Daniel 4
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
4 Jag, Nebukadnessar, levde i fred och hade framgång,
2 när jag en natt fick en dröm som skrämde mig.
3 Jag sände bud efter alla visa män i Babylon för att få min dröm uttydd.
4 När spåmännen, trollkonstnärerna, astrologerna och de vise männen kom och jag berättade drömmen för dem, kunde de inte förklara den.
5 Till slut kom Daniel till mig, den man som jag kallar Beltesassar efter min gud. Han har den helige gudens ande i sig.
6 Beltesassar, du som är den främste bland mina spåmän, sa jag, jag vet att den helige gudens ande bor i dig och att ingen hemlighet är så svår att inte du kan lösa den. Tala om för mig vad min dröm betyder!
7-8 Jag såg ett mycket högt träd ute på fältet, och det växte allt högre mot skyn, tills man kunde se det överallt i hela världen.
9 Löven var friska och gröna, och grenarna var nertyngda av frukt, tillräckligt för att alla skulle få att äta. Markens djur vilade sig i dess skugga, fåglar byggde bo i dess lövverk och hela världen fick sin föda av det.
10 Då fick jag i drömmen se hur en Guds ängel kom ner från himlen.
11 Han ropade: 'Hugg ner trädet! Skär av grenarna, skaka av löven och sprid ut frukten. Jaga bort djuren som håller till under det, och fåglarna som sitter på grenarna,
12 men lämna kvar stubben med rötterna i jorden. Bind fast den med en kätting av järn och koppar och låt den stå kvar i gräset på fältet.Han ska dricka av himlens dagg och äta markens gräs!
13 Under sju år ska han leva som ett djur.
14 Detta har änglarna bestämt genom den Heliges befallning. Anledningen till detta är att hela världen ska inse att den Högste råder över världens alla riken och kan ge dem till vem han vill, till och med till den lägsta bland människor!'
15 Så var min dröm, Beltesassar. Tala nu om för mig vad den betyder! Ingen annan kan hjälpa mig. Alla de vise männen i riket har svikit mig. Men du kan tala om innebörden för mig, för gudarnas ande bor i dig.
16 Daniel satt förstummad och var alldeles tyst en lång stund, förskräckt över drömmens innebörd. Slutligen sa kungen till honom: Beltesassar, var inte rädd att tala om för mig vad den betyder!Daniel svarade: Om dessa händelser som förutsägs i drömmen ändå ville drabba dina fiender, Ers Majestät, och inte dig!
17 Trädet som växte så högt att hela världen kunde se det,
18 och som hade så friska, gröna löv och så mycket frukt att den räckte åt alla, och som gav skydd åt vilda djur och lät fåglar bygga bo i sina grenar -
19 det trädet är Ers Majestät själv: Du har vuxit dig så stark och mäktig att din makt når ända upp till himlen, och du regerar över hela världen.
20 Sedan såg Ers Majestät hur Guds ängel kom ner från himlen och sa: 'Hugg ner trädet och förstör det, men lämna stubben och rötterna kvar i jorden, och bind fast den med en kedja av järn och koppar. Låt honom bli våt av himlens dagg! Under sju år ska han äta gräs tillsammans med markens djur.'
21 Detta är tolkningen: Den högste Guden har beslutat
22 att ditt folk ska driva ut dig ur ditt palats. Du ska bo på marken som ett djur och äta gräs som en oxe, och din rygg ska bli våt av dagg. Så ska det vara under sju år, tills du har lärt dig att den högste Guden regerar över människors riken och ger makt åt den han vill.
23 Men stubben och rötterna rycktes inte upp och förstördes! Det betyder att du ska få tillbaka ditt rike igen, när du har lärt dig att det är himlen som regerar.
24 Jag önskar att Ers Majestät ville lyda mitt råd och sluta att synda! Gör det som du vet är rätt! Var barmhärtig mot de fattiga! Då kanske Gud kan fortsätta att ge dig framgång!
25 Allt som Daniel sagt slog in.
26 Tolv månader efter drömmen gick Nebukadnessar omkring på taket till det kungliga palatset i Babylon
27 och sa för sig själv: I egen kraft har jag lyckats bygga denna vackra stad. Den är huvudstad i mitt rike, och detta är mitt kungliga residens.
28 Medan han talade hördes en röst från himlen: Kung Nebukadnessar, lyssna! Detta är till dig: Du regerar inte längre över detta rike.
29 Du ska tvingas lämna palatset och bo tillsammans med djuren ute på fälten och äta gräs som en oxe under sju år, tills du äntligen inser att Gud delar ut människors riken åt den han själv väljer.
30 I samma stund gick orden i uppfyllelse. Nebukadnessar blev driven ut ur sitt palats och fick äta gräs som en oxe, och hans kropp blev våt av daggen. Hans hår växte och blev så långt som en örns fjädrar och hans naglar som fågelklor.
31 När sju år hade gått, lyfte jag, Nebukadnessar, min blick mot himlen. Mitt förstånd återvände, och jag prisade och tillbad den högste Guden och ärade honom som förblir i evighet och vars rike varar från släkte till släkte.
32 Människorna på jorden är ingenting i jämförelse med honom. Han gör vad han vill med både himlens krafter och jordens alla folk. Ingen kan hindra honom eller säga: 'Vad menar du med att göra på det sättet?'
33 När jag fick tillbaka mitt förstånd, fick jag också tillbaka min makt och härlighet och mitt rike. Mina rådgivare och tjänstemän kom tillbaka till mig, jag fick tillbaka min tron och blev till och med mäktigare än tidigare.
34 Jag, Nebukadnessar, prisar nu och ärar himlens kung, allas domare, som bara gör det som är rätt och riktigt. Han har makt att krossa alla högmodiga!
Daniel 4
Svenska Folkbibeln 2015
4 Jag, Nebukadnessar, levde i lugn och ro i mitt hus och var lycklig i mitt palats. 2 Då fick jag en dröm som skrämde mig. Jag oroades av drömbilder på min bädd och av syner jag såg. 3 Därför befallde jag att alla de vise i Babel skulle hämtas till mig för att förklara drömmens tydning för mig. 4 Spåmännen, besvärjarna, kaldeerna och stjärntydarna kom och jag berättade drömmen för dem, men de kunde inte ge mig tydningen.
5 (A) Slutligen kom också Daniel inför mig, han som hade fått namnet Belteshassar efter min guds namn. Heliga gudars ande bor i honom, och jag berättade drömmen för honom: 6 (B) ”Belteshassar, du som är den främste bland spåmännen, jag vet att heliga gudars ande bor i dig och att ingen hemlighet är för svår för dig. Säg mig vad jag såg i min dröm och vad det betyder!
7 (C) Här är den syn som jag hade på min bädd: Jag såg i min syn ett träd stå mitt på jorden, och det var mycket högt. 8 Trädet var stort och väldigt och så högt att det nådde till himlen och syntes till jordens ände. 9 (D) Lövverket var vackert, och det bar så mycket frukt att det hade mat åt alla. Markens djur fann skugga under det och himlens fåglar bodde på grenarna. Allt levande fick sin föda från det.
10 I den syn som jag hade på min bädd såg jag hur en helig väktare steg ner från himlen. 11 Han ropade med hög röst och sade: ’Hugg ner trädet och kapa grenarna, riv bort lövverket och strö ut frukten, så att djuren under trädet flyr sin väg och fåglarna flyger bort från grenarna. 12 Men stubben med rötterna ska lämnas kvar i jorden bland markens gräs, bunden med kedjor av järn och koppar. Den ska fuktas av himlens dagg och ha sin lott med djuren bland markens örter. 13 Hans hjärta ska förvandlas från ett mänskligt hjärta så att han i stället får ett djurs hjärta[a], och sju tider ska gå fram över honom. 14 (E) Så är det bestämt genom väktarna, och så är det befallt av de heliga, för att de levande ska veta att den Högste råder över människors riken. Han ger dem åt vem han vill och upphöjer den ringaste bland människor till att härska över dem.’
15 Det var drömmen som jag, kung Nebukadnessar, hade. Nu får du, Belteshassar, tyda den, för ingen av alla de vise i mitt rike kan ge mig tydningen. Men du kan det, för heliga gudars ande bor i dig.”
16 Då stod Daniel, som också kallades Belteshassar, en stund bestört, fylld av oroliga tankar. Men kungen tog till orda igen och sade: ”Belteshassar, låt inte drömmen och dess betydelse skrämma dig.”
Belteshassar sade: ”Min herre, o att drömmen hade gällt dina fiender och dess betydelse dina motståndare! 17 Trädet som du såg, som var stort och väldigt och så högt att det nådde till himlen och syntes över hela jorden, 18 med så vackert lövverk och så mycket frukt att det hade föda åt alla, trädet som markens djur bodde under och på vars grenar himlens fåglar hade sina nästen, 19 (F) det är du själv, o konung. Du har blivit stor och väldig, din storhet har vuxit och når upp till himlen och ditt välde sträcker sig till jordens ände.
20 Men kungen såg en helig väktare stiga ner från himlen och säga: ’Hugg ner trädet och förstör det. Men stubben ska lämnas kvar med rötterna i jorden, bunden med kedjor av järn och koppar bland markens gräs. Den ska fuktas av himlens dagg och ha sin lott bland markens djur, tills sju tider har gått fram över honom.’ 21 Detta betyder, o konung, och det är den Högstes beslut som har drabbat min herre kungen: 22 (G) Du ska bli utstött från människorna och bo bland markens djur och äta gräs som en oxe och fuktas av himlens dagg. Sju tider ska gå fram över dig, tills du har insett att den Högste råder över människors riken och ger dem åt vem han vill.
23 Men att det befalldes att trädets stubbe med rötterna skulle lämnas kvar, det betyder att du ska få tillbaka ditt rike när du har insett att det är himlen som har makten. 24 (H) Därför, o konung, låt mitt råd behaga dig: Gör dig fri från dina synder genom att göra gott och från dina missgärningar genom att vara barmhärtig mot de fattiga, om din framgång ska bestå.”
25 Allt detta hände med kung Nebukadnessar. 26 Tolv månader senare gick kungen omkring på taket av det kungliga palatset i Babel, 27 och han tog till orda och sade: ”Här är det stora Babel[b] som jag har byggt upp till ett kungavälde med min starka makt, till ära för mitt majestät!”
28 Medan orden ännu var i kungens mun kom en röst från himlen: ”Till dig, kung Nebukadnessar, ska det sägas: Ditt rike har tagits ifrån dig. 29 Du ska bli utstött från människorna och bo bland markens djur och äta gräs som en oxe. Så ska sju tider gå fram över dig, tills du har insett att den Högste råder över människors riken och ger dem åt vem han vill.”
30 I samma ögonblick gick ordet i uppfyllelse på Nebukadnessar. Han blev utstött från människorna och måste äta gräs som en oxe. Himlens dagg fuktade hans kropp tills hans hår växte och blev som örnfjädrar och hans naglar blev som fågelklor.
31 (I) Men när den tiden hade gått lyfte jag, Nebukadnessar, min blick till himlen och fick tillbaka mitt förstånd. Då lovade jag den Högste, jag prisade och ärade honom som lever i evighet.
Hans välde är ett evigt välde,
hans rike varar från släkte till släkte.
32 (J) Alla som bor på jorden
räknas för ingenting,
han gör vad han vill
med himlens här
och med dem som bor på jorden.
Ingen kan stå emot hans hand
eller säga till honom:
”Vad är det du gör?”
33 Vid samma tid återfick jag mitt förstånd och jag fick tillbaka min härlighet och glans, till ära för mitt rike. Mina rådsherrar och stormän sökte upp mig, och jag blev på nytt insatt i mitt rike och fick ännu större makt. 34 (K) Nu prisar, upphöjer och ärar jag, Nebukadnessar,[c] himlens Kung, för alla hans gärningar är sanning och hans vägar rätta. Och han kan ödmjuka dem som vandrar i högmod.
Footnotes
- 4:13 ett djurs hjärta En fragmentarisk kilskriftstavla från denna tid ger visst belägg för en period av galenskap under Nebukadnessars regim, och att hans son Evil-Merodak (2 Kung 25:27) ersatte honom under denna tid. ”Sju tider” kan stå för sju år (jfr 12:7), månader eller dagar.
- 4:27 det stora Babel som jag har byggt upp Nebukadnessars byggprojekt i Babel var legendariska: palats, tempel och kanaler. Det mest berömda är Babels hängande trädgårdar, som räknades till antikens sju underverk.
- 4:34 Nu prisar, upphöjer och ärar jag, Nebukadnessar Ett flertal andra fromma böner av kung Nebukadnessar finns bevarade på babyloniska kilskriftstavlor.
Daniel 4
King James Version
4 Nebuchadnezzar the king, unto all people, nations, and languages, that dwell in all the earth; Peace be multiplied unto you.
2 I thought it good to shew the signs and wonders that the high God hath wrought toward me.
3 How great are his signs! and how mighty are his wonders! his kingdom is an everlasting kingdom, and his dominion is from generation to generation.
4 I Nebuchadnezzar was at rest in mine house, and flourishing in my palace:
5 I saw a dream which made me afraid, and the thoughts upon my bed and the visions of my head troubled me.
6 Therefore made I a decree to bring in all the wise men of Babylon before me, that they might make known unto me the interpretation of the dream.
7 Then came in the magicians, the astrologers, the Chaldeans, and the soothsayers: and I told the dream before them; but they did not make known unto me the interpretation thereof.
8 But at the last Daniel came in before me, whose name was Belteshazzar, according to the name of my God, and in whom is the spirit of the holy gods: and before him I told the dream, saying,
9 O Belteshazzar, master of the magicians, because I know that the spirit of the holy gods is in thee, and no secret troubleth thee, tell me the visions of my dream that I have seen, and the interpretation thereof.
10 Thus were the visions of mine head in my bed; I saw, and behold a tree in the midst of the earth, and the height thereof was great.
