Daniel 1-6

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Daniel vid Nebukadnessars hov

1 I Juda kung Jojakims tredje regeringsår^[a] kom Babyloniens kung Nebukadnessar mot Jerusalem och belägrade staden. ² Herren överlämnade Jojakim, kungen av Juda, åt honom, liksom en del av föremålen i Guds hus. Han tog med sig dem till sin guds hus i Shinar^[b] och förde dem till sin guds skattkammare.

³ Sedan gav kungen i uppdrag åt Aspenas, chefen för hans hovtjänstemän, att bland israeliterna välja ut unga män från den kungliga familjen och från andra framstående släkter, ⁴ sådana som inte hade några fysiska defekter, som såg bra ut, var begåvade, kloka och kunniga, som kvalificerade att tjänstgöra i det kungliga palatset. De skulle undervisas i kaldéernas litteratur och språk. ⁵ Kungen bestämde att en daglig portion av mat och vin skulle serveras dem från hans eget bord. De skulle utbildas i tre år för att därefter träda i kungens tjänst.

⁶ Bland dem fanns Daniel, Hananja, Mishael och Asarja, från Judas stam. ⁷ Men chefen för hovtjänstemännen gav dem nya namn: Daniel kallades Belteshassar, Hananja kallades Shadrak, Mishael kallades Meshak och Asarja kallades Aved-Nego.

⁸ Daniel bestämde sig för att inte orena sig med kungens mat och vin. Han bad chefen för hovtjänstemännen om lov att få slippa orena sig. ⁹ Gud lät Daniel finna nåd och välvilja hos chefen för hovtjänstemännen, ¹⁰ men denne sa till Daniel: ”Jag är rädd för min herre kungen, som har bestämt vad ni ska äta och dricka. Varför skulle han behöva finna att ni ser sämre ut än de andra unga männen i er ålder? Då skulle jag riskera mitt huvud för er inför kungen.”

¹¹ Daniel sa till vakten, som chefen för hovtjänstemännen hade utsett att ha uppsikt över honom och Hananja, Mishael och Asarja: ¹² ”Testa oss, dina tjänare, under en tiodagarsperiod: Ge oss bara grönsaker att äta och vatten att dricka. ¹³ Jämför oss sedan med de unga män som har ätit kungens mat. Behandla sedan dina tjänare efter vad du ser.”

¹⁴ Han lyssnade till dem och testade dem i tio dagar. ¹⁵ Efter de tio dagarna såg de bättre och mer välnärda ut än alla de unga män som ätit kungens mat. ¹⁶ Vakten lät dem då slippa den mat och det vin som var bestämt för dem och gav dem grönsaker i stället.

¹⁷ Gud gav dessa fyra unga män kunskap och insikt i all slags litteratur och lärdom. Daniel kunde dessutom förstå alla slags syner och drömmar. ¹⁸ När den tid som kungen hade bestämt var över förde chefen för hovtjänstemännen fram dem inför Nebukadnessar. ¹⁹ Kungen samtalade med dem och fann ingen bland alla andra som var som Daniel, Hananja, Mishael och Asarja. Så trädde de i kungens tjänst. ²⁰ I alla frågor som krävde vishet och förstånd och där kungen rådfrågade dem fann han dem tio gånger visare än alla magiker och besvärjare i hela hans rike.

²¹ Daniel blev kvar där ända till kung Kyros första regeringsår.^[c]

Profetior över världens nationer

(2:1—7:28)

2 I sitt andra regeringsår hade Nebukadnessar drömmar, och han blev orolig och kunde inte sova. ² Kungen gav order om att tillkalla magikerna, besvärjarna, trollkarlarna och astrologerna för att de skulle tala om för honom vad det var han hade drömt. De kom och ställde sig inför kungen.

