5 Mosebok 31
Svenska 1917
31 Och Mose gick åstad och talade följande till hela Israel;
2 han sade till dem: »Jag är nu ett hundra tjugu år gammal; jag kan icke mer vara ledare och anförare, och HERREN har sagt till mig: 'Du skall icke komma över denna Jordan.'
3 Men HERREN, din Gud, går framför dig; han skall förgöra dessa folk för dig, och du skall fördriva dem, och Josua skall anföra dig, såsom HERREN har sagt.
4 Och HERREN skall göra med dem såsom han gjorde med Sihon och Og, amoréernas konungar. vilka han lät förgås, och såsom han gjorde med deras land.
5 HERREN skall giva dem i edert våld, och I skolen göra med dem alldeles såsom jag har bjudit eder.
6 Varen frimodiga och oförfärade, frukten icke och varen icke förskräckta för dem; ty HERREN, din Gud, går själv med dig; han skall icke lämna dig eller övergiva dig.»
7 Och Mose kallade Josua till sig och sade till honom inför hela Israel: »Var frimodig och oförfärad; ty du skall med detta folk gå in i det land som HERREN med ed har lovat deras fäder att giva dem; och du skall utskifta det åt dem såsom arv.
8 Och HERREN är den som går framför dig, han skall vara med dig, han skall icke lämna dig eller övergiva dig; du må icke frukta och icke vara förfärad.»
9 Och Mose skrev upp denna lag och gav den åt prästerna, Levi söner, som buro HERRENS förbundsark, och åt alla de äldste i Israel.
10 Och Mose bjöd dem och sade: »Vid slutet av vart sjunde år, när friåret är inne, vid lövhyddohögtiden,
11 då hela Israel kommer för att träda fram inför HERRENS, din Guds, ansikte, på den plats som han utväljer, då skall du läsa upp denna lag inför hela Israel, så att de höra den.
12 Församla då folket, män, kvinnor och barn, och främlingarna som äro hos dig inom dina portar, på det att de må höra och lära, och på det att de må frukta HERREN, eder Gud, och hålla och göra efter alla denna lags ord;
13 och på det att deras barn, som då ännu icke känna den, må höra den och lära den, så att de frukta HERREN, eder Gud. Detta skolen I göra, så länge I leven i det land dit I nu dragen över Jordan, för att taga det i besittning.
14 Och HERREN sade till Mose: »Se, tiden närmar sig att du skall dö. Kalla till dig Josua, och inställen eder därefter i uppenbarelsetältet, så vill jag insätta honom i hans ämbete.» Och Mose gick åstad med Josua, och de inställde sig i uppenbarelsetältet.
15 Då visade sig HERREN i tältet i en molnstod, och molnstoden blev stående vid ingången till tältet.
16 Och HERREN sade till Mose: »Se, när du vilar hos dina fäder, skall detta folk stå upp och i trolös avfällighet löpa efter främmande gudar, som dyrkas i det land dit de nu komma, och de skola övergiva mig och bryta det förbund som jag har slutit med dem.
17 Och min vrede skall då upptändas mot dem, och jag skall övergiva dem och fördölja mitt ansikte för dem, och de skola förgöras, och mycken olycka och nöd skall träffa dem; och då skola de säga: 'Förvisso är det därför att vår Gud icke är ibland oss som dessa olyckor hava träffat oss.'
18 Men jag skall på den tiden alldeles fördölja mitt ansikte, för allt det ondas skull som de hava gjort, i det att de hava vänt sig till andra gudar.
19 Så tecknen nu upp åt eder följande sång. Och du skall lära Israels barn den och lägga den i deras mun. Och så skall denna sång vara mig ett vittne mot Israels barn.
20 Ty jag skall låta dem komma in i det land som jag med ed har lovat åt deras fäder, ett land som flyter av mjölk och honung, och de skola äta och bliva mätta och feta; men de skola då vända sig till andra gudar och tjäna dem och förakta mig och bryta mitt förbund.
21 Och när då mycken olycka och nöd träffar dem, skall denna sång avlägga sitt vittnesbörd inför dem; ty den skall icke förgätas och försvinna ur deras avkomlingars mun. Jag vet ju med vilka tankar de umgås redan nu, innan jag har låtit dem komma in i det land som jag med ed lovade dem.»
22 Så tecknade då Mose upp sången på den dagen och lät Israels barn lära den.
23 Och han insatte Josua, Nuns son, i hans ämbete och sade: »Var frimodig och oförfärad; ty du skall föra Israels barn in i det land som jag med ed har lovat åt dem, och jag skall vara med dig.»
24 Då nu Mose hade fullständigt tecknat upp denna lags ord i en bok,
25 bjöd han leviterna som buro HERRENS förbundsark och sade:
26 »Tagen denna lagbok och läggen den vid sidan av HERRENS, eder Guds, förbundsark, så att den ligger där till ett vittne mot dig.
27 Ty jag känner din gensträvighet och hårdnackenhet. Se, ännu medan jag har levat kvar bland eder, haven I varit gensträviga mot HERREN; huru mycket mer skolen I ej då bliva det efter min död!
28 Församlen nu till mig alla de äldste i edra stammar, så ock edra tillsyningsmän, för att jag må inför dem tala dessa ord och taga himmel och jord till vittnen mot dem.
29 Ty jag vet att I efter min död skolen taga eder till, vad fördärvligt är, och vika av ifrån den väg som jag har bjudit eder gå; därför skall olycka träffa eder i kommande dagar, när I gören vad ont är i HERRENS ögon, så att I förtörnen honom genom edra händers verk.»
30 Och Mose föredrog inför Israels hela församling följande sång från början till slutet.
5 Mosebok 31
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Mose utser Josua till efterträdare
31 När Mose hade talat allt detta till Israels folk,
2 sa han till dem: Jag är nu 120 år gammal! Jag har inte möjlighet att leda er längre, för Herren har talat om för mig att jag inte ska gå över floden Jordan.
3 Men Herren själv kommer att leda er och förgöra de folk som bor där, och ni ska besegra dem. Josua blir er nye befälhavare, som Herren har sagt.
4 Herren ska förgöra folken som bor i landet, precis som han förgjorde Sihon och Og, de amoreiska kungarna.
5 Herren ska ge folket som bor där till er, och ni ska förgöra dem som jag har befallt er.
6 Var starka och fatta mod! Var inte rädda för dem! För Herren, er Gud, ska vara med er. Han ska aldrig svika er eller överge er.
7 Sedan kallade Mose till sig Josua och sa till honom inför hela Israel: Var stark och modig! Det är du som ska leda detta folk in i landet som Herren lovat deras förfäder. Se till att de intar det.
8 Var inte rädd, för Herren kommer att gå före dig och vara med dig. Han ska inte svika dig eller överge dig.
Mose skriver ner Guds lagar
9 Sedan skrev Mose ner de lagar som han redan hade meddelat folket och gav dem till prästerna, Levis söner, som bar arken med Herrens tio budord, och till de äldste i Israel.
10-11 Mose befallde att dessa lagar skulle läsas för allt folket vid slutet av vart sjunde år, friåret, under lövhyddohögtiden, när hela Israel var samlat vid helgedomen inför Herren.
12 Han sa: Sammankalla alla, män, kvinnor, barn och de främlingar som bor bland er. Låt dem få lyssna till Guds lagar och lära känna Guds vilja, så att de fruktar Herren, sin Gud, och lyder hans befallningar.
13 Gör det så att era barn, som inte känner till dessa lagar, får höra dem och lära sig frukta Herren, sin Gud, så länge ni bor i det utlovade landet.
Herren förutsäger folkets olydnad
14 Sedan sa Herren till Mose: Tiden är inne att du ska dö. Ta med dig Josua och kom in i tabernaklet så att jag kan insätta honom i hans uppgifter.Då gick Mose och Josua och ställde sig inför Herren i tabernaklet.
15 Han visade sig för dem i ett väldigt moln vid tältets ingång
16 och sa till Mose: Du ska dö och förenas med dina förfäder. När du är borta kommer folket att börja tillbe främmande gudar i det utlovade landet. De kommer att glömma bort mig och bryta det avtal som jag har gjort upp med dem.
17 Då kommer min vrede att upptändas mot dem, och jag ska överge dem och gömma mitt ansikte för dem, så att de kommer att förgås. Fruktansvärda svårigheter ska drabba dem, så att de måste säga: 'Gud finns inte längre ibland oss!'
18 Jag kommer att vända mig bort från dem på grund av att de har syndat och tillber andra gudar.
19 Skriv nu ner orden till följande sång och lär alla den och låt dem sjunga den. Den ska tjäna som bevis på att jag har varnat dem.
20 När jag har fört dem in i landet jag lovade deras förfäder, ett land som flyter av mjölk och honung, och när de har fått allt de kan önska sig, kommer de ändå att tillbe andra gudar, att förakta mig och att bryta förbundet med mig.
21 Och då, när stora olyckor och mycket elände drabbar dem, ska den här sången påminna dem om orsaken. Sången ska leva vidare från generation till generation. Jag vet redan nu, innan de ens har kommit in i landet, hurdana de är.
22 Redan samma dag skrev Mose ner orden till sången och lärde israeliterna den.
23 Han uppmanade Josua, Nuns son, att vara stark och modig och sa till honom: Du ska föra Israels folk in i det land som Herren har lovat dem. Herren säger: 'Jag ska vara med dig.'
24 När Mose hade skrivit ner alla lagar som finns antecknade i denna bok
25 gav han den till leviterna, som bar arken med de tio budorden,
26 och han bad dem att lägga lagboken bredvid arken som en påminnelse och varning till Israels folk.
27 Jag vet hur envisa och upproriska ni är, sa Mose till dem. Om ni nu, medan jag fortfarande är hos er, är så upproriska mot Herren, hur mycket värre kommer det då inte att bli efter min död!
28 Sammankalla nu alla de äldste och alla ledare för de olika stammarna, så att jag kan få tala till dem och ta himmel och jord till vittnen mot dem.
29 Jag vet att ni efter min död kommer att avfalla och vända er bort från Gud och hans lagar. Olycka ska drabba er under kommande dagar, därför att ni kommer att göra sådant som Herren säger är synd och därmed uppväcka hans vrede.
30 Mose läste sedan upp denna sång för allt folket i Israel:
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica