4 Moseboken 14
Svenska Folkbibeln 2015
Folket gör uppror
14 Då började hela församlingen ropa och skrika, och folket grät den natten. 2 (A) Alla Israels barn klagade på Mose och Aron, och hela församlingen sade till dem: ”Om vi ändå hade fått dö i Egyptens land, eller om vi ändå hade fått dö här i öknen! 3 Varför leder Herren oss in i detta land där vi kommer att falla för svärd och våra hustrur och barn blir fiendens byte? Vore det inte bättre för oss att vända tillbaka till Egypten?” 4 Och de sade till varandra: ”Vi väljer en ledare och vänder tillbaka till Egypten.”
5 Då föll Mose och Aron ner på sina ansikten inför Israels barns hela folk och församling. 6 Och Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, som var med bland dem som hade spejat i landet, rev sönder sina kläder 7 och sade till hela Israels församling: ”Landet som vi har vandrat igenom och spejat i är ett mycket, mycket gott land. 8 Om Herren har behag till oss, ska han föra oss in i det landet och ge det åt oss, ett land som flödar av mjölk och honung. 9 Men var inte upproriska mot Herren och var inte rädda för folket i landet, för de ska bli som en munsbit för oss. Deras beskydd har vikit ifrån dem, men Herren är med oss. Var inte rädda för dem.”
10 Men hela församlingen ropade att man skulle stena dem. Då visade sig Herrens härlighet i uppenbarelsetältet för alla Israels barn. 11 Och Herren sade till Mose: ”Hur länge ska detta folk förakta mig? Och hur länge ska de vägra tro på mig trots alla de tecken jag har gjort ibland dem? 12 (B) Jag ska slå dem med pest och utrota dem, men dig vill jag göra till ett folk som är större och mäktigare än dem.”
Mose medlar för folket
13 Mose sade till Herren: ”Egyptierna har ju hört att du med din kraft har fört detta folk ut från dem hit upp, 14 (C) och de har talat om det för dem som bor här i landet. De har hört att du, Herre, är mitt ibland detta folk, att du, Herre, visar dig ansikte mot ansikte, att din molnsky står över dem och att du går framför dem i en molnpelare om dagen och i en eldpelare om natten. 15 Om du dödar detta folk, alla på en gång, kommer hednafolken som hört talas om dig att säga: 16 (D) ’Herren lyckades inte föra in detta folk i det land som han med ed hade lovat dem, och därför har han slaktat dem i öknen.’
17 Nej, låt nu Herrens kraft visa sig stor, så som du själv har sagt: 18 (E) Herren är sen till vrede och rik på nåd, han förlåter missgärning och överträdelse men låter ingen bli ostraffad, utan låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen till tredje och fjärde led. 19 Förlåt nu folkets missgärning efter din stora nåd, så som du har låtit din förlåtelse följa detta folk allt ifrån Egypten och ända hit.”
Herren förlåter och straffar
20 Då sade Herren: ”Jag förlåter dem enligt ditt ord. 21 (F) Men så sant jag lever och så sant Herrens härlighet uppfyller hela jorden: 22 Av alla de män som har sett min härlighet och sett de tecken jag har gjort i Egypten och i öknen, och som nu tio gånger har frestat mig och inte lyssnat till min röst, 23 (G) av dem ska ingen få se det land som jag med ed har lovat deras fäder. Ingen av dem som har föraktat mig ska få se det. 24 (H) Men i min tjänare Kaleb är en annan ande, och han har i allt följt mig. Därför ska jag föra honom in i det land där han nu har varit, och hans avkomlingar ska ta det i besittning. 25 Men eftersom amalekiterna och kananeerna bor i dalen, så vänd er i morgon åt ett annat håll och dra ut i öknen mot Röda havet[a].”
26 Herren talade till Mose och Aron. Han sade: 27 ”Hur länge ska denna onda församling klaga mot mig? Jag har hört hur Israels barn ständigt klagar mot mig. 28 (I) Säg nu till dem: Så sant jag lever, säger Herren, jag ska göra med er så som ni själva har sagt inför mig. 29 (J) Här i öknen ska era döda kroppar falla, alla ni som har blivit mönstrade och är tjugo år eller äldre, eftersom ni har klagat mot mig. 30 Ingen av er ska komma in i det land som jag med upplyft hand lovade er att få bo i, ingen utom Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son. 31 Men era barn, som ni sade skulle bli fiendens byte, dem ska jag föra in där, och de ska lära känna det land som ni har förkastat. 32 Men era döda kroppar ska falla här i öknen. 33 (K) Och era barn ska vara herdar i öknen i fyrtio år och få lida för er trolöshet tills era döda kroppar har förmultnat i öknen. 34 Så som ni under fyrtio dagar har spejat i landet ska ni under fyrtio år – ett år för varje dag – bära på era synder. Ni ska då få erfara att jag har tagit min hand ifrån er. 35 Jag, Herren, har talat. Jag ska i sanning göra så med hela denna onda församling som har rotat sig samman mot mig. Här i öknen ska de omkomma, här ska de dö.”
36 De män som Mose hade sänt för att speja i landet och som vid sin återkomst hade fått hela församlingen att klaga mot honom genom att tala illa om landet, 37 dessa män som hade talat illa om landet dog genom en hemsökelse inför Herrens ansikte. 38 Av de män som hade gått ut för att speja i landet överlevde bara Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son.
Israels barn drivs tillbaka
39 Mose talade detta till alla Israels barn, och folket sörjde mycket. 40 (L) De steg upp tidigt nästa morgon för att bege sig upp mot den övre bergsbygden och sade: ”Se, här är vi. Vi har syndat, men nu vill vi dra upp till den plats som Herren har talat om.” 41 Men Mose sade: ”Varför vill ni bryta mot Herrens befallning? Det kommer inte att lyckas. 42 Herren är inte med er. Därför ska ni inte dra dit upp, så att ni inte bli slagna inför era fiender. 43 Amalekiterna och kananeerna kommer att möta er där och ni faller för svärd, för ni har vänt er bort från Herren och därför kommer Herren inte att vara med er.”
44 I sitt övermod drog de ändå upp mot den övre bergsbygden, men Herrens förbundsark och Mose lämnade inte lägret. 45 Amalekiterna och kananeerna, som bodde där i bergsbygden, kom då ner och slog dem och drev dem på flykten ända till Horma[b].
Footnotes
- 14:25 åt ett annat håll … mot Röda havet Söderut mot Akabaviken (jfr 1 Kung 9:26).
- 14:45 Horma Plats i trakten av Beer-Sheba, kanske österut nära Arad (21:3).
Numbers 14
Holman Christian Standard Bible
Israel’s Refusal to Enter Canaan
14 Then the whole community broke into loud cries, and the people wept that night. 2 All the Israelites complained about Moses and Aaron,(A) and the whole community told them, “If only we had died in the land of Egypt, or if only we had died in this wilderness! 3 Why is the Lord bringing us into this land to die by the sword? Our wives and little children will become plunder.(B) Wouldn’t it be better for us to go back to Egypt?”(C) 4 So they said to one another, “Let’s appoint a leader and go back to Egypt.”
5 Then Moses and Aaron fell down with their faces to the ground in front of the whole assembly of the Israelite community. 6 Joshua son of Nun and Caleb son of Jephunneh, who were among those who scouted out the land, tore their clothes 7 and said to the entire Israelite community: “The land we passed through and explored is an extremely good land.(D) 8 If the Lord is pleased with us, He will bring us into this land, a land flowing with milk and honey,(E) and give it to us. 9 Only don’t rebel against the Lord, and don’t be afraid of the people of the land, for we will devour them.(F) Their protection(G) has been removed from them, and the Lord is with us. Don’t be afraid of them!”
10 While the whole community threatened to stone them,(H) the glory of the Lord appeared to all the Israelites at the tent of meeting.
