5 Mosebok 5
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Sammanfattning av de tio buden
5 Mose kallade samman hela Israels folk och sa: Lyssna nu mycket noga till alla de lagar, som Gud har gett er. Lär er dem och var angelägna att följa dem.
2-3 Herren, vår Gud, ingick ett förbund med oss vid berget Horeb - inte med våra förfäder, utan med oss, som lever i dag!
4 Han talade med oss ansikte mot ansikte från elden där vid berget.
5 Jag stod där som en mellanhand mellan er och Herren, för ni var rädda för elden och gick inte upp till honom på berget. Han talade till mig, och jag meddelade sedan hans lagar till er. Så här sa han:
6 'Jag är Herren, din Gud, som har lett dig ut ur slaveriet i Egypten.
7 Du ska aldrig tillbe någon annan Gud än mig.
8 Gör aldrig avgudar åt dig, och tillbe inga avbildningar, varken av fåglar, fiskar eller andra djur.
9-10 Du ska inte böja dig inför något sådant eller tillbe det, för jag är Herren, din Gud. Jag är en svartsjuk Gud, och jag kommer att sända förbannelse för fädernas synder ända ned till tredje och fjärde generationen bland dem som hatar mig. Men jag kommer att bevisa barmhärtighet till tusen generationer bland dem som älskar mig och håller mina bud.
11 Du får inte missbruka Herrens, din Guds, namn. Det kan jag inte acceptera.
12 Håll sabbaten helig. Det är mitt bud.
13 Arbeta de övriga dagarna,
14 men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Inget arbete får utföras på den dagen, varken av dig eller av dem som bor i ditt hus, dina söner, döttrar, tjänare, oxar, åsnor eller din boskap. Utlänningar som bor hos dig ska också vila den dagen, ja, alla ska vila, precis som du.
15 Varför ska du då hålla sabbaten? Jo, det är för att ni som slavar alltid tvingades arbeta i Egypten. Kom ihåg att Herren, er Gud, ledde er ut ur detta genom väldiga under.
16 Hedra din far och din mor, så som Herren har befallt dig. Om du gör det, ska du få ett långt och lyckligt liv i det land som han ger dig.
17 Du ska inte döda.
18 Du ska inte begå äktenskapsbrott.
19 Du ska inte stjäla.
20 Du ska inte ljuga eller vittna falskt mot din medmänniska.
21 Du får inte brinna av begär till en annan mans hustru och inte heller avundas honom för hans hem, egendom, tjänare, oxar, åsnor eller något annat som tillhör honom.'
22 Herren gav dessa bud till var och en av er. Han gav dem ur elden och ur molnet och ur det djupa mörkret på berget Sinai. Dessa var de enda bud han gav er vid det tillfället, och han skrev ner dem på två stentavlor och gav dem åt mig.
23 Men när ni hörde den starka rösten som kom ur mörkret och såg den väldiga elden uppe på berget, kom alla era stamledare till mig
24 och sa: 'I dag har Herren, vår Gud, visat oss sin härlighet och makt. Vi har till och med hört hans röst inifrån elden. Nu vet vi att en människa kan tala med Gud och få leva,
25 men vi kommer nog att dö om han talar till oss igen.
26-27 Denna fruktansvärda eld kommer att sluka oss. Var finns den människa som kan höra Guds röst, som vi har gjort, inifrån elden och leva? Men gå du och lyssna till vad Gud säger och kom sedan och berätta det för oss. Vi ska lyssna och lyda.'
28 Herren gick med på ert önskemål och sa till mig: 'Jag har hört vad folket sa till dig, och jag går med på det.
29 Tänk om de alltid kunde vara inställda på att lyda mina bud! Då skulle allt gå väl för dem och deras barn i framtiden, generationerna igenom!
30 Gå och säg till dem att återvända till sina tält.
31 Sedan kan du komma tillbaka och ställa dig här bredvid mig, så ska jag ge dig alla mina bud, och du ska undervisa folket. De kommer sedan att följa mina bud i det land som jag ger dem.'
32 Då sa Mose till folket: Ni måste följa alla de bud som Herren, er Gud, har gett er, och hans stadgar in i minsta detalj, och vandra den väg han har stakat ut åt er.
33 Då kommer ni att få leva ett långt och lyckligt liv i det land ni nu ska ta i besittning.
5 Mosebok 5
Svenska 1917
5 Och Mose sammankallade hela Israel och sade till dem: Hör, Israel, de stadgar och rätter som jag i dag framställer för eder, och lären eder dem och hållen dem och gören efter dem.
2 HERREN, vår Gud, slöt ett förbund med oss på Horeb.
3 Icke med våra fäder slöt HERREN detta förbund, utan med oss själva som stå här i dag, oss alla som nu leva.
4 Ansikte mot ansikte talade HERREN till eder på berget ur elden.
5 Jag stod då mellan HERREN och eder, för att förkunna eder vad HERREN talade, ty I fruktaden för elden och stegen icke upp på berget. Han sade:
6 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.
7 Du skall inga andra gudar hava jämte mig.
8 Du skall icke göra dig något beläte, som är en bild vare sig av det som är uppe i himmelen, eller av det som är i vattnet under jorden.
9 Du skall icke tillbedja sådana, ej heller tjäna dem; ty jag, HERREN, sin Gud, är en nitälskande Gud, som hemsöker fädernas missgärning på barn och efterkommande i tredje och fjärde led, när man hatar mig,
10 men som gör nåd med tusenden, när man älskar mig och håller mina bud.
11 Du skall icke missbruka HERRENS, din Guds namn, ty HERREN skall icke låta den bliva ostraffad, som missbrukar hans namn.
12 Håll sabbatsdagen, så att du helgar den, såsom HERREN, din Gud, har bjudit dig.
13 Sex dagar skall du arbeta och förrätta alla dina sysslor;
14 men den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat; då skall du ingen syssla förrätta, ej heller din son eller sin dotter, eller din tjänare eller din tjänarinna, eller din oxe eller din åsna eller någon av dina dragare, ej heller främlingen som är hos dig inom dina portar; på det att din tjänare och din tjänarinna må hava ro såväl som du.
15 Du skall komma ihåg att du själv har varit träl i Egyptens land, och att HERREN, din Gud, har fört dig ut därifrån med stark hand och uträckt arm; därför har HERREN, din Gud bjudit dig att hålla sabbatsdagen.
16 Hedra din fader och din moder, såsom HERREN, din Gud har bjudit dig, på det att du må länge leva och det må gå dig väl i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig.
17 Du skall icke dräpa.
18 Du skall icke heller begå äktenskapsbrott.
19 Du skall icke heller stjäla.
20 Du skall icke heller bära falsk vittnesbörd mot din nästa.
21 Du skall icke heller hava begärelse till din nästas hustru. Du skall icke heller hava lust till din nästas hus, ej heller till hans åker eller hans tjänare eller hans tjänarinna, ej heller till hans oxe eller hans åsna, ej heller till något som tillhör din nästa.
22 Dessa ord talade HERREN till hela eder församling på berget, ur elden, molnskyn och töcknet, med hög röst, och han talade så intet mer. Och han skrev dem på två stentavlor, som han gav åt mig.
23 När I hörden rösten ur mörkret, medan berget brann i eld, trädden I fram till mig, alla I som voren huvudmän för edra stammar, så ock edra äldste.
24 Och I saden: »Se, HERREN, vår Gud, har låtit oss se sin härlighet och sin storhet, och vi hava hört hans röst ur elden. I dag hava vi sett att Gud kan tala med en människa och dock låta henne bliva vid liv.
25 Varför skola vi då likväl dö? Denna stora eld kommer ju att förtära oss. Om vi än vidare få höra HERRENS, vår Guds, röst, så måste vi dö.
26 Ty vem finnes väl bland allt kött som kan, såsom vi hava gjort, höra den levande Gudens röst tala ur elden och dock bliva vid liv?
27 Träd du fram och hör allt vad HERREN, vår Gud, säger, och tala du till oss allt vad HERREN, vår Gud, talar till dig, så vilja vi höra det och göra därefter.»
28 Och HERREN hörde edra ord, när I så taladen till mig; och HERREN sade till mig: »Jag har hört de ord som detta folk har talat till dig. De hava rätt i allt vad de hava talat.
29 Ack att de hade sådana hjärtan, att de fruktade mig och hölle alla mina bud alltid! Det skulle ju då gå dem och deras barn väl evinnerligen.
30 Gå nu och säg till dem: 'Vänden tillbaka till edra tält.'
31 Men du själv må stanna kvar här hos mig, så skall förkunna för dig alla de bud och stadgar och rätter som du skall lära dem, för att de må göra efter dem i det land som jag vill giva dem till besittning.»
32 Så hållen nu och gören vad HERREN, eder Gud, har bjudit eder. I skolen icke vika av vare sig till höger eller till vänster.
33 På de vägar som HERREN, eder Gud, har bjudit eder gå skolen I alltid vandra, för att I mån bliva vid liv och det må gå eder väl, och för att I mån länge leva i det land som I skolen taga i besittning.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica