Acts 4
New American Standard Bible
Peter and John Arrested
4 As they were speaking to the people, the priests and (A)the captain of the temple guard and (B)the Sadducees (C)came up to them, 2 being greatly disturbed because they were teaching the people and proclaiming [a](D)in Jesus the resurrection from the dead. 3 And they laid hands on them and (E)put them in prison until the next day, for it was already evening. 4 But many of those who had heard the [b]message believed; and (F)the number of the men came to be about five thousand.
5 On the next day, their (G)rulers and elders and scribes were gathered together in Jerusalem; 6 and (H)Annas the high priest was there, and (I)Caiaphas, John, and Alexander, and all who were of high-priestly descent. 7 When they had placed them in the center, they began to inquire, “By what power, or in what name, have you done this?” 8 Then Peter, [c](J)filled with the Holy Spirit, said to them, “[d](K)Rulers and elders of the people, 9 if we are [e]on trial today for (L)a benefit done to a sick man, as to [f]how this man has been made well, 10 let it be known to all of you and to all the people of Israel, that [g](M)by the name of Jesus Christ the Nazarene, whom you crucified, whom (N)God raised from the dead—[h]by [i]this name this man stands here before you in good health. 11 [j](O)He is the (P)stone which was (Q)rejected by you, the builders, but which became the chief cornerstone. 12 And there is salvation in (R)no one else; for there is no other name under heaven that has been given among mankind by which we must be saved.”
Threat and Release
13 Now as they observed the (S)confidence of (T)Peter and John and understood that they were uneducated and untrained men, they were amazed, and (U)began to recognize them [k]as having been with Jesus. 14 And seeing the man who had been healed standing with them, they had nothing to say in reply. 15 But when they had ordered them to leave the [l](V)Council, they began to confer with one another, 16 saying, “(W)What are we to do with these men? For the fact that a (X)noteworthy [m]miracle has taken place through them is apparent to all who live in Jerusalem, and we cannot deny it. 17 But so that it will not spread any further among the people, let’s warn them not to speak any longer to any person (Y)in this name.” 18 And when they had summoned them, they (Z)commanded them not to speak or teach at all [n]in the name of Jesus. 19 But (AA)Peter and John answered and said to them, “(AB)Whether it is right in the sight of God to listen to you rather than to God, make your own judgment; 20 for (AC)we cannot stop speaking about what we have seen and heard.” 21 When they had threatened them further, they let them go (finding no basis on which to punish them) (AD)on account of the people, because they were all (AE)glorifying God for what had happened; 22 for the man on whom this [o]miracle of healing had been performed was more than forty years old.
23 When they had been released, they went to their own companions and reported everything that the chief priests and the elders had said to them. 24 And when they heard this, they raised their voices to God with one mind and said, “[p]Lord, it is You who (AF)made the heaven and the earth and the sea, and everything that is in them, 25 who (AG)by the Holy Spirit, through the mouth of our father David Your servant, said,
‘(AH)Why were the [q]nations insolent,
And the peoples plotting in vain?
26 (AI)The kings of the earth [r]took their stand,
And the rulers were gathered together
Against the Lord and against His [s](AJ)Christ.’
27 For truly in this city there were gathered together against Your holy [t](AK)Servant Jesus, whom You anointed, both (AL)Herod and (AM)Pontius Pilate, along with (AN)the [u]Gentiles and the peoples of Israel, 28 to do whatever Your hand and (AO)purpose predestined to occur. 29 And [v]now, Lord, look at their threats, and grant it to Your bond-servants to (AP)speak Your word with all (AQ)confidence, 30 while You extend Your hand to heal, and [w](AR)signs and wonders take place through the name of Your holy [x](AS)Servant Jesus.” 31 And when they had prayed, the (AT)place where they had gathered together was shaken, and they were all (AU)filled with the Holy Spirit and began to (AV)speak the word of God with (AW)boldness.
Sharing among Believers
32 And the [y]congregation of those who believed were of one heart and soul; and not one of them [z]claimed that anything belonging to him was his own, but (AX)all things were common property to them. 33 And (AY)with great power the apostles were giving (AZ)testimony to the resurrection of the Lord Jesus, and abundant grace was upon them all. 34 For there was not a needy person among them, for all who were owners of land or houses (BA)would sell them and bring the [aa]proceeds of the sales 35 and (BB)lay them at the apostles’ feet, and they would be (BC)distributed to each to the extent that any had need.
36 Now Joseph, a Levite of (BD)Cyprian birth, who was also called (BE)Barnabas by the apostles (which translated means Son of [ab](BF)Encouragement), 37 [ac]owned a tract of land. So he sold it, and brought the money and (BG)laid it at the apostles’ feet.
Footnotes
- Acts 4:2 Or in the case of
- Acts 4:4 Lit word
- Acts 4:8 Or having just been filled
- Acts 4:8 Lit Rulers of the people and elders
- Acts 4:9 Lit answering
- Acts 4:9 Or by what; or by whom
- Acts 4:10 Or in
- Acts 4:10 Or in
- Acts 4:10 Or Him
- Acts 4:11 Lit This One
- Acts 4:13 Lit that they had been
- Acts 4:15 Or Sanhedrin
- Acts 4:16 Or sign
- Acts 4:18 Or on the basis of
- Acts 4:22 Or sign
- Acts 4:24 Or Master
- Acts 4:25 Or Gentiles
- Acts 4:26 Or approached
- Acts 4:26 I.e., Messiah
- Acts 4:27 Or Son
- Acts 4:27 Or nations
- Acts 4:29 Or as for the present situation
- Acts 4:30 I.e., confirming miracles
- Acts 4:30 Or Son
- Acts 4:32 Or community; lit multitude
- Acts 4:32 Lit was saying
- Acts 4:34 Lit the prices of the things being sold
- Acts 4:36 Or Exhortation; or Consolation
- Acts 4:37 Lit a tract...belonging to him, he sold...
Apostlagärningarna 4
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Petrus och Johannes arresteras
1-2 Medan de talade till folket kom översteprästerna, befälhavaren för tempelvakterna och några av saddukeerna fram till dem. De var mycket upprörda över att Petrus och Johannes påstod att Jesus hade uppstått från de döda.
3 Apostlarna blev arresterade, och eftersom det redan var kväll satte man dem i fängelse över natten.
4 Men många som lyssnade till dem trodde vad de sa, och antalet troende ökade till omkring fem tusen män.
5 Följande dag råkade vara den dag då de judiska ledarnas råd skulle ha sitt sammanträde i Jerusalem.
6 Översteprästen Hannas var där, likaså Kajafas, Johannes, Alexander och några till från översteprästernas släkt.
7 De båda lärjungarna fördes därför fram till förhör inför dem.Med vilken kraft eller med vems myndighet har ni gjort det här? frågade rådet.
8 Då svarade Petrus, fylld av den helige Ande:Ärade ledare och äldste!
9 Menar ni det som skedde med den handikappade mannen och det sätt på vilket han blev botad?
10 Låt mig i så fall klart säga både till er och till alla människor i Israel, att det skedde i kraft av Jesu, nasareens namn, han som är Messias, den man som ni korsfäste, men som Gud förde tillbaka till livet. Det är genom hans makt som den man ni ser här blev botad.
11 För Jesus, Messias, är den som Skriften talar om när det står: 'stenen som byggnadsarbetarna förkastade har blivit själva hörnstenen i huset'.
12 Det finns ingen frälsning genom någon annan! Nej, det finns inget annat namn under himlen som kan rädda en människa.
13 När rådet såg hur frimodiga Petrus och Johannes var, och att de tydligen var vanliga arbetare utan högre bildning, blev de förvånade. De förstod nu vad gemenskapen med Jesus hade betytt för dem.
14 Och rådet kunde knappast ifrågasätta undret, eftersom mannen som de hade botat stod bredvid dem.
15 Därför skickade de ut dem ur rådssalen för att rådgöra med varandra.
16 Vad ska vi göra med de här männen? frågade de varandra. Vi kan inte neka till att de har gjort ett stort under, och alla i Jerusalem känner till det.
17 Men vi kanske kan hindra dem från att sprida sina idéer. Vi säger till dem att om de gör något sådant en gång till, så kommer det att gå illa för dem.
18 Därefter kallade de in dem igen och befallde dem att aldrig mer tala om Jesus.
19 Men Petrus och Johannes svarade: Är det rätt att lyda er i stället för Gud?
20 Vi kan inte låta bli att tala om allt det underbara vi såg Jesus göra och hörde honom säga.
21 Rådet varnade dem då en gång till. Men till sist lät de dem gå, eftersom de inte visste hur de skulle straffa dem utan att det ledde till oroligheter. Alla lovprisade nämligen Gud för det underbara som hade hänt.
22 En man hade blivit botad efter att ha varit lam i fyrtio år.
De troende ber om frimodighet
23 Så snart de var fria sökte Petrus och Johannes upp de andra lärjungarna och berättade för dem vad rådet hade sagt.
24 Sedan förenade sig alla de troende i denna bön:Herre, du har skapat himlen och jorden och havet och allt som är i det.
25-26 Du talade för länge sedan genom vår förfader kung David, din tjänare, och sa genom den helige Ande: 'Varför rasar hedningarna mot Herren, och varför planerar de dåraktiga folken sina sammansvärjningar mot den allsmäktige Guden? Jordens kungar förenar sig för att kämpa mot honom, mot hans smorde Son!'
27 Det är vad som händer här i staden just nu. Kung Herodes och landshövdingen Pontius Pilatus och alla romarna, och hela Israels folk, alla har de förenat sig mot Jesus, din smorde Son, din helige tjänare.
28 De låter sig inte hejdas av något. Du har redan sagt att detta skulle ske.
29 Och nu, Herre, hör deras hotelser och hjälp oss som tror på dig att föra vittnesbördet vidare.
30 Visa din makt och låt helanden och under ske i din helige tjänare Jesu namn.
31 Efter denna bön skakade huset där de var samlade, och de fylldes alla av den helige Ande och predikade Guds ord med frimodighet.
De troende delar allt med varandra
32 Alla de troende var ett hjärta och en själ, och ingen tyckte att det han ägde var hans eget - alla delade med sig.
33 Apostlarna vittnade med kraft om Herren Jesu uppståndelse, och alla de troende levde i innerlig gemenskap.
34 Ingen saknade något. Alla som ägde mark eller hus sålde det,
35 och lämnade pengarna till apostlarna, som gav dem i sin tur till sådana som behövde dem.
36 Bland de troende fanns till exempel Josef, en cypriot av Levis stam. Apostlarna gav honom smeknamnet 'predikanten Barnabas'.
37 Han var en av dem som sålde en tomt som han ägde och gav pengarna till apostlarna, så att de kunde fördela dem bland de människor som hade det svårt.
New American Standard Bible®, Copyright © 1960, 1971, 1977, 1995, 2020 by The Lockman Foundation. All rights reserved.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica