Ananias och Sapfeiras bedrägeri

5 Det fanns också en annan man, som hette Ananias och som tillsammans med sin fru Sapfeira, sålde en hel egendom,

² men bara överlämnade en del av pengarna till apostlarna. Han påstod sedan att detta var vad de hade fått i betalning, och hans hustru hade gått med på detta bedrägeri.

³ Men Petrus sa: Ananias, Satan har fått grepp om dig. När du kom med dessa pengar och påstod att detta var allt du fått, ljög du för den helige Ande.

⁴ Egendomen var din, och du kunde sälja eller behålla den som du ville. Och efter det att du sålt den var det din sak att bestämma hur mycket du skulle ge. Hur kunde du göra något sådant? Du ljög inte för oss, utan för Gud.

⁵ Då Ananias hörde dessa ord, föll han död till golvet och alla blev förskräckta.

⁶ De yngre männen tog då ett lakan och lade det över honom. Sedan bar de ut honom och begravde honom.

⁷ Omkring tre timmar senare kom hans hustru in. Hon visste inte vad som hänt.

⁸ Petrus frågade henne: Sålde ni er egendom för det och det priset? Ja, svarade hon, det gjorde vi.

⁹ Då sa Petrus: Hur kunde du och din man få för er att göra något sådant? Förstod ni inte att Guds helige Ande skulle genomskåda ert bedrägeri? Utanför dörren står nu de unga män, som har begravt din man, och de ska bära ut dig också.

¹⁰ I samma ögonblick föll hon död till golvet, och de unga männen kom in. När de såg att hon också var död bar de ut henne och begravde henne bredvid hennes man.

¹¹ Och hela församlingen och alla andra, som hörde vad som hänt, blev förskräckta.

Många blir botade av apostlarna

¹² Apostlarna gjorde många andra märkliga under bland folket, och de troende träffades regelbundet i templet på den plats som kallades Salomos pelargång.

¹³ Inga andra vågade förena sig med dem, men alla hade stor respekt för dem.

¹⁴ Och allt fler började tro på Herren, både män och kvinnor.

¹⁵ Det gick så långt att man bar ut sjuka på gatorna på bårar och mattor, för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på dem när han gick förbi.

¹⁶ Till och med från platser runt omkring Jerusalem kom många. De tog med sig sina sjuka släktingar, och sådana som var besatta av onda andar, och allesammans blev botade.

Apostlarna arresteras på nytt

¹⁷ Översteprästen och hans släktingar och vänner bland saddukeerna blev då mycket avundsjuka.

¹⁸ De grep därför apostlarna och satte dem i fängelse.

¹⁹ Men en Herrens ängel kom på natten och öppnade fängelsets portar och släppte ut dem. Sedan sa han till dem:

²⁰ Gå till templet och berätta för alla om detta nya liv.

²¹ De lydde uppmaningen, och tidigt på morgonen gick de till templet och började genast predika där. Senare samma morgon samlades översteprästen och hans närmaste män. Efter att ha sammankallat hela Stora rådet skickade de bud efter apostlarna för att ställa dem inför rätta.

²² Men när tjänarna kom till fängelset, fanns de inte där. Därför återvände de till rådet och rapporterade:

²³ Fängelseportarna var låsta och vakterna stod på vakt utanför, men när vi öppnade fanns det ingen där.

²⁴ När chefen för tempelvakten och översteprästerna hörde detta, blev de ursinniga och undrade vad som skulle hända sedan, och hur allt detta skulle sluta.

²⁵ Sedan kom någon och berättade att de män, som de hade fängslat, befann sig i templet och predikade för folket.

^26-27 Chefen för tempelvakterna gick då dit tillsammans med sina vakter och grep dem utan våld. De var nämligen rädda för att bli ihjälslagna av folket om de använde våld mot lärjungarna. Sedan förde de dem inför rådet.

²⁸ Har vi inte sagt till er att aldrig mer predika om den där Jesus? började översteprästerna. I stället har ni fyllt hela Jerusalem med er undervisning och beskyller oss för hans död!

²⁹ Men Petrus och apostlarna svarade: Det är viktigare att lyda Gud än att lyda människor.

³⁰ Våra förfäders Gud uppväckte Jesus som ni hängde upp på ett kors och dödade.

³¹ Sedan fick han genom Guds mäktiga kraft en upphöjd plats som furste och Frälsare, för att Israels folk ska kunna omvända sig och få sina synder förlåtna.

³² Vi är vittnen till dessa händelser, och det är också den helige Ande, som Gud ger till alla som lyder honom.

³³ Då blev alla i rådet ursinniga och beslutade sig för att döda dem.

³⁴ Men en av rådsmedlemmarna, en farisé som hette Gamaliel (han var expert på den religiösa lagen och mycket populär bland folket), reste sig upp och bad att apostlarna skulle föras ut ur rådssalen medan han talade.

³⁵ Sedan vände han sig till sina kollegor och sa: Israels män, tänk er för innan ni gör något med de här männen!

³⁶ För en tid sedan hade vi den där Teudas, som gav sig ut för att vara något märkvärdigt. Cirka fyra hundra personer följde honom, men han blev dödad och anhängarna försvann spårlöst.

³⁷ Efter honom kom Judas från Galileen. Det var vid tiden för folkräkningen. Några blev lärjungar till honom, men han dog och hans anhängare skingrades.

³⁸ Därför är mitt råd: Lämna de här männen i fred. Om det som de gör och predikar om bara är deras eget påhitt, kommer det snart att rinna ut i sanden.

³⁹ Men om det är från Gud, så kan ni inte stoppa dem, för då kommer ni att strida mot Gud själv.

⁴⁰ De församlade lyssnade till hans råd och kallade in apostlarna och befallde att de skulle pryglas. Sedan sa de till dem att aldrig mer tala i Jesu namn. Till slut lät man dem gå.

⁴¹ De lämnade rådssalen, glada över att Gud hade ansett dem värdiga att lida förakt för hans namn.

⁴² Och varje dag fortsatte de både i templet och i staden att undervisa och predika att Jesus var Messias.