Add parallel Print Page Options

10 Cuando Daniel supo que el edicto había sido firmado, entró en su casa, y abiertas las ventanas de su cámara que daban hacia Jerusalén, se arrodillaba tres veces al día, y oraba y daba gracias delante de su Dios, como lo solía hacer antes. 11 Entonces se juntaron aquellos hombres, y hallaron a Daniel orando y rogando en presencia de su Dios. 12 Fueron luego ante el rey y le hablaron del edicto real: ¿No has confirmado edicto que cualquiera que en el espacio de treinta días pida a cualquier dios u hombre fuera de ti, oh rey, sea echado en el foso de los leones? Respondió el rey diciendo: Verdad es, conforme a la ley de Media y de Persia, la cual no puede ser abrogada.

Read full chapter

10 (A) Så snart Daniel fick veta att skrivelsen var uppsatt, gick han in i sitt hus. På övervåningen hade han fönster öppna i riktning mot Jerusalem[a]. Där föll han ner på sina knän tre gånger om dagen[b] och bad och tackade sin Gud, precis som han tidigare brukat göra.

11 Då kom männen instormande och fann Daniel i färd med att be och åkalla sin Gud. 12 (B) De gick då till kungen och frågade honom om det kungliga påbudet: ”Har du inte satt upp ett påbud om att den som under trettio dagar ber till någon annan gud eller människa än till dig, o konung, ska kastas i lejongropen?” Kungen svarade: ”Jo, och påbudet står fast efter Mediens och Persiens orubbliga lag.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 6:10 mot Jerusalem   Synagogor byggdes senare vända mot Jerusalems tempel, den plats dit Gud på ett särskilt sätt knöt sin närvaro (jfr 1 Kung 8:29f).
  2. 6:10 tre gånger om dagen   Normal praxis såväl i persisk religion som i judendomen.

10 Now when Daniel learned that the decree had been published, he went home to his upstairs room where the windows opened toward(A) Jerusalem. Three times a day he got down on his knees(B) and prayed, giving thanks to his God, just as he had done before.(C) 11 Then these men went as a group and found Daniel praying and asking God for help.(D) 12 So they went to the king and spoke to him about his royal decree: “Did you not publish a decree that during the next thirty days anyone who prays to any god or human being except to you, Your Majesty, would be thrown into the lions’ den?”

The king answered, “The decree stands—in accordance with the law of the Medes and Persians, which cannot be repealed.”(E)

Read full chapter