Add parallel Print Page Options

29 Dessa äro förbundets ord, det förbunds som HERREN bjöd Mose att sluta med Israels barn i Moabs land, ett annat förbund än det som han hade slutit med dem på Horeb.

Och Mose sammankallade hela Israel och sade till dem: I haven sett allt vad HERREN har gjort inför edra ögon i Egyptens land, med Farao och alla hans tjänare och hela hans land,

de stora hemsökelser som du med egna ögon såg, de stora tecknen och undren.

Men HERREN har ännu intill denna dag icke givit eder hjärtan att förstå med, ögon att se med och öron att höra med.

Och jag lät eder vandra i öknen i fyrtio år; edra kläder blevo icke utslitna på eder, och din sko blev icke utsliten på din fot.

Bröd fingen I icke att äta, icke vin eller starka drycker att dricka, på det att I skullen veta att jag är HERREN, eder Gud.

Och när I kommen till dessa trakter, drogo Sihon, konungen i Hesbon, och Og, konungen i Basan, ut till strid mot oss, men vi slogo dem.

Och vi intogo deras land och gåvo det till arvedel åt rubeniterna, gaditerna och ena hälften av Manasse stam.

Så hållen nu detta förbunds ord och gören efter dem, för att I mån hava framgång i allt vad I gören.

10 I stån i dag allasammans inför HERREN, eder Gud: edra huvudmän, edra stammar, edra äldste och edra tillsyningsmän, var man i Israel,

11 så ock edra barn och hustrur, och främlingen som är hos dig i ditt läger, din vedhuggare såväl som din vattenbärare,

12 för att du må inträda i HERRENS, din Guds, förbund, det edsförbund som HERREN, din Gud, i dag vill sluta med dig.

13 Ty han vill i dag upphöja dig, så att du skall vara hans folk och han din Gud, såsom han har sagt dig, och såsom han med ed har lovat dina fäder, Abraham, Isak och Jakob.

14 Och det är icke med eder allenast som jag i dag sluter detta förbund, detta edsförbund,

15 utan jag gör det både med dem som i dag stå här med oss inför HERREN, vår Gud, och med dem som icke äro här med oss i dag.

16 I veten ju själva huru vi bodde i Egyptens land, och huru vi drogo mitt igenom de folks land, som I nu haven lämnat

17 Och I sågen deras styggelser och eländiga avgudar, de gudar av trä och sten, silver och guld, som funnos hos dem.

18 Så må då bland eder icke finnas någon man eller kvinna, någon släkt eller stam vars hjärta i dag vänder sig bort ifrån HERREN, vår Gud, för att gå åstad och tjäna dessa folks gudar; bland eder må icke finnas någon rot varifrån gift och malört växer upp,

19 så att någon som hör detta edsförbunds ord välsignar sig i sitt hjärta och tänker att det skall gå honom väl, där han vandrar i sitt hjärtas hårdhet. Ty då skall hela landet, både vått och torrt, förgås.

20 HERREN skall icke vilja förlåta honom; nej, Herrens vrede och nitälskan skall då vara såsom en rykande eld mot de männen, och all den förbannelse som är uppskriven i denna bok skall komma att vila på honom, och Herren skall så utplåna hans namn, att det icke mer skall finnas under himmelen.

21 Och HERREN skall avskilja honom från alla Israels stammar till att drabbas av olycka, efter alla de förbannelser som äro fästa vid det förbund som är uppskrivet i denna lagbok.

22 Och ett kommande släkte, edra barn som uppstå efter eder, och främlingen, som kommer ifrån fjärran land, de skola säga, när de se de plågor och sjukdomar som HERREN har skickat över detta land,

23 när de se huru all jord där är förbränd och förvandlad till svavel och salt, så att den icke kan besås eller framalstra växter, och så att inga örter där kunna komma upp -- såsom det blev, när Sodom och Gomorra, Adma och Seboim omstörtades, då HERREN i sin vrede och harm omstörtade dem --

24 ja, alla folk skola då säga: »Varför har Herren gjort så mot detta land? Varför brinner hans vrede så starkt?»

25 Och man skall svara: »Därför att de övergåvo HERRENS, sina fäders Guds, förbund, det som han slöt med dem, när han förde dem ut ur Egyptens land,

26 och därför att de gingo åstad och tjänade andra gudar och tillbådo dem, gudar som de icke kände, och som han icke hade givit dem till deras del,

27 därför upptändes HERRENS vrede mot detta land, så att han lät komma över det all den förbannelse som är uppskriven i denna bok.

28 Ja, därför ryckte HERREN dem upp ur deras land, med vrede och harm och stor förtörnelse, och kastade dem bort till ett annat land, såsom nu har skett.»

29 Vad som ännu är fördolt hör HERREN, vår Gud, till; men vad som är uppenbarat, det gäller för oss och våra barn till evig tid, för att vi skola göra efter alla denna lags ord.

Mose bekräftar förbundet med Herren

29 Det var på Moabs slätter som Herren gav Mose dessa föreskrifter som tillägg till det förbund han ingick med Israels folk vid berget Horeb.

2-3 Mose sammankallade hela Israel och sa till dem:Ni har med era egna ögon sett de stora plågor och väldiga under som Herren lät komma över Farao och hans folk i Egypten.

Men ännu har Herren inte gett er hjärtan som förstår, ögon som ser och öron som hör!

I fyrtio år har Gud lett er genom öknen utan att era kläder och skor slitits ut.

Ni åt inget bröd och drack inget vin eller andra jästa drycker. Han lät er gå igenom allt detta för att ni skulle förstå att Herren är er Gud, och att han har omsorg om er.

När vi kom hit drog kung Sihon från Hesbon och kung Og från Basan ut för att strida mot oss, men vi besegrade dem.

Vi tog deras länder och gav dem åt Rubens och Gads stammar och åt Manasses stam.

Om ni följer allt i det här förbundet, så ska ni få framgång i allt vad ni gör.

10 Ni allesammans, ledare, domare, tjänstemän och alla andra män, står i dag inför Herren, er Gud,

11 tillsammans med barn och hustrur och de främlingar som bor hos er och hugger er ved och bär ert vatten.

12 Ni står här för att ingå ett förbund med Herren, er Gud, ett förbund som han upprättar här i dag.

13 Han vill i dag bekräfta att ni är hans folk och att han är er Gud, alldeles som han lovade era förfäder Abraham, Isak och Jakob.

14-15 Detta förbund gäller inte bara för er, som står här inför honom i dag, utan också för alla kommande generationer i Israel.

16 Ni vet hur vi hade det i Egypten och hur vi har tagit oss hit.

17 Ni har sett deras hedniska avgudar av trä, sten, silver och guld.

18 Se till att inte någon enda av er, man eller kvinna, familj eller stam i Israel, vänder sig bort från Herren, vår Gud, och tillber dessa andra folks gudar, för då planteras en rot som kommer att ge bitter och giftig frukt.

19 Det är lätt hänt att en sådan person tänker: 'Jag ska nog lyckas bra, även om jag går min egen väg!'

20 Men Herren kommer inte att tillåta något sådant! Hans vrede mot den mannen kommer att vara fruktansvärd. Och alla de förbannelser som finns nedskrivna i denna bok kommer att vila tungt på honom, och Herren ska utplåna hans namn under himlen.

21 Herren ska skilja den mannen från alla stammar i Israel, och över honom ska han låta alla de förbannelser som finns nedskrivna i denna bok komma.

22 Sedan ska era barn och kommande generationer, och även främlingar som färdas förbi, se landets förödelse och de plågor Herren har sänt över det.

23 De kommer att se att hela landet blivit förvandlat till svavel och salt, ett förbränt ödeland som inte blivit besått, som inte bär några skördar och som inte har någon växtlighet, precis som Sodom och Gomorra, Adma och Seboim, som Herren fördärvade i sin vrede.

24 'Varför har Herren gjort så med sitt land?' ska folket fråga. 'Varför visar han denna glödande vrede?'

25 Då ska de få till svar: 'Därför att ni bröt det förbund som Herren, era förfäders Gud, ingick med era förfäder när han ledde dem ut ur Egypten.'

26 De tillbad nämligen andra gudar och handlade tvärt emot hans uttryckliga befallning.

27 Det är därför som Herren upptänts av en sådan vrede mot landet och låtit alla de förbannelser som finns nedskrivna i denna bok drabba dem.

28 I sin vrede ryckte han upp dem ur deras eget land och förskingrade dem till länder, där de bor än i dag!

29 Det finns hemligheter som Herren, er Gud, ännu inte har uppenbarat för oss, men det som han har uppenbarat är det meningen att vi och våra barn alltid ska lyda.