³ Kungen sa till dem: ”Jag har haft en dröm som gör mig oroad, och jag vill veta vad det var för en dröm.” ⁴ Då svarade astrologerna kungen på arameiska^[d]: ”O kung, må du leva för evigt! Tala om drömmen för oss, dina tjänare, så ska vi sedan förklara vad den betyder.” ⁵ Men kungen svarade astrologerna: ”Nej, detta är mitt fasta beslut: Om ni inte kan tala om för mig vad det var jag drömde och vad det betyder, ska ni huggas i stycken och era hus förvandlas till sophögar. ⁶ Men om ni kan redogöra för drömmen och dess betydelse ska ni få både gåvor och belöningar och stora hedersbevis av mig. Så tala nu om för mig vad det var jag drömde och vad det betyder!” ⁷ De sa än en gång: ”Må kungen tala om drömmen för sina tjänare, så ska vi berätta vad den betyder.” ⁸ Kungen svarade: ”Jag inser tydligt att ni bara försöker vinna tid, eftersom ni förstår att mitt beslut står fast. ⁹ Om ni inte kan tala om vad jag drömde, kan domen över er bara bli en. Ni har gjort en konspiration att tala om för mig falska och lögnaktiga ting, i hopp om att situationen ska förändras. Tala alltså nu om för mig vad jag har drömt, så vet jag att ni också kan säga vad det betyder!”

¹⁰ Astrologerna svarade kungen: ”Det finns ingen människa på jorden som kan tala om det kungen begär! Aldrig har någon kung, hur stor och mäktig han än har varit, bett om något liknande av en magiker, besvärjare eller astrolog. ¹¹ Det kungen begär är för svårt. Det kan ingen uppenbara för kungen, förutom gudarna, och de bor ju inte bland människorna.”

¹² Detta gjorde kungen så vred och rasande att han befallde att alla visa i Babylon skulle avrättas. ¹³ När påbudet om de visas avrättning hade utfärdats, sökte man även efter Daniel och hans kamrater, för att döda också dem. ¹⁴ Då talade Daniel med kloka, välvalda ord till Arjok, befälhavaren över kungens livvakt, som gått ut för att döda de visa i Babylon. ¹⁵ Han frågade Arjok, kungens befälhavare: ”Varför har kungen utfärdat en sådan sträng befallning?” Då berättade Arjok för Daniel vad som hade hänt. ¹⁶ Daniel gick in till kungen och bad om att få tid på sig, så skulle han berätta vad drömmen betydde.

¹⁷ Sedan gick han hem och talade om för sina kamrater Hananja, Mishael och Asarja hur det låg till. ¹⁸ Han uppmanade dem att be himlens Gud visa dem barmhärtighet och avslöja hemligheten, så att Daniel och hans kamrater inte skulle avrättas med de övriga visa i Babylon.

¹⁹ Om natten uppenbarades hemligheten för Daniel i en syn. Daniel prisade då himlens Gud ²⁰ och sa:

Daniel tyder drömmen

²⁴ Sedan gick Daniel till Arjok, som fått befallningen av kungen att avrätta Babylons alla visa män, och sa till honom: ”Avrätta inte de visa i Babylon! För mig bara till kungen, så ska jag berätta för honom uttydningen.”

²⁵ Arjok skyndade iväg med Daniel till kungen och sa till honom: ”Jag har hittat en man bland de judiska landsflyktiga som kan ge kungen uttydningen.”

²⁶ Kungen frågade Daniel, som fått namnet Belteshassar: ”Kan du tala om för mig vad jag drömde och vad det betyder?”

²⁷ Daniel svarade kungen: ”Den hemlighet kungen frågar om kan inga visa män, besvärjare, magiker eller teckentydare avslöja för kungen. ²⁸ Men det finns en Gud i himlen som uppenbarar hemligheter, och han har låtit kung Nebukadnessar veta vad som ska ske i framtiden^[e]. Detta var din dröm och dina syner du hade på din bädd:

²⁹ Du, o kung, låg på din bädd och kom att tänka på vad som ska ske i framtiden. Han som uppenbarar hemligheter lät dig veta vad som ska ske. ³⁰ Denna hemlighet har uppenbarats för mig, inte därför att jag skulle vara visare än alla andra levande varelser, utan för att du, o kung, ska få veta dess betydelse och förstå dina innersta tankar.

³¹ Du såg, o kung, i din syn en stor staty, en väldig, starkt glänsande staty framför dig, förskräcklig att se på. ³² Huvudet på statyn var av rent guld, bröstet och armarna av silver, buken och höfterna av koppar, ³³ benen av järn och fötterna dels av järn och dels av lera.

³⁴ Medan du såg på den rycktes en sten loss, men inte med människohänder. Den träffade statyns fötter av järn och lera och krossade dem. ³⁵ Då krossades alltsammans, järn, lera, koppar, silver och guld, och blev som agnarna på tröskplatserna om sommaren, bortförda av vinden, så att inget spår av dem längre gick att finna. Men stenen som träffade statyn blev till ett stort berg som uppfyllde hela jorden. ³⁶ Så var drömmen, och nu vill vi tala om för kungen vad den betyder.

³⁷ Dig, o kung, kungarnas kung, har himlens Gud gett rike, makt, styrka och ära. ³⁸ I din hand har han gett mänskligheten, var de än bor, markens djur och himlens fåglar, och låtit dig regera över dem alla. Du är huvudet av guld.^[f]

³⁹ Men efter dig uppstår ett annat rike, ringare än ditt, och därefter ett tredje rike av koppar. Det ska regera över hela jorden. ⁴⁰ Det fjärde riket ska bli starkt som järn, och så som järnet krossar och slår sönder, så ska det krossa och bryta ner alla de andra. ⁴¹ Att du såg fötterna och tårna vara dels av lera, dels av järn, betecknar ett splittrat rike, som dock har något av järnets fasthet; du såg ju järnet vara blandat med lera. ⁴² Tårna, dels av järn och dels av lera, betyder att riket är delvis starkt, delvis svagt. ⁴³ Att du såg järnet vara blandat med lera betyder att det trots giftermål människor emellan inte kan förbli enat, lika lite som järn och lera kan förenas med varandra.

⁴⁴ Under dessa kungars tid kommer himlens Gud att upprätta ett rike som aldrig ska förstöras. Inte heller ska det överlämnas åt något annat folk. Det ska krossa och utplåna alla dessa andra riken och självt bestå för evigt. ⁴⁵ Du såg ju att en sten rycktes loss från berget, utan människohänder, och krossade järn, koppar, lera, silver och guld.

Den store Guden har visat kungen vad som kommer att ske i framtiden. Drömmen är sann och tydningen tillförlitlig.”

⁴⁶ Då föll Nebukadnessar ner inför Daniel och tillbad honom och befallde att man skulle bära fram offer och tända rökelse inför honom. ⁴⁷ Kungen sa till Daniel: ”Er Gud är sannerligen en Gud över alla gudar, en Herre över kungar, och en som uppenbarar hemligheter, eftersom du har kunnat avslöja denna hemlighet.”

⁴⁸ Kungen utnämnde Daniel till ett högt ämbete och överöste honom med många gåvor. Han gjorde honom till härskare över hela provinsen Babylon, och han blev chef över alla de visa där. ⁴⁹ På Daniels begäran utsåg kungen dessutom Shadrak, Meshak och Aved-Nego till att förvalta provinsen Babylon. Daniel själv stannade vid kungens hov.

Guldstatyn och den brinnande ugnen

3 Kung Nebukadnessar lät tillverka en guldstaty, som var 30 meter hög och 3 meter bred och ställde upp den på Duraslätten i provinsen Babylon. ² Sedan skickade han bud och kallade samman satraper^[g], landshövdingar, ståthållare, rådgivare, skattmästare, domare, lagmän och alla andra ämbetsmän i provinserna och inbjöd dem att komma till invigningen av statyn som han hade ställt upp. ³ Då samlades satraperna, landshövdingarna, ståthållarna, rådgivarna, skattmästarna, domarna, lagmännen och alla andra ämbetsmän i provinserna för invigningen av statyn som kung Nebukadnessar hade ställt upp. När de nu stod framför den, ⁴ ropade en härold högt: ”Detta är befallningen till er, folk, nationer och språkgrupper: ⁵ När ni hör ljudet av horn, flöjter, cittror, lyror, harpor, pipor och alla andra slags instrument, ska ni falla ner och tillbe guldstatyn som kung Nebukadnessar har ställt upp. ⁶ Den som inte faller ner och tillber ska omedelbart kastas i den brinnande ugnen.”