11 The tree grew, and was strong, and the height thereof reached unto heaven, and the sight thereof to the end of all the earth:
12 The leaves thereof were fair, and the fruit thereof much, and in it was meat for all: the beasts of the field had shadow under it, and the fowls of the heaven dwelt in the boughs thereof, and all flesh was fed of it.
13 I saw in the visions of my head upon my bed, and, behold, a watcher and an holy one came down from heaven;
14 He cried aloud, and said thus, Hew down the tree, and cut off his branches, shake off his leaves, and scatter his fruit: let the beasts get away from under it, and the fowls from his branches:
15 Nevertheless leave the stump of his roots in the earth, even with a band of iron and brass, in the tender grass of the field; and let it be wet with the dew of heaven, and let his portion be with the beasts in the grass of the earth:
16 Let his heart be changed from man's, and let a beast's heart be given unto him; and let seven times pass over him.
17 This matter is by the decree of the watchers, and the demand by the word of the holy ones: to the intent that the living may know that the most High ruleth in the kingdom of men, and giveth it to whomsoever he will, and setteth up over it the basest of men.
18 This dream I king Nebuchadnezzar have seen. Now thou, O Belteshazzar, declare the interpretation thereof, forasmuch as all the wise men of my kingdom are not able to make known unto me the interpretation: but thou art able; for the spirit of the holy gods is in thee.
19 Then Daniel, whose name was Belteshazzar, was astonied for one hour, and his thoughts troubled him. The king spake, and said, Belteshazzar, let not the dream, or the interpretation thereof, trouble thee. Belteshazzar answered and said, My lord, the dream be to them that hate thee, and the interpretation thereof to thine enemies.
20 The tree that thou sawest, which grew, and was strong, whose height reached unto the heaven, and the sight thereof to all the earth;
21 Whose leaves were fair, and the fruit thereof much, and in it was meat for all; under which the beasts of the field dwelt, and upon whose branches the fowls of the heaven had their habitation:
22 It is thou, O king, that art grown and become strong: for thy greatness is grown, and reacheth unto heaven, and thy dominion to the end of the earth.
23 And whereas the king saw a watcher and an holy one coming down from heaven, and saying, Hew the tree down, and destroy it; yet leave the stump of the roots thereof in the earth, even with a band of iron and brass, in the tender grass of the field; and let it be wet with the dew of heaven, and let his portion be with the beasts of the field, till seven times pass over him;
24 This is the interpretation, O king, and this is the decree of the most High, which is come upon my lord the king:
25 That they shall drive thee from men, and thy dwelling shall be with the beasts of the field, and they shall make thee to eat grass as oxen, and they shall wet thee with the dew of heaven, and seven times shall pass over thee, till thou know that the most High ruleth in the kingdom of men, and giveth it to whomsoever he will.
26 And whereas they commanded to leave the stump of the tree roots; thy kingdom shall be sure unto thee, after that thou shalt have known that the heavens do rule.
27 Wherefore, O king, let my counsel be acceptable unto thee, and break off thy sins by righteousness, and thine iniquities by shewing mercy to the poor; if it may be a lengthening of thy tranquillity.
28 All this came upon the king Nebuchadnezzar.
29 At the end of twelve months he walked in the palace of the kingdom of Babylon.
30 The king spake, and said, Is not this great Babylon, that I have built for the house of the kingdom by the might of my power, and for the honour of my majesty?
31 While the word was in the king's mouth, there fell a voice from heaven, saying, O king Nebuchadnezzar, to thee it is spoken; The kingdom is departed from thee.
32 And they shall drive thee from men, and thy dwelling shall be with the beasts of the field: they shall make thee to eat grass as oxen, and seven times shall pass over thee, until thou know that the most High ruleth in the kingdom of men, and giveth it to whomsoever he will.
33 The same hour was the thing fulfilled upon Nebuchadnezzar: and he was driven from men, and did eat grass as oxen, and his body was wet with the dew of heaven, till his hairs were grown like eagles' feathers, and his nails like birds' claws.
34 And at the end of the days I Nebuchadnezzar lifted up mine eyes unto heaven, and mine understanding returned unto me, and I blessed the most High, and I praised and honoured him that liveth for ever, whose dominion is an everlasting dominion, and his kingdom is from generation to generation:
35 And all the inhabitants of the earth are reputed as nothing: and he doeth according to his will in the army of heaven, and among the inhabitants of the earth: and none can stay his hand, or say unto him, What doest thou?
36 At the same time my reason returned unto me; and for the glory of my kingdom, mine honour and brightness returned unto me; and my counsellors and my lords sought unto me; and I was established in my kingdom, and excellent majesty was added unto me.
37 Now I Nebuchadnezzar praise and extol and honour the King of heaven, all whose works are truth, and his ways judgment: and those that walk in pride he is able to abase.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation