Acts 21
New American Standard Bible
Paul Sails from Miletus
21 Now when (A)we had parted from them and had set sail, we ran (B)a straight course to Cos, and on the next day to Rhodes, and from there to Patara; 2 and having found a ship crossing over to (C)Phoenicia, we went aboard and set sail. 3 When we came in sight of (D)Cyprus, leaving it on the left, we kept sailing to (E)Syria and landed at (F)Tyre; for the ship was to unload its cargo there. 4 After looking up (G)the disciples, we stayed there for seven days; and they kept telling Paul, [a](H)through the Spirit, not to set foot in Jerusalem. 5 When [b]our days there were ended, we left and started on our journey, while they all, with wives and children, (I)escorted us until we were out of the city. After (J)kneeling down on the beach and praying, we said farewell to one another. 6 Then we boarded the ship, and they returned (K)home.
7 When we had finished the voyage from (L)Tyre, we arrived at Ptolemais, and after greeting (M)the brothers and sisters, we stayed with them for a day. 8 On the next day we left and came to (N)Caesarea, and we entered the house of (O)Philip the (P)evangelist, who was (Q)one of the seven, and stayed with him. 9 Now this man had four virgin daughters who were (R)prophetesses. 10 As we were staying there for some days, a prophet named (S)Agabus came down from Judea. 11 And he came to us and (T)took Paul’s belt and bound his own feet and hands, and said, “This (U)is what the Holy Spirit says: ‘In this way the Jews in Jerusalem will (V)bind the man who owns this belt and (W)hand him over to the Gentiles.’” 12 When we had heard this, we as well as the local residents began begging him (X)not to go up to Jerusalem. 13 Then Paul replied, “What are you doing, weeping and breaking my heart? For (Y)I am ready not only to be bound, but even to die in Jerusalem for (Z)the name of the Lord Jesus.” 14 And since he would not be persuaded, we became quiet, remarking, “(AA)The will of the Lord be done!”
Paul in Jerusalem
15 After these days we got ready and (AB)started on our way up to Jerusalem. 16 Some of (AC)the disciples from (AD)Caesarea also came with us, taking us to Mnason of (AE)Cyprus, a (AF)disciple of long standing with whom we were to stay.
17 After we arrived in Jerusalem, (AG)the brothers and sisters received us gladly. 18 And the following day Paul went in with us to [c](AH)James, and all (AI)the elders were present. 19 After he had greeted them, he (AJ)began to relate one by one the things which God had done among the Gentiles through his (AK)ministry. 20 And when they heard about them, they began (AL)glorifying God; and they said to him, “You see, brother, how many [d]thousands there are among the Jews of those who have believed, and they are all (AM)zealous for the Law; 21 and they have been told about you, that you are (AN)teaching all the Jews who are among the Gentiles to abandon Moses, telling them (AO)not to circumcise their children nor to [e]walk according to (AP)the customs. 22 So what is to be done? They will certainly hear that you have come. 23 Therefore, do [f]as we tell you: we have four men who (AQ)have a [g]vow upon themselves; 24 take them along and (AR)purify yourself together with them, and [h]pay their expenses so that they may (AS)shave their [i]heads; and then everyone will know that there is nothing to what they have been told about you, but that you yourself also conform, keeping the Law. 25 But regarding the Gentiles who have believed, we sent a letter, (AT)having decided that they should abstain from [j]meat sacrificed to idols and from blood and what is [k]strangled, and from sexual immorality.” 26 Then Paul [l]took along the men, and the next day, after (AU)purifying himself together with them, he (AV)went into the temple giving notice of the completion of the days of purification, until the sacrifice was offered for each one of them.
Paul Seized in the Temple
27 When (AW)the seven days were almost over, (AX)the Jews from [m](AY)Asia, upon seeing him in the temple, began to stir up all the crowd and laid hands on him, 28 crying out, “Men of Israel, help! (AZ)This is the man who instructs everyone everywhere against our people and the Law and this place; and besides, he has even brought Greeks into the temple and has (BA)defiled this holy place!” 29 For they had previously seen (BB)Trophimus the (BC)Ephesian in the city with him, and they thought that Paul had brought him into the temple. 30 Then the whole city was provoked and [n]the people rushed together, and taking hold of Paul they (BD)dragged him out of the temple, and immediately the doors were shut. 31 While they were intent on killing him, a report came up to the commander of the (BE)Roman [o]cohort that all Jerusalem was in confusion. 32 He immediately (BF)took along some soldiers and centurions and ran down to [p]the crowd; and when they saw the commander and the soldiers, they stopped beating Paul. 33 Then the commander came up and took hold of him, and ordered that he be (BG)bound with (BH)two chains; and he began asking who he was and what he had done. 34 But among the crowd, (BI)some were shouting one thing and some another, and when he could not find out the [q]facts because of the uproar, he ordered that [r]Paul be brought into (BJ)the barracks. 35 When Paul got to (BK)the stairs, it came about that he was carried by the soldiers because of the violence of the [s]mob; 36 for the multitude of people kept following them, shouting, “(BL)Away with him!”
37 As Paul was about to be brought into (BM)the barracks, he *said to the commander, “May I say something to you?” And he said, “Do you know Greek? 38 Then you are not (BN)the Egyptian who some [t]time ago stirred up a revolt and led the four thousand men of the Assassins out (BO)into the wilderness?” 39 But Paul said, “(BP)I am a Jew of Tarsus in (BQ)Cilicia, a citizen of no insignificant city; and I beg you, allow me to speak to the people.” 40 When he had given him permission, Paul, standing on (BR)the stairs, (BS)motioned to the people with his hand; and when there [u]was a great silence, he spoke to them in the [v](BT)Hebrew dialect, saying,
Footnotes
- Acts 21:4 I.e., because of impressions made by the Spirit
- Acts 21:5 Lit we had completed the days
- Acts 21:18 Or Jacob
- Acts 21:20 Lit ten thousands
- Acts 21:21 I.e., observe or live by
- Acts 21:23 Lit this which we
- Acts 21:23 I.e., a sacred duty to fulfill
- Acts 21:24 Lit spend on them
- Acts 21:24 Lit head (a requirement of the vow)
- Acts 21:25 Lit the thing
- Acts 21:25 I.e., to retain the blood
- Acts 21:26 Or took along the men the next day, and after purifying himself
- Acts 21:27 I.e., west coast province of Asia Minor
- Acts 21:30 Lit a running together of the people occurred
- Acts 21:31 Normally 600 men (the number varied)
- Acts 21:32 Lit them
- Acts 21:34 Lit certainty
- Acts 21:34 Lit he
- Acts 21:35 Lit crowd
- Acts 21:38 Lit days
- Acts 21:40 Lit occurred
- Acts 21:40 I.e., Jewish Aramaic
Apostlagärningarna 21
Svenska Folkbibeln 2015
Resan till Jerusalem
21 När vi hade skilts från dem och lagt ut seglade vi raka vägen till Kos, nästa dag till Rhodos och därifrån vidare till Patara. 2 Där fann vi ett skepp som skulle till Fenicien, och vi gick ombord och lade ut. 3 Vi siktade Cypern och lämnade ön bakom oss på babords sida, seglade till Syrien och kom till Tyrus där lasten skulle lossas. 4 Vi sökte upp lärjungarna och stannade där i sju dagar. Genom Anden sade de åt Paulus att inte fortsätta upp till Jerusalem. 5 (A) Men när dagarna hade gått bröt vi upp och fortsatte resan. Alla, även kvinnor och barn, följde med oss ut ur staden, och på stranden böjde vi knä och bad. 6 Sedan tog vi farväl av varandra och steg ombord på skeppet, och de återvände hem till sitt.
7 Efter Tyrus kom vi till Ptolemais[a] där sjöresan tog slut. Vi hälsade på bröderna där och stannade hos dem en dag. 8 (B) Nästa dag fortsatte vi och kom till Caesarea. Där gick vi hem till evangelisten Filippus[b], som var en av de sju[c], och stannade hos honom. 9 Han hade fyra ogifta döttrar som profeterade.
10 (C) När vi hade varit där i flera dagar kom en profet som hette Agabus ner från Judeen. 11 (D) Han kom fram till oss, tog Paulus bälte och band sina fötter och händer och sade: "Så säger den helige Ande: Den man som äger detta bälte ska judarna i Jerusalem binda så här och överlämna i hedningars händer." 12 (E) När vi hörde det, vädjade både vi och de som bodde på platsen till Paulus att han inte skulle gå upp till Jerusalem. 13 Då svarade han: "Varför gråter ni och får mitt hjärta att brista? Jag är beredd att inte bara låta mig bindas utan också dö i Jerusalem för Herren Jesu namn." 14 (F) När han inte lät sig övertalas, lugnade vi oss och sade: "Ske Herrens vilja."
15 Efter dagarna där gjorde vi oss i ordning och påbörjade resan upp till Jerusalem. 16 Några av lärjungarna från Caesarea följde också med, och de tog oss till en viss Mnason från Cypern, en gammal lärjunge[d] som vi skulle vara gäster hos.
Paulus anländer till Jerusalem
17 Så kom vi till Jerusalem, och bröderna tog emot oss med glädje. 18 (G) Nästa dag gick Paulus tillsammans med oss andra till Jakob[e], och dit kom också alla de äldste. 19 (H) Han hälsade på dem och berättade i detalj om allt som Gud hade gjort bland hedningarna genom hans arbete. 20 (I) När de hörde det, prisade de Gud.
Sedan sade de till honom: "Du ser, broder, att det finns tiotusentals bland judarna som har kommit till tro, och alla håller de strängt på lagen. 21 (J) Nu har de hört sägas att du lär alla judar därute bland hedningarna att avfalla från Mose och säger att de inte ska omskära sina barn eller leva efter våra seder. 22 Vad gör vi nu? De får säkert höra att du har kommit.
23 (K) Gör därför som vi säger: Vi har fyra män som har avlagt ett löfte[f]. 24 Ta med dem och rena dig tillsammans med dem och betala för dem så att de får raka huvudet. Då förstår alla att inget av det de har hört om dig är sant, utan att du själv står fast vid lagen och håller den. 25 (L) Men när det gäller hedningar som kommit till tro, har vi skrivit och bestämt att de ska hålla sig borta från kött offrat till avgudar, från blod, kött av kvävda djur och sexuell omoral."
26 (M) Då tog Paulus med sig männen, och nästa dag renade han sig tillsammans med dem. Sedan gick han in i templet och meddelade när reningsdagarna skulle vara avslutade och offret bäras fram för var och en av dem.
Paulus fängslas
27 När de sju dagarna närmade sig sitt slut, fick judarna från Asien se Paulus i templet. De hetsade upp hela folkmassan, grep tag i honom 28 (N) och skrek: "Israeliter, hjälp oss! Här är mannen som lär alla överallt att vara emot vårt folk och vår lag och denna plats. Och nu har han till och med tagit in greker i templet[g] och orenat denna heliga plats!" 29 (O) De hade nämligen sett Trofimus från Efesos ute i staden med Paulus och antog att Paulus hade tagit med honom in i templet. 30 Hela staden kom i rörelse, och folk strömmade till. De grep tag i Paulus och släpade ut honom ur templet, och genast stängdes portarna.
31 Medan de försökte döda honom, fick garnisonens befälhavare rapport om att Jerusalem var i uppror. 32 Han tog då genast soldater och befäl och ryckte ut mot dem. Så snart de fick se befälhavaren och soldaterna slutade de att misshandla Paulus.
33 Befälhavaren steg då fram, grep honom och befallde att han skulle beläggas med dubbla bojor[h]. Sedan frågade han vem han var och vad han hade gjort. 34 (P) Några i folkmassan skrek ett, andra något annat. Då han i kaoset inte kunde få klart besked befallde han att Paulus skulle föras till fästningen[i]. 35 När de nådde trappan var soldaterna tvungna att bära honom, så våldsamt trängde folkmassan på, 36 (Q) för de följde efter och skrek: "Bort med honom!"
37 Just när Paulus skulle föras in i fästningen, frågade han befälhavaren: "Får jag säga något till dig?" Han svarade: "Du kan ju grekiska! 38 Då är du inte egyptiern som gjorde uppror för en tid sedan och fick med sig de fyratusen knivmännen[j] ut i öknen?" 39 Paulus svarade: "Jag är jude från Tarsus i Kilikien, medborgare i en betydande stad. Jag ber dig: låt mig få tala till folket."
40 Befälhavaren gav sin tillåtelse. Paulus ställde sig då på trappan och gav tecken med handen åt folket. Det blev tyst, och han talade till dem på hebreiska och sade:
Footnotes
- 21:7 Ptolemais Samma hamnstad som det nuvarande Akko i nordvästra Israel.
- 21:8 evangelisten Filippus Enligt Papias var Filippus och hans döttrar senare verksamma i Hierapolis nära Laodicea.
- 21:8 de sju församlingstjänarna (6:5).
- 21:16 en gammal lärjunge Annan översättning: "en av lärjungarna från den första tiden".
- 21:18 Jakob var fortsatt respekterad som ledare i Jerusalem tills han stenades år 62 eller 69 e Kr.
- 21:23 ett löfte Ett nasirlöfte (se not till 18:18). Nasiren vigde sig för en tid åt Gud och lät håret växa. Vid nasirtidens slut rakade man huvudet och frambar offer, två lamm och en bagge (4 Mos 6:14) som Paulus nu skulle betala (vers 24).
- 21:28 tagit in greker i templet Detta var belagt med dödsstraff, enligt inskriptioner i templet som bevarats till idag (jfr not till Ef 2:14).
- 21:33 med dubbla bojor Troligen runt händer och fötter (jfr 21:11).
- 21:34 fästningen Antoniaborgen, som låg vid nordvästra hörnet av tempelplatsen.
- 21:38 egyptiern … de fyratusen knivmännen Josefus berättar om en egyptisk falsk profet som vid den tiden hade samlat stora skaror på Olivberget. När ståthållaren Felix soldater krossade upproret kom egyptiern undan, men de så kallade knivmännen eller sikarierna (av lat. sica, kniv) fortsatte att sprida skräck genom ständiga lönnmord.
New American Standard Bible®, Copyright © 1960, 1971, 1977, 1995, 2020 by The Lockman Foundation. All rights reserved.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation