Daniel 2
Svenska Folkbibeln
Nebukadnessars dröm
2 I sitt andra regeringsår hade Nebukadnessar drömmar som gjorde honom orolig och sömnlös. 2 Då kallade kungen till sig sina spåmän, besvärjare, trollkarlar och kaldeer, för att de skulle tala om för honom vad han hade drömt. Och de kom och trädde fram inför kungen.
3 Kungen sade till dem: "Jag har haft en dröm och är orolig och vill veta vad jag har drömt." 4 Då sade kaldeerna till kungen på arameiska: "Må konungen leva för evigt! Berätta drömmen för dina tjänare så skall vi tyda den." 5 Kungen svarade kaldeerna: "Detta är mitt orubbliga beslut: Om ni inte säger mig drömmen och tyder den skall ni huggas i stycken och era hus göras till sophögar. 6 Men om ni låter mig veta drömmen och hur den skall tydas, skall ni få gåvor och lön och stor ära av mig. Meddela mig därför drömmen och uttyd den för mig." 7 De svarade för andra gången: "Konungen må berätta drömmen för sina tjänare, så skall vi tala om vad den betyder." 8 Kungen svarade: "Jag märker tydligt att ni vill vinna tid, eftersom ni ser att detta är mitt orubbliga beslut. 9 Om ni inte säger mig drömmen kan domen över er bara bli en. Ni har kommit överens om att ljuga och bedra, i hopp om att tiderna skall förändras. Säg mig nu vad jag har drömt, så vet jag att ni också kan tyda drömmen för mig."
10 Kaldeerna svarade kungen: "Det finns ingen människa på jorden som kan meddela konungen det han vill veta. Det har aldrig hänt att någon kung, hur stor och mäktig han än varit, har begärt något sådant av någon spåman eller besvärjare eller kaldé. 11 Det som konungen begär är alltför svårt, och det finns ingen som kan meddela konungen det, ingen utom gudarna. Men de bor inte bland de dödliga."
12 Detta gjorde kungen så vred och förbittrad att han befallde att man skulle förgöra alla de vise i Babel. 13 När påbudet om detta hade utfärdats och man skulle döda alla de vise männen, sökte man också efter Daniel och hans vänner för att döda dem. 14 Då vände sig Daniel med kloka och förståndiga ord till Arjok, översten för kungens drabanter, han som hade dragit ut för att döda de vise i Babel. 15 Han frågade Arjok, kungens befälhavare: "Varför har kungen utfärdat denna stränga befallning?" Då talade Arjok om för Daniel hur det var. 16 Daniel gick då in till kungen och bad att få tid på sig, så skulle han ge kungen uttydningen.
17 Sedan gick Daniel hem och talade om för sina vänner Hananja, Misael och Asarja vad som höll på att hända. 18 Han uppmanade dem att be himmelens Gud om förbarmande, så att denna hemlighet blev uppenbarad för att Daniel och hans vänner inte skulle dödas tillsammans med de övriga vise i Babel.
19 Då uppenbarades hemligheten för Daniel i en syn om natten, och Daniel prisade himmelens Gud 20 och sade:
"Lovat vare Guds namn från evighet till evighet.
Ty vishet och makt tillhör honom.
21 Han låter tider och stunder skifta,
han avsätter kungar och tillsätter kungar,
han ger de visa deras vishet
och de förståndiga deras förstånd.
22 Han uppenbarar det som är djupt och fördolt,
han vet vad som finns i mörkret
och hos honom bor ljuset.
23 Dig, mina fäders Gud, tackar och prisar jag
för att du har gett mig vishet och förmåga
och för att du nu har uppenbarat för mig
det vi bad dig om.
Ty vad kungen ville veta
har du uppenbarat för oss."
24 Sedan gick Daniel in till Arjok, som hade fått order av kungen att förgöra de vise i Babel. Han gick in och sade till honom: "Du skall inte döda de vise i Babel. För mig in till kungen, så skall jag ge honom uttydningen." 25 Genast förde Arjok Daniel till kungen och sade till honom: "Jag har funnit en man bland de judiska fångarna som kan ge konungen uttydningen." 26 Kungen sade till Daniel, som hade fått namnet Beltesassar: "Kan du verkligen låta mig veta den dröm som jag har sett och vad den betyder?" 27 Daniel svarade kungen:
"Den hemlighet som konungen vill veta, kan inga vise män, besvärjare, spåmän eller stjärntydare meddela konungen. 28 Men det finns en Gud i himlen som kan uppenbara hemligheter, och han har låtit konung Nebukadnessar veta vad som skall ske i kommande dagar. Detta var din dröm och den syn du hade på din bädd: 29 När du, o konung, låg på din bädd, började du tänka på vad som kommer att ske i framtiden, och han som uppenbarar hemligheter lät dig veta vad som skall ske. 30 För mig har denna hemlighet uppenbarats, inte för att jag är visare än alla andra levande varelser, utan för att uttydningen skulle kungöras för konungen så att du förstår ditt hjärtas tankar.
31 Du, o konung, såg i din syn en stor staty framför dig, och den var hög och dess glans överväldigande. Den var förskräcklig att se på. 32 Huvudet på statyn var av fint guld, bröstet och armarna av silver, buken och höfterna av koppar. 33 Benen var av järn, och fötterna delvis av järn och delvis av lera. 34 Medan du såg på den revs en sten loss, men inte genom människohänder, och den träffade statyns fötter av järn och lera och krossade dem. 35 Då krossades alltsammans, järnet, leran, kopparn, silvret och guldet, och allt blev som agnar på en tröskloge om sommaren, och vinden förde bort det så att man inte längre kunde finna något spår av det. Men av stenen som hade träffat statyn blev det ett stort berg som uppfyllde hela jorden.
36 Detta var drömmen, och nu vill vi säga konungen vad den betyder: 37 Du, o konung, konungarnas konung, som himmelens Gud har givit rike, väldighet, makt och ära, 38 i din hand har han gett människorna, djuren på marken och fåglarna under himlen, var de än bor, och han har satt dig till herre över alltsammans. Du är det gyllene huvudet. 39 Men efter dig skall det uppstå ett annat rike, obetydligare än ditt, och därefter ett tredje rike av koppar, och det skall regera över hela jorden. 40 Det fjärde riket skall vara starkt som järn, för järnet krossar och slår sönder allt. Så som järnet förstör allt annat, skall också detta krossa och förstöra. 41 Och att du såg fötterna och tårna vara delvis av krukmakarlera och delvis av järn, det betyder att det skall vara ett splittrat rike, men med något av järnets fasthet. Du såg ju att där var järn blandat med lerjord. 42 Att tårna på fötterna delvis var av järn och delvis av lera betyder att riket skall vara delvis starkt och delvis svagt. 43 Att du såg järnet vara blandat med lerjord betyder att människor skall blanda sig med varandra genom giftermål men att de inte skall hålla samman, lika lite som järn kan förenas med lera.
44 Men i de kungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike, som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt inte skall överlämnas till något annat folk. Det skall krossa och göra slut på alla dessa andra riken, men själv skall det bestå för evigt. 45 Du såg ju att en sten revs loss från berget, men inte genom människohänder, och att den krossade järnet, kopparn, leran, silvret och guldet.
Den store Guden har nu uppenbarat för konungen vad som skall ske i framtiden, och drömmen är sann och uttydningen tillförlitlig."
46 Då föll kung Nebukadnessar ner på sitt ansikte och tillbad Daniel och befallde att man skulle offra matoffer och rökelseoffer åt honom. 47 Och kungen sade till Daniel: "Er Gud är i sanning en Gud över andra gudar, en Herre över kungar och en som uppenbarar hemligheter, eftersom du har kunnat uppenbara denna hemlighet."
48 Därefter upphöjde kungen Daniel och gav honom många stora gåvor och satte honom till herre över hela Babels hövdingdöme och till högste föreståndare för alla de vise i Babel. 49 På Daniels begäran utsåg kungen Sadrak, Mesak och Abed-Nego att förvalta Babels hövdingdöme, men Daniel själv stannade vid kungens hov.
Daniel 2
Nueva Versión Internacional
El sueño del rey Nabucodonosor
2 En el segundo año de su reinado, Nabucodonosor tuvo varios sueños que lo perturbaban y no lo dejaban dormir. 2 Mandó entonces que se reunieran los magos, hechiceros, adivinos y astrólogos[a] de su reino para que le dijeran lo que había soñado. Una vez reunidos, y ya en presencia del rey, 3 este les dijo:
—Tuve un sueño que me perturba y quiero saber lo que significa.
4 Los astrólogos respondieron en arameo:[b]
—¡Que viva el rey por siempre! Cuente el sueño a sus siervos y nosotros daremos su interpretación.
5 Pero el rey respondió a los astrólogos:
—Mi decisión ya está tomada: Si no me dicen lo que soñé ni me dan su interpretación, ordenaré que los corten en pedazos y que sus casas sean reducidas a cenizas. 6 Pero si me dicen lo que soñé y me explican su significado, yo les daré regalos, recompensas y grandes honores. Por tanto, díganme el sueño y su interpretación.
7 Una vez más ellos contestaron:
—Cuente, oh rey, su sueño a sus siervos y nosotros lo interpretaremos.
8 Pero el rey contestó:
—Estoy seguro de que ustedes están tratando de ganar tiempo, porque se dan cuenta de que estoy firmemente decidido. 9 Si no me dicen lo que soñé, ya saben lo que les espera. Ustedes se han puesto de acuerdo para salirme con cuestiones engañosas y malintencionadas, esperando que la situación cambie. Díganme lo que soñé y así sabré que son capaces de darme su interpretación.
10 Entonces los astrólogos respondieron:
—¡No hay nadie en la tierra capaz de hacer lo que el rey pide! ¡Jamás a ningún rey se le ha ocurrido pedirle tal cosa a ningún mago, hechicero o astrólogo! 11 Lo que el rey pregunta es muy difícil. Nadie puede revelarlo a no ser los dioses, pero ellos no viven entre nosotros.
12 Tanto enfureció al rey la respuesta de los astrólogos que mandó ejecutar a todos los sabios de Babilonia. 13 Se publicó entonces un edicto que decretaba la muerte de todos los sabios, de modo que se ordenó la búsqueda de Daniel y de sus compañeros para que fueran ejecutados.
14 Cuando el comandante de la guardia real, que se llamaba Arioc, salió para ejecutar a los sabios babilonios, Daniel le habló con mucho tacto y sensatez. 15 Le dijo: «¿Por qué ha emitido el rey un edicto tan violento?». Y una vez que Arioc explicó cuál era el problema, 16 Daniel fue a ver al rey y pidió tiempo para poder interpretarle su sueño.
17 Después volvió a su casa y contó a sus amigos Ananías, Misael y Azarías lo que sucedía. 18 Y les pidió que imploraran misericordia al Dios del cielo sobre este misterio, para que él y sus amigos no fueran ejecutados con el resto de los sabios de Babilonia. 19 Durante la noche, el misterio fue revelado a Daniel en visión. Entonces alabó al Dios del cielo 20 y dijo:
«¡Alabado sea por siempre el nombre de Dios!
Suyos son la sabiduría y el poder.
21 Él cambia los tiempos y las épocas,
pone y depone reyes.
A los sabios da sabiduría
y a los inteligentes, discernimiento.
22 Él revela lo profundo y lo escondido,
y sabe lo que se oculta en las sombras.
¡En él habita la luz!
23 A ti, Dios de mis antepasados,
te alabo y te doy gracias.
Me has dado sabiduría y poder;
me has dado a conocer lo que te pedimos.
¡Nos has dado a conocer el sueño del rey!».
Daniel interpreta el sueño del rey
24 Entonces Daniel fue a ver a Arioc, a quien el rey había dado la orden de ejecutar a los sabios de Babilonia y dijo:
—No mates a los sabios babilonios. Llévame ante el rey y le interpretaré el sueño que tuvo.
25 Inmediatamente Arioc condujo a Daniel a la presencia del rey y dijo:
—He hallado un hombre, entre los exiliados de Judá, que puede decir al rey lo que significa su sueño.
26 El rey preguntó a Daniel, a quien los babilonios habían puesto por nombre Beltsasar:
—¿Puedes decirme lo que vi en mi sueño y darme su interpretación?
