5 Moseboken 9
Svenska Folkbibeln 2015
Israel förtjänar inte landet
9 (A) Hör, Israel! Du går i dag över Jordan för att komma och lägga under dig hednafolk, större och mäktigare än du, med stora städer befästa upp mot himlen. 2 (B) Du känner anakiternas stora och resliga folk och du har hört att man säger om dem: ”Vem kan stå emot Anaks barn?” 3 (C) Därför ska du i dag veta att Herren din Gud är den som går framför dig som en förtärande eld. Han ska förgöra dem och kuva dem för dig, och du ska driva bort dem och utrota dem snabbt, så som Herren har lovat dig.
4 (D) När Herren din Gud driver undan dem för dig, får du inte säga i ditt hjärta: ”Det var på grund av min rättfärdighet som Herren lät mig komma in i detta land och ta det i besittning.” Det är nämligen ogudaktigheten hos dessa folk som gör att Herren driver bort dem för dig. 5 (E) Det är inte genom din rättfärdighet eller ditt hjärtas rättsinnighet som du går för att ta deras land i besittning, utan det är till följd av ogudaktigheten hos dessa folk som Herren din Gud driver bort dem för dig och så uppfyller vad han med ed har lovat dina fäder Abraham, Isak och Jakob. 6 (F) Du ska veta att det inte är för din rättfärdighets skull som Herren din Gud har gett dig detta goda land till besittning, för du är ett hårdnackat folk.
Guldkalven
7 (G) Kom ihåg och glöm aldrig, hur du i öknen väckte Herren din Guds vrede. Från den dag då du drog ut ur Egyptens land tills ni kom till denna plats har ni varit upproriska mot Herren.
8 (H) Också vid Horeb väckte ni Herrens vrede, och Herren blev förbittrad på er så att han ville förgöra er. 9 (I) När jag hade gått upp på berget för att ta emot stentavlorna, tavlorna till det förbund som Herren hade slutit med er, stannade jag på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta eller dricka. 10 (J) Och Herren gav mig de två stentavlorna, där Gud med sitt finger hade skrivit alla de ord som Herren hade talat till er på berget ur elden, den dag då ni var samlade där.
11 När de fyrtio dagarna och fyrtio nätterna hade gått gav Herren mig de båda stentavlorna, förbundets tavlor. 12 (K) Och han sade till mig: ”Bryt upp och gå snabbt ner härifrån, för ditt folk som du har fört ut ur Egypten har handlat fördärvligt. De har redan vikit av från den väg som jag befallde dem att gå. De har gjort sig en gjuten avgudabild.” 13 Och Herren sade till mig: ”Jag har sett och funnit att detta folk är ett hårdnackat folk. 14 Lämna mig så att jag kan förgöra dem och utplåna deras namn under himlen. Dig ska jag sedan göra till ett folk som är mäktigare och större än de.”
15 Då vände jag om och gick ner från berget som brann i eld, och förbundets två tavlor hade jag i mina båda händer. 16 Jag fick då se att ni hade syndat mot Herren er Gud. Ni hade gjort åt er en gjuten kalv[a]. Ni hade redan vikit av från den väg som Herren hade befallt er att gå. 17 Jag grep de två tavlorna och slungade dem ifrån mig med båda händerna och slog sönder dem inför era ögon.
18 Och jag föll ner inför Herrens ansikte, och låg så liksom förra gången, i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta eller dricka, för all den synds skull som ni hade begått genom att göra det som var ont i Herrens ögon så att han blev vred. 19 Jag var nämligen skräckslagen inför den vrede och harm mot er som Herren blivit uppfylld av, så att han ville förgöra er. Men Herren lyssnade till mig även den gången.
20 Också på Aron blev Herren mycket vred så att han ville förgöra honom, och jag bad då också för Aron. 21 (L) Sedan tog jag er synd, kalven som ni hade gjort, och jag brände upp den i eld och krossade den till stoft och kastade det i bäcken som rann från berget.
22 (M) I Tabeera, i Massa och i Kibrot-Hattaava[b] väckte ni också Herrens vrede. 23 (N) När Herren sände er från Kadesh-Barnea och sade: ”Dra upp och erövra landet som jag har gett er”, då var ni upproriska mot befallningen från Herren er Gud och trodde honom inte och lyssnade inte till hans röst. 24 Upproriska har ni varit mot Herren ända från den dag då jag lärde känna er.
25 (O) Och jag föll ner inför Herrens ansikte och låg så de fyrtio dagarna och de fyrtio nätterna, för Herren hade sagt att han ville förgöra er. 26 Jag bad till Herren och sade: Herre Gud, förgör inte ditt folk och din arvedel, som du har friköpt med din stora makt och som du med stark hand har fört ut ur Egypten. 27 Tänk på dina tjänare Abraham, Isak och Jakob och se inte på detta folks hårdhet, ogudaktighet och synd. 28 (P) Annars kommer man att säga i det land som du förde oss ut från: ”Herren kunde inte föra in dem i det land som han hade lovat dem, och han hatade dem. Därför förde han ut dem för att döda dem i öknen.” 29 De är ju ditt folk och din arvedel som du har fört ut med din stora kraft och din uträckta arm.
Footnotes
- 9:16 kalv En ungtjur, symbol för styrka och virilitet, som dyrkades i Egypten. Se även 2 Kung 12:28f.
- 9:22 Tabeera … Massa … Kibrot-Hattaava Se 4 Mos 11:3, 34 och 2 Mos 17:7.
Deuteronomy 9
New American Standard Bible
Israel Provoked God
9 “Hear, Israel! You are crossing the Jordan today, to go in to dispossess (A)nations greater and mightier than you, cities that are great and (B)fortified to heaven, 2 a people who are great and tall, the sons of the Anakim, whom you know and of whom you have heard it said, ‘(C)Who can stand against the sons of Anak?’ 3 So be aware today that (D)it is the Lord your God who is crossing over ahead of you as (E)a consuming fire. He will destroy them and He will subdue them before you, so that (F)you may drive them out and eliminate them quickly, just as the Lord has spoken to you.
4 “(G)Do not say in your heart when the Lord your God has driven them away from [a]you, ‘Because of my righteousness the Lord has brought me in to take possession of this land.’ Rather, it is (H)because of the [b]wickedness of these nations that the Lord is dispossessing them before you. 5 It is (I)not because of your righteousness or the uprightness of your heart that you are going in to take possession of their land, [c]but it is because of the [d]wickedness of these nations that the Lord your God is driving them out from before you, and in order to confirm (J)the [e]oath which the Lord swore to your fathers, to Abraham, Isaac, and Jacob.
6 “Know, then, that it is not because of your righteousness that the Lord your God is giving you this good land to possess, for you are (K)a [f]stubborn people. 7 Remember, do not forget how you provoked the Lord your God to anger in the wilderness; (L)from the day that you left the land of Egypt until you arrived at this place, you have been rebellious against the Lord. 8 Even (M)at Horeb you provoked the Lord to anger, and the Lord was so angry with you that He would have destroyed you. 9 When I went up to the mountain to receive the tablets of stone, the tablets of the covenant which the Lord made with you, then I remained on the mountain for forty days and nights; (N)I neither ate bread nor drank water. 10 The Lord gave me the two tablets of stone (O)written by the finger of God; and on them were all the words which the Lord had spoken with you at the mountain from the midst of the fire on the day of the assembly. 11 It came about (P)at the end of forty days and nights that the Lord gave me the two tablets of stone, the tablets of the covenant. 12 (Q)Then the Lord said to me, ‘Arise, go down from here quickly, because your people, whom you brought out of Egypt, have behaved corruptly. They have (R)quickly turned aside from the way that I commanded them; they have made a cast metal image for themselves.’ 13 The (S)Lord also said to [g]me, ‘I have seen this people, and indeed, it is a [h](T)stubborn people. 14 (U)Leave Me alone, that I may destroy them and (V)wipe out their name from under heaven; and I will make of you a nation mightier and greater than they.’
15 “(W)So I turned and came down from the mountain while the mountain was burning with fire, and the two tablets of the covenant were in my two hands. 16 And I saw that you had indeed sinned against the Lord your God. You had made for yourselves a cast metal image of a calf; you had quickly turned aside from the way that the Lord had commanded you. 17 So I took hold of the two tablets and threw them from my two hands, and smashed them to pieces before your eyes! 18 (X)Then I fell down before the Lord (Y)like the first time, for forty days and nights; (Z)I neither ate bread nor drank water, (AA)because of all your sin which you had committed by doing what was evil in the sight of the Lord, to provoke Him to anger. 19 For (AB)I was afraid of the anger and the rage with which the Lord was angry with you so as to destroy you; (AC)but the Lord listened to me that time as well. 20 The Lord was also angry enough with Aaron to destroy him; so I also prayed for Aaron at the same time. 21 (AD)And I took your [i]sinful thing which you had made, the calf, and burned it in the fire and crushed it, grinding it thoroughly until it was as fine as dust; and I threw its dust into the stream that came down from the mountain.
22 “Then at (AE)Taberah, at (AF)Massah, and at (AG)Kibroth-hattaavah you kept provoking the Lord to anger. 23 And when the Lord sent you from (AH)Kadesh-barnea, saying, ‘(AI)Go up and take possession of the land which I have given you,’ you rebelled against the [j]command of the Lord your God; (AJ)you neither trusted Him nor listened to His voice. 24 (AK)You have been rebellious toward the Lord since the day I knew you.
25 “(AL)So I fell down before the Lord for the forty days and nights, which I [k]did because the Lord said He would destroy you. 26 (AM)And I prayed to the Lord and said, ‘Lord God, do not destroy Your people, Your inheritance, whom You have redeemed through Your greatness, whom You have brought out of Egypt with a mighty hand! 27 Remember Your servants, Abraham, Isaac, and Jacob; do not turn Your attention to the stubbornness of this people, or to their wickedness, or their sin. 28 Otherwise, the people of the land from which You brought us will say, “(AN)Since the Lord was not able to bring them into the land which He had [l]promised them, and since He hated them, He has brought them out to kill them in the wilderness!” 29 Yet they are Your people, and (AO)Your inheritance, whom You brought out by Your (AP)great power and Your outstretched arm.’
Footnotes
- Deuteronomy 9:4 Lit you, saying
- Deuteronomy 9:4 Or godlessness
- Deuteronomy 9:5 Or for
- Deuteronomy 9:5 Or godlessness
- Deuteronomy 9:5 Lit word
- Deuteronomy 9:6 Lit stiff-necked
- Deuteronomy 9:13 Lit me, saying
- Deuteronomy 9:13 Lit stiff-necked
- Deuteronomy 9:21 Lit sin
- Deuteronomy 9:23 Lit mouth
- Deuteronomy 9:25 Lit fell down
- Deuteronomy 9:28 Lit spoken to
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
New American Standard Bible®, Copyright © 1960, 1971, 1977, 1995, 2020 by The Lockman Foundation. All rights reserved.
