Amos 9
Svenska Folkbibeln
Israels förödelse
9 Jag såg Herren stå vid altaret, och han sade:
Slå till pelarhuvudena så att trösklarna bävar,
och låt spillrorna falla över huvudet på alla som står där.
Dem som är kvar skall jag döda med svärd.
Ingen av dem skall kunna fly undan,
ingen av dem skall kunna rädda sig.
2 Om de än bröt sig in i dödsriket,
skulle min hand hämta dem därifrån.
Om de än for upp till himlen,
skulle jag störta dem ner därifrån.
3 Om de än gömde sig på toppen av Karmel,
skulle jag där leta fram dem och hämta dem ner.
Om de än gömde sig utom synhåll för mig på havets botten,
skulle jag där befalla ormen att bita dem.
4 Om de än gick bort i fångenskap framför sina fiender,
skulle jag befalla svärdet att komma dit och dräpa dem.
Ja, jag skall låta mitt öga vila på dem
till deras olycka och inte till deras lycka.
5 Herren, Herren Sebaot är den som rör vid jorden,
och den smälter
och alla dess invånare sörjer.
Hela jorden höjer sig som Nilen
och sjunker åter som Egyptens flod.
6 Det är han som bygger sin sal i himlen
och har grundat sitt valv över jorden.
Han kallar på havets vatten
och sprider ut det över jordens yta -
Herren är hans namn.
7 Är ni inte i mina ögon som nubierna,
ni Israels barn? säger Herren.
Förde jag inte Israel upp ur Egyptens land,
filisteerna från Kaftor
och arameerna från Kir?
8 Se, Herrens, Herrens ögon
är emot detta syndiga rike,
och jag skall utplåna det från jordens yta.
Ändå vill jag inte alldeles utplåna Jakobs hus,
säger Herren.
9 Ty se, jag befaller
att Israels hus skall sållas bland alla hednafolken,
som om det siktades i ett såll.
Inte det minsta korn skall falla på jorden.
10 Alla syndare i mitt folk skall dö för svärd,
de som nu säger:
"Oss skall olyckan inte komma nära,
över oss skall den inte komma."
Löfte om upprättelse
11 På den dagen skall jag resa upp
Davids fallna hydda,
mura igen dess sprickor
och resa upp det som är nerrivet.
Jag skall bygga upp den som i forna dagar,
12 så att de kan ta i besittning
vad som är kvar av Edom
och av alla hednafolk
över vilka mitt namn har nämnts,
säger Herren, han som gör detta.
13 Se, dagar skall komma, säger Herren,
då plöjaren skall följa skördemannen i spåren
och druvtramparen såningsmannen,
då bergen skall drypa av druvsaft
och alla höjder flöda över.
14 Jag skall göra slut på mitt folk Israels fångenskap.
De skall bygga upp sina ödelagda städer
och få bo i dem.
De skall plantera vingårdar
och få dricka vinet från dem.
De skall anlägga trädgårdar
och få äta deras frukt.
15 Jag skall plantera dem i deras eget land.
De skall inte mer ryckas upp ur det land
som jag har givit dem,
säger Herren, din Gud.
Amos 9
New American Bible (Revised Edition)
Chapter 9
Fifth Vision: The Destruction of the Sanctuary
1 I saw the Lord standing beside the altar. And he said:
Strike the capitals
so that the threshold shakes!
Break them off on the heads of them all!
Those who are left I will slay with the sword.
Not one shall get away,
no survivor shall escape.[a](A)
2 Though they dig down to Sheol,
even from there my hand shall take them;
Though they climb to the heavens,
even from there I shall bring them down.(B)
3 Though they hide on the summit of Carmel,
there too I will hunt them down and take them;
Though they hide from my gaze at the bottom of the sea,
there I will command the serpent[b] to bite them.(C)
4 Though they go into captivity before their enemies,
there I will command the sword to slay them.
I will fix my gaze upon them
for evil and not for good.
5 The Lord God of hosts,
Who melts the earth with his touch,
so that all who dwell on it mourn,
So that it will all rise up like the Nile,
and subside like the river of Egypt;(D)
6 Who has built his upper chamber in heaven,
and established his vault over the earth;
Who summons the waters of the sea
and pours them upon the surface of the earth—
the Lord is his name.(E)
7 Are you not like the Ethiopians to me,
O Israelites?—oracle of the Lord—
Did I not bring the Israelites from the land of Egypt
as I brought the Philistines from Caphtor
and the Arameans[c] from Kir?
8 See, the eyes of the Lord God are on this sinful kingdom,
and I will destroy it from the face of the earth—
But I will not destroy the house of Jacob completely—
oracle of the Lord.
9 For see, I have given the command
to sift the house of Israel among all the nations,
As one sifts with a sieve,
letting no pebble fall to the ground.
10 All sinners among my people shall die by the sword,
those who say, “Disaster will not reach or overtake us.”(F)
VI. Epilogue: Restoration Under a Davidic King
11 [d]On that day I will raise up
the fallen hut of David;
I will wall up its breaches,
raise up its ruins,
and rebuild it as in the days of old,(G)
12 That they may possess the remnant of Edom,
and all nations claimed in my name—
oracle of the Lord, the one who does this.
13 Yes, days are coming—
oracle of the Lord—
When the one who plows shall overtake the one who reaps
and the vintager, the sower of the seed;
The mountains shall drip with the juice of grapes,
and all the hills shall run with it.(H)
14 I will restore my people Israel,
they shall rebuild and inhabit their ruined cities,
Plant vineyards and drink[e] the wine,
set out gardens and eat the fruits.(I)
15 I will plant them upon their own ground;
never again shall they be plucked
From the land I have given them—
the Lord, your God, has spoken.
Footnotes
- 9:1 This vision may describe the destruction of the temple at Bethel and the fulfillment of the oracle in 3:14, linking God’s judgment upon Israel with the “punishment” of the altars of Bethel. This dramatic event (perhaps to be identified with the earthquake mentioned in 1:1) symbolizes the end of the Northern Kingdom as the Lord’s people, the consequence of their steadfast refusal to heed the prophetic word and return to the God of Israel.
- 9:3 The serpent: a name for the primeval chaos monster, vanquished by God at the time of creation but not annihilated. He was a personification of the sea, another primary archetype of chaos in the ancient Near East.
- 9:7 The Ethiopians…the Philistines…the Arameans: although Israel’s relationship to the Lord was special, even unique in some respects (3:2), Israel was not the only people on earth that God cared for. Striking here is the reference to divine intervention in the history of the Philistines and Arameans, not unlike the Lord’s saving intervention to bring Israel out of Egypt. Caphtor: the island of Crete.
- 9:11–15 These verses are most likely an editorial supplement to Amos, added to bring the book into harmony with the positive thrust of the prophetic books in general, especially those written after the exile, when the final edition of Amos was probably completed. The editors would have seen the destruction of Samaria in 722/721 B.C. as the fulfillment of Amos’s prophecies, but in this epilogue they express the view that destruction was not the Lord’s final word for Israel. In Acts 15:15–17, James interprets this passage in a messianic sense. The fallen hut of David: the Davidic kingdom, which included what later became the divided Northern and Southern Kingdoms. All nations claimed in my name: lit., “all nations over whom my name has been pronounced.” This idiom denotes ownership.
- 9:14 Rebuild…inhabit…plant…drink: in this era of restoration, the Lord nullifies the curse of 5:11, which uses these same four verbs, and turns it into a blessing for Israel.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Scripture texts, prefaces, introductions, footnotes and cross references used in this work are taken from the New American Bible, revised edition © 2010, 1991, 1986, 1970 Confraternity of Christian Doctrine, Inc., Washington, DC All Rights Reserved. No part of this work may be reproduced or transmitted in any form or by any means, electronic or mechanical, including photocopying, recording, or by any information storage and retrieval system, without permission in writing from the copyright owner.