5 Moseboken 1:22-46

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

²² Men då kom ni till mig och svarade: ”Låt oss först skicka iväg spejare som kan undersöka var det går bäst att ta sig in i landet och till vilka städer vi ska komma.”

²³ Det verkade vara ett bra förslag, så jag valde ut tolv spejare, en från varje stam. ²⁴ De gick över bergen och kom till Druvdalen och utforskade den. ²⁵ Sedan kom de tillbaka med olika frukter de plockat i landet. De rapporterade att det verkligen var ett bördigt land som Herren, vår Gud, ville ge oss.

Uppror mot Herren

(4 Mos 14:1-45)

²⁶ Men ni vägrade att gå in dit, ni gjorde uppror mot Herrens, er Guds, befallning. ²⁷ Ni muttrade och klagade i era tält och sa: ”Herren måste hata oss, eftersom han har lett oss hit från Egypten för att förgöras av dessa amoréer. ²⁸ Vad är det vi ger oss in i? Våra bröder som utforskade landet har skrämt oss med det de berättat, att folket i landet är stort och mäktigt och att städernas murar reser sig högt upp mot himlen. De har till och med sett Anaks ättlingar^[a] där.”

²⁹ Jag sa då till er: ”Låt er inte skrämmas! Var inte rädda för dem! ³⁰ Herren, er Gud, går framför er och han kommer att strida för er, precis som ni såg honom göra i Egypten. ³¹ Du såg ju också vilken omsorg han har haft om dig här i öknen, alldeles som en far som tar hand om sina barn, tills ni kommit ända hit.”

³² Men ni vägrade trots detta att tro Herren, er Gud, ³³ som hade lett er hela vägen, valt ut lägerplatserna och gått före er i en eld om natten för att visa vägen och i ett moln om dagen.

³⁴ När Herren hörde hur ni klagade blev han arg. Han svor ³⁵ att inte en enda då levande vuxen från denna onda generation skulle få se det underbara land han hade lovat deras förfäder. ³⁶ Det enda undantaget var Kalev, Jefunnes son. Han hade helhjärtat följt Herren och därför skulle han och hans ättlingar få del av det land Kalev varit med om att utforska.

³⁷ Till och med på mig blev Herren arg för er skull. Han sa: ”Du ska inte få komma in dit! ³⁸ Istället ska din medhjälpare, Josua, Nuns son, komma dit. Uppmuntra honom, för han kommer att leda Israel och dela landet som arv åt dem. ³⁹ Era barn, de som ännu inte kan skilja på gott och ont, och som ni påstod skulle tillfångatas, de ska få komma dit, och till dem ska jag ge landet och de ska ta det i besittning. ⁴⁰ Men ni själva får vända om och gå tillbaka genom öknen mot Sävhavet.”

⁴¹ Då svarade ni: ”Vi har syndat mot Herren. Vi vill gå och strida som Herren, vår Gud, har befallt oss.” Ni tog alltså era vapen och tänkte att det skulle bli en enkel sak att marschera upp i bergen.

⁴² Men Herren sa till mig: ”Säg till dem att inte göra det, för jag tänker inte gå med dem. De kommer att besegras av fienden.”

⁴³ Jag sa detta till er, men ingen lyssnade. Istället handlade ni än en gång upproriskt mot Herrens befallning och gick i övermod upp i bergen. ⁴⁴ Men amoréerna som bodde där kom emot er som en bisvärm och dödade er hela vägen från Seir till Horma. ⁴⁵ Då återvände ni till Herren och grät inför honom, men han ville inte lyssna. ⁴⁶ Sedan blev ni kvar ganska länge i Kadesh.