I Tessalonika och Berea

17 De tog vägen över Amfipolis och Apollonia och kom till Tessalonika, där judarna hade en synagoga. Till dem gick Paulus som han brukade, och under tre sabbater samtalade han med dem utifrån Skrifterna och förklarade och visade att Messias måste lida och uppstå från de döda. Och han fortsatte: "Denne Jesus som jag predikar för er, han är Messias." Några av dem blev övertygade och slöt sig till Paulus och Silas. Därtill kom ett stort antal greker som fruktade Gud och inte så få kvinnor av förnäm släkt. Men judarna blev avundsjuka och tog med sig en del löst folk från gatan och ställde till upplopp och oroligheter i staden. De stormade fram mot Jasons hus och sökte efter Paulus och Silas och ville föra ut dem till folkmassan. Men när de inte fann dem, släpade de Jason och några andra bröder till stadens styresmän[a] och skrek: "Nu är de här också, de som har vänt upp och ner på hela världen, och Jason har tagit emot dem. De handlar alla mot kejsarens påbud och säger att en annan, en som heter Jesus, är kung." Folket och styresmännen blev förskräckta när de hörde detta, och sedan Jason och de andra hade ställt borgen frigavs de.

10 Redan samma natt skickade bröderna i väg Paulus och Silas till Berea. Så snart de kom dit gick de till judarnas synagoga. 11 Judarna där var mer öppna än de i Tessalonika. De tog emot ordet med all villighet och forskade dagligen i Skrifterna för att se om det kunde förhålla sig så. 12 Många av dem kom till tro, likaså ganska många ansedda grekiska kvinnor och män. 13 Men när judarna i Tessalonika fick veta att Guds ord predikades av Paulus också i Berea, kom de dit och hetsade upp massorna och ställde till oro. 14 Bröderna sände då genast i väg Paulus ner mot kusten, men Silas och Timoteus stannade kvar där.

Paulus i Athen

15 De som följde Paulus förde honom ända till Athen. Och de vände tillbaka med beskedet att Silas och Timoteus skulle komma till honom så snart som möjligt. 16 Medan Paulus väntade på dem i Athen, blev han upprörd i sin ande, när han såg hur fylld staden var med avgudabilder. 17 Han samtalade nu i synagogan med judarna och med dem som fruktade Gud och dessutom varje dag på torget med dem som han träffade där. 18 Även en del filosofer, både epikureer och stoiker,[b] diskuterade med honom och en del sade: "Vad kan den där pratmakaren vilja säga?" Andra sade: "Han tycks vara en som förkunnar främmande gudar." Detta sade de, eftersom han predikade evangeliet om Jesus och uppståndelsen. 19 Och de tog honom med sig upp till Areopagen[c] och sade: "Kan vi få veta vad det är för en ny lära du förkunnar? 20 Det är underliga ting du låter oss höra. Nu vill vi veta vad det egentligen rör sig om." 21 Athenarna liksom främlingarna där ägnade nämligen all sin tid åt att tala om och lyssna till senaste nytt för dagen.

Paulus tal på Areopagen

22 Paulus ställde sig nu mitt på Areopagen och sade: "Athenare, jag ser av allting att ni är mycket religiösa. 23 När jag har gått omkring och sett era gudabilder, har jag nämligen också funnit ett altare med inskriften: Åt en okänd gud. Vad ni alltså tillber utan att känna, det predikar jag för er. 24 Gud är den som har skapat världen och allt som är i den. Han som är Herre över himmel och jord bor inte i tempel som är gjorda av människohand. 25 Inte heller låter han betjäna sig av människohänder som om han behövde något, han som åt alla ger liv och anda och allt. 26 Och han har av en enda människa skapat alla människor och folk, för att de skall bo över hela jorden. Han har fastställt bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skall bo, 27 för att de skall söka Gud, om de möjligen skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom, fastän han inte är långt borta från någon enda av oss. 28 Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till, så som även några av era egna skalder har sagt: Vi är av hans släkt. 29 Är vi nu av Guds släkt bör vi inte tänka oss att gudomen liknar något av guld, silver eller sten, en bild som kommit till av mänsklig konst och fantasi. 30 Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han människorna att de alla och överallt skall omvända sig. 31 Ty han har fastställt en dag då han skall döma världen med rättfärdighet genom den man som han har bestämt till det, sedan han erbjudit tron åt alla genom att uppväcka honom från de döda."

32 När de hörde Paulus tala om uppståndelsen från de döda, började några håna honom, men andra sade: "Vi vill höra dig tala om detta en annan gång." 33 Därmed lämnade Paulus dem. 34 Men några män slöt sig till honom och kom till tro, bland dem Dionysius, som var medlem av Areopagen, och en kvinna som hette Damaris och några till.

Footnotes

  1. Apostlagärningarna 17:6 stadens styresmän Dessa kallades politarker, ett ord som inte annars förekommer i den antika litteraturen, men som man på senare tid funnit på inskrifter just i Tessalonika.
  2. Apostlagärningarna 17:18 epikureer och stoiker var två huvudriktningar inom grekisk filosofi.
  3. Apostlagärningarna 17:19 Areopagen En kulle nordväst om Akropolis, där Athens högsta domstol tidigare brukade sammanträda. Den grekiska texten ger oss inget skäl att uppfatta händelsen som en domstolsscen.

Paulus predikar i Thessalonike

17 Därefter tog Paulus och Silas vägen genom städerna Amfipolis och Apollonia och kom till Thessalonike, där det fanns en judisk synagoga.

Paulus gick som vanligt dit för att samtala med människorna, och under tre sabbatsdagar i rad förmedlade han Skriftens ord till dem.

Han förklarade profetiorna om hur Messias måste lida och uppstå från de döda och bevisade att Jesus är Messias.

Några av de judar som lyssnade blev övertygade och stödde Paulus och Silas. Det gjorde också många greker, liksom ett stort antal förnäma kvinnor med högt anseende i staden.

Men de judiska ledarna blev avundsjuka och lyckades få en massa löst folk från gatorna att attackera de troende. De stormade fram mot Jasons hus och tänkte ställa Paulus och Silas till svars inför myndigheterna och få dem straffade.

Eftersom de inte fann dem där, släpade de ut Jason och några av de andra troende och tog i stället med sig dem till myndigheterna. Paulus och Silas har vänt upp och ner på hela världen, och nu är de här och ställer till bråk i vår stad, ropade de.

Och Jason har låtit dem komma in i sitt hem. Allihop är skyldiga till förräderi för de säger att de har en annan kung än kejsaren, en egen kung som heter Jesus.

8-9 Folket i staden, liksom domarna, blev mycket oroade av dessa rapporter och släppte dem inte fria förrän de hade fått borgen för dem.

Paulus i Beroia

10 Samma natt såg de kristna till att Paulus och Silas kom iväg till Beroia. Också där gick de till synagogan för att predika.

11 Människorna i Beroia var mer mottagliga för Guds ord än de i Thessalonike och de lyssnade med glädje till budskapet. De granskade skrifterna varje dag för att kontrollera det som Paulus och Silas predikade, och för att se om det verkligen var riktigt.

12 Resultatet blev att många av dem började tro, däribland flera välkända grekiska kvinnor och män.

13 Men när judarna i Thessalonike fick reda på att Paulus predikade i Beroia, kom de dit och ställde till oro bland folket.

14 De troende handlade snabbt och skickade Paulus vidare till kusten, medan Silas och Timotheos stannade kvar.

15 De som följde med Paulus fortsatte med honom till Athen. Sedan återvände de till Beroia med ett meddelande till Silas och Timotheos att de skulle skynda sig att komma efter.

Paulus i Athen

16 Medan Paulus väntade på dem i Athen, blev han mer och mer upprörd över alla de avgudabilder han såg överallt i staden.

17 Han gick till synagogan, och där talade han till judarna och de gudfruktiga greker som fanns där, och varje dag talade han på torget till alla som råkade vara där.

18 Han träffade också några av de epikureiska och stoiska filosoferna. När han berättade för dem om Jesus och att han uppstått från de döda, reagerade de genom att ropa: Han pratar smörja, eller han försöker pracka på oss en främmande religion.

19 De tog honom med sig till Areopagen. Kom och berätta mer för oss om den här nya religionen, sa de,

20 för det är ganska märkliga saker du har att säga, och allt är nytt för oss.

21 Detta var egentligen inget ovanligt för alla athenare, så väl som alla utlänningar i Athen, tycks använda all sin tid till att diskutera de senaste idéerna på modet.

22 Paulus ställde sig alltså framför dem på Areopagen och sa: Athenare, jag har lagt märke till att ni är mycket religiösa,

23 för när jag har promenerat omkring här har jag sett många altaren. Ett av dem hade inskriften: 'Åt den okände guden'. Ni har bett till honom utan att veta vem han är, och nu vill jag berätta för er om honom.

24 Han skapade världen och allt som finns i den. Eftersom han är himlens och jordens Herre, bor han inte i något tempel som är byggt av människor.

25 Människor kan inte med händer tillfredsställa hans behov, för han har inga behov! Han ger liv och anda åt allt och fyller alla behov som finns.

26 Han skapade alla folk från en enda människa och spred ut dem över hela jordens yta. Han bestämde människornas tider och stakade ut deras gränser.

27 Hans syfte med allt detta var att de skulle söka Gud, och kanske hitta vägen till honom och finna honom. Han är nämligen inte långt borta från någon av oss.

28 För det är i honom vi lever och rör oss och existerar, alldeles som en av era egna poeter säger: 'Vi är Guds barn.'

29 Om detta är sant så bör vi inte tänka oss Gud som en bildstod, som människor tillverkat av silver eller guld eller huggit ut i sten.

30 Gud har haft överseende med människans tidigare okunnighet om detta, men nu vill han att alla ska lämna avgudarna och bara tillbe honom.

31 Han har nämligen bestämt en dag, då han rättvist ska döma världen genom den människa han har utvalt. Och han har bevisat detta genom att låta honom uppstå från de döda.

32 När de hörde Paulus tala om en person som hade varit död men uppstått skrattade några, men andra sa: Vi vill höra mer om det där en annan gång.

33 Det satte punkt för Paulus diskussion med dem,

34 men några förenade sig med honom och kom till tro. Bland dem var Dionysios, en medlem av stadens domstol, och en kvinna som hette Damaris och några till.