5 Mosebok 2
Svenska Folkbibeln
Åren i öknen
2 Sålunda vände vi om och tog vägen mot öknen, åt Röda havet till, så som Herren hade sagt till mig, och det tog lång tid att ta oss runt Seirs bergsbygd. 2 Då sade Herren till mig: 3 "Länge nog har ni gått runt om denna bergsbygd. Vänd er nu mot norr. 4 Och säg till folket: Ni kommer att dra fram genom det område som tillhör era bröder, Esaus barn, som bor i Seir. De är rädda för er, men var försiktiga. 5 Ni skall inte inlåta er i strid med dem, ty av deras land skall jag inte ge er ens så mycket som en fotsbredd, eftersom jag redan har givit Seirs bergsbygd till besittning åt Esau. 6 Mat att äta skall ni inköpa av dem för pengar och vatten att dricka skall ni köpa av dem för pengar. 7 Ty Herren, din Gud, har välsignat dig i allt du företagit dig. Han har tagit hand om dig under din vandring i denna stora öken. I dessa fyrtio år har Herren, din Gud, varit med dig och ingenting har fattats dig."
8 Så drog vi bort från våra bröder, Esaus barn, som bodde i Seir, och lämnade Hedmarksvägen och Elat och Esjon-Geber. Vi vek av och tog vägen mot Moabs öken. 9 Och Herren sade till mig: "Du skall inte angripa Moab eller inlåta dig i strid med dem, ty av deras land skall jag inte ge dig något till besittning, eftersom jag redan har givit Ar till Lots barn." 10 - Förr bodde emeerna där, de var ett folk som var stort, talrikt och resligt som anakiterna. 11 Liksom anakiterna räknas också de för rafaeer, men moabiterna kallar dem emeer. 12 I Seir bodde tidigare horeerna, men Esaus barn drev bort dem och förgjorde dem och bosatte sig i deras land, alldeles som Israel gjorde med det land som Herren hade givit dem till besittning. - 13 "Så stå nu upp och gå över floden Sered." Och vi gick då över den flodsänkan.
14 Från den tid vi lämnade Kadesh-Barnea till dess vi gick över floden Sered, gick det trettioåtta år, och under den tiden dog hela det släkte av stridsmän som fanns i lägret, så som Herren med ed hade förklarat för dem. 15 Ja, Herrens hand var emot dem. Han utrotade dem ur lägret så att de dog.
16 Då nu alla stridsmän i folket hade dött, 17 sade Herren till mig: 18 "Du skall i dag gå över Moabs gräns vid Ar 19 och skall då komma i närheten av Ammons barn, men du skall inte angripa dem eller inlåta dig i strid med dem, ty av ammoniternas land skall jag inte ge dig något till besittning, eftersom jag redan har givit det till Lots barn." 20 - Också detta räknas till rafaeernas land. Rafaeer bodde där tidigare, men ammoniterna kallar dem samsummiter. 21 De var ett folk som var stort, talrikt och resligt som anakiterna. Men Herren förgjorde dem för ammoniterna, som fördrev dem och bosatte sig i deras land. 22 På samma sätt gjorde han för Esaus barn som bor i Seir, när han förgjorde horeerna för dem. De drev bort dem och bosatte sig i deras land, där de bor än i dag. 23 Även aveerna som bodde i byar ända fram till Gaza blev förgjorda av kaftoreerna, som drog ut från Kaftor och sedan bodde i deras land. -
24 "Bryt nu upp och gå över flodsänkan Arnon. Se, jag har givit amoreen Sichon, kungen i Hesbon, och hans land i din hand. Börja att inta det och ge dig i strid med honom. 25 Redan i dag skall jag börja att inge fruktan och förskräckelse för dig hos alla folk under himlen, så att de darrar och bävar för dig när de hör berättas om dig."
Kung Sichon besegras
26 Och jag skickade sändebud från Kedemots öken till Sichon, kungen i Hesbon, med fridsamma ord och lät säga: 27 "Låt mig gå igenom ditt land. Jag skall strikt följa vägen utan att vika av till höger eller vänster. 28 Den mat som du vill sälja till mig för pengar skall jag äta, och det vatten som du vill ge mig för pengar skall jag dricka. Låt mig bara passera igenom till fots 29 - på samma sätt som Esaus barn, Seirs invånare, och moabiterna, Ars invånare, handlade mot mig - så att jag kan gå över Jordan in i det land som Herren, vår Gud, vill ge oss."
30 Men Sichon, kungen i Hesbon, var inte villig att låta oss gå igenom sitt land, ty Herren, din Gud, hade förhärdat hans ande och gjort hans hjärta hårt för att ge honom i din hand, så som det är i dag. 31 Och Herren sade till mig: "Se, jag börjar nu att ge Sichon och hans land till dig. Börja inta det så att du får hans land till besittning."
32 Sichon drog då emot oss med allt sitt folk för att strida mot oss vid Jahas. 33 Men Herren, vår Gud, överlämnade honom till oss, och vi slog honom, hans söner och allt hans folk. 34 Vi intog vid den tiden alla hans städer och gav till spillo alla män, kvinnor och barn i varje stad. Vi lät ingen komma undan. 35 Endast boskapen tog vi som byte tillsammans med rovet från de städer vi intog. 36 Från Aroer vid floden Arnons strand, och från staden i dalen ända till Gilead fanns ingen stad, vars murar var för höga för oss. Herren, vår Gud, gav allt till oss. 37 Men ammoniternas land lät du vara ifred, hela landsträckan längs Jabboks dalsänka och städerna i bergsbygden, alldeles som Herren, vår Gud, hade befallt.
5 Moseboken 2
Svenska Folkbibeln 2015
Åren i öknen
2 (A) Så vände vi om och gick mot öknen, på vägen mot Röda havet, så som Herren hade sagt till mig. Det tog lång tid att ta oss runt Seirs[a] bergsbygd. 2 Då sade Herren till mig: 3 ”Länge nog har ni gått runt om denna bergsbygd. Vänd er nu mot norr. 4 (B) Och säg till folket: Ni kommer att dra fram genom det område som tillhör era bröder, Esaus barn som bor i Seir. De är rädda för er, men var försiktiga. 5 (C) Ni ska inte gå i strid med dem, för av deras land ska jag inte ge er ens så mycket som en fotsbredd, eftersom jag redan har gett Seirs bergsbygd till besittning åt Esau. 6 Ni ska köpa mat att äta av dem för pengar, och köpa vatten att dricka av dem för pengar, 7 (D) för Herren din Gud har välsignat dig i allt du företagit dig. Han har tagit hand om dig under din vandring i denna stora öken. I dessa fyrtio år har Herren din Gud varit med dig och ingenting har fattats dig.”
8 Så drog vi bort från våra bröder, Esaus barn, som bodde i Seir, och lämnade Hedmarksvägen och Elat och Esjon-Geber. Vi vek av och tog vägen mot Moabs öken. 9 (E) Och Herren sade till mig: ”Du ska inte angripa Moab eller gå i strid med dem, för av deras land ska jag inte ge dig något till besittning, eftersom jag redan har gett Ar till Lots barn.”
10 (F) Förr bodde emeerna där, de var ett folk som var stort, talrikt och resligt som anakiterna. 11 Liksom anakiterna räknas också de för rafaeer[b], men moabiterna kallar dem emeer. 12 (G) I Seir bodde tidigare horeerna[c], men Esaus barn drev bort dem och förgjorde dem och bosatte sig i deras land, alldeles som Israel gjorde med det land som Herren hade gett dem till besittning.
13 (H) ”Så bryt nu upp och gå över bäcken Sered[d].” Vi gick då över den bäckravinen. 14 (I) Från den tid vi lämnade Kadesh-Barnea tills vi gick över bäcken Sered gick det trettioåtta år. Under den tiden dog hela det släkte av stridsmän som fanns i lägret, så som Herren med ed hade förklarat för dem. 15 Herrens hand var emot dem, och han utrotade dem ur lägret så att de dog.
16 När nu alla stridsmän i folket hade dött, 17 sade Herren till mig: 18 ”Du ska i dag gå över Moabs gräns vid Ar 19 (J) och ska då komma i närheten av ammoniterna. Men du ska inte angripa dem eller gå i strid med dem, för jag kommer inte att ge dig något i ammoniternas land till besittning, eftersom jag redan har gett det till Lots barn.”
20 Också detta räknas till rafaeernas land. Rafaeer bodde där tidigare, men ammoniterna kallar dem samsummiter. 21 De var ett folk som var stort, talrikt och resligt som anakiterna. Men Herren förgjorde dem för ammoniterna, som fördrev dem och bosatte sig i deras land. 22 På samma sätt gjorde han för Esaus barn som bor i Seir, när han förgjorde horeerna för dem. De drev bort dem och bosatte sig i deras land, där de bor än i dag. 23 Även aveerna som bodde i byar ända fram till Gaza blev förgjorda av kaftoreerna, som drog ut från Kaftor[e] och sedan bodde i deras land.
24 ”Bryt nu upp och gå över floden Arnon[f]. Se, jag har gett amorén Sichon, kungen i Heshbon, och hans land i din hand. Börja att inta det och ge dig i strid med honom. 25 (K) Redan i dag ska jag börja att inge fruktan och skräck för dig hos alla folk under himlen, så att de darrar och bävar för dig när de hör berättas om dig.”
Kung Sichon besegras
26 (L) Och jag skickade sändebud från Kedemots öken[g] till Sichon, kungen i Heshbon, med fridsamma ord och lät säga: 27 ”Låt mig gå igenom ditt land. Jag ska strikt följa vägen utan att vika av åt höger eller vänster. 28 Jag ska äta den mat som du vill sälja till mig för pengar och dricka det vatten som du vill ge mig för pengar. Låt mig bara passera igenom till fots 29 – på samma sätt som Esaus barn, Seirs invånare, och moabiterna, Ars invånare, handlade mot mig – så att jag kan gå över Jordan in i det land som Herren vår Gud vill ge oss.”
30 (M) Men Sichon, kungen i Heshbon, var inte villig att låta oss gå igenom hans land, för Herren din Gud hade förhärdat hans ande och gjort hans hjärta hårt för att ge honom i din hand, så som det är i dag. 31 Och Herren sade till mig: ”Se, jag börjar nu att ge Sichon och hans land till dig. Börja inta det så att du får hans land till besittning.”
32 Sichon drog då emot oss med allt sitt folk för att strida mot oss vid Jahas. 33 Men Herren vår Gud överlämnade honom till oss, och vi slog honom, hans söner och allt hans folk. 34 Vi intog vid den tiden alla hans städer och vigde[h] alla män, kvinnor och barn i varje stad åt förintelse. Vi lät ingen komma undan. 35 Bara boskapen tog vi som byte tillsammans med rovet från de städer vi intog. 36 Från Aroer vid floden Arnons strand, och från staden i dalen ända till Gilead fanns ingen stad vars murar var för höga för oss. Herren vår Gud gav allt till oss. 37 Men ammoniternas land lät du vara ifred, hela landsträckan längs Jabboks dalsänka och städerna i bergsbygden, alldeles som Herren vår Gud hade befallt.
Footnotes
- 2:1 runt … Seir När folket vägrades genomfart rundade man istället området (4 Mos 20:14f).
- 2:11 rafaeer Högväxt folk som förknippades med området öster om Jordan (3:11f) och senare med Gazaremsan (2 Sam 21:16f, 1 Krön 20:4f).
- 2:12 horeerna Troligen utvandrade hurriter, ett indoeuropeiskt folk från Mitanniriket i Syrien.
- 2:13 bäcken Sered Sommartorr bäckravin som mynnar ut vid Döda havets sydspets.
- 2:23 Kaftor Troligen Kreta, filisteernas hemland (Jer 47:4, Amos 9:7).
- 2:24 floden Arnon Djup flodravin öster om Döda havet. Ofta Moabs norra gräns (3:16).
- 2:26 Kedemots öken Öster om Moab (hebr. kédem betyder ”öster”).
- 2:34 vigde Hebr. charám innebar att överlåta något åt Herren och avskilja det från människornas värld, ofta genom förintelse.
5 Mosebok 2
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
En tillbakablick på vandringen
2 Därefter vände vi tillbaka genom öknen mot Röda havet, som Herren hade sagt till mig. I många år vandrade vi omkring i området kring berget Seir.
2 Slutligen sa Herren:
3 'Nu har ni vandrat omkring här länge nog. Vänd norrut
4 och säg till folket att det ska gå genom det land som tillhör deras bröder edomiterna, Esaus ättlingar, som bor i Seir. Edomiterna kommer att bli rädda för er, men var ändå försiktiga!
5 Ge dem ingen anledning till strid! Jag har nämligen gett dem hela Seirs bergsbygd som deras eget område, och ni kommer inte att få den minsta lilla bit av deras land.
6 Betala dem för den mat och det vatten ni använder!
7 Herren, er Gud, har vakat över er och välsignat varje steg av vägen under alla dessa fyrtio år som ni vandrat omkring i denna väldiga öken, och ni har aldrig behövt sakna något.'
8 Vi vandrade alltså genom Edom, där våra bröder bodde, och lämnade sedan Arabavägen, som går söderut till Elat och Esjon-Geber, och vandrade norrut mot Moabs öken.
9 Då kom Herren med en varning till oss: 'Anfall inte moabiterna, för jag tänker inte ge er något av deras land. Det här området har jag gett Lots ättlingar.'
10 (Emeerna, ett starkt och stort folk, hade bott där tidigare. De är lika storvuxna som Anaks jättar.
11 Både emeerna och anakiterna sades vara rafaeer, ett gammalt och ståtligt folk, men moabiterna kallade dem emeer.
12 Tidigare hade horeerna bott i Seir, men de hade blivit utdrivna av edomiterna, Esaus ättlingar, som sedan bosatte sig där. På samma sätt skulle Israel driva ut folket som bodde i Kanaan och sedan bosätta sig i det land som tilldelats dem av Herren.)
13 'Gå nu över bäcken Sered
14-15 Det tog oss alltså trettioåtta långa år innan vi fick komma över bäcken Sered från Kades! Herren hade nämligen förutsagt att detta inte skulle kunna ske, förrän alla stridsdugliga män i den förra generationen hade dött. Ja, Herren hindrade dem, tills slutligen alla var döda.
16-17 Då sa äntligen Herren till mig:
18 'I dag ska Israel gå över gränsen till Moab vid Ar
19 och in i amoreernas land. Men anfall dem inte, för jag tänker inte ge er någon del av deras land. Det har jag gett Lots ättlingar.'
20 (Området hade tidigare varit bebott av rafaeerna, som amoreerna kallade samsummiter.
21 De var starka och mäktiga och lika storvuxna som anakiterna. Men Herren fördrev anakiterna när amoreerna kom och bosatte sig i landet.
22 På samma sätt hade Herren hjälpt Esaus ättlingar vid berget Seir, där han hade drivit bort horeerna.
23 En liknande situation hade uppstått när kaftoreerna invaderade och förgjorde aveerna, som bodde i byarna som fanns utspridda ända bort till Gasa.)
En tillbakablick på striderna
24 Sedan sa Herren: 'Gå över floden Arnon, in i det land som behärskas av amoreen Sihon, kungen i Hesbon. Angrip honom och ta sedan hans land i besittning.
25 Från och med i dag ska jag låta folk över hela jorden darra av fruktan för er.'
26 Jag skickade då sändebud från Kedemots öken till kung Sihon i Hesbon för att erbjuda fred.
27 Låt oss få vandra genom ditt land, sa jag. Vi ska hålla oss till huvudvägen och inte vika av varken åt höger eller vänster.
28 Vi ska betala för allt vi äter och dricker. Det enda vi begär är tillåtelse att få vandra genom ditt land.
29 Edomiterna i Seir tillät oss att passera, och det gjorde också moabiterna i Ar. Vi ska gå över Jordan och in i det land som Herren, vår Gud, har gett oss.
30 Men kung Sihon vägrade, därför att Herren, er Gud, hade gjort honom motspänstig, så att Gud skulle kunna förgöra Sihon genom Israels hand. Så blev det ju också.
31 Sedan sa Herren till mig: 'Jag har börjat med att ge er kung Sihons land. När ni har tagit det i besittning, ska det för alltid tillhöra Israel.'
32 Kung Sihon förklarade krig mot oss och mobiliserade sina styrkor vid Jahas.
33-34 Men Herren, vår Gud, krossade honom, och vi intog alla hans städer och utrotade alla, även kvinnor och barn. Ingenting lät vi leva
35-36 förutom boskapen, som vi tog som byte tillsammans med vad vi funnit i städerna vi intagit. Från Aroer som ligger vid bäcken Arnons strand och från städerna i dalen och ända till Gilead fanns inte en enda stad som var för starkt befäst för oss. Herren, vår Gud, gav oss alltsammans.
37 Men vi höll oss borta från Ammons folk och från floden Jabbok och från städerna i bergsbygden, alldeles som Herren, vår Gud, hade sagt till oss.
5 Moseboken 2
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
En tillbakablick på vandringen
2 Därefter vände vi tillbaka genom öknen mot Sävhavet, så som Herren hade sagt till mig. Under en lång tid vandrade vi omkring i området kring berget Seir. 2 Sedan sa Herren till mig:
3 ”Nu har ni vandrat omkring här i bergen länge nog! Vänd norrut 4 och säg till folket att det ska gå genom det land som tillhör deras bröder, Esaus ättlingar, som bor i Seir. Edoméerna kommer att bli rädda för er, men var ändå försiktiga. 5 Ge dem ingen anledning till strid! Jag har nämligen gett dem hela Seirs bergsbygd som deras eget område och ni kommer inte att få den minsta lilla bit av deras land. 6 Betala dem för den mat och det vatten ni använder. 7 Herren, din Gud, har välsignat dig i allt som du företagit dig och vakat över dig under de fyrtio år du vandrat omkring i denna väldiga öken. I fyrtio år har Herren, din Gud, varit med dig och du har aldrig behövt sakna något.”
8 Vi vandrade alltså fram bland våra bröder Esaus ättlingar som bodde i Seir och lämnade sedan Aravavägen, bort från Elat och Esjon-Gever och tog vägen mot Moabs öken.
9 Då sa Herren: ”Anfall inte moabiterna, strid inte mot dem, för jag tänker inte ge er något av deras land. Ar har jag nämligen gett till Lots ättlingar.” 10 (Eméerna, ett stort och talrikt folk, hade bott där tidigare. De är lika storvuxna som Anaks folk. 11 Både eméerna och anakiterna räknas som refaéer, men moabiterna kallade dem eméer. 12 Tidigare hade horéerna bott i Seir, men de hade drivits ut av Esaus ättlingar som förgjorde dem och bosatte sig där. På samma sätt gjorde Israel i det land som Herren hade gett dem som egendom.)
13 ”Gå nu över floddalen Sered”, sa Herren, och vi gjorde så.
14 Det tog oss trettioåtta år att komma från Kadesh Barnea till Sereddalen där vi gick över floden Sered. Då hade alla stridsdugliga män i den förra generationen dött, så som Herren hade sagt. 15 Ja, Herren var mot dem, han fortsatte att utplåna dem ur lägret och till slut var alla döda.
16 När den siste av krigarna bland folket hade dött, 17 sa Herren till mig:
18 ”Idag ska du gå över gränsen till Moabs område, Ar. 19 När du kommer till ammoniternas land ska du inte utmana eller anfalla dem, för jag tänker inte ge dig någon del av deras land. Det har jag gett till Lots ättlingar[a].”
20 (Även detta land betraktas som refaeiskt. Området hade tidigare varit bebott av refaéerna, som ammoniterna kallade samsumméer. 21 De var stora och talrika, lika storvuxna som anakiterna. Men Herren förgjorde dem för ammoniterna som fördrev dem och bosatte sig i landet. 22 På samma sätt hade Herren gjort med Esaus ättlingar i Seir, där han förgjorde horéerna för dem. De fördrev dem och har sedan dess varit bosatta där. 23 På samma sätt blev det när kaftoréerna[b] kom från Kaftor och invaderade och förgjorde avvéerna som bodde i byar utspridda ända bort till Gaza och bosatte sig där.)
En tillbakablick på striderna
Segern över kung Sichon
(4 Mos 21:21-30)
24 ”Gå över floden Arnon, för jag har överlämnat amoréen Sichon, kungen i Heshbon, och hans land åt dig. Börja inta det och strid mot honom! 25 Från och med idag ska jag låta alla folk på jorden darra av fruktan när de hör talas om dig.”
26 Då sände jag budbärare från Kedemots öken till kung Sichon i Heshbon med en fredlig hälsning: 27 ”Låt oss få vandra genom ditt land. Vi ska hålla oss till huvudvägen och inte vika av vare sig åt höger eller vänster. 28 Vi ska betala för allt vi äter och dricker. Det enda vi begär är att få vandra genom ditt land, 29 på samma sätt som Esaus ättlingar i Seir och moabiterna i Ar lät oss göra. Vi ska gå över Jordan och in i det land som Herren, vår Gud, vill ge oss.”
30 Men kung Sichon i Heshbon vägrade och lät oss inte gå genom hans land, eftersom Herren, din Gud, gjorde honom envis och hårdhjärtad, så att han skulle kunna överlämna Sichon åt dig. Och precis så blev det.
31 Sedan sa Herren till mig: ”Jag börjar med att ge dig Sichon och hans land. Börja erövringen och ta hans land i besittning!”
32 Sichon förklarade krig mot oss och mobiliserade sina styrkor vid Jahas. 33 Men Herren, vår Gud, överlämnade honom åt oss och vi slog honom, hans söner och hela hans folk. 34 Vi intog alla hans städer och vigde alla åt förintelse, även kvinnor och barn. Vi lät inte någon överleva. 35 Men boskapen tog vi som byte tillsammans med det vi funnit i de städer vi erövrat. 36 Från Aroer, som ligger vid floden Arnons strand, och från staden i dalen och ända till Gilead fanns inte en enda stad som var för starkt befäst för oss. Herren, vår Gud, gav oss alltsammans. 37 Men ammoniternas land lämnade du i fred, hela området från floden Jabbok och städerna i bergsbygden, precis som Herren, vår Gud, hade befallt.
Footnotes
- 2:19 Moabiterna och ammoniterna var avkomlingar till de söner Lot fick med sina båda döttrar. Se 1 Mos 19:36-38.
- 2:23 Befolkning på Kreta.
Deuteronomy 2
New English Translation
The Journey from Kadesh Barnea to Moab
2 Then we turned and set out toward the wilderness on the way to the Red Sea[a] just as the Lord told me to do, detouring around Mount Seir for a long time. 2 At this point the Lord said to me, 3 “You have circled around this mountain long enough; now turn north. 4 Instruct[b] these people as follows: ‘You are about to cross the border of your relatives[c] the descendants of Esau,[d] who inhabit Seir. They will be afraid of you, so watch yourselves carefully. 5 Do not be hostile toward them, because I am not giving you any of their land, not even a footprint, for I have given Mount Seir[e] as an inheritance for Esau. 6 You may purchase[f] food to eat and water to drink from them. 7 All along the way I, the Lord your God,[g] have blessed your every effort.[h] I have[i] been attentive to[j] your travels through this great wilderness. These forty years I have[k] been with you; you have lacked nothing.’”
8 So we turned away from our relatives[l] the descendants of Esau, the inhabitants of Seir, turning from the route of the rift valley[m] which comes up from[n] Elat[o] and Ezion Geber,[p] and traveling the way of the wilderness of Moab. 9 Then the Lord said to me, “Do not harass Moab and provoke them to war, for I will not give you any of their land as your territory. This is because I have given Ar[q] to the descendants of Lot[r] as their possession. 10 (The Emites[s] used to live there, a people as powerful, numerous, and tall as the Anakites. 11 These people, as well as the Anakites, are also considered Rephaites;[t] the Moabites call them Emites. 12 Previously the Horites[u] lived in Seir, but the descendants of Esau dispossessed and destroyed them and settled in their place, just as Israel did to the land it came to possess, the land the Lord gave them.)[v] 13 Now, get up and cross the Wadi Zered.”[w] So we did so.[x] 14 Now the length of time it took for us to go from Kadesh Barnea to the crossing of Wadi Zered was thirty-eight years, time for all the military men of that generation to die, just as the Lord had vowed to them. 15 Indeed, it was the very hand of the Lord that eliminated them from within[y] the camp until they were all gone.
Instructions Concerning Ammon
16 So it was that after all the military men had been eliminated from the community,[z] 17 the Lord said to me, 18 “Today you are going to cross the border of Moab, that is, of Ar.[aa] 19 But when you come close to the Ammonites, do not harass or provoke them because I am not giving you any of the Ammonites’ land as your possession; I have already given it to Lot’s descendants[ab] as their possession.”
20 (That also is considered to be a land of the Rephaites.[ac] The Rephaites lived there originally; the Ammonites call them Zamzummites.[ad] 21 They are a people as powerful, numerous, and tall as the Anakites. But the Lord destroyed the Rephaites[ae] in advance of the Ammonites,[af] so they dispossessed them and settled down in their place. 22 This is exactly what he did for the descendants of Esau who lived in Seir when he destroyed the Horites before them so that they could dispossess them and settle in their area to this very day. 23 As for the Avvites[ag] who lived in settlements as far west as Gaza, Caphtorites[ah] who came from Crete[ai] destroyed them and settled down in their place.)
24 “Get up, make your way across Wadi Arnon. Look, I have already delivered over to you Sihon the Amorite, king of Heshbon,[aj] and his land. Go ahead—take it! Engage him in war! 25 This very day I will begin to fill all the people of the earth[ak] with dread and to terrify them when they hear about you. They will shiver and shake in anticipation of your approach.”[al]
Defeat of Sihon, King of Heshbon
26 Then I sent messengers from the Kedemoth[am] wilderness to King Sihon of Heshbon with an offer of peace: 27 “Let me pass through your land; I will keep strictly to the roadway.[an] I will not turn aside to the right or the left. 28 Sell me food for cash[ao] so that I can eat and sell me water to drink.[ap] Just allow me to go through on foot, 29 just as the descendants of Esau who live at Seir and the Moabites who live in Ar did for me, until I cross the Jordan to the land the Lord our God is giving us.” 30 But King Sihon of Heshbon was unwilling to allow us to pass near him because the Lord our[aq] God had made him obstinate[ar] and stubborn[as] so that he might deliver him over to you[at] this very day. 31 The Lord said to me, “Look! I have already begun to give over Sihon and his land to you. Start right now to take his land as your possession.” 32 When Sihon and all his troops[au] emerged to encounter us in battle at Jahaz,[av] 33 the Lord our God delivered him over to us and we struck him down, along with his sons[aw] and everyone else.[ax] 34 At that time we seized all his cities and put every one of them[ay] under divine judgment,[az] including even the women and children; we left no survivors. 35 We kept only the livestock and plunder from the cities for ourselves. 36 From Aroer,[ba] which is at the edge of Wadi Arnon (it is the city in the wadi),[bb] all the way to Gilead there was not a town able to resist us—the Lord our God gave them all to us. 37 However, you did not approach the land of the Ammonites, the Wadi Jabbok,[bc] the cities of the hill country, or any place else forbidden by the Lord our God.
Footnotes
- Deuteronomy 2:1 tn Heb “Reed Sea.” See note on the term “Red Sea” in Deut 1:40.
- Deuteronomy 2:4 tn Heb “command” (so KJV, NASB); NRSV “charge the people as follows.”
- Deuteronomy 2:4 tn Heb “brothers”; NAB “your kinsmen.”
- Deuteronomy 2:4 sn The descendants of Esau (Heb “sons of Esau”; the phrase also occurs in 2:8, 12, 22, 29). These are the inhabitants of the land otherwise known as Edom, south and east of the Dead Sea. Jacob’s brother Esau had settled there after his bitter strife with Jacob (Gen 36:1-8). “Edom” means “reddish,” probably because of the red sandstone of the region, but also by popular etymology because Esau, at birth, was reddish (Gen 25:25).
- Deuteronomy 2:5 sn Mount Seir is synonymous with Edom.
- Deuteronomy 2:6 tn Heb includes “with silver.”
- Deuteronomy 2:7 tn The Hebrew text does not have the first person pronoun; it has been supplied for purposes of English style (the Lord is speaking here).
- Deuteronomy 2:7 tn Heb “all the work of your hands.”
- Deuteronomy 2:7 tn Heb “he has.” This has been converted to first person in the translation in keeping with English style.
- Deuteronomy 2:7 tn Heb “known” (so ASV, NASB); NAB “been concerned about.”
- Deuteronomy 2:7 tn Heb “the Lord your God has.” This has been replaced in the translation by the first person pronoun (“I”) in keeping with English style.
- Deuteronomy 2:8 tn Or “brothers”; NRSV “our kin.”
- Deuteronomy 2:8 sn As a geographic feature the rift valley (עֲרָבָה, ʿaravah) extends from the Gulf of Aqaba to Galilee. Traveling up the middle of the rift valley probably would have been the easiest path, at least up to the Dead Sea.
- Deuteronomy 2:8 tn Heb “from.”
- Deuteronomy 2:8 sn Elat was a port city at the head of the eastern arm of the Red Sea, that is, the Gulf of Aqaba (or Gulf of Eilat). Solomon (1 Kgs 9:28), Uzziah (2 Kgs 14:22), and Ahaz (2 Kgs 16:5-6) used it as a port but eventually it became permanently part of Edom. It may be what is known today as Tell el-Kheleifeh. Modern Eilat is located farther west along the northern coast. See G. Pratico, “Nelson Glueck’s 1938-1940 Excavations at Tell el-Kheleifeh: A Reappraisal,” BASOR 259 (1985): 1-32.
- Deuteronomy 2:8 sn Ezion Geber. A place near the Gulf of Aqaba, Ezion-geber must be distinguished from Elat (cf. 1 Kgs 9:26-28; 2 Chr 8:17-18). It was, however, also a port city (1 Kgs 22:48-49). It may be the same as the modern site Gezirat al-Fauran, 15 mi (24 km) south-southwest from Tell el-Kheleifah.
- Deuteronomy 2:9 sn Ar was a Moabite city on the Arnon River east of the Dead Sea. It is mentioned elsewhere in the “Book of the Wars of Yahweh” (Num 21:15; cf. 21:28; Isa 15:1). Here it is synonymous with the whole land of Moab.
- Deuteronomy 2:9 sn The descendants of Lot. Following the destruction of the cities of the plain, Sodom and Gomorrah, as God’s judgment, Lot fathered two sons by his two daughters, namely, Moab and Ammon (Gen 19:30-38). Thus, these descendants of Lot in and around Ar were the Moabites.
- Deuteronomy 2:10 sn Emites. These giant people, like the Anakites (Deut 1:28), were also known as Rephaites (v. 11). They appear elsewhere in the narrative of the invasion of the kings of the east where they are said to have lived around Shaveh Kiriathaim, perhaps 9 to 11 mi (15 to 18 km) east of the north end of the Dead Sea (Gen 14:5).
- Deuteronomy 2:11 sn Rephaites. The earliest reference to this infamous giant race is, again, in the story of the invasion of the eastern kings (Gen 14:5). They lived around Ashteroth Karnaim, probably modern Tel Ashtarah (cf. Deut 1:4), in the Bashan plateau east of the Sea of Galilee. Og, king of Bashan, was a Rephaite (Deut 3:11; Josh 12:4; 13:12). Other texts speak of them or their kinfolk in both Transjordan (Deut 2:20; 3:13) and Canaan (Josh 11:21-22; 14:12, 15; 15:13-14; Judg 1:20; 1 Sam 17:4; 1 Chr 20:4-8). They also appear in extra-biblical literature, especially in connection with the city state of Ugarit. See C. L’Heureux, “Ugaritic and Biblical Rephaim,” HTR 67 (1974): 265-74.
- Deuteronomy 2:12 sn Horites. Most likely these are the same as the well-known people of ancient Near Eastern texts described as Hurrians. They were geographically widespread and probably non-Semitic. Genesis speaks of them as the indigenous peoples of Edom that Esau expelled (Gen 36:8-19, 31-43) and also as among those who confronted the kings of the east (Gen 14:6).
- Deuteronomy 2:12 tn Most modern English versions, beginning with the ASV (1901), regard vv. 10-12 as parenthetical to the narrative.
- Deuteronomy 2:13 sn Wadi Zered. Now known as Wadi el-Ḥesa, this valley marked the boundary between Moab to the north and Edom to the south.
- Deuteronomy 2:13 tn Heb “we crossed the Wadi Zered.” This has been translated as “we did so” for stylistic reasons, to avoid redundancy.
- Deuteronomy 2:15 tn Heb “from the middle of.” Although many recent English versions leave this expression untranslated, the point seems to be that these soldiers did not die in battle but “within the camp.”
- Deuteronomy 2:16 tn Heb “and it was when they were eliminated, all the men of war, to die from the midst of the people.”
- Deuteronomy 2:18 sn Ar. See note on this word in Deut 2:9.
- Deuteronomy 2:19 sn Lot’s descendants. See note on this phrase in Deut 2:9.
- Deuteronomy 2:20 sn Rephaites. See note on this word in Deut 2:11.
- Deuteronomy 2:20 sn Zamzummites. Just as the Moabites called Rephaites by the name Emites, the Ammonites called them Zamzummites (or Zazites; Gen 14:5).
- Deuteronomy 2:21 tn Heb “them”; the referent (the Rephaites) has been specified in the translation for clarity.
- Deuteronomy 2:21 tn Heb “them”; the referent (the Ammonites) has been specified in the translation for clarity.
- Deuteronomy 2:23 sn Avvites. Otherwise unknown, these people were probably also Anakite (or Rephaite) giants who lived in the lower Mediterranean coastal plain until they were expelled by the Caphtorites.
- Deuteronomy 2:23 sn Caphtorites. These peoples are familiar from both the OT (Gen 10:14; 1 Chr 1:12; Jer 47:4; Amos 9:7) and ancient Near Eastern texts (Miriam Lichtheim, Ancient Egyptian Literature, 2:37-38; ANET 138). They originated in Crete (OT “Caphtor”) and are identified as the ancestors of the Philistines (Gen 10:14; Jer 47:4).
- Deuteronomy 2:23 tn Heb “Caphtor”; the modern name of the island of Crete is used in the translation for clarity (cf. NCV, TEV, NLT).
- Deuteronomy 2:24 sn Heshbon is the name of a prominent site (now Tel Hesbān, about 7.5 mi [12 km] south southwest of Amman, Jordan). Sihon made it his capital after having driven Moab from the area and forced them south to the Arnon (Num 21:26-30). Heshbon is also mentioned in Deut 1:4.
- Deuteronomy 2:25 tn Heb “under heaven” (so NIV, NRSV).
- Deuteronomy 2:25 tn Heb “from before you.”
- Deuteronomy 2:26 sn Kedemoth. This is probably Aleiyan, about 8 mi (13 km) north of the Arnon and between Dibon and Mattanah.
- Deuteronomy 2:27 tn Heb “in the way in the way” (בַּדֶּרֶךְ בַּדֶּרֶךְ, badderekh badderekh). The repetition lays great stress on the idea of resolute determination to stick to the path. IBHS 116 §7.2.3c.
- Deuteronomy 2:28 tn Heb “silver.”
- Deuteronomy 2:28 tn Heb “and water for silver give to me so that I may drink.”
- Deuteronomy 2:30 tc The translation follows the LXX in reading the first person pronoun. The MT, followed by many English versions, has a second person masculine singular pronoun, “your.”
- Deuteronomy 2:30 tn Heb “hardened his spirit” (so KJV, NASB, NRSV); NIV “made his spirit stubborn.”
- Deuteronomy 2:30 tn Heb “made his heart obstinate” (so KJV, NASB); NRSV “made his heart defiant.”
- Deuteronomy 2:30 tn Heb “into your hand.”
- Deuteronomy 2:32 tn Heb “people.”
- Deuteronomy 2:32 sn Jahaz. This is probably Khirbet el-Medeiyineh. See J. Dearman, “The Levitical Cities of Reuben and Moabite Toponymy,” BASOR 276 (1984): 55-57.
- Deuteronomy 2:33 tc The translation follows the Qere or marginal reading; the Kethib (consonantal text) has the singular, “his son.”
- Deuteronomy 2:33 tn Heb “all his people.”
- Deuteronomy 2:34 tn Heb “every city of men.” This apparently identifies the cities as inhabited.
- Deuteronomy 2:34 tn Heb “under the ban” (נַחֲרֵם, nakharem). The verb employed is חָרַם (kharam, usually in the Hiphil) and the associated noun is חֵרֶם (kherem). See J. Naudé, NIDOTTE, 2:276-77, and, for a more thorough discussion, Susan Niditch, War in the Hebrew Bible, 28-77.sn Divine judgment refers to God’s designation of certain persons, places, and things as objects of his special wrath and judgment because, in his omniscience, he knows them to be impure and hopelessly unrepentant.
- Deuteronomy 2:36 sn Aroer. Now known as ʿAraʾir on the northern edge of the Arnon river, Aroer marked the southern limit of Moab and, later, of the allotment of the tribe of Reuben (Josh 13:9, 16).
- Deuteronomy 2:36 tn Heb “the city in the wadi.” This enigmatic reference may refer to Ar or, more likely, to Aroer itself. Epexegetically the text might read, “From Aroer…, that is, the city in the wadi.” See D. L. Christensen, Deuteronomy 1-11 (WBC), 49.
- Deuteronomy 2:37 sn Wadi Jabbok. Now known as the Zerqa River, this is a major tributary of the Jordan that normally served as a boundary between Ammon and Gad (Deut 3:16).
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
NET Bible® copyright ©1996-2017 by Biblical Studies Press, L.L.C. http://netbible.com All rights reserved.