² Må han kyssa mig med kyssar av sin mun!
Ty din kärlek är mer ljuv än vin.
³ Ljuv är doften av dina salvor,
    en utgjuten salva är ditt namn,
därför har de unga kvinnorna dig kär.
⁴ Tag mig med dig! Låt oss skynda oss!
Konungen har fört mig in i sina kammare.

Vi vill fröjdas och vara glada över dig,
vi vill prisa din kärlek högre än vin.
    Med rätta har man dig kär.

⁵ Mörk är jag, men vacker,
    ni Jerusalems döttrar,
jag är lik Kedars hyddor,
    lik Salomos tältdukar.
⁶ Se inte på mig för att jag är så mörk,
att solen har bränt mig så.
    Min moders söner var mycket upprörda över mig
och satte mig att vakta vingårdarna.
Min egen vingård vaktade jag inte.
⁷ Säg mig, du som min själ har kär:
    Var för du din hjord i bet?
Var låter du den vila om middagen?
Varför skulle jag vara som en beslöjad kvinna
vid dina vänners hjordar?

⁸ Om du inte vet det,
    du skönaste bland kvinnor,
gå då i hjordens spår
    och för dina killingar i bet
vid herdarnas tält.

⁹ Vid ett sto i faraos spann
    liknar jag dig, min älskade.
¹⁰ Dina kinder är så vackra med sina smycken,
din hals med sina rader av pärlor.
¹¹ Vi vill göra dig smycken av guld
    med silverkulor på.

¹² Medan konungen håller fest,
    sprider min nardus sin doft.
¹³ Min vän är för mig ett myrragömme
som jag bär vid min barm.
¹⁴ Min älskade är för mig en klase hennablommor
från En-Gedis vingårdar.

¹⁵ Vad du är skön, min älskade!
    Vad du är skön!
Dina ögon är som duvor.

¹⁶ Vad du är skön, min vän!
    Ja, ljuvlig är du,
och grönskande är vårt viloläger.

¹⁷ Bjälkarna i vår boning är cedrar
    och cypresser vår väggpanel.