Paulus och Silas kastas i fängelse

¹⁶ När vi en dag var på väg till bönestället, mötte vi en slavflicka som var besatt av en spådomsande. Hon kunde spå och drog in mycket pengar åt sina ägare. ¹⁷ Flickan följde efter Paulus och oss andra och ropade: ”De här männen är den högsta Gudens tjänare och förkunnar för er vägen till räddning!”

¹⁸ Detta upprepades dagligen tills Paulus en dag blev så upprörd att han vände sig om och sa till anden: ”I Jesus Kristus namn befaller jag dig att fara ut ur henne!” Och genast lämnade anden henne.

¹⁹ Men när hennes ägare såg att de inte längre kunde tjäna pengar på henne, grep de Paulus och Silas och släpade dem inför stadens myndigheter på torget. ²⁰ Man förde fram dem inför de romerska domarna och sa: ”De här judarna vänder upp och ner på hela staden. ²¹ De förespråkar seder som inte är tillåtna för oss som romerska medborgare att anta eller praktisera.”

²² Hela folkmassan började då angripa Paulus och Silas och domarna befallde att man skulle ta av dem kläderna och piska dem med spön. ²³ De blev svårt slagna och efteråt kastades de i fängelse. Fångvaktaren fick order om att vakta dem mycket noga ²⁴ och placerade dem i den innersta cellen där han låste fast deras ben i en trästock.

²⁵ Runt midnatt satt sedan Paulus och Silas och bad och sjöng lovsånger till Gud medan de andra fångarna lyssnade. ²⁶ Då kom det plötsligt ett jordskalv som var så kraftigt att fängelset skakades ända ner i grunden. I samma stund flög alla dörrar upp och kedjorna föll av fångarna. ²⁷ Då vaknade fångvaktaren och när han fick se att fängelsets alla dörrar stod vidöppna, trodde han att fångarna hade flytt och drog sitt svärd för att begå självmord.

²⁸ Men Paulus ropade till honom: ”Gör dig inget illa! Vi är kvar allihop!”

²⁹ Då bad den skräckslagne fångvaktaren om ljus och sprang in och kastade sig på knä framför Paulus och Silas. ³⁰ Sedan förde han ut dem ur cellen och frågade: ”Vad ska jag göra för att bli räddad?”

³¹ De svarade: ”Tro på Herren Jesus, så ska du bli räddad, både du och din familj!”^[a]

³² De fick sedan berätta budskapet om Herren för fångvaktaren och hela hans familj. ³³ Fångvaktaren tog genast hand om dem och tvättade deras sår mitt i natten. Han och hela familjen lät sedan döpa sig. ³⁴ Han tog dem med sig upp till sin bostad och bjöd dem på mat. Både han och familjen var överlyckliga för att de hade kommit till tro på Gud.

³⁵ Nästa morgon skickade domarna dit sina vakter för att meddela att männen skulle släppas fria. ³⁶ Fångvaktaren talade då om detta för Paulus och sa: ”Domarna har beslutat att frige er, så nu behöver ni inte sitta här längre. Gå i frid!”

³⁷ Men Paulus svarade: ”Åh nej! De har utan rättegång piskat oss offentligt och satt oss i fängelse trots att vi är romerska medborgare. Och nu vill de att vi ska lämna fängelset i hemlighet. Aldrig! Be dem komma hit och själva föra ut oss!”

³⁸ Vakterna berättade då detta för domarna och när de hörde att Paulus och Silas var romerska medborgare, blev de rädda. ³⁹ De kom genast och talade vänligt till dem. Sedan förde de ut dem och vädjade till dem att lämna staden. ⁴⁰ Men när de kom ut ur fängelset, gick de till Lydias hus där de träffade alla de troende och uppmuntrade dem och sedan gick de vidare.