¹⁴ Jag ropar till dig, Herre,
    och på morgonen stiger min bön till dig.
¹⁵ Varför förkastar du mig, Herre?
    Varför döljer du ditt ansikte för mig?

¹⁶ Ända från min ungdom har jag varit plågad och nära döden.
    Jag lider av all förtvivlan som du sänder över mig och orkar inte mer.
¹⁷ Din vrede har svept över mig,
    jag går under av all skräck.
¹⁸ Den omger mig likt vatten hela dagen,
    den sluter sig kring mig från alla sidor.
¹⁹ Du har tagit ifrån mig mina älskade och vänner,
    den som nu känner mig är mörkret.

⁷ Den rättfärdiges minne är en välsignelse,
    men den ondes namn multnar bort.