Folkets självsäkerhet och brist på gudsfruktan

Ve de trygga på Sion, de självsäkra på Samarias berg,
de förnämsta bland förstlingsfolket,
    dem som Israels hus brukar vända sig till!
Drag bort till Kalne och se efter,
    gå därifrån till Stora Hamat
och far sedan ner till filisteernas Gat.
    Är de bättre än rikena här,
eller är deras område större än ert område?
Ni skjuter den onda dagen bort ifrån er,
men låter våldet härska hos er.
Ni vilar på soffor av elfenben
    och sträcker lättjefullt ut er på era bäddar.
Ni äter lamm ur hjorden
    och kalvar från gödstallet.
Ni skrålar era visor till harpans ljud
och tänker ut nya musikinstrument som David.
Ni dricker vin ur stora skålar
    och smörjer er med salvor av finaste olja,
men bekymrar er inte om Josefs skada.
Därför skall nu dessa
    som de första föras bort i fångenskap.
Det blir slut med skrålet
    från dem som lättjefullt sträcker ut sig.

Herren, Herren har svurit vid sig själv,
säger Herren, härskarornas Gud:
    Jag avskyr Jakobs stolthet
och hatar hans palats.
    Jag skall utlämna staden
med allt som finns i den.

Och det skall ske att om tio män lämnas kvar i samma hus, skall de alla dö. 10 När en släkting med likbrännarens hjälp vill föra benen ut ur huset och ropar till den som är inne i huset: "Finns det någon mer än du här?", och denne svarar: "Ingen", så skall han säga: "Tyst! Herrens namn får inte nämnas."

11 Ty se, på Herrens befallning
    skall det stora huset slås i stycken
och det lilla huset i spillror.
12 Springer hästar på klippor
    eller plöjer man där med oxar?
Men ni har förvandlat rätten till gift
och rättfärdighetens frukt till malört.
13 Ni gläder er över Lo-Debar[a] och säger:
"Har vi inte genom vår egen styrka
    intagit Karnajim?"[b]

14 Ty se, jag skall uppväcka ett folk mot er, ni av Israels hus, säger Herren, härskarornas Gud. Och de skall ansätta er från infartsvägen mot Hamat ända till Arabasänkan.

Footnotes

  1. Amos 6:13 Lo-Debar betyder "det som ingenting är".
  2. Amos 6:13 Karnajim betyder "horn", som står för styrka.

Folkets brist på gudsfruktan

Ve de trygga på Sion,

        de självsäkra på Samarias berg,
    de förnämsta i det främsta folket
        som Israels hus vänder sig till!
(A) Dra bort till Kalne och se efter,
    gå därifrån till Stora Hamat
        och sedan ner till filisteernas Gat.
    Är de bättre än rikena här,
        eller är deras område
            större än ert område?

(B) Ni skjuter ifrån er den onda dagen
    men låter våldet härska hos er.
(C) Ni vilar på divaner av elfenben
        och latar er[a] på era bäddar.
    Ni äter lamm ur hjorden
        och kalvar från gödstallet.
(D) Ni skrålar till harpans ljud
    och tänker ut nya musikinstrument
        som David.
Ni dricker vin ur stora skålar[b]
    och smörjer er med
        de finaste oljorna,
    men bekymrar er inte
        om Josefs skada.
Därför ska de nu vara först
        att föras bort i fångenskap.
    Då är det slut med skrålet
        från dem som latade sig.

(E) Herren Gud
    har svurit vid sig själv,
        säger Herren Gud Sebaot:
    Jag avskyr Jakobs stolthet
        och hatar hans borgar.
    Jag ska utlämna staden
        med allt som finns i den.

Och det ska ske att om tio män lämnas kvar i samma hus, ska de alla dö. 10 (F) När en släkting och likbrännare[c] vill ta ut benen ur huset och ropar till den som är inne i huset: ”Har du någon mer där?” och han svarar: ”Ingen”, så ska han säga: ”Tyst! Herrens namn får inte nämnas[d].”

11 För se, på Herrens befallning

    ska det stora huset slås i stycken
        och det lilla huset i spillror.
12 (G) Springer hästar på klippor
        eller plöjer man där med oxar?
    Men ni har förvandlat rätten
        till gift
    och rättfärdighetens frukt
        till malört.
13 (H) Ni gläder er över Lo-Debar
        och säger:
    ”Har vi inte intagit Karnajim[e]
        med vår egen kraft?”

14 (I) För se, ni av Israels hus, jag ska uppväcka ett folk mot er, säger Herren Gud Sebaot. Och de ska ansätta er från infartsvägen mot Hamat ända till Arabasänkan[f].

Footnotes

  1. 6:4 latar er   Annan översättning (så Septuaginta): ”festar”.
  2. 6:6 stora skålar   Gyllene dryckesskålar är kända från Assyrien. Sådana skålar användes annars i Israel för att samla upp offerdjurens blod (jfr Sak 9:15).
  3. 6:10 likbrännare   Annan översättning: ”liksmörjaren” (jfr Joh 19:40). Kroppar kremerades normalt inte i Israel.
  4. 6:10 HERRENS namn får inte nämnas   En försäkran underströks ofta med eden ”så sant HERREN lever” (jfr t ex Rut 3:19, Hos 4:15), vilket nu undveks av rädsla.
  5. 6:13 Lo-Debar … Karnajim   Orter strax öster om Jordanfloden som nyligen hade erövrats av kung Jerobeam II (2 Kung 14:25). Orden betyder ”ingenting” och ”två horn”, vilket symboliserar styrka.
  6. 6:14 Hamat … Arabasänkan   Israels östra gräns (från norr till söder), nyligen utvidgad enligt en profetia av Jona (2 Kung 14:25).

Herren avskyr Israels högmod

Stackars dem som lever i lyx i Jerusalem och Samaria, städerna som är så berömda och populära.

Gå över till Kalne och se vad som händer där! Gå sedan till Stora Hamat och till Gat i filisteernas land! En gång var de bättre och mäktigare än ni, men se på dem nu!

Ni slår bort alla tankar på straffet som väntar er, men genom era onda gärningar drar ni domens dag allt närmare.

Ni ligger på elfenbensbäddar omgivna av lyx och äter den allra finaste mat.

Ni sjunger meningslösa sånger till harpa och menar er vara lika goda sångare och musikanter som kung David.

Ni dricker vin utan måtta och använder rikligt med dyrbar parfym, men ägnar inte en tanke åt dem av era landsmän som är i behov av hjälp.

Därför kommer ni att bli de första som får gå i landsflykt. Plötsligt ska allt ert festande ta slut.

Herren, härskarornas Gud, har svurit vid sitt eget namn: Jag avskyr det stolta folket i Israel och hatar deras lyx. Jag ska överlämna staden och allt i den till deras fiender.

Om det så bara finns tio man kvar, eller ett enda hus, så ska de också gå under.

10 Och om en släkting kommer till ett hus för att bränna de döda kropparna ska han fråga den ende överlevande därinne: Finns det några fler kvar? När han får ett nej till svar fortsätter han: Tyst, nämn inte Herrens namn, för han kan höra dig.

11 Herren hade nämligen befallt: Alla hus både stora och små, ska slås i spillror.

12 Vilken nytta gör en häst bland klippblock, och vem kan plöja med oxar i havet? Lika dåraktigt är det av er att nonchalera rättvisan och förvränga rätten.

13 Ni gläder er över er storhet, men är mindre än ingenting! Ni är stolta över er själva, men er styrka är inget att räkna med.

14 Israel, jag ska sända ett folk mot dig som ska förtrycka dig ända från din norra gräns till landets sydspets, hela vägen från Hamat till Hedmarksbäcken, säger Herren, härskarornas Gud.

Ve eder, I säkre på Sion, I sorglöse på Samarias berg, I ädlingar bland förstlingsfolket, I som Israels hus plägar vända sig till!

Gån åstad till Kalne och sen efter, dragen därifrån till Stora Hamat, och faren så ned till filistéernas Gat: äro de bättre än rikena här, eller är deras område större än edert område?

Ve eder, I som menen att olycksdagen skall vara fjärran, men likväl inbjuden våldet att trona hos eder;

I som liggen på soffor av elfenben och haven det makligt på edra bäddar; I som äten lamm, utvalda ur hjorden, och kalvar, hämtade från gödstallet;

I som skrålen visor till harpans ljud och tänken ut åt eder musikinstrumenter såsom David;

I som dricken vin ur stora bålar och bruken salvor av yppersta olja, men icke bekymren eder om Josefs skada!

Fördenskull skola nu dessa främst föras bort i fångenskap; de som nu hava det så makligt få då sluta med sitt skrål.

Herren, HERREN har svurit vid sig själv, säger HERREN, härskarornas Gud: Jakobs stolthet är mig en styggelse, och hans palatser hatar jag; jag skall giva staden till pris med allt vad däri är.

Och det skall ske, att om än tio män finnas kvar i ett och samma hus, så skola de likväl alla dö.

10 När sedan en frände till någon av de döda med förbrännarens hjälp vill skaffa benen ut ur huset, och därvid ropar till en som är i det inre av huset: »Finnes här någon mer än du?», då måste denne svara: »Ingen»; och den förre skall då säga: »Rätt så, stillhet må råda; ty HERRENS namn får icke bliva nämnt.»

11 Ty se, på HERRENS bud skola de stora husen bliva slagna i spillror och de små husen i splittror.

12 Kunna väl hästar springa uppför en klippbrant, eller plöjer man där med oxar? -- eftersom I viljen förvandla rätten till en giftplanta och rättfärdighetens frukt till malört,

13 I som glädjen eder över det som är intet värt och sägen: »Genom vår egen styrka hava vi ju berett oss horn.»

14 Ty se, jag skall uppväcka ett folk mot eder, I av Israels hus, säger Herren, härskarornas Gud; och de skola förtrycka edert land, från det ställe där vägen går till Hamat ända till Hedmarksbäcken.