³ Men när han rest iväg och närmade sig Damaskus, omgavs han plötsligt av ett starkt ljussken från himlen. ⁴ Och han föll till marken och hörde en röst som sa: ”Saul! Saul! Varför förföljer du mig?”

⁵ Han frågade: ”Vem är du, Herre^[a]?”

Rösten svarade: ”Jag är Jesus, den som du förföljer. ⁶ Res dig upp och gå in i staden, så får du veta vad du ska göra.”

⁷ Männen som var tillsammans med Saul stod där alldeles stumma, för de hörde rösten men såg ingen. ⁸ När Saul reste sig från marken och öppnade sina ögon, kunde han inte se. De tog honom vid handen och ledde honom in i Damaskus. ⁹ Under tre dagar var han sedan blind och han varken åt eller drack.

¹⁰ Men i Damaskus fanns en lärjunge som hette Ananias och Herren talade nu till honom i en syn och sa: ”Ananias!”

”Ja, Herre!” svarade han.

¹¹ Då sa Herren till honom: ”Gå till Raka gatan och in i Judas hus och fråga där efter en man som heter Saul från Tarsos. Han ber ¹² och i en syn har han sett att en man som heter Ananias ska komma in och lägga händerna på honom så att han kan se igen.”

¹³ ”Men Herre!” svarade Ananias. ”Jag har hört av många om den mannen och allt ont som han har gjort mot dina heliga i Jerusalem. ¹⁴ Och här har han en fullmakt med sig från översteprästerna att arrestera alla som åkallar ditt namn!”

¹⁵ Men Herren sa till honom: ”Gå, för jag har utsett honom till att vara mitt redskap! Han ska göra mitt namn känt för många olika folk och makthavare och för Israels folk. ¹⁶ Och jag ska visa honom hur mycket han måste lida för mitt namn.”

¹⁷ Då gick Ananias dit och kom in i Judas hus. Han lade sina händer på Saul och sa: ”Saul, min bror, Herren själv, Jesus, som visade sig för dig på vägen, har sänt mig för att du ska få din syn tillbaka och bli fylld av den heliga Anden.”

¹⁸ I samma stund var det som om flagor föll från Sauls ögon och han kunde se igen. Han reste sig då genast upp och lät döpa sig ¹⁹ och när han ätit, fick han krafterna tillbaka.

Saul i Damaskus och Jerusalem

Saul stannade sedan några dagar hos lärjungarna i Damaskus ²⁰ och han började genast förkunna i synagogorna att Jesus är Guds Son. ²¹ Alla som hörde honom blev mycket förvånade och frågade: ”Var det inte han som i Jerusalem försökte döda alla som åkallar Jesus namn? Visst var han på väg hit för att arrestera dem och föra dem som fångar till översteprästerna?” ²² Men Saul talade med allt större kraft och judarna i Damaskus hade inga argument att sätta emot när han bevisade att Jesus är Messias.

²³ Efter en längre tid konspirerade judarna om att göra sig av med Saul, ²⁴ men Saul fick reda på deras planer. De bevakade stadsportarna både dag och natt för att kunna mörda honom, ²⁵ men en natt tog några av hans lärjungar och firade ner honom i en korg från stadsmuren.

²⁶ Saul återvände sedan till Jerusalem, men när han försökte ansluta sig till lärjungarna där var de rädda för honom. Ingen vågade lita på att han verkligen hade blivit en lärjunge. ²⁷ Men Barnabas tog honom med till apostlarna och berättade för dem hur Saul på vägen hade sett Herren som hade talat till honom och hur Saul sedan med stort mod hade predikat i Jesus namn i Damaskus. ²⁸ Efter det accepterade de Saul och sedan kom och gick han fritt bland dem i Jerusalem där han talade frimodigt i Herren Jesus namn. ²⁹ Han talade också till de grekisktalande judarna och diskuterade med dem, men de gjorde upp planer på att döda honom. ³⁰ När de troende fick reda på detta, tog de med sig Saul till Caesarea och skickade honom vidare därifrån till Tarsos.

Petrus i Lydda och Joppe

³¹ Församlingen fick nu vara ifred i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den byggdes upp och levde i Herrens fruktan och växte till genom den heliga Andens tröst och stöd.

³² Petrus reste nu från plats till plats och kom också till de heliga i Lydda. ³³ Där träffade han en man som hette Aineas som var förlamad och hade legat till sängs i åtta år. ³⁴ Petrus sa till honom: ”Aineas! Jesus Kristus botar dig. Res dig upp och rulla ihop din bädd!” Och i samma stund reste sig Aineas upp. ³⁵ Alla som bodde i Lydda och på Sharonslätten såg honom och vände om till Herren.

³⁶ I Joppe fanns det bland lärjungarna en kvinna som hette Tabita, på grekiska Dorkas^[b]. Hon hade gjort mycket gott mot andra människor och särskilt mot de fattiga, ³⁷ men vid den här tiden blev hon sjuk och dog. Man tvättade henne och lade henne i ett rum en trappa upp. ³⁸ Men när lärjungarna hörde att Petrus var i Lydda som låg alldeles i närheten, skickade de iväg två män för att be honom komma över till Joppe så fort som möjligt.

³⁹ Petrus följde genast med och så snart han kom dit, tog de med honom en trappa upp. De gråtande änkorna samlades kring honom och visade skjortor och mantlar som Dorkas hade gjort medan hon fortfarande var bland dem. ⁴⁰ Men Petrus sa till alla att lämna rummet. Han föll ner på knä och bad och sedan vände han sig till den döda och sa: ”Tabita, res dig upp!” Då slog hon upp sina ögon och när hon fick se Petrus, satte hon sig upp. ⁴¹ Petrus räckte henne genast handen och hjälpte henne upp på fötter. Sedan ropade han på de heliga och änkorna och lät dem se henne stå där levande.

⁴² Nyheten om det som hade hänt spreds i hela Joppe och många började tro på Herren. ⁴³ Petrus stannade därför en längre tid i Joppe och bodde hos Simon, en man som arbetade med skinnberedning.^[c]