Apostlagärningarna 5
Svenska 1917
5 Men en ung man vid namn Ananias och hans hustru Safira sålde ett jordagods,
2 och han tog därvid, med sin hustrus vetskap, undan något av betalningen därför; allenast en del bar han fram och lade för apostlarnas fötter.
3 Då sade Petrus: »Ananias, varför har Satan fått uppfylla ditt hjärta, så att du har velat bedraga den helige Ande och taga undan något av betalningen för jordstycket?
4 Detta var ju din egendom, medan du hade det kvar; och när det var sålt, voro ju penningarna i din makt. Huru kunde du få något sådant i sinnet? Du har ljugit, icke för människor, utan för Gud.»
5 När Ananias hörde dessa ord, föll han ned och gav upp andan. Och stor fruktan kom över alla som hörde detta.
6 Och de yngre männen stodo upp och höljde in honom och buro ut honom och begrovo honom.
7 Vid pass tre timmar därefter kom hans hustru in, utan att veta om, vad som hade skett.
8 Petrus sade då till henne: »Säg mig, var det för den summan I sålden jordstycket?» Hon svarade: »Ja, för den summan.»
9 Då sade Petrus till henne: »Huru kunden I vilja komma överens om att fresta Herrens Ande? Se, härutanför dörren höras nu fotstegen av de män som hava begravt din man; och de skola bära ut också dig.»
10 Och strax föll hon ned vid hans fötter och gav upp andan; och när de unge männen kommo in, funno de henne död. De buro då ut henne och begrovo henne bredvid hennes man.
11 Och stor fruktan kom över hela församlingen och över alla andra som hörde detta.
12 Och genom apostlarna gjordes många tecken och under bland folket; och de höllo sig alla endräktigt tillsammans i Salomos pelargång.
13 Av de andra dristade sig ingen att närma sig dem, men folket höll dem i ära.
14 Och ännu flera trodde och slöto sig till Herren, hela skaror av både män och kvinnor.
15 Ja, man bar de sjuka ut på gatorna och lade dem på bårar och i sängar, för att, när Petrus kom gående, åtminstone hans skugga måtte falla på någon av dem.
16 Och jämväl från städerna runt omkring Jerusalem kom folket i skaror och förde med sig sjuka och sådana som voro plågade av orena andar; och alla blevo botade.
17 Då stod översteprästen upp och alla som höllo med honom -- de som hörde till sadducéernas parti -- och de uppfylldes av nitälskan
18 och läto gripa apostlarna och sätta dem i allmänt häkte.
19 Men en Herrens ängel öppnade om natten fängelsets portar och förde ut dem och sade:
20 »Gån åstad och träden upp i helgedomen, och talen till folket alla det sanna livets ord.»
21 När de hade hört detta, gingo de inemot dagbräckningen in i helgedomen och undervisade. Emellertid kommo översteprästen och de som höllo med honom och sammankallade Stora rådet, alla Israels barns äldste. Därefter sände de åstad till fängelset för att hämta dem.
22 Men när rättstjänarna kommo dit, funno de dem icke i fängelset. De vände då tillbaka och omtalade detta
23 och sade: »Fängelset funno vi stängt med all omsorg och väktarna stående utanför portarna, men då vi öppnade, funno vi ingen därinne.»
24 När tempelvaktens befälhavare och översteprästerna hörde detta, visst de icke vad de skulle tänka därom, eller vad som skulle bliva av detta.
25 Då kom någon och berättade för den: »De män som I haven insatt i fängelset, de stå nu i helgedomen och undervisa folket.»
26 Befälhavaren gick då med rättstjänarna åstad och hämtade dem; dock brukade de icke våld, ty de fruktade att bliva stenade av folket.
27 Och sedan de hade hämtat dem, förde de dem fram inför Stora rådet. Och översteprästen anställde förhör med dem
28 och sade: »Vi hava ju allvarligen förbjudit eder att undervisa i det namnet, och likväl haven I uppfyllt Jerusalem med eder undervisning, och I viljen nu låta den mannens blod komma över oss.»
29 Men Petrus och de andra apostlarna svarade och sade: »Man måste lyda Gud mer än människor.
30 Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som I haden upphängt på trä och dödat.
31 Och Gud har med sin högra hand upphöjt honom till en hövding och frälsare, för att åt Israel förläna bättring och syndernas förlåtelse.
32 Om allt detta kunna vi själva vittna, så ock den helige Ande, vilken Gud har givit åt dem som äro honom lydiga.»
33 När de hörde detta, blevo de mycket förbittrade och ville döda dem.
34 Men en farisé, en laglärare vid namn Gamaliel, som var aktad av allt folket, stod då upp i Rådet och tillsade att man för en kort stund skulle föra ut männen.
35 Sedan sade han till de andra: »I män av Israel, sen eder för vad I tänken göra med dessa män.
36 För en tid sedan uppträdde ju Teudas och gav sig ut för att något vara, och till honom slöt sig en hop av vid pass fyra hundra män. Och han blev dödad, och alla som hade trott på honom förskingrades och blevo till intet.
37 Efter honom uppträdde Judas från Galileen, vid den tid då skattskrivningen pågick; denne förledde en hop folk till avfall, så att de följde honom. Också han förgicks, och alla som hade trott på honom blevo förskingrade.
38 Och nu säger jag eder: Befatten eder icke med dessa män, utan låten dem vara; ty skulle detta vara ett rådslag eller ett verk av människor, så kommer det att slås ned;
39 men är det av Gud, så kunnen I icke slå ned dessa män. Sen till, att I icke mån befinnas strida mot Gud själv.»
40 Och de lydde hans råd; de kallade in apostlarna, och sedan de hade låtit gissla dem, förbjödo de dem att tala i Jesu namn och läto dem därefter gå.
41 Och de gingo ut från rådsförsamlingen, glada över att de hade aktats värdiga att lida smälek för det namnets skull.
42 Och de upphörde icke att var dag undervisa i helgedomen och hemma i husen och förkunna evangelium om Kristus Jesus.
Apostlagärningarna 5
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Ananias och Sapfeiras bedrägeri
5 Det fanns också en annan man, som hette Ananias och som tillsammans med sin fru Sapfeira, sålde en hel egendom,
2 men bara överlämnade en del av pengarna till apostlarna. Han påstod sedan att detta var vad de hade fått i betalning, och hans hustru hade gått med på detta bedrägeri.
3 Men Petrus sa: Ananias, Satan har fått grepp om dig. När du kom med dessa pengar och påstod att detta var allt du fått, ljög du för den helige Ande.
4 Egendomen var din, och du kunde sälja eller behålla den som du ville. Och efter det att du sålt den var det din sak att bestämma hur mycket du skulle ge. Hur kunde du göra något sådant? Du ljög inte för oss, utan för Gud.
5 Då Ananias hörde dessa ord, föll han död till golvet och alla blev förskräckta.
6 De yngre männen tog då ett lakan och lade det över honom. Sedan bar de ut honom och begravde honom.
7 Omkring tre timmar senare kom hans hustru in. Hon visste inte vad som hänt.
8 Petrus frågade henne: Sålde ni er egendom för det och det priset? Ja, svarade hon, det gjorde vi.
9 Då sa Petrus: Hur kunde du och din man få för er att göra något sådant? Förstod ni inte att Guds helige Ande skulle genomskåda ert bedrägeri? Utanför dörren står nu de unga män, som har begravt din man, och de ska bära ut dig också.
10 I samma ögonblick föll hon död till golvet, och de unga männen kom in. När de såg att hon också var död bar de ut henne och begravde henne bredvid hennes man.
11 Och hela församlingen och alla andra, som hörde vad som hänt, blev förskräckta.
Många blir botade av apostlarna
12 Apostlarna gjorde många andra märkliga under bland folket, och de troende träffades regelbundet i templet på den plats som kallades Salomos pelargång.