27 A esto Daniel respondió:
—No hay ningún sabio ni hechicero, ni mago o adivino, que pueda explicar al rey el misterio sobre el cual preguntó. 28 Pero hay un Dios en el cielo que revela los misterios. Él mostró al rey Nabucodonosor lo que sucederá en los días venideros. Estos son el sueño y las visiones que pasaron por su mente mientras dormía en su cama:
29 »Cuando estaba en su cama, los pensamientos de Su Majestad se dirigieron a las cosas por venir y el que revela los misterios le mostró lo que está por suceder. 30 Por lo que a mí toca, este misterio me ha sido revelado, no porque yo sea más sabio que el resto de la humanidad, sino para que Su Majestad llegue a conocer su interpretación y entienda lo que pasaba por su mente.
31 »En su sueño, Su Majestad veía una estatua enorme, de tamaño impresionante y de aspecto asombroso. 32 La cabeza de la estatua era de oro puro, el pecho y los brazos eran de plata, el vientre y los muslos eran de bronce, 33 y las piernas eran de hierro, lo mismo que la mitad de los pies, en tanto que la otra mitad era de barro cocido. 34 De pronto, mientras usted contemplaba la estatua, una roca fue cortada, pero no por manos humanas. Esta golpeó e hizo pedazos los pies de hierro y barro de la estatua. 35 Con ellos se hicieron añicos el hierro y el barro, junto con el bronce, la plata y el oro, que se volvieron como paja en la era del verano. El viento los barrió sin dejar rastro. Pero la roca que golpeó la estatua se convirtió en una montaña enorme que llenó toda la tierra.
36 »Este fue el sueño y ahora lo interpretaremos al rey. 37 Su Majestad es rey entre los reyes; el Dios del cielo le ha dado el reino, el poder, la majestad y la gloria. 38 Además, ha puesto en sus manos a la humanidad entera, a las bestias del campo y a las aves del cielo. No importa dónde vivan, Dios lo hizo el gobernante de todos ellos. Usted es la cabeza de oro.
39 »Después surgirá otro reino inferior al suyo. Luego vendrá un tercer reino, que será de bronce y dominará sobre toda la tierra. 40 Finalmente, vendrá un cuarto reino, sólido como el hierro. Y así como el hierro todo lo rompe, destroza y pulveriza, este cuarto reino hará polvo a los otros reinos. 41 Usted veía que los pies y los dedos de la estatua eran mitad hierro y mitad barro cocido, pues será un reino dividido. Sin embargo, tendrá aún la fuerza del hierro, aunque haya visto hierro mezclado con barro. 42 Y como los dedos de los pies eran mitad hierro y mitad barro, este reino será parcialmente fuerte y parcialmente débil. 43 Y como el hierro mezclado con barro, así el pueblo será una mezcla y no permanecerá unido, como tampoco se unen el hierro y el barro.
44 »En los días de estos reyes el Dios del cielo establecerá un reino que jamás será destruido ni entregado a otro pueblo, sino que permanecerá para siempre y hará pedazos a todos estos reinos. 45 Este es el significado de la roca que fue cortada de la montaña no por manos humanas, que hizo añicos al hierro, al bronce, al barro, a la plata y al oro.
»El gran Dios ha mostrado a Su Majestad lo que tendrá lugar en el futuro. El sueño es verdadero y esta interpretación, digna de confianza».
46 Al oír esto, el rey Nabucodonosor se postró ante Daniel y lo honró; ordenó que se le presentara una ofrenda e incienso 47 y dijo:
—¡Tu Dios es el Dios de dioses y el Soberano de los reyes! ¡Tu Dios revela todos los misterios, pues fuiste capaz de revelarme este sueño misterioso!
48 Luego el rey puso a Daniel en un puesto prominente y lo colmó de regalos; lo nombró gobernador de toda la provincia de Babilonia y jefe de todos sus sabios. 49 Además, a solicitud de Daniel, el rey nombró a Sadrac, Mesac y Abednego administradores de la provincia de Babilonia. Daniel, por su parte, permaneció en la corte real.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Santa Biblia, NUEVA VERSIÓN INTERNACIONAL® NVI® © 1999, 2015, 2022 por Biblica, Inc.®, Inc.® Usado con permiso de Biblica, Inc.® Reservados todos los derechos en todo el mundo. Used by permission. All rights reserved worldwide.