20 Mose svarade dem: ”Om ni gör detta, om ni beväpnar er inför Herren till kriget 21 så att alla era beväpnade män går över Jordan inför Herren, tills han har fördrivit sina fiender inför sig 22 och landet blivit underkuvat inför Herren, då kan ni sedan vända tillbaka och vara utan skuld mot Herren och mot Israel. Detta land ska då bli er besittning inför Herrens ansikte. 23 Men om ni inte gör detta, se, då syndar ni mot Herren, och ni ska veta att er synd ska drabba er. 24 Bygg städer åt era barn och inhägnader åt er boskap och gör som ni har sagt.”

25 Gads barn och Rubens barn sade till Mose: ”Dina tjänare ska göra så som min herre befaller. 26 Våra barn, våra hustrur, vår boskap och alla våra dragdjur ska bli kvar här i Gileads städer. 27 Men dina tjänare, alla som är beväpnade för krig, ska dra över dit och strida inför Herrens ansikte så som min herre har sagt.”

28 Mose gav då befallning om dem åt prästen Eleasar och åt Josua, Nuns son, och åt huvudmännen för familjerna inom Israels barns stammar. 29 Mose sade till dem: ”Om Gads barn och Rubens barn går över Jordan med er, alla de som är beväpnade till strid inför Herrens ansikte, och landet blir kuvat inför er, då ska ni ge dem landet Gilead till besittning. 30 Men om de inte drar beväpnade över med er, ska de få sin besittning bland er i Kanaans land.” 31 Gads barn och Rubens barn svarade: ”Vad Herren har sagt till dina tjänare, det vill vi göra. 32 Inför Herrens ansikte ska vi beväpnade dra över till Kanaans land men få vår arvsbesittning här på denna sidan Jordan.”

33 (A) Mose gav åt dem, åt Gads barn och Rubens barn och ena hälften av Manasse, Josefs sons, stam: amoreernas kung Sichons rike, och Bashans kung Ogs rike. Han gav dem landet med städer och områdena kring städerna. 34 Gads barn byggde upp Dibon, Atarot, Aroer, 35 Atrot-Shofan, Jaeser, Jogbeha, 36 Bet-Nimra och Bet-Haran, befästa städer med inhägnader för boskap. 37 Rubens barn byggde upp Heshbon, Eleale, Kirjatajim, 38 Nebo och Baal-Meon, vilkas namn har ändrats, och Sibma. Och de gav namn åt städerna som de byggde upp.

39 (B) Makirs, Manasses sons, barn drog bort till Gilead och intog det och fördrev amoreerna som bodde där. 40 Mose gav Gilead åt Makir, Manasses son, och han bosatte sig där. 41 (C) Och Jair, Manasses son, drog ut och intog deras byar och kallade dem Jairs byar. 42 Noba drog ut och intog Kenat med dess underlydande orter och kallade det Noba efter sitt eget namn.

Read full chapter

20 Då sa Mose: ”Om ni gör som ni har sagt, utrustar er för Herrens krig 21 och alla era trupper går över och blir kvar på andra sidan Jordan inför Herren tills han har drivit ut alla sina fiender 22 och landet är helt underlagt honom, så kan ni sedan få vända tillbaka hit. Då har ni uppfyllt era skyldigheter mot Herren och Israel. Och detta land kommer att vara er egendom inför Herren.

23 Men om ni inte gör som ni lovat, syndar ni mot Herren och ni kan vara övertygade om att ni får känna av följderna! 24 Sätt nu i gång och bygg städer åt era familjer och fållor åt era hjordar och gör precis som ni har sagt!”

25 ”Herre, vi dina tjänare ska följa dina föreskrifter”, svarade folket från Gad och Ruben. 26 ”Våra barn, hustrur och boskapshjordar ska stanna kvar här i Gileads städer, 27 men alla vi andra dina tjänare som är krigsutrustade, ska gå ut i striden för Herren, precis som du, herre, har befallt.”

28 Mose gav nu en befallning om dem till prästen Elasar, Josua, Nuns son, och familjeöverhuvudena av Israels stammar. 29 Han sa: ”Om alla stridsdugliga män i Gads och Rubens stammar går med er över floden Jordan, så ska ni när ni lagt landet under er, ge dem Gileads land som arvslott. 30 Men om de inte går över beväpnade med er, ska de få landområden bland er övriga i Kanaan.”

31 ”Det Herren har befallt dina tjänare ska vi göra”, försäkrade folket från Gads och Rubens stammar. 32 ”Vi ska gå över beväpnade inför Herren till Kanaan, men vårt eget land ska vara på den här sidan av Jordan.”

33 Mose tilldelade Gads och Rubens stammar och ena hälften av Josefs son Manasses stam hela det område som tillhört amoréernas kung Sichon och kung Og i Bashan med alla dess städer och landområdena runt omkring.

34 Gaditerna byggde upp städerna Divon, Atarot, Aroer, 35 Atrot Shofan, Jaser, Jogbeha, 36 Bet Nimra och Bet Haran. Alla var befästa städer och försedda med fårfållor.

37 Rubeniterna byggde upp städerna Heshbon, Elale, Kirjatajim, 38 Nebo, Baal Meon, vilkas namn har ändrats, och Sivma. De gav namn åt städerna som de byggde upp.[a]

39 Sedan begav sig Makirs ättlingar från Manasses stam till Gilead, intog det och drev bort amoréerna som bodde där. 40 Mose gav Manasses son, Makirs ättlingar, Gilead och de bosatte sig där. 41 Jair från Manasses stam intog byar i Gilead och kallade dem för Jairs byar. 42 Novach intog Kenat och dess kringliggande byar och gav området namnet Novach efter sig själv.

Read full chapter

Footnotes

  1. 32:38 Antingen fick de återuppbyggda städerna nya namn eller återfick sina tidigare.

18 (A) Jag befallde er på den tiden och sade: ”Herren er Gud har gett er detta land till besittning. Men nu ska ni, alla tappra stridsmän, beväpna er och gå över i spetsen för era bröder, Israels barn. 19 Men era hustrur och barn och er boskap – jag vet att ni har mycket boskap – ska stanna kvar i de städer som jag har gett er 20 (B) tills Herren har låtit era bröder få ro, liksom ni har fått ro, när också de har tagit i besittning det land som Herren er Gud vill ge dem på andra sidan Jordan. Sedan kan ni vända tillbaka till de besittningar jag har gett var och en av er.”

Mose får inte komma in i Kanaan

21 På den tiden befallde jag Josua och sade: ”Du har med egna ögon sett allt som Herren er Gud har gjort med dessa båda kungar. Så ska också Herren göra med alla riken där du drar fram. 22 (C) Var inte rädda för dem, för Herren er Gud ska själv strida för er.”

23 På den tiden bad jag så till Herren: 24 (D) ”Herre Gud, du har börjat att låta din tjänare se din storhet och din starka hand. Vilken gud i himlen eller på jorden kan göra sådana verk och sådana väldiga gärningar som du? 25 Låt mig nu få gå över dit och se det goda landet på andra sidan Jordan, detta vackra bergiga land och Libanon.”

26 (E) Men Herren hade blivit vred på mig för er skull, och han lyssnade inte på mig utan sade till mig: ”Det är nog. Tala inte mer till mig om denna sak. 27 (F) Stig upp på toppen av Pisga[a] och lyft upp dina ögon mot väster och norr, mot söder och öster. Se med dina ögon, för du ska inte gå över denna Jordan. 28 (G) Anförtro Josua ditt uppdrag och styrk honom och ge honom mod. Det är han som ska gå över dit i spetsen för detta folk, och han ska ge dem i arv det land du ser.”

29 Vi stannade sedan i dalen mitt emot Bet-Peor.

Read full chapter

Footnotes

  1. 3:27 Pisga   Lägre topp bredvid Nebo (34:1), ca en mil öster om Döda havets nordspets. Härifrån ser man till Hermon i norr, Tabor och Gerissim i nordväst, Olivberget i väst och En-Gedi i sydväst.

18 Vid den tiden gav jag också er följande befallning: ”Herren, er Gud, har gett er detta område, men alla stridsdugliga män måste ta sina vapen och leda era israelitiska bröder.

19 ”Era hustrur och barn och er boskap – jag vet att ni har mycket boskap – ska stanna här i städerna som jag har gett er 20 tills Herren har gett era bröder ett ställe där de kan leva i ro precis som ni har fått och tills de har intagit det land som Herren, er Gud, ska ge dem på andra sidan Jordan. Sedan kan var och en återvända till den del av landet som jag har gett er.”

Herren tillåter inte Mose att komma in i landet

21 Sedan gav jag instruktioner till Josua: ”Du har med egna ögon sett vad Herren, din Gud, har gjort med de här båda kungarna. På samma sätt ska Herren göra med alla kungariken på andra sidan Jordan dit du går. 22 Ni ska inte vara rädda för folken där, för Herren, er Gud, ska strida för er.”

23 Vid samma tillfälle vände jag mig till Herren och bad: 24 ”Min Herre, Herre, du har börjat visa din tjänare din storhet och makt. Vilken annan gud i himlen eller på jorden kan göra sådana mäktiga under som du? 25 Låt mig få gå över Jordan och se detta underbara land med alla sina vackra berg och Libanon!”

26 Men Herren var arg på mig för er skull och ville inte lyssna på mig. ”Nu räcker det! Tala inte mer om det”, sa han. 27 ”Gå istället upp på berget Pisga och se dig omkring åt väster, norr, söder och öster. Därifrån kan du se landet på avstånd, men över Jordan ska du inte komma. 28 Ge uppdraget till Josua, uppmuntra honom och ge honom mod, för det är han som ska leda folket över Jordan och ge dem det land du ser.” 29 Sedan stannade vi kvar i dalen i närheten av Bet Pegor.

Read full chapter