Daniel 2
Svenska 1917
2 I sitt andra regeringsår hade Nebukadnessar drömmar av vilka han blev orolig till sinnes, och sömnen vek bort ifrån honom.
2 Då lät konungen tillkalla sina spåmän, besvärjare, trollkarlar och kaldéer, för att de skulle giva konungen till känna vad han hade drömt, och de kommo och trädde fram för konungen.
3 Och konungen sade till dem: »Jag har haft en dröm, och jag är orolig till sinnes och ville veta vad jag har drömt.»
4 Då talade kaldéerna till konungen på arameiska: »Må du leva evinnerligen, o konung! Förtälj drömmen för dina tjänare, så skola vi meddela uttydningen.»
5 Konungen svarade och sade till kaldéerna: »Nej, mitt oryggliga beslut är, att om I icke sägen mig drömmen och dess uttydning, skolen I huggas i stycken, och edra hus skola göras till platser för orenlighet.
6 Men om I meddelen drömmen och dess uttydning, så skolen I få gåvor och skänker och stor ära av mig. Meddelen mig alltså nu drömmen och dess uttydning.»
7 De svarade för andra gången och sade: »Konungen må förtälja drömmen för sina tjänare, så skola vi meddela uttydningen.»
8 Konungen svarade och sade: »Jag märker nogsamt att I viljen vinna tid, eftersom I sen att mitt beslut är oryggligt,
9 att om I icke sägen mig drömmen, domen över eder icke kan bliva annat än en. Ja, I haven kommit överens om att inför mig föra lögnaktigt och bedrägligt tal, i hopp att tiderna skola förändra sig. Sägen mig alltså nu vad jag har drömt, så märker jag att I ock kunnen meddela mig uttydningen därpå.»
10 Då svarade kaldéerna konungen och sade: »Det finnes ingen människa på jorden, som förmår meddela konungen det som han vill veta; aldrig har ju heller någon konung, huru stor och mäktig han än var, begärt sådant som detta av någon spåman eller besvärjare eller kaldé.
11 Ty det som konungen begär är alltför svårt, och ingen finnes, som kan meddela konungen det, förutom gudarna; och de hava icke sin boning ibland de dödliga.
12 Då blev konungen vred och mycket förtörnad och befallde att man skulle förgöra alla de vise i Babel.
13 När alltså påbudet härom hade blivit utfärdat och man skulle döda de vise, sökte man ock efter Daniel och hans medbröder för att döda dem.
14 Då vände sig Daniel med kloka och förståndiga ord till Arjok, översten för konungens drabanter, vilken hade dragit ut för att döda de vise i Babel.
15 Han tog till orda och frågade Arjok, konungens hövitsman: »Varför har detta stränga påbud blivit utfärdat av konungen?» Då omtalade Arjok för Daniel vad som var på färde.
16 Och Daniel gick in och bad konungen att tid måtte beviljas honom, så skulle han meddela konungen uttydningen.
17 Därefter gick Daniel hem och omtalade för Hananja, Misael och Asarja, sina medbröder, vad som var på färde,
18 och han uppmanade dem att bedja himmelens Gud om förbarmande, så att denna hemlighet bleve uppenbarad, på det att icke Daniel och hans medbröder måtte förgöras tillika med de övriga vise Babel.
19 Då blev hemligheten uppenbarad för Daniel i en syn om natten. Och Daniel lovade himmelens Gud därför;
20 Daniel hov upp sin röst och sade: »Lovat vare Guds namn från evighet till evighet! Ty vishet och makt höra honom till.
21 Han låter tider och stunder omskifta, han avsätter konungar och tillsätter konungar, han giver åt de visa deras vishet och åt de förståndiga deras förstånd.
22 Han uppenbarar det som är djupt och förborgat, han vet vad i mörkret är, och hos honom bor ljuset.
23 Dig, mina fäders Gud, tackar och prisar jag för att du har givit mig vishet och förmåga, och för att du nu har uppenbarat för mig det vi bådo dig om; ty det som konungen ville veta har du uppenbarat för oss.»
24 I följd härav gick Daniel in till Arjok, som av konungen hade fått befallning att förgöra de vise i Babel; han gick åstad och sade till honom så: »De vise i Babel må du icke förgöra. För mig in till konungen, så skall jag meddela konungen uttydningen.»
25 Då förde Arjok med hast Daniel inför konungen och sade till honom så: »Jag har bland de judiska fångarna funnit en man som kan säga konungen uttydningen.»
26 Konungen svarade och sade till Daniel, som hade fått namnet Beltesassar: »Förmår du säga mig den dröm som jag har haft och dess uttydning?»
27 Daniel svarade konungen och sade: »Den hemlighet som konungen begär att få veta kunna inga vise, besvärjare, spåmän eller stjärntydare meddela konungen.