13 Inga andra vågade förena sig med dem, men alla hade stor respekt för dem.
14 Och allt fler började tro på Herren, både män och kvinnor.
15 Det gick så långt att man bar ut sjuka på gatorna på bårar och mattor, för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på dem när han gick förbi.
16 Till och med från platser runt omkring Jerusalem kom många. De tog med sig sina sjuka släktingar, och sådana som var besatta av onda andar, och allesammans blev botade.
Apostlarna arresteras på nytt
17 Översteprästen och hans släktingar och vänner bland saddukeerna blev då mycket avundsjuka.
18 De grep därför apostlarna och satte dem i fängelse.
19 Men en Herrens ängel kom på natten och öppnade fängelsets portar och släppte ut dem. Sedan sa han till dem:
20 Gå till templet och berätta för alla om detta nya liv.
21 De lydde uppmaningen, och tidigt på morgonen gick de till templet och började genast predika där. Senare samma morgon samlades översteprästen och hans närmaste män. Efter att ha sammankallat hela Stora rådet skickade de bud efter apostlarna för att ställa dem inför rätta.
22 Men när tjänarna kom till fängelset, fanns de inte där. Därför återvände de till rådet och rapporterade:
23 Fängelseportarna var låsta och vakterna stod på vakt utanför, men när vi öppnade fanns det ingen där.
24 När chefen för tempelvakten och översteprästerna hörde detta, blev de ursinniga och undrade vad som skulle hända sedan, och hur allt detta skulle sluta.
25 Sedan kom någon och berättade att de män, som de hade fängslat, befann sig i templet och predikade för folket.
26-27 Chefen för tempelvakterna gick då dit tillsammans med sina vakter och grep dem utan våld. De var nämligen rädda för att bli ihjälslagna av folket om de använde våld mot lärjungarna. Sedan förde de dem inför rådet.
28 Har vi inte sagt till er att aldrig mer predika om den där Jesus? började översteprästerna. I stället har ni fyllt hela Jerusalem med er undervisning och beskyller oss för hans död!
29 Men Petrus och apostlarna svarade: Det är viktigare att lyda Gud än att lyda människor.
30 Våra förfäders Gud uppväckte Jesus som ni hängde upp på ett kors och dödade.
31 Sedan fick han genom Guds mäktiga kraft en upphöjd plats som furste och Frälsare, för att Israels folk ska kunna omvända sig och få sina synder förlåtna.
32 Vi är vittnen till dessa händelser, och det är också den helige Ande, som Gud ger till alla som lyder honom.
33 Då blev alla i rådet ursinniga och beslutade sig för att döda dem.
34 Men en av rådsmedlemmarna, en farisé som hette Gamaliel (han var expert på den religiösa lagen och mycket populär bland folket), reste sig upp och bad att apostlarna skulle föras ut ur rådssalen medan han talade.
35 Sedan vände han sig till sina kollegor och sa: Israels män, tänk er för innan ni gör något med de här männen!
36 För en tid sedan hade vi den där Teudas, som gav sig ut för att vara något märkvärdigt. Cirka fyra hundra personer följde honom, men han blev dödad och anhängarna försvann spårlöst.
37 Efter honom kom Judas från Galileen. Det var vid tiden för folkräkningen. Några blev lärjungar till honom, men han dog och hans anhängare skingrades.
38 Därför är mitt råd: Lämna de här männen i fred. Om det som de gör och predikar om bara är deras eget påhitt, kommer det snart att rinna ut i sanden.
39 Men om det är från Gud, så kan ni inte stoppa dem, för då kommer ni att strida mot Gud själv.
40 De församlade lyssnade till hans råd och kallade in apostlarna och befallde att de skulle pryglas. Sedan sa de till dem att aldrig mer tala i Jesu namn. Till slut lät man dem gå.
41 De lämnade rådssalen, glada över att Gud hade ansett dem värdiga att lida förakt för hans namn.
42 Och varje dag fortsatte de både i templet och i staden att undervisa och predika att Jesus var Messias.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica