5 Mosebok 32
Svenska Folkbibeln
32 Lyssna, ni himlar, jag vill tala,
hör, du jord, orden från
min mun.
2 Som regnet må min lära drypa,
som daggen må mitt tal flöda,
som rikligt regn på grönska,
som regnskurar på gräs.
3 Ty Herrens namn skall jag förkunna,
ge ära åt vår store Gud.
4 Han är Klippan, fullkomliga är hans gärningar,
ty alla hans vägar är rätta.
En trofast Gud utan svek,
rättfärdig och rättvis är han.
5 De har handlat illa mot honom,
de är inte hans barn, utan en skam,
ett förvänt och avogt släkte.
6 Är det så du lönar Herren,
du dåraktiga och ovisa folk?
Är han då ej din Fader som skapade dig,
han som danade och formade dig?
7 Kom ihåg forna dagar.
Ge akt på gångna släktens år.
Fråga din far, han skall berätta för dig,
dina äldste, de skall säga dig det.
8 När den Högste gav arvslotter åt folken,
när han spred ut människors barn,
då utstakade han gränserna för folken
efter antalet av Israels barn.
9 Ty Herrens del är hans folk,
Jakob är hans arvedels lott.
10 Han fann honom i öknens land,
i ödslig, tjutande ödemark.
Han omslöt honom och tog honom i sin vård,
han bevarade honom som sin ögonsten.
11 Liksom en örn väcker upp sitt bo,
och svävar över sina ungar,
så bredde han ut sina vingar och tog emot honom
och bar honom på sina fjädrar.
12 Blott Herren ledde honom,
ingen främmande gud vid hans sida.
13 Han lät honom fara fram över landets höjder
och han fick äta av markens gröda.
Han lät honom suga honung ur hälleberget
och olja ur den hårda klippan.
14 Han gav honom gräddmjölk av kor, söt mjölk av får,
tillsammans med det bästa av lamm,
baggar från Basan och bockar,
det bästa och märgfullaste vete.
Druvors blod drack du, skummande vin.
15 Då blev Jesurun[a] fet och slog bakut.
Du blev fet och tjock och stinn.
Han övergav Gud, sin skapare,
och föraktade sin frälsnings klippa.
16 De retade honom genom främmande gudar,
med vidrigheter väckte de hans vrede.
17 De offrade åt onda andar, som inte är Gud,
åt gudar som de inte kände,
nya gudar som nyss kommit till
och som era fäder ej fruktade.
18 Du övergav Klippan som födde dig.
Du glömde Gud som gav dig livet.
19 Herren såg detta och förkastade dem,
eftersom hans söner och döttrar hade kränkt honom.
20 Han sade: "Jag vill dölja mitt ansikte för dem,
jag vill se vilket slut de får.
Ty de är ett förvänt släkte,
barn utan trohet.
21 De har retat mig med gudar som inte är gudar,
väckt min vrede med sina tomma avgudar.
Därför skall jag reta dem med det som inte är ett folk,
med ett dåraktigt hednafolk skall jag väcka deras förtret.
22 Ty genom min vrede har en eld tänts
och den brinner till dödsrikets djup.
Den förtär jorden med dess gröda
och sätter bergens grundvalar i brand.
23 Jag skall hopa olyckor över dem,
mina pilar skall jag skjuta på dem.
24 Hungersnöd skall drabba dem,
feberglöd förtära dem,
pest som bittert pinar.
Jag skall sända över dem vilddjurs tänder
och gift från ormar som krälar i stoftet.
25 Ute skall svärdet dräpa deras barn,
inne gör skräcken det.
Unga män och jungfrur förgås,
spädbarn och grånade män.
26 Jag skulle säga: Jag vill skingra dem,
utplåna minnet av dem bland människor,
27 om jag inte fruktade hån från fienden,
att deras ovänner skulle misstyda det,
och säga: Vår hand är mäktig,
det var inte Herren som gjorde allt detta."
28 Ty ett rådlöst folk är de,
och förstånd finns ej i dem.
29 Vore de visa skulle de inse detta,
de skulle förstå vilket slut de måste få.
30 Hur kunde en enda jaga tusen framför sig,
två driva tiotusen på flykten, om ej deras Klippa hade sålt dem,
om ej Herren hade utlämnat dem?
31 Ty de andras klippa är ej som vår Klippa,
det kan våra fiender döma om.
32 Ty från Sodoms vinstock är deras vinstock,
och från Gomorras fält.
Deras druvor är giftiga druvor,
deras klasar är beska.
33 Deras vin är ormars etter,
kobrors grymma gift.
34 Sådant ligger förvarat hos mig,
förseglat i mina förrådshus.
35 Min är hämnden och vedergällningen,
sparad till den tid då deras fot skall vackla.
Ty nära är deras olyckas dag,
det som väntar dem kommer med hast.
36 Ty Herren skall ta sig an sitt folks sak,
och förbarma sig över sina tjänare,
när han ser att deras kraft är borta
och att ingen finns kvar, varken slav eller fri.
37 Då skall han fråga: Var är deras gudar,
klippan de tog sin tillflykt till,
38 de som åt deras slaktoffers fett
och drack deras drickoffers vin?
Må de stå upp och hjälpa er,
må de vara ert beskydd.
39 Se nu, jag, jag är Gud,
det finns ingen Gud vid sidan av mig.
Jag dödar och jag gör levande,
jag slår och jag helar.
Ingen kan rädda ur min hand.
40 Se, jag lyfter min hand upp mot himlen,
och säger: Så sant jag lever för evigt:
41 När jag har vässat mitt flammande svärd
och min hand skipar rätt,
skall jag ta hämnd på mina ovänner
och vedergälla dem som hatar mig.
42 Jag skall göra mina pilar berusade av blod,
mitt svärd skall mätta sig av kött,
av de slagnas och fångnas blod,
av fiendehövdingars huvuden.
43 Jubla, ni hednafolk med hans folk,
ty han hämnas sina tjänares blod.
Han tar hämnd på sina ovänner
och bringar försoning för sitt land, sitt folk."
44 Mose kom tillsammans med Hosea,[b] Nuns son, och talade hela denna sångs ord inför folket.
45 Och när Mose hade talat alla dessa ord till hela Israel, 46 sade han till dem: "Lägg på hjärtat alla de ord som jag i dag gör till vittnen mot er, så att ni befaller era barn att hålla fast vid och följa alla ord i denna lag. 47 Ty detta är inte ett tomt ord för er, det gäller ert liv. Genom detta ord skall ni få ett långt liv i det land, dit ni nu går över Jordan för att ta det i besittning."
Gud talar om Moses död
48 Samma dag talade Herren till Mose och sade: 49 "Stig upp här på Abarimberget, på berget Nebo i Moabs land mitt emot Jeriko, så skall du få se Kanaans land som jag ger åt Israels barn till besittning. 50 Du skall dö där på berget, dit du stiger upp, och du skall samlas till ditt folk, liksom din bror Aron dog på berget Hor och samlades till sitt folk. 51 Detta sker därför att ni var trolösa mot mig mitt bland Israels barn vid Meribas vatten vid Kadesh i öknen Sin, eftersom ni inte höll mig helig bland Israels barn. 52 Du skall se landet rakt framför dig, men du skall inte komma in dit, till det land som jag ger åt Israels barn.
Footnotes
- 5 Mosebok 32:15 Jesurun Poetiskt namn på Israel.
- 5 Mosebok 32:44 Hosea en variant på namnet Josua.
5 Moseboken 32
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Moses sång
32 Lyssna, himmel och jord!
Hör vad jag har att säga!
2 Min undervisning ska vara som stilla regn,
den ska falla som dagg,
som fint regn över det spirande gräset,
ja, som rikligt regn över späd grönska.
3 Jag ska förkunna Herrens ära
och prisa vår Guds storhet.
4 Han är klippan[a]. Hans verk är fullkomliga.
Allt vad han gör är rätt.
Han är en trofast Gud som aldrig gör något ont,
Han är rättfärdig och rättvis.
5 Men hans barn har handlat svekfullt mot honom.
De är en skam och är inte längre hans barn.
De har blivit ett hårdhjärtat och motsträvigt släkte.[b]
6 Är det så ni behandlar Herren?
Du dåraktiga, vettlösa folk!
Är han inte din far som skapade dig?
Är det inte han som har gjort dig och format dig?
7 Kom ihåg hur det var förr!
Tänk på tidigare generationer!
Fråga din far,
han ska berätta,
och de gamla,
de ska förklara för dig.
8 När den Högste tilldelade folken deras områden
och bestämde gränserna för var de skulle bosätta sig
i enlighet med Israels söners antal[c],
9 då blev hans folk Herrens egendom,
Jakob[d] hans del.
10 Han fann honom i öknen,
i ödslig, ylande ödemark,
han bevarade honom, tog hand om honom
och skyddade honom som sin ögonsten.
11 Som när en örn lockar sina ungar ur boet
och svävar över dem,
så bredde han ut sina vingar
och bar honom på sina vingfjädrar.
12 Herren ensam ledde honom,
inga andra gudar.
13 Han lät honom rida över landets höjder,
äta av markens frukt.
Han gav honom honung ur berget[e]
och olja från flinthårda klippan,
14 gräddmjölk från kor,
fårmjölk och fett från lammen,
baggar och getter från Bashan
och det allra finaste vete.
Druvors blod drack du,
vin av utsökta druvor.
15 Men Jeshurun[f] fick för mycket av det goda och slog bakut.
Du blev övergödd, tjock och trög.
Han övergav sin Gud, sin skapare,
den klippa som räddat honom.
16 Folket väckte så hans svartsjuka
med främmande gudar.
De gjorde avskyvärda saker
och han blev vred.
17 De offrade till demoner som inte är gudar,
till nya gudar som de inte kände,
gudar som nyss kommit till
som era fäder inte fruktade.
18 Du övergav klippan som hade format dig
och glömde den Gud som fött dig.
19 Herren såg vad de gjorde och stötte bort dem.
Hans söner och döttrar hade gjort honom vred.
20 Han sa: ”Jag ska dölja mitt ansikte för dem.
Sedan får vi se vad som kommer att hända med dem.
De är ett hårdhjärtat släkte,
barn som ingen kan lita på.
21 De har gjort mig svartsjuk
genom gudar som inte finns,
de väckte min vrede med värdelösa avgudar.
Nu ska jag göra dem svartsjuka
genom sådana som inte är ett folk.
Jag ska göra dem arga på ett folk som saknar förstånd.
22 Min vrede har tänt en eld.
Den brinner ända nere i dödsrikets djup,
den förtär jorden och dess skördar
och den sätter bergens grunder i lågor.
23 Jag ska överhopa dem med olyckor
och skjuta mina pilar på dem.
24 Jag ska fördärva dem genom hunger,
brännande feber och dödande pest.
Jag ska skicka vilda djur som sliter dem i stycken
och giftiga ormar ska kräla på marken.
25 På gatorna ska deras barn dödas av svärd
och i husen ska man sätta skräck i dem,
i unga män och kvinnor,
spädbarn och åldringar.
26 Jag hade bestämt mig
för att skingra dem
och utplåna minnet av dem.
27 Men jag fruktade fiendens hån,
att motståndarna skulle ta miste och säga:
’Det var vi och vår styrka, inte Herren som gjorde det!’ ”
28 De är ett dåraktigt folk,
helt utan förstånd.
29 Om de ändå vore visa!
Då skulle de förstå detta
och hur det kommer att sluta för dem.
30 Hur kunde en enda man jaga bort dem i tusental
och två män få tiotusen på flykt,
om inte deras klippa hade övergett dem,
om inte Herren hade utlämnat dem?
31 Andras klippa är inte som vår klippa.
Det erkänner till och med fienden.
32 Deras vin kommer från Sodom och från Gomorras fält.
Deras druvor är förgiftade druvor, klasar av bitterhet,
33 och deras vin är ormgift,
kobrors dödliga gift.
34 ”Men jag har allting i säkert förvar,
förseglat i mina förråd.
35 Hämnden är min
och jag ska straffa dem
när tiden är inne,
när de vacklar.
Olycka väntar dem
och deras dom ska snart komma över dem.”
36 Herren ska skaffa rätt åt sitt folk[g]
och ha medlidande med sina tjänare,
när han ser att deras kraft är uttömd och ingen återstår,
varken slav eller fri.
37 Då ska han fråga:
”Var är nu deras gudar, klippan de sökte sin tillflykt hos?
38 Var är de gudar
som åt fettet av deras offer
och drack vinet av deras dryckesoffer?
Låt dem hjälpa er,
låt dem erbjuda er skydd!
39 Ser ni inte nu att jag ensam är Gud?
Jag dödar och jag ger liv.
Jag sårar och jag helar.
Ingen kommer undan min hand.
40 Jag lyfter handen mot himlen och svär:
Så sant som jag lever i evighet
41 ska jag vässa mitt blixtrande svärd och hålla dom.
Jag ska hämnas på mina ovänner
och straffa dem som hatar mig.
42 Mina pilar ska bli berusade av blod,
av blod från de slagna och de fångna.
Mitt svärd ska äta sig mätt på kött,
på fiendens stolta ledare.”
43 Gläd er, ni folk, tillsammans med hans folk,[h]
för han hämnas sina tjänares blod,
han tar hämnd på sina fiender,
han försonar sitt land och sitt folk.
44 Mose kom tillsammans med Hosea[i], Nuns son, och framförde hela denna sång för folket. 45 När Mose hade avslutat sitt tal till hela Israel, 46 sa han till dem: ”Tänk nu på alla de ord jag har talat till er idag, lägg dem på hjärtat, och lär era barn att troget lyda allt som står i denna lag! 47 Det är inga tomma ord, det betyder livet för er. Genom att lyda dem kommer ni att få ett långt liv i det land som ni nu ska ta i besittning på andra sidan floden Jordan.”
Mose får veta att han snart ska dö
48 Samma dag sa Herren till Mose: 49 ”Gå upp i Avarimbergen på berget Nebo som ligger i Moabs land mitt emot Jeriko och se ut över Kanaans land därifrån, det land som jag ska ge Israels folk. 50 Där uppe på berget måste du dö och förenas med dina fäder på samma sätt som din bror Aron dog på berget Hor och förenades med dem. 51 Detta ska ske därför att ni var trolösa mot mig inför Israels folk vid Merivas källor i Kadesh i öknen Sin[j] och inte höll mig helig bland israeliterna. 52 Framför dig ska du på avstånd se det land som jag ska ge Israels folk, men själv ska du inte få gå in i det.”
Footnotes
- 32:4 ”Herren är klippan” är temat för hela sången.
- 32:5 Grundtextens innebörd är osäker.
- 32:8 Sjuttio folkslag fanns, se 1 Mos 10–11. Israels sjuttio avkomlingar drog till Egypten under den stora hungersnöden. Detta är antagligen vad som menas här.
- 32:9 Jakob och Israel är samma person. Se 1 Mos 32:28.
- 32:13 Honung från vildbin som byggde sina bon i klipporna.
- 32:15 Ett poetiskt namn för Israel och betyder kanske den rättfärdige.
- 32:36 Eller: Herren ska döma sitt folk.
- 32:43 Enligt Septuaginta: Gläd er ni himlar, tillsammans med hans folk, och alla Guds änglar ska tillbe honom. I 5 Moseboksrullen från Qumran (4Q44 f5 ii:7) finns ett tillägg: Låt alla gudar tillbe honom, som tycks utgöra bakgrunden till översättningen i Septuaginta.
- 32:44 Hosea var enligt 4 Mos 13:9,17 Josuas ursprungliga namn.
- 32:51 Se 4 Mos 20:2-13.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.