Print Page Options

EL ESPOSO:

«He entrado en mi huerto(A), hermana mía, esposa mía(B);
He recogido mi mirra(C) con mi bálsamo.
He comido mi panal y mi miel;
He bebido mi vino y mi leche(D).
Coman(E), amigos(F);
Beban y embriáguense, oh amados».

El tormento de la separación

LA ESPOSA:

¶«Yo dormía, pero mi corazón velaba,
¡Una voz! ¡Mi amado toca a la puerta!
“Ábreme, hermana mía(G), amada mía,
Paloma mía, perfecta mía(H),
Pues mi cabeza está empapada de rocío,
Mis cabellos(I) empapados de la humedad de la noche”.
-»Me he quitado la ropa,
¿Cómo he de vestirme de nuevo(J)?
Me he lavado los pies(K),
¿Cómo he de ensuciarlos de nuevo?
-»Mi amado metió su mano por la abertura de la puerta,
Y se estremecieron por él mis entrañas(L).
-»Yo me levanté para abrir a mi amado;
Y mis manos destilaron mirra(M),
Y mis dedos mirra líquida,
Sobre las manecillas de la cerradura.
-»Abrí yo a mi amado,
Pero mi amado se había retirado, se había ido(N).
Tras su hablar salió mi alma(O).
Lo busqué, y no lo hallé(P);
Lo llamé, y no me respondió(Q).
-»Me hallaron los guardas que rondan la ciudad(R),
Me golpearon y me hirieron;
Me quitaron de encima mi chal los guardas de las murallas.
-»Yo les ruego, oh hijas de Jerusalén(S),
Si encuentran a mi amado,
¿Qué le han de decir?:
Que estoy enferma de amor(T)».

EL CORO:

¶«¿Qué clase de amado es tu amado,
Oh la más hermosa de las mujeres(U)?
¿Qué clase de amado es tu amado,
Que así nos ruegas?».

LA ESPOSA:

10 ¶«Mi amado es apuesto y sonrosado(V),
Distinguido(W) entre diez mil.
11 -»Su cabeza es como oro, oro puro,
Sus cabellos(X), como racimos de dátiles,
Negros como el cuervo.
12 -»Sus ojos son como palomas(Y)
Junto a corrientes de agua,
Bañados en leche,
Colocados en su engaste(Z).
13 -»Sus mejillas, como eras de bálsamo,
Como riberas de hierbas(AA) aromáticas;
Sus labios son lirios(AB)
Que destilan mirra líquida(AC).
14 -»Sus manos son barras de oro
Engastadas de berilo(AD);
Su vientre es marfil tallado
Recubierto de zafiros(AE).
15 -»Sus piernas son columnas de alabastro
Asentadas sobre basas de oro puro;
Su aspecto es como el Líbano(AF),
Gallardo como los cedros(AG).
16 -»Su paladar(AH) es dulcísimo,
Y todo él, deseable(AI).
Este es mi amado y este es mi amigo,
Hijas de Jerusalén».

Book name not found: Cantares for the version: Mam, Central.

Brudgummen

(A) Jag kommer till min lustgård,

        min syster, min brud.
    Jag plockar min myrra
        och mina kryddor,
    jag äter min honungskaka
        och min honung,
    jag dricker mitt vin
        och min mjölk.
    Ät, vänner, drick
        och berusa er av kärlek!

Bruden

(B) Jag sover, men mitt hjärta är vaket.
        Hör, min vän knackar på:
    ”Öppna för mig,
        min syster, min älskade,
            min duva, min fullkomliga!
    Mitt huvud är fullt av dagg,
        mina lockar av nattens droppar.”

Jag har tagit av mig mitt linne,
        ska jag ta på det igen?
    Jag har tvättat mina fötter,
        ska jag smutsa ner dem igen?
Min vän räckte in sin hand
        genom luckan,
    då bultade mitt hjärta för honom.
Jag steg upp för att öppna
        för min vän.
    Mina händer dröp av myrra,
            mina fingrar av myrra
        som rann över dörrens handtag.
(C) Jag öppnade för min vän –
    men min vän var borta,
        han var försvunnen.
    Min själ var utom sig
        av hans ord.
    Jag sökte honom
        men fann honom inte,
    jag ropade på honom
        men han svarade mig inte.

(D) Väktarna fann mig[a]
        där de gick runt i staden.
    De slog mig och sårade mig,
        de ryckte av mig min mantel,
            dessa murarnas väktare.
(E) Lova mig, Jerusalems döttrar:
    Om ni finner min vän –
        vad ska ni säga honom?
    Att jag är sjuk av kärlek!

Vännerna

(F) Hur är din vän bättre än andra,
        du skönaste bland kvinnor?
    Hur är din vän bättre än andra,
        eftersom du ber oss lova dig detta?

Bruden

10 (G) Min vän är strålande vit och röd,
    ypperst bland tiotusen.
11 Hans huvud är finaste guld,
    hans hår är lockigt
        och svart som korpen.
12 (H) Hans ögon är som duvor
        vid vattenbäckar,
    duvor som badar i mjölk,
        infattade som ädelstenar.
13 (I) Hans kinder liknar
    doftande blomstersängar,
        kullar av[b] kryddiga örter.
    Hans läppar är liljor
        som dryper av flytande myrra.
14 Hans händer är ringar[c] av guld
        med infattade krysoliter.
    Hans kropp är ett konstverk
        av elfenben,
    täckt med safirer.
15 Hans ben är pelare av marmor
        på socklar av finaste guld.
    Hans gestalt är som Libanon,
        ståtlig som cedrarna.
16 (J) Hans mun är sötma,
        allt hos honom är ljuvligt.
    Sådan är min vän,
        sådan är min älskade,
    ni Jerusalems döttrar!

Vännerna

17 Vart har din vän gått,
        du skönaste bland kvinnor?
    Vart har din vän tagit vägen?
        Vi ska hjälpa dig
            att söka honom.

Footnotes

  1. 5:7 Väktarna fann mig   En ensam kvinna ute mitt i natten kunde misstas för en prostituerad.
  2. 5:13 kullar av   Annan översättning: ”där det växer”.
  3. 5:14 ringar   Annan översättning: ”stavar”.

He

I have come into my garden,(A) my sister, my bride;(B)
    I have gathered my myrrh with my spice.
I have eaten my honeycomb and my honey;
    I have drunk my wine and my milk.(C)

Friends

Eat, friends, and drink;
    drink your fill of love.

She

I slept but my heart was awake.
    Listen! My beloved is knocking:
“Open to me, my sister, my darling,
    my dove,(D) my flawless(E) one.(F)
My head is drenched with dew,
    my hair with the dampness of the night.”
I have taken off my robe—
    must I put it on again?
I have washed my feet—
    must I soil them again?
My beloved thrust his hand through the latch-opening;
    my heart began to pound for him.
I arose to open for my beloved,
    and my hands dripped with myrrh,(G)
my fingers with flowing myrrh,
    on the handles of the bolt.
I opened for my beloved,(H)
    but my beloved had left; he was gone.(I)
    My heart sank at his departure.[a]
I looked(J) for him but did not find him.
    I called him but he did not answer.
The watchmen found me
    as they made their rounds in the city.(K)
They beat me, they bruised me;
    they took away my cloak,
    those watchmen of the walls!
Daughters of Jerusalem, I charge you(L)
    if you find my beloved,(M)
what will you tell him?
    Tell him I am faint with love.(N)

Friends

How is your beloved better than others,
    most beautiful of women?(O)
How is your beloved better than others,
    that you so charge us?

She

10 My beloved is radiant and ruddy,
    outstanding among ten thousand.(P)
11 His head is purest gold;
    his hair is wavy
    and black as a raven.
12 His eyes are like doves(Q)
    by the water streams,
washed in milk,(R)
    mounted like jewels.
13 His cheeks(S) are like beds of spice(T)
    yielding perfume.
His lips are like lilies(U)
    dripping with myrrh.(V)
14 His arms are rods of gold
    set with topaz.
His body is like polished ivory
    decorated with lapis lazuli.(W)
15 His legs are pillars of marble
    set on bases of pure gold.
His appearance is like Lebanon,(X)
    choice as its cedars.
16 His mouth(Y) is sweetness itself;
    he is altogether lovely.
This is my beloved,(Z) this is my friend,
    daughters of Jerusalem.(AA)

Footnotes

  1. Song of Songs 5:6 Or heart had gone out to him when he spoke

I am come into my garden, my sister, my spouse: I have gathered my myrrh with my spice; I have eaten my honeycomb with my honey; I have drunk my wine with my milk: eat, O friends; drink, yea, drink abundantly, O beloved.

I sleep, but my heart waketh: it is the voice of my beloved that knocketh, saying, Open to me, my sister, my love, my dove, my undefiled: for my head is filled with dew, and my locks with the drops of the night.

I have put off my coat; how shall I put it on? I have washed my feet; how shall I defile them?

My beloved put in his hand by the hole of the door, and my bowels were moved for him.

I rose up to open to my beloved; and my hands dropped with myrrh, and my fingers with sweet smelling myrrh, upon the handles of the lock.

I opened to my beloved; but my beloved had withdrawn himself, and was gone: my soul failed when he spake: I sought him, but I could not find him; I called him, but he gave me no answer.

The watchmen that went about the city found me, they smote me, they wounded me; the keepers of the walls took away my veil from me.

I charge you, O daughters of Jerusalem, if ye find my beloved, that ye tell him, that I am sick of love.

What is thy beloved more than another beloved, O thou fairest among women? what is thy beloved more than another beloved, that thou dost so charge us?

10 My beloved is white and ruddy, the chiefest among ten thousand.

11 His head is as the most fine gold, his locks are bushy, and black as a raven.

12 His eyes are as the eyes of doves by the rivers of waters, washed with milk, and fitly set.

13 His cheeks are as a bed of spices, as sweet flowers: his lips like lilies, dropping sweet smelling myrrh.

14 His hands are as gold rings set with the beryl: his belly is as bright ivory overlaid with sapphires.

15 His legs are as pillars of marble, set upon sockets of fine gold: his countenance is as Lebanon, excellent as the cedars.

16 His mouth is most sweet: yea, he is altogether lovely. This is my beloved, and this is my friend, O daughters of Jerusalem.