³⁶ I Joppe fanns det bland lärjungarna en kvinna som hette Tabita, på grekiska Dorkas^[a]. Hon hade gjort mycket gott mot andra människor och särskilt mot de fattiga, ³⁷ men vid den här tiden blev hon sjuk och dog. Man tvättade henne och lade henne i ett rum en trappa upp. ³⁸ Men när lärjungarna hörde att Petrus var i Lydda som låg alldeles i närheten, skickade de iväg två män för att be honom komma över till Joppe så fort som möjligt.

³⁹ Petrus följde genast med och så snart han kom dit, tog de med honom en trappa upp. De gråtande änkorna samlades kring honom och visade skjortor och mantlar som Dorkas hade gjort medan hon fortfarande var bland dem. ⁴⁰ Men Petrus sa till alla att lämna rummet. Han föll ner på knä och bad och sedan vände han sig till den döda och sa: ”Tabita, res dig upp!” Då slog hon upp sina ögon och när hon fick se Petrus, satte hon sig upp. ⁴¹ Petrus räckte henne genast handen och hjälpte henne upp på fötter. Sedan ropade han på de heliga och änkorna och lät dem se henne stå där levande.

⁴² Nyheten om det som hade hänt spreds i hela Joppe och många började tro på Herren.