4 Moseboken 32
Svenska Folkbibeln 2015
Stammarna öster om Jordan
32 Rubens barn och Gads barn hade stora och mycket talrika boskapshjordar. När de såg Jaesers land[a] och Gileads land fann de att det var en god trakt för boskap. 2 (A) Gads barn och Rubens barn kom då till Mose och prästen Eleasar och församlingens furstar och sade: 3 ”Atarot, Dibon, Jaeser, Nimra, Heshbon, Eleale, Sebam, Nebo och Beon, 4 det land som Herren har vunnit åt Israels församling, är ett land för boskap, och dina tjänare har boskap.” 5 De sade vidare: ”Om vi har funnit nåd inför dina ögon, så ge detta land till dina tjänare som besittning. Låt oss slippa gå över Jordan.”
6 Men Mose sade till Gads barn och Rubens barn: ”Ska ni stanna här medan era bröder drar ut i krig? 7 Varför vill ni göra Israels barn modlösa så att de inte vill gå över floden in i det land som Herren har gett dem? 8 Så gjorde också era fäder när jag sände dem från Kadesh-Barnea för att bese landet. 9 (B) När de hade dragit upp till Druvdalen och sett landet, gjorde de Israels barn modlösa så att de inte ville gå in i det land som Herren hade gett dem. 10 (C) Herrens vrede blossade upp den dagen, och han svor denna ed: 11 Av de män som drog upp ur Egypten ska ingen som är tjugo år eller äldre få se det land som jag med ed har lovat Abraham, Isak och Jakob, eftersom de inte i allt har följt mig, 12 ingen utom Kaleb, kenisiten Jefunnes son, och Josua, Nuns son, för de har i allt följt Herren. 13 Så brann Herrens vrede mot Israel, och han lät dem irra omkring i öknen i fyrtio år tills hela släktet var borta som hade gjort det som var ont i Herrens ögon.
14 Och se, ni har trätt i era fäders ställe, ni syndiga mäns avkomma, och ökar än mer Herrens glödande vrede mot Israel! 15 Om ni vänder er bort ifrån honom, kommer han att låta dem bli kvar i öknen ännu längre och ni drar fördärv över hela detta folk.”
16 Då kom de fram till Mose och sade: ”Låt oss här bygga inhägnader åt vår boskap och städer åt våra barn. 17 Själva ska vi genast beväpna oss och dra ut i spetsen för Israels barn tills vi har fört dem till deras plats. Under tiden kan våra barn bo i de befästa städerna, trygga från landets invånare. 18 Vi ska inte återvända hem förrän Israels barn har fått var och en sin arvedel. 19 Vi vill nämligen inte ha vår arvedel med dem, på andra sidan Jordan och längre bort, utan vår arvedel har tillfallit oss här på denna sida av Jordan, på östra sidan.”
20 Mose svarade dem: ”Om ni gör detta, om ni beväpnar er inför Herren till kriget 21 så att alla era beväpnade män går över Jordan inför Herren, tills han har fördrivit sina fiender inför sig 22 och landet blivit underkuvat inför Herren, då kan ni sedan vända tillbaka och vara utan skuld mot Herren och mot Israel. Detta land ska då bli er besittning inför Herrens ansikte. 23 Men om ni inte gör detta, se, då syndar ni mot Herren, och ni ska veta att er synd ska drabba er. 24 Bygg städer åt era barn och inhägnader åt er boskap och gör som ni har sagt.”
25 Gads barn och Rubens barn sade till Mose: ”Dina tjänare ska göra så som min herre befaller. 26 Våra barn, våra hustrur, vår boskap och alla våra dragdjur ska bli kvar här i Gileads städer. 27 Men dina tjänare, alla som är beväpnade för krig, ska dra över dit och strida inför Herrens ansikte så som min herre har sagt.”
28 Mose gav då befallning om dem åt prästen Eleasar och åt Josua, Nuns son, och åt huvudmännen för familjerna inom Israels barns stammar. 29 Mose sade till dem: ”Om Gads barn och Rubens barn går över Jordan med er, alla de som är beväpnade till strid inför Herrens ansikte, och landet blir kuvat inför er, då ska ni ge dem landet Gilead till besittning. 30 Men om de inte drar beväpnade över med er, ska de få sin besittning bland er i Kanaans land.” 31 Gads barn och Rubens barn svarade: ”Vad Herren har sagt till dina tjänare, det vill vi göra. 32 Inför Herrens ansikte ska vi beväpnade dra över till Kanaans land men få vår arvsbesittning här på denna sidan Jordan.”
33 (D) Mose gav åt dem, åt Gads barn och Rubens barn och ena hälften av Manasse, Josefs sons, stam: amoreernas kung Sichons rike, och Bashans kung Ogs rike. Han gav dem landet med städer och områdena kring städerna. 34 Gads barn byggde upp Dibon, Atarot, Aroer, 35 Atrot-Shofan, Jaeser, Jogbeha, 36 Bet-Nimra och Bet-Haran, befästa städer med inhägnader för boskap. 37 Rubens barn byggde upp Heshbon, Eleale, Kirjatajim, 38 Nebo och Baal-Meon, vilkas namn har ändrats, och Sibma. Och de gav namn åt städerna som de byggde upp.
39 (E) Makirs, Manasses sons, barn drog bort till Gilead och intog det och fördrev amoreerna som bodde där. 40 Mose gav Gilead åt Makir, Manasses son, och han bosatte sig där. 41 (F) Och Jair, Manasses son, drog ut och intog deras byar och kallade dem Jairs byar. 42 Noba drog ut och intog Kenat med dess underlydande orter och kallade det Noba efter sitt eget namn.
4 Mosebok 32
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Två stammar ber om att få ett särskilt område
32 När Israel kom till Jaers och Gileads land, lade Rubens och Gads stammar, som hade stora fårhjordar, märke till vilket underbart land det var för boskapen.
2 De gick då till Mose, prästen Eleasar och de övriga stamledarna och sa:
3-4 Herren har använt Israel för att utrota befolkningen i hela det här området: Atarot, Dibon, Jaeser, Nimra, Hesbon, Eleale, Sebam, Nebo och Beon. Hela den här trakten är idealisk för våra hjordar.
5 Låt oss få det här landområdet som vår del, i stället för landet på andra sidan floden Jordan.
6 Ni menar att ni vill stanna kvar här i allsköns ro, medan era bröder går över floden för att strida? frågade Mose.
7 Varför gör ni era bröder osäkra så att de tvekar att gå över till det land som Herren har gett dem?
8 Det var på det sättet era föräldrar uppträdde! Jag skickade dem från Kades-Barnea för att de skulle utforska landet,
9 men när de hade gjort det och kom tillbaka från Eskols dal, slog de ner modet på Israels barn, så att de inte vågade gå in i det utlovade landet.
10-11 Herren blev då så vred på dem att han lovade att ingen av dem som vid detta tillfälle var tjugo år eller däröver, och som varit med vid flykten ut ur Egypten, skulle få komma in i det land han lovat Abraham, Isak och Jakob.
12 De enda undantagen var Kaleb, kenaseen Jefunnes son, och Josua, Nuns son, därför att båda helhjärtat följde Herren och hade vädjat till folket att inta det utlovade landet.
13 Herren lät oss sedan vandra fram och tillbaka i öknen i fyrtio år, tills hela denna syndiga generation var borta.
14 Och nu står ni här och beter er på precis samma sätt! Den enda skillnaden är att ni är fler, så Herrens vrede kommer att bli ännu större den här gången.
15 Om ni vänder er bort från Gud på det här sättet, så kommer han att låta folket stanna ännu längre i öknen, och ni kommer att bli ansvariga för död och olycka över hela nationen!
16 Nej, inte alls! förklarade de. Vi tänker bygga fållor åt våra hjordar och städer åt våra hustrur och barn,
17 men sedan vill vi beväpna oss och gå över till andra sidan i spetsen för folket, tills alla har kommit i trygghet. Men först måste vi bygga upp befästa städer åt våra familjer här, för att de ska kunna vara trygga från anfall av dem som bor i området.
18 Vi ska inte slå oss till ro här, förrän alla bland Israels folk har fått sina arvslotter.
19 Vi vill inte ha några landområden på andra sidan floden Jordan, utan vi föredrar att stanna här på den östra sidan.
20 Då sa Mose: Om ni gör som ni har sagt, utrustar er för Herrens krig
21 och håller era trupper kvar på andra sidan Jordan tills Herren har drivit ut alla sina fiender
22 och landet är helt underlagt honom, så kan ni sedan få vända tillbaka hit. Då har ni uppfyllt era skyldigheter mot Herren och de andra stammarna. Och landet på östra sidan av floden Jordan kommer att vara den besittning ni tilldelas av Herren.
23 Men om ni inte gör som ni lovat, syndar ni mot Herren, och ni kan vara övertygade om att ni får känna av följderna.
24 Sätt nu i gång och bygg städer åt era familjer och fållor åt era hjordar, och gör precis som ni har sagt.
25 Vi ska följa dina föreskrifter in i minsta detalj, svarade folket från Gad och Ruben.
26 Våra barn, hustrur och boskapshjordar ska stanna kvar här i Gileads städer,
27 men alla vi andra som är stridsdugliga ska gå ut i striden för Herren, precis som du har befallt.
28 Mose godtog deras förslag genom att säga till Eleasar, Josua och de övriga stamledarna i Israel:
29 Om alla stridsdugliga män i Gads och Rubens stammar går med er över floden Jordan, så ska ni ge dem Gileads land som arvslott när ni intagit landet.
30 Men om de vägrar att göra det, måste de acceptera landområden bland er övriga i Kanaan.
31 Det Herren har befallt ska vi göra, försäkrade folket från Gads och Rubens stammar än en gång.
32 Vi ska strida för Herren i Kanaan, men vårt eget land ska vara på den här sidan av Jordan.
33 Mose tilldelade Gads och Rubens stammar och Manasses gren av Josefs stam hela det område som tillhört amoreernas kung Sihon och kung Og i Basan med alla dess städer.
34-36 Gads folk byggde upp städerna Dibon, Atarot, Aroer, Atrot-Sofan, Jaeser, Jogbeha, Bet-Nimra och Bet-Haran. Alla var befästa och försedda med fårfållor.
37-38 Rubens barn byggde upp städerna Hesbon, Eleale, Kirjataim, Nebo, Baal-Meon och Sibma. (Senare ändrade israeliterna namnen på flera av de städer de hade intagit och byggt upp.)
39 Sedan begav sig Makirs släkt, från Manasses stam, till Gilead, intog det och drev bort amoreerna som bodde där.
40 Mose gav dem Gilead, och de bosatte sig där.
41 Jair från Manasses stam intog byar i Gilead och ändrade namnet på dem till Jairs byar.
42 En annan man, Noba, intog Kenat och dess kringliggande byar och gav området namnet Noba efter sig själv.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica