Paulus fortsätter mot Jerusalem

21 Sedan vi skilts från de äldste i Efesos seglade vi direkt till Kos. Nästa dag nådde vi Rhodos och fortsatte därifrån till Patara.

² Där gick vi ombord på en båt som skulle gå till den syriska provinsen Fenikien.

³ Vi siktade Cypern, passerade ön på vänster sida och kom till Tyros i Syrien, där skeppet lossade lasten.

⁴ Vi gick i land och fann de troende där och stannade hos dem en vecka. De kristna där profeterade genom den helige Ande och varnade Paulus för att fortsätta till Jerusalem.

⁵ När vi i slutet av veckan återvände till skeppet gick hela församlingen, även kvinnor och barn, till stranden tillsammans med oss. Där bad vi och sa adjö till varandra.

⁶ Sedan gick vi ombord, och de återvände hem.

⁷ Nästa uppehåll gjorde vi i Ptolemais. Där hälsade vi på de troende, men stannade bara en dag.

⁸ Sedan fortsatte vi till Caesarea, där vi bodde hemma hos evangelisten Filippos, en av de sju första diakonerna.

⁹ Han hade fyra ogifta döttrar som alla hade profetians gåva.

¹⁰ Under besöket där, som varade flera dagar, kom en man från Judeen

¹¹ för att träffa oss. Han hette Agabos och var profet. Han tog Paulus bälte, band sina egna fötter och händer med det och sa: Den helige Ande säger: 'Så ska ägaren till detta bälte bindas av judarna i Jerusalem och överlämnas till romarna.'

¹² När vi hörde detta bad vi allesammans Paulus, både de troende på platsen och hans reskamrater, att han inte skulle fortsätta till Jerusalem.

¹³ Men han sa: Varför gråter ni? Ni krossar mitt hjärta! Jag är beredd att inte bara hamna i fängelse i Jerusalem, utan också att dö för Herren Jesu skull.

¹⁴ Det var tydligt att han inte brydde sig om våra råd, så vi gav upp och sa: Låt din vilja ske, Herre.

¹⁵ Efter några dagar gjorde vi oss klara och fortsatte till Jerusalem.

¹⁶ Några lärjungar från Caesarea följde med oss, och när vi kom fram fick vi bo hos Mnason. Han kom från början från Cypern och var en av de första som kom till tro.

¹⁷ Alla de andra troende i Jerusalem hälsade oss hjärtligt välkomna.

Paulus besöker Jakob i Jerusalem

¹⁸ Andra dagen som vi var i Jerusalem tog Paulus med oss till Jakob och de äldste i församlingen.

¹⁹ Sedan vi hälsat på dem berättade Paulus utförligt om allt som Gud hade gjort genom hans arbete bland dem som inte var judar.

²⁰ De lovprisade Gud, men sa sedan: Du vet, käre bror, hur många tusen judar som också kommit till tro, och alla vill att de judiska troende ska fortsätta att följa de judiska traditionerna och sederna.

²¹ Våra judiska kristna här i Jerusalem har hört att du är emot Moses lagar och våra judiska seder, och att du inte längre omskär deras barn.

²² Vad ska vi göra åt detta? De kommer säkert att få reda på att du har kommit hit.

²³ Vi har ett förslag: Här finns fyra män, som är beredda att raka sina huvuden och avge vissa löften.

²⁴ Gå med dem till templet och underkasta dig reningsceremonierna. Låt raka ditt huvud, och betala för dem så att de också kan bli rakade. Då förstår alla att du godkänner denna sed bland de hebreiska kristna, och att du själv lyder de judiska lagarna och tänker på samma sätt som vi i de här frågorna.

²⁵ När det gäller de icke-judar, som har kommit till tro, ber vi dem att inte följa de judiska sederna på någon punkt, utom i de saker som vi skrev till dem om: att inte äta mat som offrats åt avgudar, inte äta köttet av kvävda djur, där blodet fortfarande finns kvar, och att inte ha utomäktenskapliga förbindelser.

Paulus arresteras i templet

^26-27 Paulus gick med på detta, och nästa dag gick han med männen till templet för att vara med vid ceremonierna och ge sitt löfte att bära fram ett offer sju dagar senare tillsammans med de andra.De sju dagarna hade nästan gått när några judar från Turkiet fick se honom i templet och hetsade upp en folkmassa mot honom. De grep honom och

²⁸ skrek: Israeliter! Hjälp oss! Det här är den man, som i hela världen hetsar upp vårt folk så att de bryter de judiska lagarna. Han talar till och med mot templet och kränker templets helighet genom att ta med sig dem som inte är judar hit.

²⁹ Tidigare samma dag hade de nämligen sett honom nere i staden tillsammans med Trofimos, en man från Efesos, och de antog att Paulus hade tagit honom med sig till templet.

³⁰ Hela stadens befolkning blev upprörd när de hörde detta, och snart var ett stort upplopp igång. Paulus släpades ut ur templet, och portarna stängdes omedelbart bakom honom.

³¹ Där tänkte man döda honom, men kommendanten vid den romerska garnisonen fick veta att hela Jerusalem var i uppror.

³² Han gav snabbt order till sina soldater och officerare att rycka ut och rusade själv ut bland folkmassorna. När hopen såg trupperna komma slutade de att slå Paulus.

³³ Befälhavaren arresterade honom och gav order om att han skulle bindas med dubbla kedjor. Sedan frågade han folkhopen vem Paulus var, och vad han hade gjort.

³⁴ I förvirringen och larmet kunde han inte få klarhet i vad folk ropade i munnen på varandra. Därför befallde han att Paulus skulle tas med till militärkasernen.

³⁵ När de kom fram till trappan, blev folkmassan så våldsam att soldaterna måste lyfta upp Paulus på sina axlar för att skydda honom.

³⁶ Folket tryckte på bakifrån och ropade: Bort med honom, bort med honom!

Paulus försvarstal inför folket

^37-38 När Paulus skulle föras in sa han till kommendanten: Får jag säga några ord till dig? Kan du grekiska? frågade kommendanten förvånad. Är inte du den där egyptiern, som ledde ett uppror för några år sedan och som tog med sig fyra tusen beväpnade rebeller ut i öknen?

³⁹ Nej, svarade Paulus, jag är en jude från Tarsos, en rätt betydelsefull stad i Kilikien. Jag ber om tillstånd att få tala till dessa människor.

⁴⁰ Kommendanten lät honom då få göra det, och Paulus ställde sig på trappan och gjorde tecken till folket att lugna sig. När alla hade blivit tysta började han tala till dem på hebreiska: