En klagosång och kallelse till omvändelse

Hör följande ord som jag vill stämma upp likt en klagosång över er, ni av Israels hus:

"Fallen är hon och kan inte mer stiga upp,
jungfrun Israel!
    Hon ligger övergiven på sin egen mark.
Ingen finns som reser henne upp."
Ty så säger Herren, Herren:
    Den stad som tusen brukade dra ut ifrån,
skall få hundra kvar,
    och den som hundra brukade dra ut ifrån,
skall få tio kvar, för Israels hus.

Så säger Herren till Israels hus:
    Sök mig och ni skall leva.
Men sök inte Betel,
    kom inte till Gilgal
och gå inte till Beer-Sheba,
    ty Gilgal skall föras bort i fångenskap,
och av Betel skall inget bli kvar.
Sök Herren och ni skall leva.
    Annars skall han komma över Josefs hus
likt en eld som förtär,
    och ingen kan släcka den
så att Betel räddas.

Ni förvandlar rätten till malört
    och slår ner rättfärdigheten till marken.
Han är den som har gjort Sjustjärnorna och Orion,
han som förvandlar djupa mörkret till morgon
och gör dagen mörk som natten,
    han som kallar på havets vatten
och häller ut det över jorden -
    Herren är hans namn.
Han är den som låter fördärv blixtra fram över de mäktiga,
så att fördärv drabbar befästa borgar.

10 De hatar den som i porten försvarar det rätta
och den som talar sanning avskyr de.
11 Hör därför, ni som trampar på den fattige
och tar ifrån honom hans säd som skatt:
Ni bygger hus av huggen sten
    men skall inte få bo i dem,
ni planterar ljuvliga vingårdar
    men skall inte få dricka vin från dem.
12 Ty jag vet att era överträdelser är många
och era synder talrika,
    ni som förtrycker den rättfärdige
och tar mutor
    och i porten hindrar de fattiga att få rätt.
13 Därför tiger den förståndige i denna tid,
ty det är en ond tid.

14 Sök det goda och inte det onda,
    så att ni får leva.
Då skall Herren, härskarornas Gud,
    vara med er,
så som ni säger att han är.
15 Hata det onda och älska det goda
    och låt rätten härska i porten.
Kanske skall Herren, härskarornas Gud,
vara nådig mot Josefs kvarleva.

16 Därför säger Herren, härskarornas Gud, Herren:
På alla torg skall klagan höras,
    och på alla gator skall man säga: "Ve, ve!".
Mannen på åkern skall man uppmana till sorg,
och till klagan dem som kan sjunga sorgesång.
17 I alla vingårdar skall klagan höras,
ty jag skall gå fram mitt ibland er,
    säger Herren.

Herrens dag

18 Ve dem som längtar efter Herrens dag!
Varför längtar ni efter den?
    Herrens dag är mörker och inte ljus.
19 Det blir som när någon flyr för ett lejon,
men möter en björn,
    och som, när han kommer hem,
stöder handen mot väggen
    och blir biten av en orm.
20 Ja, Herrens dag är mörker och inte ljus,
tjockt mörker utan en strimma av ljus.

21 Jag hatar era fester, jag föraktar dem,
jag tål inte era högtider.
22 Ty om ni än offrar åt mig både brännoffer och matoffer,
finner jag ingen glädje i dem,
    era gemenskapsoffer av gödda kalvar vill jag inte se.
23 Tag bort ifrån mig dina sångers buller!
Ditt strängaspel vill jag inte höra.
24 Låt rätten flöda fram som vatten
    och rättfärdigheten som en ständigt rinnande ström.

25 Bar ni fram åt mig slaktoffer och matoffer
under de fyrtio åren i öknen,
    ni av Israels hus?
26 Bar ni då Sickut, er kung och Kijjun,[a] er guds stjärna,
era gudabilder som ni gjort åt er?
27 Jag skall föra er i fångenskap bortom Damaskus,
säger han vilkens namn är Herren, härskarornas Gud.

Footnotes

  1. Amos 5:26 Sickut . . . Kijjun De assyrisk-babyloniska gudarna Sakkut och Kewan uttalas här med vokalerna från det hebreiska ordet shiqquts = "vederstygglighet" för att ange det vederstyggliga med avgudar.

Amos sörjer över Israel

Hör denna klagosång som jag sjunger om er, ni israeliter:

Jungfrun Israel har fallit
    och kan inte resa sig igen.
Hon ligger övergiven på sin mark,
    ingen vill hjälpa henne upp.

Så säger Herren, Herren:

Den stad som tågar ut med tusen man
    ska bara ha hundra kvar,
och den som tågar ut med hundra
    ska bara ha tio kvar för israeliterna[a].

Så säger Herren till israeliterna:

Sök mig, så ni får leva.
    Men sök mig inte i Betel,
gå inte till Gilgal,
    färdas inte till Beer Sheva!
För Gilgal måste föras bort i fångenskap,
    och Betel ska bli till intet.
Sök Herren, så ni får leva,
    annars ska han gå fram som en eld
över Josefs ätt,
    och den ska ingen kunna släcka,
utan den ska förtära Betel.

Ni förvandlar rätten till malört
    och kastar rättfärdigheten till marken.

Han som gjorde Sjustjärnorna och Orion[b],
    han som förvandlar mörkret till morgon
och får dagen att mörkna till natt,
    han som kallar på havets vatten
och häller ut det över jordytan,
    Herren är hans namn.
Det är han som låter förödelse blixtra
    över fästningen,
förödelse över den befästa staden.

10 De hatar rättvisa domare i porten
    och ser med förakt på den som talar sanning.

11 Därför, ni som trampar på den fattige
    och tar ifrån honom hans säd i skatt:
Ni bygger hus av huggen sten
    men får aldrig bo i dem,
ni planterar underbara vingårdar
    men får aldrig dricka vinet från dem.
12 Jag vet att era överträdelser är många
    och era synder stora.

Ni förtrycker den rättfärdige,
    tar mutor och låter inte de fattiga få sin rätt.
13 Därför tiger den förståndige i denna tid,
    för det är en ond tid.

14 Sök det goda, inte det onda,
    så får ni leva!
Då ska Herren, härskarornas Gud,
    vara med er,
som ni har sagt att han är.
15     Hata det onda och älska det goda!
Låt rätten råda när man dömer i porten!
    Då kanske Herren, härskarornas Gud,
ska vara nådig mot det som återstår av Josefs ätt.

16 Därför säger Herren, härskarornas Gud, Herren:

Dödsklagan ska höras på alla gator
    och verop på alla torg.
Bönderna kallas till att sörja
    och de som kan sjunga sorgesång till att klaga.
17 I alla vingårdar ska det bli klagan,
    när jag går fram bland er, säger Herren.

Herrens dag

18 Ve er, som längtar efter Herrens dag!
    Varför längtar ni efter den?
Herrens dag är mörker
    och inte ljus,
19 som när en man flyr för ett lejon
    och möter en björn,
kommer hem till sitt hus,
    stöder sin hand mot väggen
och blir biten av en orm.
20     Ja, Herrens dag blir mörker, inte ljus,
tjockt mörker utan en strimma av ljus.

21 Jag hatar, jag avskyr era fester,
    jag står inte ut med era högtider.
22 Även om ni bär fram
    era brännoffer och matoffer till mig
vill jag inte ta emot dem.
    Jag vill inte se era gemenskapsoffer av gödkalvar.
23 Bort med larmet från dina sånger!
    Jag vill inte höra ditt harpospel.
24 Låt rätten flöda fram som vatten
    och rättfärdigheten som en alltid rinnande ström.

25 Frambar ni slaktoffer eller matoffer åt mig
    under de fyrtio åren i öknen, ni Israels folk?
26 Ni bar väl omkring Sackut, er kung,
    och Kevan, er stjärngud,
    era avgudabilder som ni gjort åt er själva.[c]
27 Därför ska jag föra er bort i fångenskap
    bortom Damaskus,
säger Herren, vars namn är härskarornas Gud.”

Footnotes

  1. 5:3 Ett rättelseförslag är att ”israeliterna” borde stå efter Så säger Herreni början av satsen, jfr v. 4.
  2. 5:8 De hebreiska namnen på stjärnbilderna är osäkra.
  3. 5:26 Hur exakt de assyriska gudanamnen ska läsas är osäkert.

Chapter 5

Third Summons[a]

Hear this word which I utter concerning you,
    this dirge, house of Israel:
She is fallen, to rise no more,
    virgin Israel;
She lies abandoned on her land,
    with no one to raise her up.(A)
For thus says the Lord God
    to the house of Israel:
The city that marched out with a thousand
    shall be left with a hundred,
Another that marched out with a hundred
    shall be left with ten.
For thus says the Lord[b]
    to the house of Israel:
Seek me, that you may live,(B)
    but do not seek Bethel;
Do not come to Gilgal,
    and do not cross over to Beer-sheba;
For Gilgal shall be led into exile
    and Bethel shall be no more.
[c]Seek the Lord, that you may live,
    lest he flare up against the house of Joseph[d] like a fire
    that shall consume the house of Israel, with no one to quench it.

The one who made the Pleiades and Orion,
    who turns darkness into dawn,
    and darkens day into night;
Who summons the waters of the sea,
    and pours them out on the surface of the earth;(C)
Who makes destruction fall suddenly upon the stronghold
    and brings ruin upon the fortress,
    the Lord is his name.

IV. Three Woes

First Woe

Woe to those who turn justice into wormwood
    and cast righteousness to the ground,
10 They hate those who reprove at the gate
    and abhor those who speak with integrity;
11 Therefore, because you tax the destitute
    and exact from them levies of grain,
Though you have built houses of hewn stone,
    you shall not live in them;
Though you have planted choice vineyards,
    you shall not drink their wine.(D)
12 Yes, I know how many are your crimes,
    how grievous your sins:
Oppressing the just, accepting bribes,
    turning away the needy at the gate.
13 (Therefore at this time the wise are struck dumb
    for it is an evil time.)

14 Seek good and not evil,
    that you may live;
Then truly the Lord, the God of hosts,
    will be with you as you claim.
15 Hate evil and love good,
    and let justice prevail at the gate;
Then it may be that the Lord, the God of hosts,
    will have pity on the remnant of Joseph.(E)

16 Therefore, thus says the Lord,
    the God of hosts, the Lord:
In every square there shall be lamentation,
    and in every street they shall cry, “Oh, no!”
They shall summon the farmers to wail
    and the professional mourners to lament.
17 And in every vineyard there shall be lamentation
    when I pass through your midst, says the Lord.

Second Woe

18 Woe to those who yearn
    for the day of the Lord![e]
What will the day of the Lord mean for you?
    It will be darkness, not light!(F)
19 As if someone fled from a lion
    and a bear met him;
Or as if on entering the house
    he rested his hand against the wall,
    and a snake bit it.
20 Truly, the day of the Lord will be darkness, not light,
    gloom without any brightness!

21 [f](G)I hate, I despise your feasts,
    I take no pleasure in your solemnities.
22 Even though you bring me your burnt offerings and grain offerings
    I will not accept them;
Your stall-fed communion offerings,
    I will not look upon them.
23 Take away from me
    your noisy songs;
The melodies of your harps,
    I will not listen to them.
24 Rather let justice surge like waters,
    and righteousness like an unfailing stream.
25 (H)Did you bring me sacrifices and grain offerings
    for forty years in the desert, O house of Israel?(I)
26 Yet you will carry away Sukuth,[g] your king,
    and Kaiwan, your star-image,
    your gods that you have made for yourselves,(J)
27 As I exile you beyond Damascus,
    says the Lord,
    whose name is the God of hosts.

Footnotes

  1. 5:1–17 These verses form a chiastic section beginning and ending with a lament over Israel (vv. 2, 16–17) and containing a double appeal to “seek” the Lord (vv. 4, 14). This editorial arrangement gives the whole section a negative cast, in effect nullifying the only hopeful verse in Amos (v. 15). Israel is as good as dead.
  2. 5:4–5 For thus says the Lord…Bethel shall be no more: these two verses continue the sarcasm of 4:4–5, verses in which Amos invites the people to come and “sin” at Bethel and Gilgal. The cult cities of Samaria should have been places where God could be “sought” but, because of the sins of the Northern Kingdom, these cities would cease to exist.
  3. 5:6 These verses have been rearranged to achieve the proper sequence according to the best possible manuscript tradition. Cf. the Textual Notes accompanying the translation.
  4. 5:6 House of Joseph: the kingdom of Israel or Northern Kingdom, the chief tribes of which were descended from Ephraim and Manasseh, the sons of Joseph; cf. 5:15; 6:6.
  5. 5:18 The day of the Lord: first mentioned in Amos, this refers to a specific time in the future, known to the Lord alone, when God’s enemies would be decisively defeated. The common assumption among Israelites was that the Lord’s foes and Israel’s foes were one and the same. But Amos makes it clear that because the people have become God’s enemies by refusing to heed the prophetic word, they too would experience the divine wrath on that fateful day. However, during the exile this expression comes to mean a time when God would avenge Israel against its oppressors and bring about its restoration (Jer 50:27; Ez 30:3–5).
  6. 5:21–27 The prophet does not condemn cultic activity as such but rather the people’s attempt to offer worship with hands unclean from oppression of their fellow Israelites (cf. Ps 15:2–5; 24:3–4). But worship from those who disregard justice and righteousness (v. 24) is never acceptable to the God of Israel. Through the Sinai covenant the love of God and the love of neighbor are inextricably bound together.
  7. 5:26 Sukuth: probably a hebraized form of Assyro-Babylonian Shukudu (“the Arrow”), a name of Sirius, the brightest star in the night sky. It was associated with the god Ninurta, who was widely worshiped in Mesopotamia. According to 2 Kgs 17:30 the cult of Sirius was introduced into Samaria by deportees from Babylonia. Kaiwan: a hebraized form of an Akkadian name for the planet Saturn, also worshiped as a deity in Mesopotamia.