God’s Judgment of Israel’s Rebellion
11 The Lord said to Moses, “How long will these people despise Me? How long will they not trust in Me despite all the signs I have performed among them?(I) 12 I will strike them with a plague and destroy them. Then I will make you into a greater and mightier nation than they are.”(J)
13 But Moses replied to the Lord, “The Egyptians will hear about it, for by Your strength You brought up this people from them. 14 They will tell it to the inhabitants of this land.(K) They have heard that You, Lord, are among these people, how You, Lord, are seen face to face, how Your cloud stands over them, and how You go before them in a pillar of cloud by day and in a pillar of fire by night.(L) 15 If You kill this people with a single blow,[a](M) the nations that have heard of Your fame(N) will declare, 16 ‘Since the Lord wasn’t able to bring this people into the land He swore to give them,(O) He has slaughtered them in the wilderness.’(P)
17 “So now, may my Lord’s power be magnified just as You have spoken: 18 The Lord is slow to anger and rich in faithful love,(Q) forgiving wrongdoing and rebellion.(R) But He will not leave the guilty unpunished,(S) bringing the consequences of the fathers’ wrongdoing on the children to the third and fourth generation.(T) 19 Please pardon the wrongdoing of this people, in keeping with the greatness of Your faithful love,(U) just as You have forgiven them from Egypt until now.”
20 The Lord responded, “I have pardoned them as you requested. 21 Yet as surely as I live and as the whole earth is filled with the Lord’s glory,(V) 22 none of the men who have seen My glory and the signs I performed in Egypt and in the wilderness, and have tested Me these 10 times and did not obey Me, 23 will ever see the land I swore to give their fathers.(W) None of those who have despised Me(X) will see it. 24 But since My servant Caleb has a different spirit and has followed Me completely, I will bring him into the land where he has gone, and his descendants will inherit it.(Y) 25 Since the Amalekites and Canaanites are living in the lowlands,[b] turn back tomorrow and head for the wilderness in the direction of the Red Sea.”(Z)
26 Then the Lord spoke to Moses and Aaron: 27 “How long must I endure this evil community that keeps complaining about Me? I have heard the Israelites’ complaints that they make against Me.(AA) 28 Tell them: As surely as I live,” this is the Lord’s declaration, “I will do to you exactly as I heard you say. 29 Your corpses will fall in this wilderness—all of you who were registered in the census, the entire number of you 20 years old or more(AB)—because you have complained about Me. 30 I swear that none of you will enter the land I promised[c] to settle you in, except Caleb son of Jephunneh and Joshua son of Nun. 31 I will bring your children whom you said would become plunder(AC) into the land you rejected, and they will enjoy it.(AD) 32 But as for you, your corpses will fall in this wilderness. 33 Your children will be shepherds in the wilderness for 40 years and bear the penalty for your acts of unfaithfulness until all your corpses lie scattered in the wilderness. 34 You will bear the consequences of your sins 40 years based on the number of the 40 days that you scouted the land, a year for each day.[d](AE) You will know My displeasure.[e] 35 I, Yahweh, have spoken. I swear that I will do this to the entire evil community that has conspired against Me.(AF) They will come to an end in the wilderness, and there they will die.”(AG)
36 So the men Moses sent to scout out the land, and who returned and incited the entire community to complain about him by spreading a negative report about the land— 37 those men who spread the negative report about the land were struck down by the Lord. 38 Only Joshua son of Nun and Caleb son of Jephunneh remained alive of those men who went to scout out the land.
Israel Routed
39 When Moses reported these words to all the Israelites, the people were overcome with grief. 40 They got up early the next morning and went up the ridge of the hill country, saying, “Let’s go to the place the Lord promised, for we were wrong.”(AH)
41 But Moses responded, “Why are you going against the Lord’s command? It won’t succeed. 42 Don’t go, because the Lord is not among you and you will be defeated by your enemies. 43 The Amalekites and Canaanites are right in front of you, and you will fall by the sword. The Lord won’t be with you, since you have turned from following Him.”
44 But they dared to go up the ridge of the hill country, even though the ark of the Lord’s covenant and Moses did not leave the camp. 45 Then the Amalekites and Canaanites who lived in that part of the hill country came down, attacked them, and routed them as far as Hormah.(AI)
Footnotes
- Numbers 14:15 Lit people as one man
- Numbers 14:25 Lit valley
- Numbers 14:30 Lit I raised My hand
- Numbers 14:34 Lit a day for the year, a day for the year
- Numbers 14:34 Or My opposition
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Copyright © 1999, 2000, 2002, 2003, 2009 by Holman Bible Publishers, Nashville Tennessee. All rights reserved.