Daniel 6
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Daniel i lejongropen
6 Dareios fann det för gott att tillsätta 120 satraper[a] som skulle finnas överallt i riket, 2 och över dem tre ministrar, av vilka Daniel var en. Satraperna skulle avlägga räkenskap för dem, så att kungen inte led någon förlust. 3 Daniel med sin enastående begåvning visade sig snart vara dugligare än de andra ministrarna och satraperna, och kungen hade planer på att sätta honom över hela riket.
4 De andra ministrarna och satraperna försökte då finna något att anmärka på i Daniels tjänsteutövning, men de kunde inte hitta något. De kunde inte finna något korrupt hos honom, eftersom han var pålitlig och varken oärlig eller slarvig. Man fann ingenting mot honom. 5 Till sist sa männen: ”Vi kommer aldrig att hitta något att anklaga denne Daniel för, förutom möjligen något som gäller hans Guds lag.”
6 Ministrarna och satraperna gick som en grupp[b] till kungen och sa: ”Kung Dareios, må du leva i evighet! 7 Alla rikets ministrar, landshövdingar, satraper, rådgivare och ståthållare har enats om att en kunglig förordning borde utfärdas och ett påbud ges att den som under de kommande trettio dagarna ber till någon annan, gud eller människa, än till dig, o kung, ska kastas i lejongropen. 8 Utfärda alltså nu, o kung, detta påbud och skriv ner det, så att det i enlighet med Mediens och Persiens orubbliga lag inte kan återkallas.” 9 Kung Dareios gjorde så och skrev ner påbudet.
10 När Daniel fick veta att förordningen var utfärdad gick han hem, där fönstren i övervåningen var öppna mot Jerusalem. Där böjde han knä tre gånger om dagen, bad och tackade sin Gud, precis som han alltid hade gjort.
11 Gruppen av dessa män gick då dit och fann att Daniel bad och åkallade sin Gud. 12 De gick till kungen och tog upp det kungliga påbudet: ”Har inte du utfärdat ett påbud att den som under de närmaste trettio dagarna tillber någon annan, gud eller människa, än dig, o kung, ska kastas i lejongropen?” ”Jo”, svarade kungen, ”det är fastställt enligt Mediens och Persiens lag, som inte kan återkallas.” 13 Då berättade de för kungen: ”Daniel, en av de judiska fångarna, bryr sig inte om dig och ditt påbud som du utfärdat, o kung. Han förrättar sin bön tre gånger om dagen.”
14 När kungen hörde detta, blev han mycket bekymrad och bestämde sig för att försöka rädda Daniel. Ända till solnedgången ansträngde han sig för att komma på något sätt att rädda honom. 15 Sedan kom gruppen till kungen och sa: ”Tänk på, o kung, att i medisk och persisk lag kan inget påbud och ingen förordning som kungen utfärdar återkallas.” 16 Då lät kungen hämta Daniel och kasta honom i lejongropen. Kungen sa till honom: ”Måtte din Gud som du ständigt tillber rädda dig!” 17 En sten hämtades och lades över öppningen, och kungen förseglade den med sitt eget och sina stormäns sigill, så att ingenting skulle kunna ändras när det gällde Daniel.
18 Sedan gick kungen tillbaka till sitt palats och lade sig utan att äta den natten. Han ville inte ha någon kvinna[c], och han låg sömnlös. 19 Kungen steg upp mycket tidigt i gryningen och skyndade sig ut till lejongropen. 20 När han närmade sig gropen ropade han på Daniel med en ängslig röst: ”Daniel, du den levande Gudens tjänare, kunde din Gud, som du ständigt tillber, rädda dig från lejonen?” 21 Då svarade Daniel kungen: ”Må kungen leva i evighet! 22 Min Gud sände sin ängel. Han stängde lejonens gap. De har inte rört mig, eftersom jag har befunnits vara oskyldig inför Gud, och inte heller har jag gjort något orätt mot dig, o kung.”
23 Kungen blev utom sig av glädje och befallde att man skulle hämta upp Daniel. När man hade lyft upp Daniel, kunde man inte finna någon skada på honom. Han hade litat på sin Gud. 24 På kungens befallning hämtade man sedan de män som hade anklagat Daniel och kastade dem i lejongropen tillsammans med deras barn och hustrur. Innan de ens hunnit ner till gropens botten var lejonen över dem och slet dem i stycken.
25 Därefter skrev kung Dareios till alla folk, nationer och språkgrupper i hela riket:
”Jag önskar er stor välgång!
26 Det är min befallning att man överallt i mitt rike ska bäva och frukta för Daniels Gud.
Han är den levande Guden,
som evigt förblir.
Hans rike ska aldrig gå under,
och hans makt tar aldrig slut.
27 Han räddar och befriar,
han gör tecken och under
i himlen och på jorden.
Han har räddat Daniel från lejonen.”
28 Daniel hade framgång under hela Dareios regeringstid och likaså under persern Kyros.
但以理书 6
Chinese Union Version Modern Punctuation (Simplified)
大流士王立但以理为三总长之一
6 大流士随心所愿，立一百二十个总督，治理通国。 2 又在他们以上立总长三人，但以理在其中，使总督在他们三人面前回复事务，免得王受亏损。 3 因这但以理有美好的灵性，所以显然超乎其余的总长和总督，王又想立他治理通国。
众臣妒但以理欲寻隙讼之
4 那时总长和总督寻找但以理误国的把柄，为要参他，只是找不着他的错误过失，因他忠心办事，毫无错误过失。 5 那些人便说：“我们要找参这但以理的把柄，除非在他神的律法中，就寻不着。”
奏请降诏谕民三旬内唯王是求
6 于是，总长和总督纷纷聚集来见王，说：“愿大流士王万岁！ 7 国中的总长、钦差、总督、谋士和巡抚彼此商议，要立一条坚定的禁令[a]，三十日内，不拘何人，若在王以外，或向神或向人求什么，就必扔在狮子坑中。 8 王啊，现在求你立这禁令，加盖玉玺，使禁令决不更改，照玛代和波斯人的例是不可更改的。” 9 于是大流士王立这禁令，加盖玉玺。
但以理仍日三次祷告神
10 但以理知道这禁令盖了玉玺，就到自己家里（他楼上的窗户开向耶路撒冷），一日三次双膝跪在他神面前祷告感谢，与素常一样。 11 那些人就纷纷聚集，见但以理在他神面前祈祷恳求。 12 他们便进到王前，提王的禁令，说：“王啊，三十日内不拘何人，若在王以外，或向神或向人求什么，必被扔在狮子坑中。王不是在这禁令上盖了玉玺吗？”王回答说：“实有这事，照玛代和波斯人的例是不可更改的。” 13 他们对王说：“王啊，那被掳之犹大人中的但以理不理你，也不遵你盖了玉玺的禁令，他竟一日三次祈祷。” 14 王听见这话就甚愁烦，一心要救但以理，筹划解救他，直到日落的时候。 15 那些人就纷纷聚集来见王，说：“王啊，当知道玛代人和波斯人有例，凡王所立的禁令和律例都不可更改。”
王依禁令投之于狮坑
16 王下令，人就把但以理带来，扔在狮子坑中。王对但以理说：“你所常侍奉的神，他必救你。” 17 有人搬石头放在坑口，王用自己的玺和大臣的印封闭那坑，使惩办但以理的事毫无更改。 18 王回宫，终夜禁食，无人拿乐器到他面前，并且睡不着觉。
主护但以理不为狮伤
19 次日黎明王就起来，急忙往狮子坑那里去。 20 临近坑边，哀声呼叫但以理，对但以理说：“永生神的仆人但以理啊，你所常侍奉的神能救你脱离狮子吗？” 21 但以理对王说：“愿王万岁！ 22 我的神差遣使者封住狮子的口，叫狮子不伤我，因我在神面前无辜，我在王面前也没有行过亏损的事。” 23 王就甚喜乐，吩咐人将但以理从坑里系上来。于是但以理从坑里被系上来，身上毫无伤损，因为信靠他的神。
讼但以理者遭报见噬
24 王下令，人就把那些控告但以理的人连他们的妻子、儿女都带来，扔在狮子坑中。他们还没有到坑底，狮子就抓住[b]他们，咬碎他们的骨头。
王谕全国敬畏神
25 那时大流士王传旨，晓谕住在全地，各方、各国、各族的人说：“愿你们大享平安！ 26 现在我降旨晓谕我所统辖的全国人民，要在但以理的神面前战兢恐惧。因为他是永远长存的活神，他的国永不败坏，他的权柄永存无极。 27 他护庇人，搭救人，在天上地下施行神迹奇事，救了但以理脱离狮子的口。”
28 如此，这但以理当大流士王在位的时候和波斯王居鲁士在位的时候，大享亨通。
Daniel 6
Svenska Folkbibeln 2015
Daniel i lejongropen
6 Darejavesh fann det lämpligt att sätta hundratjugo satraper över riket, för att de skulle finnas överallt i riket. 2 Över dem satte han tre furstar, och en av dem var Daniel. Inför dem skulle satraperna avlägga räkenskap så att kungen inte skulle lida någon förlust.
3 Men Daniel utmärkte sig framför de andra furstarna och satraperna, för han hade en ande utan like, och kungen övervägde att sätta honom över hela riket. 4 (A) Då försökte de andra furstarna och satraperna finna något att anklaga Daniel för i det som gällde riket. Men de kunde inte finna något att anklaga honom för eller något brottsligt hos honom, eftersom han var trogen i sin tjänst. Det fanns varken försumlighet eller ohederlighet hos honom. 5 Då sade männen: ”Vi lär inte hitta något att anklaga den där Daniel för, ifall det inte gäller hans gudsdyrkan.”
6 (B) Därefter skyndade[a] furstarna och satraperna i väg till kungen och sade till honom: ”Må du leva för evigt, kung Darejavesh! 7 Rikets alla furstar, guvernörer och satraper, rådsherrar och ståthållare har enats om att det bör antas en kunglig förordning och utfärdas ett påbud: Den som under trettio dagar ber till någon annan gud eller människa än till dig, o konung, ska kastas i lejongropen[b]. 8 (C) Så utfärda nu, o konung, ett påbud och sätt upp en skrivelse som efter Mediens och Persiens orubbliga lag inte kan återkallas.” 9 Kung Darejavesh gjorde så och lät sätta upp ett skriftligt påbud.
10 (D) Så snart Daniel fick veta att skrivelsen var uppsatt, gick han in i sitt hus. På övervåningen hade han fönster öppna i riktning mot Jerusalem[c]. Där föll han ner på sina knän tre gånger om dagen[d] och bad och tackade sin Gud, precis som han tidigare brukat göra.
11 Då kom männen instormande och fann Daniel i färd med att be och åkalla sin Gud. 12 (E) De gick då till kungen och frågade honom om det kungliga påbudet: ”Har du inte satt upp ett påbud om att den som under trettio dagar ber till någon annan gud eller människa än till dig, o konung, ska kastas i lejongropen?” Kungen svarade: ”Jo, och påbudet står fast efter Mediens och Persiens orubbliga lag.” 13 Då sade de till kungen: ”Daniel, en av de judiska fångarna, har varken tagit hänsyn till dig eller det påbud du utfärdat utan ber sin bön tre gånger om dagen.”
14 När kungen hörde det blev han djupt bedrövad och bestämde sig för att rädda Daniel. Ända till solnedgången ansträngde han sig för att finna en utväg och rädda honom. 15 Då skyndade männen in till kungen och sade till honom: ”Vet, o konung, att det är Mediens och Persiens lag att de påbud och förordningar som kungen utfärdar inte kan återkallas.”
16 Då lät kungen hämta Daniel och kasta honom i lejongropen, och kungen sade till Daniel: ”Må din Gud, som du ständigt dyrkar, rädda dig!” 17 (F) Och man bar fram en sten och lade den över gropens öppning, och kungen förseglade den med sitt eget och sina stormäns sigill för att inget skulle kunna ändras i det som hände med Daniel. 18 Sedan gick kungen hem till sitt palats. Han fastade hela natten och lät inga kvinnor[e] komma in till sig, och han kunde inte sova.
19 På morgonen när det ljusnade steg kungen upp och skyndade till lejongropen. 20 När han kom i närheten av gropen ropade han på Daniel med ängslig röst. Han sade: ”Daniel, du den levande Gudens tjänare! Har din Gud, som du ständigt dyrkar, kunnat rädda dig från lejonen?” 21 Då svarade Daniel kungen: ”Må kungen leva för evigt! 22 (G) Min Gud har sänt sin ängel och stängt lejonens gap så att de inte skadat mig. För jag är utan skuld inför honom, och jag har inte heller gjort något fel mot dig, o konung.”
23 Då blev kungen mycket glad och befallde att man skulle ta upp Daniel ur gropen. När han hade tagits upp kunde man inte se någon skada på honom, eftersom han hade litat på sin Gud. 24 Sedan lät kungen hämta männen som hade anklagat Daniel, och han lät kasta dem i lejongropen med deras barn och hustrur. Innan de ens hade nått botten i gropen överföll lejonen dem och krossade alla deras ben.
25 (H) Därefter lät kung Darejavesh skriva till alla folk och stammar och språk som fanns över hela jorden:
”Jag önskar er fred och framgång!
26 (I) Härmed befaller jag att man inom hela mitt rikes område ska bäva och frukta för Daniels Gud.
För han är den levande Guden
som består för evigt.
Hans rike kan inte förgöras,
hans välde har inget slut.
27 Han befriar och räddar,
han gör tecken och under
i himlen och på jorden,
och han har befriat Daniel
ur lejonens våld.”
28 (J) Och denne Daniel steg i ära och makt under Darejaveshs regering, det vill säga[f] under persern Koreshs[g] regering.
Footnotes
- 6:6 skyndade Annan översättning: ”gick … i grupp”.
- 6:7 lejongropen Assyrierna hade brukat avrätta menedare på ett liknande sätt.
- 6:10 mot Jerusalem Synagogor byggdes senare vända mot Jerusalems tempel, den plats dit Gud på ett särskilt sätt knöt sin närvaro (jfr 1 Kung 8:29f).
- 6:10 tre gånger om dagen Normal praxis såväl i persisk religion som i judendomen.
- 6:18 inga kvinnor Grundtexten är här svårtolkad. Annan översättning: ”ingen underhållning”.
- 6:28 det vill säga Annan översättning: ”och”.
- 6:28 Koresh Regerade i Mellanöstern åren 539-530 f Kr. Kallas ”smord” i Jes 45:1 (se även Esra 1).
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Copyright © 2011 by Global Bible Initiative
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation