Acts 5
Christian Standard Bible
Lying to the Holy Spirit
5 But a man named Ananias, with his wife Sapphira, sold a piece of property. 2 However, he kept back part of the proceeds with his wife’s knowledge, and brought a portion of it and laid it at the apostles’ feet.(A)
3 “Ananias,” Peter asked, “why has Satan filled your heart(B) to lie to the Holy Spirit and keep back part of the proceeds of the land? 4 Wasn’t it yours while you possessed it? And after it was sold, wasn’t it at your disposal? Why is it that you planned this thing in your heart? You have not lied to people but to God.” 5 When he heard these words, Ananias dropped dead, and a great fear came on all who heard.(C) 6 The young men got up, wrapped his body, carried him out, and buried him.(D)
7 About three hours later, his wife came in, not knowing what had happened. 8 “Tell me,” Peter asked her, “did you sell the land for this price?”
“Yes,” she said, “for that price.”
9 Then Peter said to her, “Why did you agree to test the Spirit of the Lord? Look, the feet of those who have buried your husband are at the door, and they will carry you out.”(E)
10 Instantly she dropped dead at his feet. When the young men came in, they found her dead, carried her out, and buried her beside her husband. 11 Then great fear came on the whole church and on all who heard these things.
Apostolic Signs and Wonders
12 Many signs and wonders were being done among the people through the hands of the apostles.(F) They were all together in Solomon’s Colonnade.(G) 13 No one else dared to join them, but the people spoke well of them.(H) 14 Believers were added to the Lord in increasing numbers—multitudes of both men and women. 15 As a result, they would carry the sick out into the streets and lay them on cots and mats so that when Peter came by, at least his shadow(I) might fall on some of them. 16 In addition, a multitude came together from the towns surrounding Jerusalem, bringing the sick and those who were tormented by unclean spirits, and they were all healed.
In and out of Prison
17 Then the high priest rose up. He and all who were with him, who belonged to the party of the Sadducees, were filled with jealousy.(J) 18 So they arrested the apostles and put them in the public jail.(K) 19 But an angel of the Lord opened the doors of the jail during the night, brought them out, and said,(L) 20 “Go and stand in the temple, and tell the people all about this life.”(M) 21 Hearing this, they entered the temple at daybreak and began to teach.
The Apostles on Trial Again
When the high priest and those who were with him arrived, they convened the Sanhedrin—the full council of the Israelites—and sent orders to the jail to have them brought.(N) 22 But when the servants[a] got there, they did not find them in the jail; so they returned and reported, 23 “We found the jail securely locked, with the guards standing in front of the doors, but when we opened them, we found no one inside.” 24 As[b] the captain of the temple police and the chief priests heard these things, they were baffled about them, wondering what would come of this.
25 Someone came and reported to them, “Look! The men you put in jail are standing in the temple and teaching the people.” 26 Then the commander went with the servants and brought them in without force, because they were afraid the people might stone them.(O) 27 After they brought them in, they had them stand before the Sanhedrin, and the high priest asked, 28 “Didn’t we strictly order you not to teach in this name?(P) Look, you have filled Jerusalem with your teaching and are determined to make us guilty of this man’s blood.”(Q)
29 Peter and the apostles replied, “We must obey God rather than people. 30 The God of our ancestors raised up Jesus,(R) whom you had murdered by hanging him on a tree.(S) 31 God exalted this man to his right hand as ruler and Savior, to give repentance to Israel and forgiveness of sins.(T) 32 We are witnesses of these things, and so is the Holy Spirit(U) whom God has given to those who obey him.”
Gamaliel’s Advice
33 When they heard this, they were enraged and wanted to kill them.(V) 34 But a Pharisee named Gamaliel, a teacher of the law who was respected by all the people, stood up in the Sanhedrin and ordered the men[c] to be taken outside for a little while.(W) 35 He said to them, “Men of Israel, be careful about what you’re about to do to these men. 36 Some time ago Theudas rose up, claiming to be somebody, and a group of about four hundred men rallied to him. He was killed, and all his followers were dispersed and came to nothing.(X) 37 After this man, Judas the Galilean rose up in the days of the census and attracted a following. He also perished, and all his followers were scattered. 38 So in the present case, I tell you, stay away from these men and leave them alone. For if this plan or this work is of human origin, it will fail;(Y) 39 but if it is of God, you will not be able to overthrow them. You may even be found fighting against God.” They were persuaded by him.(Z) 40 After they called in the apostles and had them flogged, they ordered them not to speak in the name of Jesus and released them.(AA) 41 Then they went out from the presence of the Sanhedrin, rejoicing that they were counted worthy to be treated shamefully on behalf of the Name.[d](AB) 42 Every day in the temple, and in various homes, they continued teaching and proclaiming the good news that Jesus is the Messiah.
Apostlagärningarna 5
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Ananias och Sapfeiras bedrägeri
5 En man som hette Ananias sålde en egendom tillsammans med sin hustru Sapfeira. 2 Men med sin hustrus vetskap behöll han en del av köpesumman och överlämnade resten framför apostlarna.
3 Då sa Petrus: ”Ananias, varför har du låtit Satan fylla ditt hjärta så att du ljuger för den heliga Anden och behåller en del av det du fått för din jord? 4 Den var väl din när du ägde den och du disponerade väl över pengarna när den var såld? Varför har du i ditt hjärta bestämt dig för göra något sådant? Det är inte för människor du har ljugit utan för Gud.”
5 När Ananias hörde dessa ord, föll han död ner på golvet och alla som hörde om händelsen blev helt förskräckta. 6 Några yngre män kom sedan och svepte in honom och bar ut honom och begravde honom.
7 Ungefär tre timmar senare kom Ananias hustru dit utan att veta vad som hade hänt. 8 Petrus frågade henne då: ”Var det här hela den summa ni fick för jorden?”
”Ja”, svarade hon, ”det var det.”
9 Då sa Petrus: ”Hur kunde ni komma överens om att försöka lura Herrens Ande? De steg du just hör utanför dörren är stegen av de män som har begravt din man och nu ska de bära ut dig också.”
10 I samma stund föll hon ner framför Petrus och dog. När de unga männen kom in och fick se att hon var död, bar de ut henne också och begravde henne bredvid hennes man. 11 Hela församlingen, och alla andra som hörde om detta, blev mycket förskräckta.
Många blir botade
12 Genom apostlarna skedde många tecken och under bland folket. De troende möttes regelbundet i Salomos pelarhall. 13 Ingen annan vågade förena sig med dem, men folket visade dem stor respekt 14 och allt fler började tro på Herren Jesus, både män och kvinnor. 15 Man bar också ut sjuka på gatorna och lade dem på bäddar och bårar för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på dem när han gick förbi. 16 Även från orterna runt omkring Jerusalem kom det många. Man tog med sig sjuka och sådana som plågades av orena andar och alla blev botade.
Apostlarna arresteras på nytt
17 Översteprästen och hans anhängare som var saddukeer blev mycket avundsjuka 18 och lät arrestera apostlarna och sätta dem i fängelse.
19 Men på natten kom en ängel från Herren och öppnade fängelseportarna och förde ut dem och sa: 20 ”Gå och ställ er i templet och berätta för folket allt om detta nya liv.”
21 De lydde och tidigt på morgonen gick de till templet och började undervisa.
När översteprästen och hans närmaste män kom, kallade de samman det judiska rådet, alla beslutsfattarna i Israel. Och de skickade bud till fängelset för att hämta apostlarna. 22 Men när tjänarna kom till fängelset, kunde de inte hitta dem där. Männen återvände då och rapporterade: 23 ”Fängelseportarna var låsta och vakterna stod utanför, men när vi öppnade fanns det ingen där.”
24 När officeren vid tempelvakten och översteprästerna hörde detta, blev de mycket förvånade och undrade vad som kunde ha hänt. 25 Men då kom någon och berättade att de män som de hade fängslat just nu stod i templet och undervisade folket.
26 Officeren gick då dit tillsammans med sina vakter och hämtade dem, men utan våld, för de var rädda för att bli stenade av folket.
27 När apostlarna hämtats och ställts inför rådet, började översteprästen förhöra dem: 28 ”Vi förbjöd er strängt att tala eller undervisa i det namnet och ändå har ni fyllt hela Jerusalem med er undervisning och anklagar oss för att ha dödat honom!” 29 Men Petrus och de andra apostlarna svarade: ”Man måste lyda Gud mer än människor. 30 Våra förfäders Gud uppväckte Jesus från de döda efter att ni hade hängt upp honom på ett kors och dödat honom. 31 Honom har Gud upphöjt med sin makt och gjort honom till en härskare och frälsare, så att Israel kan vända om och få förlåtelse för sina synder. 32 Vi kan själva vittna om detta och det kan också den heliga Anden som han har gett till dem som lyder honom.”
33 När medlemmarna i rådet hörde detta, blev de ursinniga och ville döda dem. 34 Men då ingrep en av fariseerna[a] i rådet som hette Gamaliel, en laglärare som hela folket respekterade. Han reste sig upp och bad att apostlarna skulle föras ut en stund. 35 Sedan sa han: ”Israeliter, tänk er noga för innan ni gör något med de här männen! 36 För ett tag sedan var det Theudas som gav sig ut för att vara något. Han hade kanske fyrahundra personer som följde honom. Men när han dödades, spreds anhängarna åt olika håll och rörelsen dog ut. 37 Därefter vid tiden för skattskrivningen, kom Judas från Galileen. Han fick med sig en stor mängd människor, men också han blev dödad och alla hans efterföljare skingrades. 38 Därför föreslår jag att ni lämnar de här männen ifred och låter dem gå. Om detta bara är ett mänskligt påhitt, då kommer det snart att rinna ut i sanden. 39 Men om det är från Gud, då kan ni inte stoppa dem. Se upp så att ni inte strider mot Gud själv!”
40 Medlemmarna i rådet accepterade hans förslag, kallade in apostlarna och lät dem piskas. Sedan förbjöd man dem än en gång att undervisa i Jesus namn och lät dem gå. 41 Men apostlarna lämnade rådssalen, glada över att de hade ansetts värdiga att förnedras på grund av Namnet. 42 Och varje dag fortsatte de att undervisa både i templet och i hemmen och sprida evangeliet om att Jesus är Messias.
The Christian Standard Bible. Copyright © 2017 by Holman Bible Publishers. Used by permission. Christian Standard Bible®, and CSB® are federally registered trademarks of Holman Bible Publishers, all rights reserved.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.