A A A A A
Bible Book List

5 Mosebok 32Svenska Folkbibeln (SFB)

32 Lyssna, ni himlar, jag vill tala,

hör, du jord, orden från

min mun.

Som regnet må min lära drypa,
    som daggen må mitt tal flöda,
som rikligt regn på grönska,
    som regnskurar på gräs.
Ty Herrens namn skall jag förkunna,
ge ära åt vår store Gud.
Han är Klippan, fullkomliga är hans gärningar,
ty alla hans vägar är rätta.
    En trofast Gud utan svek,
rättfärdig och rättvis är han.
De har handlat illa mot honom,
    de är inte hans barn, utan en skam,
ett förvänt och avogt släkte.
Är det så du lönar Herren,
    du dåraktiga och ovisa folk?
Är han då ej din Fader som skapade dig,
han som danade och formade dig?

Kom ihåg forna dagar.
    Ge akt på gångna släktens år.
Fråga din far, han skall berätta för dig,
dina äldste, de skall säga dig det.
När den Högste gav arvslotter åt folken,
när han spred ut människors barn,
    då utstakade han gränserna för folken
efter antalet av Israels barn.
Ty Herrens del är hans folk,
    Jakob är hans arvedels lott.

10 Han fann honom i öknens land,
    i ödslig, tjutande ödemark.
Han omslöt honom och tog honom i sin vård,
han bevarade honom som sin ögonsten.
11 Liksom en örn väcker upp sitt bo,
    och svävar över sina ungar,
så bredde han ut sina vingar och tog emot honom
och bar honom på sina fjädrar.
12 Blott Herren ledde honom,
    ingen främmande gud vid hans sida.
13 Han lät honom fara fram över landets höjder
och han fick äta av markens gröda.
    Han lät honom suga honung ur hälleberget
och olja ur den hårda klippan.
14 Han gav honom gräddmjölk av kor, söt mjölk av får,
tillsammans med det bästa av lamm,
baggar från Basan och bockar,
    det bästa och märgfullaste vete.
Druvors blod drack du, skummande vin.

15 Då blev Jesurun[a] fet och slog bakut.
Du blev fet och tjock och stinn.
    Han övergav Gud, sin skapare,
och föraktade sin frälsnings klippa.
16 De retade honom genom främmande gudar,
med vidrigheter väckte de hans vrede.
17 De offrade åt onda andar, som inte är Gud,
åt gudar som de inte kände,
    nya gudar som nyss kommit till
och som era fäder ej fruktade.
18 Du övergav Klippan som födde dig.
Du glömde Gud som gav dig livet.

19 Herren såg detta och förkastade dem,
eftersom hans söner och döttrar hade kränkt honom.
20 Han sade: "Jag vill dölja mitt ansikte för dem,
jag vill se vilket slut de får.
    Ty de är ett förvänt släkte,
barn utan trohet.
21 De har retat mig med gudar som inte är gudar,
väckt min vrede med sina tomma avgudar.
Därför skall jag reta dem med det som inte är ett folk,
med ett dåraktigt hednafolk skall jag väcka deras förtret.
22 Ty genom min vrede har en eld tänts
och den brinner till dödsrikets djup.
    Den förtär jorden med dess gröda
och sätter bergens grundvalar i brand.
23 Jag skall hopa olyckor över dem,
    mina pilar skall jag skjuta på dem.
24 Hungersnöd skall drabba dem,
    feberglöd förtära dem,
pest som bittert pinar.
    Jag skall sända över dem vilddjurs tänder
och gift från ormar som krälar i stoftet.
25 Ute skall svärdet dräpa deras barn,
inne gör skräcken det.
    Unga män och jungfrur förgås,
spädbarn och grånade män.
26 Jag skulle säga: Jag vill skingra dem,
utplåna minnet av dem bland människor,
27 om jag inte fruktade hån från fienden,
att deras ovänner skulle misstyda det,
    och säga: Vår hand är mäktig,
det var inte Herren som gjorde allt detta."

28 Ty ett rådlöst folk är de,
    och förstånd finns ej i dem.
29 Vore de visa skulle de inse detta,
    de skulle förstå vilket slut de måste få.
30 Hur kunde en enda jaga tusen framför sig,
två driva tiotusen på flykten, om ej deras Klippa hade sålt dem,
om ej Herren hade utlämnat dem?
31 Ty de andras klippa är ej som vår Klippa,
det kan våra fiender döma om.
32 Ty från Sodoms vinstock är deras vinstock,
och från Gomorras fält.
    Deras druvor är giftiga druvor,
deras klasar är beska.
33 Deras vin är ormars etter,
    kobrors grymma gift.

34 Sådant ligger förvarat hos mig,
    förseglat i mina förrådshus.
35 Min är hämnden och vedergällningen,
sparad till den tid då deras fot skall vackla.
Ty nära är deras olyckas dag,
    det som väntar dem kommer med hast.

36 Ty Herren skall ta sig an sitt folks sak,
och förbarma sig över sina tjänare,
    när han ser att deras kraft är borta
och att ingen finns kvar, varken slav eller fri.
37 Då skall han fråga: Var är deras gudar,
klippan de tog sin tillflykt till,
38 de som åt deras slaktoffers fett
    och drack deras drickoffers vin?
Må de stå upp och hjälpa er,
    må de vara ert beskydd.

39 Se nu, jag, jag är Gud,
    det finns ingen Gud vid sidan av mig.
Jag dödar och jag gör levande,
    jag slår och jag helar.
Ingen kan rädda ur min hand.
40 Se, jag lyfter min hand upp mot himlen,
och säger: Så sant jag lever för evigt:
41 När jag har vässat mitt flammande svärd
och min hand skipar rätt,
    skall jag ta hämnd på mina ovänner
och vedergälla dem som hatar mig.
42 Jag skall göra mina pilar berusade av blod,
mitt svärd skall mätta sig av kött,
    av de slagnas och fångnas blod,
av fiendehövdingars huvuden.

43 Jubla, ni hednafolk med hans folk,
ty han hämnas sina tjänares blod.
    Han tar hämnd på sina ovänner
och bringar försoning för sitt land, sitt folk."

44 Mose kom tillsammans med Hosea,[b] Nuns son, och talade hela denna sångs ord inför folket.

45 Och när Mose hade talat alla dessa ord till hela Israel, 46 sade han till dem: "Lägg på hjärtat alla de ord som jag i dag gör till vittnen mot er, så att ni befaller era barn att hålla fast vid och följa alla ord i denna lag. 47 Ty detta är inte ett tomt ord för er, det gäller ert liv. Genom detta ord skall ni få ett långt liv i det land, dit ni nu går över Jordan för att ta det i besittning."

Gud talar om Moses död

48 Samma dag talade Herren till Mose och sade: 49 "Stig upp här på Abarimberget, på berget Nebo i Moabs land mitt emot Jeriko, så skall du få se Kanaans land som jag ger åt Israels barn till besittning. 50 Du skall dö där på berget, dit du stiger upp, och du skall samlas till ditt folk, liksom din bror Aron dog på berget Hor och samlades till sitt folk. 51 Detta sker därför att ni var trolösa mot mig mitt bland Israels barn vid Meribas vatten vid Kadesh i öknen Sin, eftersom ni inte höll mig helig bland Israels barn. 52 Du skall se landet rakt framför dig, men du skall inte komma in dit, till det land som jag ger åt Israels barn.

Footnotes:

  1. 5 Mosebok 32:15 Jesurun Poetiskt namn på Israel.
  2. 5 Mosebok 32:44 Hosea en variant på namnet Josua.
Svenska Folkbibeln (SFB)

1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln

  Back

1 of 1

You'll get this book and many others when you join Bible Gateway Plus. Learn more

Viewing of
Cross references
Footnotes