⁷ Så snart de hörde ljudet av horn, flöjter, cittror, lyror, harpor, pipor och alla andra slags instrument föll alla ner, människor från alla folk, nationer och språkgrupper, och tillbad guldstatyn som kung Nebukadnessar hade ställt upp.

⁸ Men då kom några kaldeiska män och anklagade judarna. ⁹ De sa till kung Nebukadnessar: ”Må kungen leva för evigt! ¹⁰ Du, o kung, utfärdade ju en befallning att var och en som hör ljudet av horn, flöjter, cittror, lyror, harpor, pipor och alla andra slags instrument måste falla ner och tillbe guldstatyn, ¹¹ och att den som inte faller ner och tillber ska kastas i den brinnande ugnen. ¹² Men här finns några judar som du har tillsatt att förvalta provinsen Babylon: Shadrak, Meshak och Aved-Nego, som inte bryr sig om dig, o kung. De tjänar inte dina gudar och tillber inte guldstatyn som du har ställt upp.”

¹³ Nebukadnessar blev då rasande av vrede och befallde att man skulle hämta Shadrak, Meshak och Aved-Nego. Så fördes männen fram inför kungen. ¹⁴ Nebukadnessar frågade dem: ”Är det sant, Shadrak, Meshak och Aved-Nego, att ni vägrar att tjäna mina gudar och tillbe den guldstaty jag har ställt upp? ¹⁵ Det är i sin ordning, om ni nu, när ni hör ljudet av horn, flöjter, cittror, lyror, harpor, pipor och alla andra slags instrument, faller ner och tillber statyn som jag låtit göra. Men om ni vägrar att tillbe kommer ni omedelbart att kastas i den brinnande ugnen. Och vilken gud kan då rädda er ur min hand?”

¹⁶ Shadrak, Meshak och Aved-Nego svarade kungen: ”Nebukadnessar, vi behöver inte försöka försvara oss inför dig. ¹⁷ Om den Gud vi dyrkar kan rädda oss ur den brinnande ugnen och ur din hand, så räddar han oss. ¹⁸ Men om inte, ska du veta, o kung, att vi ändå inte dyrkar dina gudar eller tillber den guldstaty som du har ställt upp.”

¹⁹ Då blev Nebukadnessar rasande på Shadrak, Meshak och Aved-Nego, och hans ansiktsuttryck förvandlades. Han befallde att ugnen skulle göras sju gånger hetare än vanligt. ²⁰ Sedan gav han några av sina starkaste soldater order att binda Shadrak, Meshak och Aved-Nego och kasta dem i den brinnande ugnen. ²¹ Man band dem och kastade in dem i den brinnande ugnen, klädda i mantlar, byxor, turbaner och andra kläder.^{[h] 22} Men eftersom kungens befallning var så sträng och ugnen så fruktansvärt het, slog lågorna ihjäl de soldater som förde Shadrak, Meshak och Aved-Nego dit upp. ²³ Dessa tre män, Shadrak, Meshak och Aved-Nego, föll bundna i den brinnande ugnen.

²⁴ Då blev kung Nebukadnessar förskräckt, hoppade plötsligt upp och frågade sina rådgivare: ”Kastade vi inte in tre män bundna i elden?” De svarade kungen: ”Jo, visst gjorde vi det, o kung.” ²⁵ Han sa: ”Men nu ser jag fyra män, som går omkring i elden. De är inte bundna, elden har inte skadat dem, och den fjärde ser ut som en gudason.” ²⁶ Nebukadnessar gick närmare den brinnande ugnens öppning och ropade: ”Shadrak, Meshak och Aved-Nego, den högste Gudens tjänare! Kom ut! Kom ut!” Då steg Shadrak, Meshak och Aved-Nego ut ur elden. ²⁷ När satraperna, landshövdingarna, ståthållarna och kungens rådgivare trängdes omkring männen, såg de att elden inte på något sätt hade skadat deras kroppar. Inte ens håret på deras huvuden var svett. Deras mantlar var oskadade, och det luktade inte ens rök om dem.

²⁸ Då tog Nebukadnessar till orda: ”Välsignad är Shadraks, Meshaks och Aved-Negos Gud, som skickade sin ängel och räddade sina tjänare. De förtröstade på honom, trotsade kungens befallning och var villiga att ge sina liv hellre än att tjäna och tillbe någon annan gud än sin egen Gud. ²⁹ Därför befaller jag nu att den som säger något emot Shadraks, Meshaks och Aved-Negos Gud, från vilket folk, vilken nation eller språkgrupp han än kommer, ska slitas i stycken och hans hus förvandlas till en sophög, för det finns ingen annan gud som kan rädda så här.”

³⁰ Kungen befordrade sedan Shadrak, Meshak och Aved-Nego i provinsen Babylon.

Kungens dröm om ett träd

³¹ Kung Nebukadnessar,

till alla folk, nationer och språkgrupper i hela världen, med en önskan om stor välgång:

³² Jag finner det för gott att tillkännage de tecken och under den högste Guden har gjort med mig.

4 Jag, Nebukadnessar, levde i lugn och ro i mitt palats och hade framgång. ² Då fick jag en dröm som skrämde mig. Jag blev förfärad av drömbilder på min bädd och av syner jag såg. ³ Jag gav en befallning att alla visa män i Babylon skulle hämtas till mig för att tyda drömmen. ⁴ När magikerna, besvärjarna, astrologerna och teckentydarna kom och jag berättade drömmen för dem, kunde de inte säga vad den betydde. ⁵ Till slut kom Daniel till mig, han som kallas Belteshassar efter min gud. Han har heliga gudars ande i sig. Jag berättade drömmen även för honom.

⁶ ”Belteshassar, du den främste bland mina magiker, jag vet att heliga gudars ande bor i dig och att ingen hemlighet är för svår för dig. Det här såg jag i min dröm, tala om för mig vad det betyder: ⁷ Jag låg på min bädd och såg ett träd mitt på jorden. Det var mycket högt. ⁸ Trädet växte sig så stort och högt att det nådde upp till himlen, och det syntes till världens ände. ⁹ Dess lövverk var vackert, och det gav mycket frukt, tillräckligt för alla att äta. Markens djur fann skugga under det, fåglar byggde bo på dess grenar, och alla varelser fick sin föda av det.

¹⁰ Då fick jag se, där jag låg på min bädd, en helig väktare komma ner från himlen. ¹¹ Han ropade högt: ’Hugg ner trädet! Skär av grenarna, slit av löven och sprid ut frukten, så att djuren som håller till under det flyr, liksom fåglarna från dess grenar. ¹² Men lämna kvar stubben med rötterna i jorden, i markens gräs, fastbunden med en kedja av järn och koppar.

Han ska fuktas av himlens dagg och leva med djuren bland vegetationen på jorden. ¹³ Han ska förvandlas och få ett djurs sinne. Så ska sju år^[i] gå.

¹⁴ Detta har väktarna bestämt, och denna dom har de heliga tillkännagett. För de som lever ska inse att den Högste råder över människors riken och kan ge dem till vem han vill och sätta den lägsta till härskare över dem.’

¹⁵ Så var den dröm, som jag, kung Nebukadnessar, hade. Tala nu om för mig, Belteshassar, vad den betyder! Ingen av de visa i mitt rike kan tyda den åt mig, men du kan, för heliga gudars ande är i dig.”

Daniel tyder drömmen

¹⁶ Daniel, som kallades Belteshassar, blev för en stund förvirrad och förskräckt av sina tankar. Men kungen sa till honom: ”Belteshassar, låt inte drömmen och dess betydelse skrämma dig!” Belteshassar svarade: ”Min herre, om drömmen ändå kunde gälla dina fiender, och dess innebörd dina motståndare! ¹⁷ Trädet som du såg växa så stort och högt, med en topp som nådde upp till himlen, synligt över hela världen, ¹⁸ och som hade ett vackert lövverk och som gav mycket frukt, tillräckligt för alla att äta, under vilket markens djur levde och på vars grenar fåglar bodde – ¹⁹ det är du själv, o kung. Du har vuxit dig så stor och stark att din makt når ända upp till himlen, och du regerar ända ut till världens ände.

²⁰ Kungen såg en helig väktare komma ner från himlen och säga: ’Hugg ner trädet och förstör det, men lämna stubben med rötterna kvar i jorden, i markens gräs, fastbunden med en kedja av järn och koppar. Han ska fuktas av himlens dagg och leva med markens djur, tills sju år har gått.’ ²¹ Det här är tydningen, o kung, och detta är vad den Högste har beslutat att låta drabba dig, min herre och kung: ²² Du kommer att drivas bort från mänskliga boningar och få bo bland markens djur, äta gräs som oxar och fuktas av himlens dagg. Så ska det vara under sju år, tills du har insett att den Högste regerar över människors riken och ger dem åt vem han vill. ²³ Men befallningen att lämna kvar stubben med rötterna betyder att du ska få tillbaka ditt rike igen, när du har insett att det är himlen som regerar. ²⁴ Lyd därför mitt råd, o kung, gör dig av med din synd genom att göra det som är rättfärdigt och med din skuld genom att vara barmhärtig mot de fattiga! Då kan det hända att din framgång får bestå.”

Drömmen går i uppfyllelse

²⁵ Allt detta drabbade kung Nebukadnessar. ²⁶ Tolv månader senare gick kungen omkring på taket till sitt palats i Babylon ²⁷ och sa för sig själv: ”Är inte detta det stora Babylon, som jag själv har byggt till ett kungligt residens, med min mäktiga kraft, till mitt majestäts ära!”

²⁸ Medan orden fortfarande var på hans läppar, kom en röst från himlen: ”Kung Nebukadnessar, detta är bestämt för dig: Ditt rike har tagits ifrån dig. ²⁹ Du ska drivas bort ur människors närhet och få bo bland markens djur och äta gräs som oxarna. Så ska sju år gå, tills du inser att den Högste regerar över människors riken och ger dem åt vem han vill.”

³⁰ I samma stund gick orden i uppfyllelse. Nebukadnessar blev bortförd och fick äta gräs som oxarna, och hans kropp fuktades av himlens dagg. Hans hår växte och blev långt som en örns fjädrar och hans naglar som fågelklor.

³¹ Men när den tiden hade gått, lyfte jag, Nebukadnessar, min blick mot himlen. Mitt förstånd återvände, och jag prisade den Högste och lovade och ärade honom som lever i evighet.

³³ Samtidigt som jag fick tillbaka mitt förstånd, fick jag också tillbaka min härlighet och glans, till ära för mitt rike. Mina rådgivare och stormän sökte upp mig, jag fick tillbaka min tron och blev till och med mäktigare än tidigare. ³⁴ Jag, Nebukadnessar, prisar nu och upphöjer och ärar himlens kung, för allt som han gör är sant och rätt. Han har makt att krossa de högmodiga.

Daniel tyder skriften på väggen

5 Kung Belshassar höll en stor fest för sina tusen stormän och drack vin med dem. ² Medan Belshassar då drack vin beordrade han att man skulle hämta de guld- och silverkärl som hans far Nebukadnessar hade tagit från templet i Jerusalem. Kungen själv, hans stormän, hans hustrur och bihustrur skulle dricka ur dem. ³ Då hämtades guldkärlen som man hade tagit ur stora salen i Guds hus i Jerusalem, och kungen, hans stormän, hans hustrur och bihustrur drack ur dem. ⁴ De drack vin och prisade sina gudar av guld och silver, koppar och järn, trä och sten.

⁵ Plötsligt syntes fingrar från en människohand skriva på den vitkalkade väggen, invid den stora ljusstaken i kungapalatset. Kungen såg på handen när den skrev. ⁶ Hans ansikte bleknade, hans tankar skrämde honom, hans knän skakade och benen gav vika under honom. ⁷ Han ropade högt att man skulle hämta besvärjarna, astrologerna och teckentydarna och sa till de visa männen i Babylon: ”Den som kan läsa skriften och tala om för mig vad den betyder ska bli klädd i purpur, få en guldkedja kring sin hals och bli den tredje mannen^[j] i riket.”

⁸ Men när kungens visa män kom var det ingen av dem som kunde förstå skriften, än mindre tala om vad den betydde. ⁹ Kung Belshassar blev alltmer förskräckt och allt blekare. Hans stormän var uppskakade.

¹⁰ Men när kungamodern fick höra vad kungen och stormännen sa, kom hon in i festsalen och sa: ”Må kungen leva för evigt! Var inte så förskräckt och blek! ¹¹ Det finns en man i ditt rike som har heliga gudars ande i sig. På din fars tid fann man hos honom insikt, förstånd och vishet lik gudars vishet. Kung Nebukadnessar, din far, satte honom över magikerna, besvärjarna, astrologerna och teckentydarna. ¹² Denne Daniel, som kungen gav namnet Belteshassar, har en enastående ande av kunskap och insikt. Han kan tyda drömmar och lösa gåtor och svåra problem. Kalla hit Daniel, så ger han uttydningen.”

¹³ Daniel fördes till kungen, och denne sa: ”Så du är Daniel, en av dem som min far kungen förde till exil från Juda. ¹⁴ Jag har hört att du har gudars ande i dig och att man hos dig funnit insikt, förstånd och enorm vishet. ¹⁵ De visa männen och besvärjarna har förts till mig för att läsa och tyda denna skrift, men de har inte kunnat ge någon förklaring. ¹⁶ Jag har hört att du kan ge tydningar och lösa svåra problem. Om du kan läsa skriften och tala om för mig vad den betyder ska du kläs i purpur, få en guldkedja om halsen och bli den tredje mannen i riket.”

¹⁷ Daniel svarade kungen: ”Behåll dina gåvor och ge dina belöningar till någon annan! Jag ska läsa skriften för kungen och tala om för honom vad den betyder ändå.

¹⁸ O, kung, den högste Guden gav din far Nebukadnessar riket och storheten, äran och härligheten. ¹⁹ För den storhets skull som Gud gav honom darrade alla världens folk, nationer och språk av fruktan för honom. Han dödade vem han ville och skonade människors liv när han så ville. Han upphöjde vem han ville och förnedrade vem han ville. ²⁰ Men när han blev högmodig till sitt sinne och förhärdad och arrogant till sin läggning, störtades han från sin kungatron och berövades sin ära. ²¹ Han drevs ut från mänskligheten, hans innersta blev som ett djurs, och han bodde bland vildåsnor. Han fick äta gräs som oxarna, och hans kropp fuktades av himlens dagg, tills han insåg att den högste Guden regerar över alla mänskliga riken och att han sätter vem han vill till att regera över dem.

²² Men du Belshassar, hans son, du har inte blivit ödmjuk, fastän du känner till allt detta. ²³ Du har satt dig upp mot himlens Herre och hämtat till dig kärlen från hans tempel. Du och dina stormän, hustrur och bihustrur har druckit vin ur dem medan ni prisat era gudar av silver, guld, koppar, järn, trä och sten, gudar som varken ser eller hör eller fattar något. Men den Gud som har din livsande och hela din livsvandring i sin makt, honom har du inte ärat. ²⁴ Därför har han sänt denna hand som skrev denna skrift. ²⁵ Så här lyder skriften som skrevs:

Mene mene tekel u-farsin. ^[k]

²⁶ Och detta är vad det betyder:

²⁹ På Belshassars befallning blev då Daniel klädd i purpur, en guldkedja hängdes om hans hals, och han utropades till den tredje mannen i riket. ³⁰ Den natten blev Belshassar, kaldéernas kung, dödad, ³¹ och medern Dareios tog över riket vid sextiotvå års ålder.

Daniel i lejongropen

6 Dareios fann det för gott att tillsätta 120 satraper^[l] som skulle finnas överallt i riket, ² och över dem tre ministrar, av vilka Daniel var en. Satraperna skulle avlägga räkenskap för dem, så att kungen inte led någon förlust. ³ Daniel med sin enastående begåvning visade sig snart vara dugligare än de andra ministrarna och satraperna, och kungen hade planer på att sätta honom över hela riket.

⁴ De andra ministrarna och satraperna försökte då finna något att anmärka på i Daniels tjänsteutövning, men de kunde inte hitta något. De kunde inte finna något korrupt hos honom, eftersom han var pålitlig och varken oärlig eller slarvig. Man fann ingenting mot honom. ⁵ Till sist sa männen: ”Vi kommer aldrig att hitta något att anklaga denne Daniel för, förutom möjligen något som gäller hans Guds lag.”

⁶ Ministrarna och satraperna gick som en grupp^[m] till kungen och sa: ”Kung Dareios, må du leva i evighet! ⁷ Alla rikets ministrar, landshövdingar, satraper, rådgivare och ståthållare har enats om att en kunglig förordning borde utfärdas och ett påbud ges att den som under de kommande trettio dagarna ber till någon annan, gud eller människa, än till dig, o kung, ska kastas i lejongropen. ⁸ Utfärda alltså nu, o kung, detta påbud och skriv ner det, så att det i enlighet med Mediens och Persiens orubbliga lag inte kan återkallas.” ⁹ Kung Dareios gjorde så och skrev ner påbudet.

¹⁰ När Daniel fick veta att förordningen var utfärdad gick han hem, där fönstren i övervåningen var öppna mot Jerusalem. Där böjde han knä tre gånger om dagen, bad och tackade sin Gud, precis som han alltid hade gjort.

¹¹ Gruppen av dessa män gick då dit och fann att Daniel bad och åkallade sin Gud. ¹² De gick till kungen och tog upp det kungliga påbudet: ”Har inte du utfärdat ett påbud att den som under de närmaste trettio dagarna tillber någon annan, gud eller människa, än dig, o kung, ska kastas i lejongropen?” ”Jo”, svarade kungen, ”det är fastställt enligt Mediens och Persiens lag, som inte kan återkallas.” ¹³ Då berättade de för kungen: ”Daniel, en av de judiska fångarna, bryr sig inte om dig och ditt påbud som du utfärdat, o kung. Han förrättar sin bön tre gånger om dagen.”

¹⁴ När kungen hörde detta, blev han mycket bekymrad och bestämde sig för att försöka rädda Daniel. Ända till solnedgången ansträngde han sig för att komma på något sätt att rädda honom. ¹⁵ Sedan kom gruppen till kungen och sa: ”Tänk på, o kung, att i medisk och persisk lag kan inget påbud och ingen förordning som kungen utfärdar återkallas.” ¹⁶ Då lät kungen hämta Daniel och kasta honom i lejongropen. Kungen sa till honom: ”Måtte din Gud som du ständigt tillber rädda dig!” ¹⁷ En sten hämtades och lades över öppningen, och kungen förseglade den med sitt eget och sina stormäns sigill, så att ingenting skulle kunna ändras när det gällde Daniel.

¹⁸ Sedan gick kungen tillbaka till sitt palats och lade sig utan att äta den natten. Han ville inte ha någon kvinna^[n], och han låg sömnlös. ¹⁹ Kungen steg upp mycket tidigt i gryningen och skyndade sig ut till lejongropen. ²⁰ När han närmade sig gropen ropade han på Daniel med en ängslig röst: ”Daniel, du den levande Gudens tjänare, kunde din Gud, som du ständigt tillber, rädda dig från lejonen?” ²¹ Då svarade Daniel kungen: ”Må kungen leva i evighet! ²² Min Gud sände sin ängel. Han stängde lejonens gap. De har inte rört mig, eftersom jag har befunnits vara oskyldig inför Gud, och inte heller har jag gjort något orätt mot dig, o kung.”

²³ Kungen blev utom sig av glädje och befallde att man skulle hämta upp Daniel. När man hade lyft upp Daniel, kunde man inte finna någon skada på honom. Han hade litat på sin Gud. ²⁴ På kungens befallning hämtade man sedan de män som hade anklagat Daniel och kastade dem i lejongropen tillsammans med deras barn och hustrur. Innan de ens hunnit ner till gropens botten var lejonen över dem och slet dem i stycken.

²⁵ Därefter skrev kung Dareios till alla folk, nationer och språkgrupper i hela riket:

”Jag önskar er stor välgång!

²⁶ Det är min befallning att man överallt i mitt rike ska bäva och frukta för Daniels Gud.

²⁸ Daniel hade framgång under hela Dareios regeringstid och likaså under persern Kyros.