skrivelse och utfärda ett förbud.
10 Men så snart Daniel hade fått veta att skrivelsen var uppsatt, gick han in i sitt hus, varest han i sin övre sal hade fönster som voro öppna i riktning mot Jerusalem. Där föll han tre gånger om dagen ned på sina knän och bad och tackade sin Gud, såsom han förut hade plägat göra.
11 När männen nu skyndade till, funno de Daniel bedjande och åkallande sin Gud.
12 Därefter gingo de till konungen och frågade honom angående det kungliga förbudet: »Har du icke låtit sätta upp ett förbud, av det innehåll att vilken som helst som under trettio dagar vänder sig med bön till någon annan, vare sig gud eller människa, än till dig, o konung, han skall kastas i lejongropen?» Konungen svarade och sade: »Jo, och det påbudet står fast efter Mediens och Persiens oryggliga lag.»
13 Då svarade de och sade till konungen: »Daniel, en av de judiska fångarna, aktar varken på dig eller på det förbud som du har låtit sätta upp, utan förrättar sin bön tre gånger om dagen.»
14 När konungen hörde detta, blev han mycket bedrövad och gjorde sig bekymmer över huru han skulle kunna rädda Daniel; ända till solnedgången mödade han sig med att söka en utväg att hjälpa honom.
15 Då skyndade männen till konungen och sade till honom: »Vet, o konung, att det är en Mediens och Persiens lag att intet förbud och ingen förordning som konungen utfärdar kan återkallas.»
16 Då lät konungen hämta Daniel och kasta honom i lejongropen och konungen talade till Daniel och sade: »Din Gud, den som du så oavlåtligen dyrkar, han må rädda dig.»
17 Och man förde fram en sten och lade den över gropens öppning, och konungen förseglade den med sitt eget och med sina stormäns signet, för att ingen förändring skulle kunna göras i det som nu hade skett med Daniel.
18 Därefter gick konungen hem till sitt palats och tillbragte hela natten under fasta och lät inga kvinnor komma inför sig; och sömnen flydde honom.
19 Sedan om morgonen, när det dagades, stod konungen upp och gick med hast till lejongropen.
20 Och när han hade kommit nära intill gropen, ropade han på Daniel med ängslig röst; konungen talade till Daniel och sade: »Daniel, du den levande Gudens tjänare, har väl din Gud, den som du så oavlåtligen dyrkar, kunnat rädda dig från lejonen?»
21 Då svarade Daniel konungen: »Må du leva evinnerligen, o konung!
22 Min Gud har sänt sin ängel och tillslutit lejonens gap, så att de icke hava gjort mig någon skada. Ty jag har inför honom befunnits oskyldig; ej heller har jag förbrutit mig mot dig, o konung.
23 Då blev konungen mycket glad, och befallde att man skulle taga Daniel upp ur gropen. Och när Daniel hade blivit tagen upp ur gropen, kunde man icke upptäcka någon skada på honom; ty han hade trott på sin Gud.
24 Sedan lät konungen hämta de män som hade anklagat Daniel, och han lät kasta dem i lejongropen, med deras barn och hustrur; och innan de ännu hade hunnit till bottnen i gropen, föllo lejonen över dem och krossade alla deras ben.
25 Därefter lät konung Darejaves skriva till alla folk och stammar och tungomål som funnos på hela jorden: »Mycken frid vare med eder!
26 Härmed giver jag befallning att man inom mitt rikes hela område skall bäva och frukta för Daniels Gud. Ty han är den levande Guden, som förbliver evinnerligen; och hans rike är sådant att det icke kan förstöras, och hans välde består intill änden.
27 Han är en räddare och hjälpare, och han gör tecken och under i himmelen och på jorden, han som har räddat Daniel ur lejonens våld.»
28 Och denne Daniel steg i ära och makt under Darejaves' och under persern Kores' regeringar.
Daniel 6
English Standard Version
Daniel and the Lions' Den
6 It pleased Darius to set over the kingdom (A)120 (B)satraps, to be throughout the whole kingdom; 2 and over them (C)three high officials, of whom Daniel was one, to whom these (D)satraps should give account, so that the king might suffer no loss. 3 Then this Daniel became (E)distinguished above all (F)the other high officials and (G)satraps, because (H)an excellent spirit was in him. And the king planned (I)to set him over the whole kingdom. 4 Then (J)the high officials and (K)the satraps (L)sought to find a ground for complaint against Daniel with regard to the kingdom, (M)but they could find no ground for complaint or any fault, because he was faithful, (N)and no error or fault was found in him. 5 Then these men said, “We shall not find any ground for complaint against this Daniel unless we find it in connection with the law of his God.”
6 Then these (O)high officials and (P)satraps came by agreement[a] to the king and said to him, “O (Q)King Darius, live forever! 7 All the (R)high officials of the kingdom, the prefects and the satraps, the (S)counselors and the governors are agreed that the king should establish an ordinance and enforce an (T)injunction, that whoever makes petition to any god or man for thirty days, except to you, O king, shall be cast into the den of lions. 8 Now, O king, establish (U)the injunction and sign the document, so that it cannot be changed, according to (V)the law of (W)the Medes and the Persians, (X)which cannot be revoked.” 9 Therefore King Darius signed the document and (Y)injunction.
10 When Daniel knew that the document had been signed, he went to his house where (Z)he had windows in his upper chamber open (AA)toward Jerusalem. He got down on his knees (AB)three times a day and prayed and (AC)gave thanks before his God, as he had done previously. 11 Then these men came by agreement and found Daniel making petition and plea before his God. 12 Then they (AD)came near and said before the king, concerning the injunction, “O king! Did you not sign (AE)an injunction, that anyone who makes petition to any god or man within thirty days except to you, O king, shall be cast into the den of lions?” The king answered and said, “The thing stands fast, according to the law of (AF)the Medes and Persians, (AG)which cannot be revoked.” 13 Then they answered and said before the king, (AH)“Daniel, who is one (AI)of the exiles (AJ)from Judah, (AK)pays no attention to you, O king, or (AL)the injunction you have signed, but makes his petition (AM)three times a day.”
14 Then (AN)the king, when he heard these words, (AO)was much distressed and set his mind to deliver Daniel. And he labored till the sun went down to rescue him. 15 Then these men came by agreement to the king and said to the king, “Know, O king, that it is a law of the Medes and Persians that no (AP)injunction or ordinance that the king establishes can be changed.”
16 Then the king commanded, and Daniel was brought and cast into the den of lions. The king declared[b] to Daniel, “May (AQ)your God, whom you serve continually, deliver you!” 17 (AR)And a stone was brought and laid on the mouth of the den, (AS)and the king sealed it (AT)with his own signet and with the signet of his (AU)lords, that nothing might be changed concerning Daniel. 18 Then the king went to his palace and spent the night fasting; (AV)no diversions were brought to him, and (AW)sleep fled from him.
19 Then, at break of day, the king arose and went in haste to the den of lions. 20 As he came near to the den where Daniel was, he cried out in a tone of anguish. The king declared to Daniel, “O Daniel, servant of (AX)the living God, (AY)has your God, whom you serve continually, (AZ)been able to deliver you from the lions?” 21 Then Daniel said to the king, (BA)“O king, live forever! 22 My God (BB)sent his angel (BC)and shut the lions' mouths, and they have not harmed me, because I was found blameless (BD)before him; (BE)and also before you, O king, I have done no harm.” 23 Then the king was exceedingly glad, and commanded that Daniel be taken up out of the den. So Daniel was taken up out of the den, and (BF)no kind of harm was found on him, because he had trusted in his God. 24 And the king commanded, and (BG)those men who had maliciously accused Daniel were brought and cast into the den of lions—they, their children, and their wives. And before they reached the bottom of the den, the lions overpowered them and broke all their bones in pieces.
25 Then King Darius wrote to all (BH)the peoples, nations, and languages (BI)that dwell in all the earth: (BJ)“Peace be multiplied to you. 26 (BK)I make a decree, that in all my royal dominion (BL)people are to tremble and fear before the God of Daniel,
for (BM)he is (BN)the living God,
enduring forever;
his kingdom shall never be destroyed,
(BO)and his dominion shall be (BP)to the end.
27 He delivers and rescues;
he works (BQ)signs and wonders
in heaven and on earth,
he who has (BR)saved Daniel
from the power of the lions.”
28 So this Daniel prospered during the reign of Darius and (BS)the reign of (BT)Cyrus the Persian.
Footnotes
- Daniel 6:6 Or came thronging; also verses 11, 15
- Daniel 6:16 Aramaic answered and said; also verse 20
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
The ESV® Bible (The Holy Bible, English Standard Version®), © 2001 by Crossway, a publishing ministry of Good News Publishers. ESV Text Edition: 2025.