28 Men det finnes en Gud i himmelen, som kan uppenbara hemligheter, och han har låtit konung Nebukadnessar veta vad som skall ske i kommande dagar. Detta var din dröm och den syn du hade på ditt läger:
29 När du, o konung, låg på ditt läger, uppstego hos dig tankar på vad som skall ske i framtiden; och han som uppenbarar hemligheter lät dig veta vad som skall ske.
30 Och för mig har denna hemlighet blivit uppenbarad, icke i kraft av någon vishet som jag äger framför alla andra levande varelser, utan på det att uttydningen må bliva kungjord för konungen, så att du förstår ditt hjärtas tankar.
31 Du, o konung, såg i din syn en stor bildstod stå framför dig, och den stoden var hög och dess glans övermåttan stor, och den var förskräcklig att skåda.
32 Bildstodens huvud var av bästa guld, dess bröst och armar voro av silver, dess buk och länder av koppar; dess ben voro av järn,
33 dess fötter delvis av järn och delvis av lera.
34 Medan du nu betraktade den, blev en sten lösriven, dock icke genom människohänder, och den träffade bildstoden på fötterna, som voro av järn och lera, och krossade dem.
35 Då blev på en gång alltsammans krossat, järnet, leran, kopparen, silvret och guldet, och det blev såsom agnar på en tröskloge om sommaren, och vinden förde bort det, så att man icke mer kunde finna något spår därav. Men av stenen som hade träffat bildstoden blev ett stort berg, som uppfyllde hela jorden.
36 Detta var drömmen; och vi vilja nu säga konungen uttydningen:
37 Du, o konung, konungarnas konung, åt vilken himmelens Gud har givit rike, väldighet, makt och ära,
38 och i vilkens hand han har givit människors barn och djuren på marken och fåglarna under himmelen, varhelst varelser bo, och som han har satt till herre över allasammans, du är det gyllene huvudet.
39 Men efter dig skall uppstå ett annat rike, ringare än ditt, och därefter ännu ett tredje rike, ett som är av koppar, och det skall råda över hela jorden.
40 Ett fjärde rike skall ock uppstå och vara starkt såsom järn, ty järnet krossar och sönderslår ju allt; och såsom järnet förstör allt annat, så skall ock detta krossa och förstöra.
41 Men att du såg fötterna och tårna vara delvis av krukmakarlera och delvis av järn, det betyder att det skall vara ett söndrat rike, dock så att det har något av järnets fasthet, ty du såg ju järn vara där, blandat med lerjord.
42 Och att tårna på fötterna voro delvis av järn och delvis av lera, det betyder att riket skall vara delvis starkt och delvis svagt.
43 Och att du såg järnet vara blandat med lerjord, det betyder att väl en beblandning där skall äga rum genom människosäd, men att delarna likväl icke skola hålla ihop med varandra, lika litet som järn kan förbinda sig med lera.
44 Men i de konungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt icke skall bliva överlämnad åt något annat folk. Det skall krossa och göra en ände på alla dessa andra riken, men självt skall det bestå evinnerligen;
45 ty du såg ju att en sten blev lösriven från berget, dock icke genom människohänder, och att den krossade järnet, kopparen, leran, silvret och guldet. Så har en stor Gud uppenbarat för konungen vad som skall ske i framtiden, och drömmen är viss, och dess uttydning är tillförlitlig.»
46 Då föll konung Nebukadnessar på sitt ansikte och tillbad inför Daniel, och befallde att man skulle offra åt honom spisoffer och rökoffer.
47 Och konungen svarade Daniel och sade: »I sanning, eder Gud är en Gud över andra gudar och en herre över konungar och en uppenbarare av hemligheter, eftersom du har kunnat uppenbara denna hemlighet.»
48 Därefter upphöjde konungen Daniel och gav honom många stora skänker och satte honom till herre över hela Babels hövdingdöme och till högste föreståndare för alla de vise i Babel.
49 Och på Daniels bön förordnade konungen Sadrak, Mesak och Abed-Nego att förvalta Babels hövdingdöme; men Daniel själv stannade vid konungens hov.
Daniel 2
Expanded Bible
Nebuchadnezzar’s Dream
2 During Nebuchadnezzar’s second year as king [603–602 bc], ·he had dreams that bothered [L his spirit agitated] him and ·kept him awake at night [L his sleep left him]. 2 So the king ·called for [summoned] his ·magicians [enchanters], ·fortune-tellers [diviners], ·wizards [sorcerers], and ·wise men [L Chaldeans; C a group of astrologers], because he wanted them to tell him what he had dreamed. They came in and stood in front of the king.
3 Then the king said to them, “I had a dream ·that bothers me [L and my spirit is agitated], and I want to know ·what it means [L the dream].”
4 The ·wise men [astrologers; L Chaldeans] answered the king in the Aramaic language [C the language of the text shifts to Aramaic until the end of chapter 7; Aramaic was the everyday language of Babylon at this time], “O king, live forever! Please tell us, your servants, your dream. Then we will ·tell you what it means [interpret it].”
5 King Nebuchadnezzar said to ·them [the astrologers/L Chaldeans], “·I meant what I said [L The matter has been determined by me]. You must tell me the dream and what it means. If you don’t, I will have you torn ·apart [limb from limb], and I will turn your houses into piles of stones [Ezra 6:11]. 6 But if you tell me my dream and its ·meaning [interpretation], I will reward you with gifts, a reward, and great honor. So tell me the dream and ·what it means [its interpretation].”
7 Again the wise men said to the king, “Tell us, your servants, the dream, and we will tell you ·what it means [its interpretation].”
8 ·King Nebuchadnezzar [L The king] answered, “I know you are ·trying to get more [stalling for] time, because you know that ·I meant what I said [L the matter has been determined by me]. 9 If you don’t tell me my dream, ·you will be punished [L there is one ordinance/verdict for you]. You have all agreed to tell me lies and wicked things, hoping things will change. Now, tell me the dream so that I will know you can tell me ·what it really means [its interpretation]!”
10 The ·wise men [astrologers; L Chaldeans] answered the king, saying, “No one on earth can ·do [reveal] what the king asks! No great and powerful king has ever asked the ·magicians [enchanters], ·fortune tellers [diviners], or ·wise men [astrologers; L Chaldeans] to do this [C normally the dreamer would tell the dream, and the interpreter would interpret it using a dream commentary]; 11 the king is asking something that is too hard. Only the gods could tell the king this, but ·the gods do not live among people [L their home/dwelling is not with flesh].”
12 When the king heard their answer, he became very angry. He ordered that all the wise men of Babylon be killed. 13 So King Nebuchadnezzar’s ·order [decree; edict] to kill the wise men was announced, and men ·were sent to look [searched] for Daniel and his friends to kill them [C since they were also wise men].
14 Arioch, the ·commander of the king’s guards [L chief butcher], was going to kill the wise men of Babylon. But Daniel spoke to him with ·wisdom [prudence] and ·skill [deference], 15 saying to Arioch, the royal official, “Why did the king order such a ·terrible [severe] punishment?” Then Arioch explained everything to Daniel. 16 So Daniel went to King Nebuchadnezzar and asked for ·an appointment [or some time] so that he could tell the king what his dream meant.
17 Then Daniel went to his house and ·explained the whole story [L made the matter known] to his friends Hananiah, Mishael, and Azariah. 18 Daniel asked his friends to ·pray [ask] that the God of heaven would show them ·mercy [compassion] and help them understand this ·secret [mystery] so he and his friends would not ·be killed [perish] with the other wise men of Babylon.
19 During the night God ·explained [revealed] the ·secret [mystery] to Daniel in a vision. Then Daniel ·praised [blessed] the God of heaven. 20 Daniel said:
“·Praise [Blessed be] ·God [L the name of God] forever and ever,
because he has wisdom and ·power [might].
21 He changes the times and seasons of the year.
He ·takes away the power of [removes; deposes] kings
and ·gives their power to new [sets up] kings.
He gives wisdom to those who are wise
and knowledge to those who understand.
22 He ·makes known [reveals] ·secrets that are deep and hidden [L deep and secret things];
he knows what is hidden in darkness,
and light ·is all around [dwells with] him.
23 I thank you and praise you, God of my ·ancestors [fathers],
because you have given me wisdom and ·power [might].
You told me what we asked of you;
you told us about the king’s ·dream [L matter].”
The Meaning of the Dream
24 Then Daniel went to Arioch, the man King Nebuchadnezzar had ·chosen [assigned; delegated] to ·kill [put to death; destroy] the wise men of Babylon. Daniel said to him, “Don’t ·put the wise men of Babylon to death [kill/destroy the wise men of Babylon]. Take me to the king, and I will ·tell him what his dream means [L give him its interpretation].”
25 Very quickly Arioch took Daniel to the king and said, “I have found a man among the ·captives [L sons of the exiles] from Judah who can tell the king ·what his dream means [its interpretation].”
26 The king asked Daniel, ·who was also called [L whose name was] Belteshazzar [1:7], “Are you able to tell me what I dreamed and ·what it means [its interpretation]?”
27 Daniel answered, “No wise man, magician [enchanter], ·fortune-teller [diviner], or exorcist can explain to the king the ·secret [mystery; v. 11] he has asked about. 28 But there is a God in heaven who ·explains [reveals] ·secret things [mysteries], and he has ·shown [made known to] King Nebuchadnezzar what will happen ·at a later time [in the future; L in the latter days]. This is your dream, the vision ·you saw [L of your head] while lying on your bed: 29 O king, as you were lying ·there [L on your bed], you thought about things to come. God, who can ·tell people about [L reveal] ·secret things [mysteries], ·showed [made known to] you what is going to happen. 30 God also ·told [revealed] this ·secret [mystery] to me, not because I have greater wisdom than any other living person, but so that you may know ·what it means [its interpretation]. In that way you will understand ·what went through your mind [L the thoughts of your heart/mind].
31 “O king, in your ·dream [L vision] you saw a ·huge [great], ·shiny [extraordinarily bright], and frightening statue in front of you. 32 The head of the statue was made of ·pure [fine] gold. Its chest and arms were made of silver. Its ·stomach [middle; torso] and ·the upper part of its legs [its thighs] were made of bronze. 33 ·The lower part of the [L Its] legs were made of iron, while its feet were made partly of iron and partly of ·baked clay [pottery; terra cotta]. 34 While you were looking at the statue, you saw a rock cut free [C from a mountain, perhaps “the mountain of the God’s temple”; Is. 2:2; Mic. 4:1], but ·no human being touched the rock [L not by hands; C implying God did it]. It hit the statue on its feet of iron and ·clay [pottery; terra cotta; C its weak point] and ·smashed them [broke them in pieces]. 35 Then the iron, ·clay [pottery; terra cotta], bronze, silver, and gold broke to pieces ·at the same time [or totally]. They became like chaff on a threshing floor in the summertime; the wind blew them away, and there was nothing left. Then the rock that hit the statue became a very large mountain that filled the whole earth.
36 “That was your dream. Now we will tell the king ·what it means [its interpretation]. 37 O king, you are the ·greatest king [L king of kings]. God of heaven has given you a kingdom, ·power [sovereignty], strength, and ·glory [honor]. 38 Wherever people, wild animals, and birds live, God made you ruler over them. King Nebuchadnezzar, you are the head of gold.
39 “Another kingdom will ·come [rise up] after you, but ·it will not be as great as [inferior to] yours [C perhaps the Medes or the Medo-Persians]. Next a third kingdom, the bronze part, will rule over the earth [C perhaps the Persians or the Greeks]. 40 Then there will be a fourth kingdom, strong as iron [C perhaps the Greeks or the Romans]. In the same way that iron crushes and smashes things to pieces, the fourth kingdom will smash and crush all the other kingdoms [C these kingdoms might not be specific kingdoms but symbolic of a series of unnamed oppressive nations].
41 “You saw that the statue’s feet and toes were partly ·baked [pottery] clay and partly iron. That means the fourth kingdom will be a divided kingdom. It will have some of the strength of iron in it, just as you saw iron was mixed with ·clay [or pottery; or terra cotta]. 42 The toes of the statue were partly iron and partly ·clay [or pottery; or terra cotta]. So the fourth kingdom will be partly strong [C like iron] and partly ·breakable [brittle; C like baked clay]. 43 You saw the iron mixed with ·clay [pottery; terra cotta], but iron and ·clay [pottery; terra cotta] do not hold together. In the same way the people of the fourth kingdom will be a mixture, but they will not be united as one people.
44 “During the ·time [L days] of those kings, the God of heaven will set up another kingdom that will never be destroyed [C the kingdom of God] or given to another group of people. This kingdom will crush all the other kingdoms and bring them to an end [v. 40], but it will ·continue [stand] forever.
45 “King Nebuchadnezzar, you saw a rock cut from a mountain, but ·no human being touched it [L not by hand]. The rock broke the iron, bronze, ·clay [or pottery; or terra cotta], silver, and gold to pieces. In this way the great God ·showed [made known to] you what will happen. The dream is ·true [certain], and you can trust this ·explanation [interpretation].”
46 Then King Nebuchadnezzar fell ·facedown on the ground [L on his face] in front of Daniel. The king ·honored [or worshiped] him and commanded that an ·offering [or grain/gift/tribute offering] and incense be ·presented [offered] to him. 47 Then the king said to Daniel, “Truly I know your God is the ·greatest of all [L God of] gods, the Lord of all the kings. He ·tells people about things they cannot know [reveals mysteries]. I know this is true, because you were able to ·tell [reveal] these ·secret things [mysteries] to me.”
48 Then the king gave Daniel many gifts plus an important position in his kingdom. Nebuchadnezzar made him ruler over the ·whole area [L province] of Babylon and put him in charge of all the wise men of Babylon. 49 Daniel asked the king to ·make [appoint] Shadrach, Meshach, and Abednego leaders over the ·area [L province] of Babylon, so the king did as Daniel asked. Daniel ·himself became one of the people who stayed [stayed] at the royal court.
The Expanded Bible, Copyright © 2011 Thomas Nelson Inc. All rights reserved.