(A) ”Räkna antalet av Israels barn, hela deras församling efter deras släkter och familjer. Skriv upp namnen på alla män, varje person[a] för sig, alla vapenföra i Israel från tjugo år och uppåt. Du och Aron ska mönstra dem efter deras häravdelningar. En man från varje stam ska vara med er, den som är huvudman för sin stams familjer.

Detta är namnen på de män som ska bistå er:

Från Ruben: Elisur, Shedeurs son,
från Simeon: Shelumiel,
    Surishaddajs son,
från Juda: Nahshon,
    Amminadabs son,
från Isaskar: Netanel, Suars son,
från Sebulon: Eliab, Helons son,
10 från Josefs barn:
    från Efraim: Elishama,
        Ammihuds son.
    från Manasse: Gamliel,
        Pedasurs son,
11 från Benjamin: Abidan,
    Gideonis son,
12 från Dan: Ahieser,
    Ammishaddajs son,
13 från Asher: Pagiel, Okrans son,
14 från Gad: Eljasaf, Deguels son,
15 från Naftali: Ahira, Enans son.”

16 Dessa var utvalda från församlingen. De var ledare för sina fäders stammar, stamhövdingar i Israel.

17 Mose och Aron tog med sig dessa namngivna män. 18 De samlade hela församlingen på första dagen i andra månaden, och folket infördes i förteckningen efter sina släkter och familjer. Var och en blev räknad, de som var tjugo år eller äldre, varje person för sig, 19 så som Herren hade befallt Mose. Och han mönstrade dem i Sinai öken.

20 Avkomlingarna till Rubens, Israels förstföddes, söner upptecknades efter sina släkter och familjer. Var och en räknades, var person för sig, alla vapenföra män från tjugo år och uppåt. 21 De mönstrade av Rubens stam var 46 500.

22 Avkomlingarna till Simeons söner mönstrades och upptecknades efter sina släkter och familjer. Var och en räknades, var person för sig, alla vapenföra män från tjugo år och uppåt. 23 De mönstrade av Simeons stam var 59 300.

24 Avkomlingarna till Gads söner upptecknades efter sina släkter och familjer. Var och en räknades, alla vapenföra från tjugo år och uppåt. 25 De mönstrade av Gads stam var 45 650.

26 Avkomlingarna till Judas söner upptecknades efter sina släkter och familjer. Var och en räknades, alla vapenföra från tjugo år och uppåt. 27 De mönstrade av Juda stam var 74 600.

28 Avkomlingarna till Isaskars söner upptecknades efter sina släkter och familjer. Var och en räknades, alla vapenföra från tjugo år och uppåt. 29 De mönstrade av Isaskars stam var 54 400.

30 Avkomlingarna till Sebulons söner upptecknades efter sina släkter och familjer. Var och en räknades, alla vapenföra från tjugo år och uppåt. 31 De mönstrade av Sebulons stam var 57 400.

32 Avkomlingarna till Josefs söner:

Avkomlingarna till Efraims söner upptecknades efter sina släkter och familjer. Var och en räknades, alla vapenföra från tjugo år och uppåt. 33 De mönstrade av Efraims stam var 40 500.

34 Avkomlingarna till Manasses söner upptecknades efter sina släkter och familjer. Var och en räknades, alla vapenföra från tjugo år och uppåt. 35 De mönstrade av Manasse stam var 32 200.

36 Avkomlingarna till Benjamins söner upptecknades efter sina släkter och familjer. Var och en räknades, alla vapenföra från tjugo år och uppåt. 37 De mönstrade av Benjamins stam var 35 400.

38 Avkomlingarna till Dans söner upptecknades efter sina släkter och familjer. Var och en räknades, alla vapenföra från tjugo år och uppåt. 39 De mönstrade av Dans stam var 62 700.

40 Avkomlingarna till Ashers söner upptecknades efter sina släkter och familjer. Var och en räknades, alla vapenföra från tjugo år och uppåt. 41 De mönstrade av Ashers stam var 41 500.

42 Avkomlingarna till Naftalis söner upptecknades efter sina släkter och familjer. Var och en räknades, alla vapenföra från tjugo år och uppåt. 43 De mönstrade av Naftali stam var 53 400.

44 Dessa var de mönstrade, de som mönstrades av Mose och Aron och Israels hövdingar, tolv män som var och en företrädde sin stamfamilj. 45 Och alla Israels barn mönstrades efter deras familjer, alla vapenföra i Israel från tjugo år och uppåt. 46 (B) Alla de mönstrade var tillsammans 603 550.

47 Men leviterna i sin fädernestam mönstrades inte med de andra, 48 för Herren hade sagt till Mose: 49 Endast Levi stam ska du inte mönstra, och du ska inte räkna deras antal med Israels barn, 50 utan du ska ge leviterna ansvar för vittnesbördets tabernakel med alla dess föremål och tillbehör. De ska bära tabernaklet och alla dess föremål och göra tjänst vid det. Runt omkring tabernaklet ska de ha sitt läger. 51 När tabernaklet ska bryta upp ska leviterna ta ner det, och när tabernaklet ska sättas upp ska leviterna sätta upp det. Om någon annan kommer nära det ska han dödas. 52 Israels barn ska resa sina tält var och en i sitt läger och var och en under sitt baner, efter sina häravdelningar. 53 Men leviterna ska slå läger runt omkring vittnesbördets tabernakel, så att inte vrede drabbar Israels barns församling. Och leviterna ska ha ansvaret för vittnesbördets tabernakel och dess skötsel.

54 Israels barn gjorde så. I allt gjorde de som Herren hade befallt Mose.

Read full chapter

Footnotes

  1. 1:2 person   Ordagrant: ”skalle” (hebr. gulgólet, jfr ”Golgata”, Joh 19:17). Även i vers 18, 20, 22, 3:47.

”Räkna hela Israels menighet, alla män i varje stam och familj, varje namn för sig. Du och Aron ska mönstra alla vapenföra Israels män från tjugo år och uppåt, häravdelning för häravdelning. En man från varje stam, ett familjeöverhuvud, ska hjälpa er. Här är namnen på männen som ska hjälpa er:

från Rubens stam Elisur, Shedeurs son,

från Simons Shelumiel, Surishaddajs son,

från Judas Nachshon, Amminadavs son,

från Isaskars Netanel, Suars son,

från Sebulons Eliav, Helons son,

10 från Efraims (Josefs son) Elishama, Ammihuds son,

från Manasse (Josefs son) Gamliel, Pedasurs son,

11 från Benjamins Avidan, Gidonis son,

12 från Dans Achieser, Ammishaddajs son,

13 från Ashers Pagiel, Okrans son,

14 från Gads Eljasaf, Deguels son,

15 från Naftalis stam Achira, Enans son.”

16 Dessa män var utsedda av menigheten och var ledare för sina fäders stammar, de var Israels stamhövdingar.

17 Mose och Aron tog dessa namngivna män 18 och sammankallade hela menigheten på första dagen i andra månaden. Folket infördes i förteckningen efter sina släkter och familjer, varje namn för sig, alla män från tjugo år och uppåt 19 som Herren hade befallt Mose. Så mönstrade han dem i Sinaiöknen.

20 Av Rubens, Israels förstföddes, stam upptecknades släkt för släkt, familj för familj, namn för namn alla vapenföra män från tjugo år och uppåt. 21 Av Rubens stam mönstrades 46 500 man.

22 Av Simons ättlingar upptecknades släkt för släkt, familj för familj, namn för namn alla vapenföra män från tjugo år och uppåt. 23 Av Simons stam mönstrades 59 300 man.

24 Av Gads ättlingar upptecknades släkt för släkt, familj för familj, namn för namn alla vapenföra män från tjugo år och uppåt. 25 Av Gads stam mönstrades 45 650 man.

26 Av Judas ättlingar upptecknades släkt för släkt, familj för familj, namn för namn alla vapenföra män från tjugo år och uppåt. 27 Av Judas stam mönstrades 74 600 man.

28 Av Isaskars ättlingar upptecknades släkt för släkt, familj för familj, namn för namn alla vapenföra män från tjugo år och uppåt. 29 Av Isaskars stam mönstrades 54 400 man.

30 Av Sebulons ättlingar upptecknades släkt för släkt, familj för familj, namn för namn alla vapenföra män från tjugo år och uppåt. 31 Av Sebulons stam mönstrades 57 400 man.

32 Av Efraims, Josefs sons, ättlingar upptecknades släkt för släkt, familj för familj, namn för namn alla vapenföra män från tjugo år och uppåt. 33 Av Efraims stam mönstrades 40 500 man.

34 Av Manasses, Josefs sons, ättlingar upptecknades släkt för släkt, familj för familj, namn för namn alla vapenföra män från tjugo år och uppåt. 35 Av Manasses stam mönstrades 32 200 man.

36 Av Benjamins ättlingar upptecknades släkt för släkt, familj för familj, namn för namn alla vapenföra män från tjugo år och uppåt. 37 Av Benjamins stam inmönstrades 35 400 man.

38 Av Dans ättlingar upptecknades släkt för släkt, familj för familj, namn för namn alla vapenföra män från tjugo år och uppåt. 39 Av Dans stam mönstrades 62 700 man.

40 Av Ashers ättlingar upptecknades släkt för släkt, familj för familj, namn för namn alla vapenföra män från tjugo år och uppåt. 41 Av Ashers stam mönstrades 41 500 man.

42 Av Naftalis ättlingar upptecknades släkt för släkt, familj för familj, namn för namn alla vapenföra män från tjugo år och uppåt. 43 Av Naftalis stam mönstrades 53 400 man.

44 Dessa mönstrades av Mose och Aron och Israels hövdingar, tolv män som representerade var sin stamfamilj. 45 Alla vapenföra israeliter från tjugo år och uppåt mönstrades alltså familjevis. 46 Sammanlagt räknades 603 550 stridsdugliga män vid mönstringen.

47 Leviternas fädernestam räknades dock inte i mönstringen tillsammans med de andra. 48 Herren talade nämligen till Mose: 49 ”Du ska inte räkna Levis stam i mönstringen av israeliterna. 50 Du ska ge dem i uppdrag att bära förbundstecknets boning och utföra allt som hör samman med den och alla dess redskap och sköta om dem. De måste bo nära tältet 51 och när det ska flyttas är det leviternas sak att ta ner det och att sätta upp det igen vid nästa lägerplats. Om någon annan kommer nära det ska han dödas. 52 Varje israelit ska slå läger tillsammans och under eget banér, efter sina häravdelningar. 53 Leviternas tält ska slås upp runt förbundstecknets boning för att Guds vrede inte ska komma över Israels meninghet. Leviterna är ansvariga för den och dess skötsel.”

54 Alla dessa befallningar som Herren hade gett Mose efterföljdes av israeliterna.

Read full chapter

(A) ”Räkna antalet av Israels barn, hela församlingen, de män som är tjugo år eller äldre, efter deras familjer, alla i Israel som kan göra krigstjänst.”

Read full chapter

”Räkna antalet män i Israel som är 20 år och äldre, familj för familj, alla vapenföra israeliter!”

Read full chapter

Davids folkräkning

24 (A) Åter upptändes Herrens vrede mot Israel, och han eggade David mot dem och sade: ”Gå och räkna Israel och Juda.” (B) Då sade kungen till Joab, befälhavaren[a] för hans här som var med honom: ”Res runt bland Israels alla stammar, från Dan till Beer-Sheba, och räkna folket[b] så att jag får veta hur många de är.” Joab svarade kungen: ”Må Herren din Gud föröka folket hundrafalt mer än vad det är, och må min herre kungen få se det med egna ögon. Men varför vill min herre kungen göra det här?” Men kungens ord stod fast mot Joab och härförarna. Och Joab och härförarna gav sig i väg på kungens uppdrag för att räkna folket i Israel.

(C) De gick[c] över Jordan och slog läger vid Aroer på högra sidan om staden i Gads dal mot Jaeser. (D) Därifrån kom de till Gilead och Tatim-Hodshis land[d]. Sedan kom de till Dan-Jaan och vek av mot Sidon. Därefter kom de till Tyrus befästningar och till hiveernas och kananeernas alla städer. De drog vidare till Negev i Juda, ända till Beer-Sheba. När de hade rest runt i hela landet kom de hem efter nio månader och tjugo dagar till Jerusalem. (E) Och Joab meddelade kungen resultatet av folkräkningen: I Israel fanns 800 000 vapenföra män, beväpnade med svärd, och Juda män var 500 000.

Domen över Davids synd

10 (F) Men Davids samvete slog honom när han hade räknat folket, och han sade till Herren: ”Jag har syndat svårt genom det jag har gjort. Men Herre, förlåt nu din tjänares skuld, för jag har handlat mycket dåraktigt.”

11 (G) När David steg upp på morgonen kom Herrens ord till profeten Gad,[e] Davids siare. Han sade: 12 ”Gå och säg till David: Så säger Herren: Tre saker lägger jag fram för dig. Välj en av dem som jag ska göra mot dig.” 13 (H) Då gick Gad in till David och meddelade honom detta och sade till honom: ”Ska det komma svält i ditt land i sju[f] år? Eller ska du fly i tre månader för dina fiender medan de förföljer dig? Eller ska pest drabba ditt land i tre dagar? Bestäm nu vilket svar jag ska ge honom som har sänt mig.”

14 David svarade Gad: ”Jag är i svår vånda. Men låt oss falla i Herrens hand, för hans barmhärtighet är stor. I människors hand vill jag inte falla.” 15 (I) Herren sände då pest i Israel, från morgonen fram till den bestämda tiden, och sjuttiotusen personer av folket dog från Dan till Beer-Sheba. 16 (J) Men när ängeln räckte ut sin hand över Jerusalem för att ödelägga det, ångrade Herren det onda och sade till ängeln som fördärvade folket: ”Det är nog! Dra tillbaka din hand.” Herrens ängel var då vid jebusiten Araunas tröskplats. 17 (K) Men när David fick se ängeln som slog folket sade han till Herren: ”Det är jag som har syndat, det är jag som har gjort fel. Men dessa får, vad har de gjort? Låt din hand drabba mig och min fars hus.”

David bygger ett altare åt Herren

18 Gad kom till David samma dag och sade till honom: ”Gå och res ett altare åt Herren på jebusiten Araunas[g] tröskplats.”[h] 19 David gick i väg som Herren hade befallt genom Gad.

20 När Arauna blickade ut och fick se kungen och hans tjänare komma till honom, gick han ut och föll ner till marken på sitt ansikte för kungen. 21 Arauna sade: ”Varför kommer min herre kungen till sin tjänare?” David svarade: ”För att köpa tröskplatsen av dig och där bygga ett altare åt Herren så att plågan upphör bland folket.” 22 Då sade Arauna till David: ”Min herre kungen får ta till sitt offer vad han önskar. Här är boskapen till brännoffer, och här är tröskvagnarna och boskapens ok till ved. 23 Alltsammans, o konung, ger Arauna till kungen.” Och Arauna sade till kungen: ”Må Herren din Gud vara nådig mot dig.”

24 Men kungen svarade Arauna: ”Nej, jag vill köpa det av dig till ett bestämt pris, för jag vill inte offra åt Herren min Gud brännoffer som jag har fått för intet.” Så köpte David tröskplatsen och boskapen för femtio siklar silver[i]. 25 (L) Och David byggde där ett altare åt Herren och offrade brännoffer och gemenskapsoffer. Och Herren hörde bönerna för landet, och plågan avvärjdes från Israel.

Read full chapter

Footnotes

  1. 24:2 Joab, befälhavaren   Andra handskrifter: ”Joab och befälhavarna”.
  2. 24:2 räkna folket   Folkräkningar var impopulära, eftersom de ofta förknippades med krigstjänst eller skatt (2 Mos 30:13, Luk 2:1).
  3. 24:5 De gick   Den beskrivna resrutten gick österut och sedan motsols runt landet.
  4. 24:6 Tatim-Hodshis land   Andra handskrifter: ”hetiternas land i riktning mot Kadesh”.
  5. 24:11 Gad   Betyder ”lycka” (jfr 1 Mos 30:11). Hade varnat David tidigare (1 Sam 22:5).
  6. 24:13 sju   Andra handskrifter: ”tre”.
  7. 24:18 Arauna   Motsvarar kanske ewrine, ”herreman” på hurritiska som kan ha varit jebusiternas språk.
  8. 24:18 tröskplats   Marken låg strax norr om Davids stad där templet senare restes (2 Krön 3:1).
  9. 24:24 femtio siklar silver   Drygt ett halvt kg eller fem årslöner för arbetaren (jfr Dom 17:10). Den högre summan som nämns i 1 Krön 21:25 (600 siklar guld) gällde troligen hela markområdet, inte bara tröskplatsen.

David räknar sina soldater

(1 Krön 21:1-17)

24 Än en gång flammade Herrens vrede upp mot Israel och han hetsade David mot folket. ”Du ska genomföra en folkräkning i Israel och Juda”, sa han.

Kungen sa till Joav och de andra officerarna: ”Far till Israels alla stammar och räkna allt folket, från Dan till Beer Sheva, och mönstra dem, så att jag får veta hur många de är.”

Men Joav svarade: ”Visserligen önskar jag att Herren ska öka vårt folk hundra gånger och att du själv ska få se det med egna ögon, min herre och kung, men varför måste vi räkna folket?” Joav och de andra arméofficerarna fick dock böja sig för kungens ord och gick ut för att verkställa befallningen.[a]

Först gick de över Jordan och slog läger söder om staden Aroer i dalen och fortsatte sedan genom Gad mot Jaser.[b] Sedan gick de till Gilead och Tatim Hodshis land och till Dan och Ijon och vidare runt mot Sidon. Därefter gick de till Tyros fästning och till hivéernas och kananéernas städer och slutligen söderöver till Negev i Juda och ända till Beer Sheva. De genomkorsade alltså hela landet och slutförde sin uppgift på nio månader och tjugo dagar och kom tillbaka till Jerusalem. Joav rapporterade resultatet av mönstringen för kungen, 800 000 stridsdugliga, svärdbeväpnade män i Israel, och 500 000 i Juda.

David accepterar Herrens straff

10 Men efter att folkräkningen hade slutförts, började Davids samvete oroa honom och han sa till Herren: ”Jag har begått en svår synd. Förlåt mig, din tjänare, min skuld! Jag har gjort något mycket dåraktigt.”

11 När David steg upp nästa morgon, kom Herrens ord till profeten Gad, Davids siare: 12 ”Gå och säg till David: ’Så säger Herren: Tre ting lägger jag fram för dig. Välj ett av dem, så låter jag det drabba dig.’ ”

13 Gad gick till David och sa till honom: ”Gör ditt val: tre[c] års hungersnöd i ditt land, tre månaders flykt undan dina fiender som förföljer dig, eller tre dagars pest i ditt land. Tänk över vilket svar jag ska ge till honom som har sänt mig!”

14 ”Jag är i stor vånda”, sa David till Gad. ”Låt mig falla i Herrens händer, för Herrens barmhärtighet är stor. I människors händer vill jag inte falla.”

15 Herren sände då en pest över Israel redan samma morgon. Den varade till den utsatta tiden och 70 000 av landets invånare dog från Dan till Beer Sheva.

16 Men när ängeln räckte ut sin hand för att förgöra Jerusalem, ångrade Herren det onda och sa till ängeln som dödade folket: ”Det är nog! Dra tillbaka din hand!” Herrens ängel stod just då vid jevusén Aravnas tröskplats.

17 När David såg ängeln som dödade folket, sa han till Herren: ”Det är jag som har syndat och gjort orätt! Vad har denna min hjord gjort? Låt ditt straff drabba mig och min familj!”

David bygger ett altare

(1 Krön 21:18-27)

18 Samma dag kom Gad till David och sa till honom: ”Gå och bygg ett altare åt Herren på jevusén Aravnas tröskplats!”

19 Då gick David, som Herren hade befallt honom genom Gad. 20 När Aravna tittade ut och såg kungen och hans män komma emot honom, gick han fram och bugade sig till marken för David 21 och frågade: ”Varför har min herre och kung kommit hit till sin tjänare?” David svarade: ”För att köpa tröskplatsen av dig. Jag ska bygga ett altare där åt Herren, så att folkets plåga upphör.” 22 ”Ta den, min herre och kung, och offra som du vill”, sa Aravna. ”Här är boskap till brännoffret och tröskverktygen och oken till ved! 23 Aravna vill ge dig, kungen, alltsammans och må Herren ta emot dig nådigt!” 24 Kungen svarade Aravna: ”Nej, jag vill köpa det av dig och betala för det, för jag vill inte offra ett brännoffer till Herren, min Gud, som inte kostat mig någonting.” Så köpte David tröskplatsen och boskapen och betalade femtio siklar[d] silver för dem.

25 Där byggde David ett altare åt Herren och offrade brännoffer och gemenskapsoffer. Och då svarade Herren på hans bön för landet och lät pesten upphöra i Israel.

Read full chapter

Footnotes

  1. 24:4 David säger aldrig varför han ville räkna folket, men antingen var det för att kunna skryta eller för att han ville känna sig trygg. I båda fallen var det en synd, för David hade fått sin makt av Herren och Herren skulle vara Israels säkerhet. Jfr 1 Krön 21 där folkräkningen sägs vara åklagarens, satans, initiativ. I 4 Mos 1 sker en folkräkning på Guds befallning.
  2. 24:5 Grundtextens innebörd är delvis osäker.
  3. 24:13 Enligt Septuaginta; sju enligt den masoretiska texten. Se även 1 Krön 21:12.
  4. 24:24 Femtio siklar var 0,6 kilo.

Davids folkräkning

21 (A) Men Satan trädde upp mot Israel och eggade David till att räkna Israel.[a] Då sade David till Joab och till folkets befälhavare: ”Gå och räkna Israel från Beer-Sheba till Dan, och ge mig besked så att jag får veta hur många de är.” Joab svarade: ”Må Herren föröka sitt folk hundrafalt! Min herre och kung, är de inte alla min herres tjänare? Varför begär då min herre sådant? Varför dra skuld över Israel genom detta?”

Men kungens ord stod fast mot Joab, och Joab gav sig i väg och reste omkring i hela Israel och kom sedan tillbaka till Jerusalem. Joab meddelade David resultatet av folkräkningen: I Israel fanns tillsammans 1 100 000 män som kunde dra svärd, och i Juda fanns 470 000 män som kunde dra svärd. (B) Men Levi och Benjamin hade han inte räknat tillsammans med de andra, för Joab fann kungens befallning avskyvärd.

Det som hade hänt var ont i Guds ögon, och han straffade Israel. (C) Då sade David till Gud: ”Jag har syndat svårt genom det jag har gjort. Men förlåt nu din tjänares missgärning, för jag har handlat mycket dåraktigt.” Och Herren talade till Davids siare Gad[b] och sade: 10 ”Gå och säg till David: Så säger Herren: Tre saker lägger jag fram för dig. Välj en av dem som jag ska göra mot dig.” 11 Då gick Gad in till David och sade till honom: ”Så säger Herren: 12 Välj vilket du vill ha: antingen svält i tre år eller förödelse i tre månader genom dina motståndare utan att du kan komma undan dina fienders svärd, eller Herrens svärd med pest i landet under tre dagar då Herrens ängel sprider fördärv inom hela Israels område. Bestäm nu vilket svar jag ska ge honom som har sänt mig.” 13 (D) David svarade Gad: ”Jag är i stor vånda. Men låt mig falla i Herrens hand, för hans barmhärtighet är mycket stor. I människors hand vill jag inte falla.”

14 Herren sände då pest i Israel så att 70 000 personer av Israel dog. 15 (E) Gud sände en ängel mot Jerusalem för att ödelägga det. Men när ängeln höll på med ödeläggelsen såg Herren det och ångrade det onda, och han sade till ängeln, Fördärvaren: ”Det är nog. Dra tillbaka din hand.” Herrens ängel stod då vid jebusiten Ornans[c] tröskplats.[d]

16 David lyfte blicken och fick se Herrens ängel stå mellan jorden och himlen med draget svärd i sin hand, utsträckt över Jerusalem. Då föll han och de äldste, klädda i säcktyg, ner på sina ansikten. 17 Och David sade till Gud: ”Var det inte jag som befallde att folket skulle räknas? Det är jag som har syndat och gjort det som är ont. Men dessa, min hjord, vad har de gjort? Herre min Gud, låt din hand vända sig mot mig och min fars hus, men inte mot ditt folk så att de plågas.”

18 (F) Herrens ängel befallde Gad att säga till David att gå och resa ett altare åt Herren på jebusiten Ornans tröskplats. 19 Och David gick på grund av det ord som Gad hade talat i Herrens namn. 20 När Ornan vände sig om, såg han ängeln. Hans fyra söner som var med honom gömde sig. Ornan höll på att tröska vete 21 när David kom till honom. Han såg upp och fick syn på David, och han kom ut från tröskplatsen och föll ner till marken på sitt ansikte för David.

22 David sade till Ornan: ”Ge mig den plats där du tröskar din säd, så att jag kan bygga ett altare åt Herren där. Ge mig den mot full betalning så att plågan upphör bland folket.” 23 Då sade Ornan till David: ”Ta den, och min herre kungen får göra vad han finner för gott. Se, jag ger dig boskapen till brännoffer och tröskvagnarna till ved och vetet till matoffer. Alltihop ger jag dig.”

24 Men kung David svarade Ornan: ”Nej, jag vill köpa det mot full betalning. Jag vill inte bära fram det som är ditt åt Herren och offra brännoffer som jag har fått gratis.” 25 David gav Ornan sexhundra siklar guld[e] i full vikt för platsen. 26 (G) Där byggde David ett altare åt Herren och offrade brännoffer och gemenskapsoffer. Han ropade till Herren, och han svarade honom med eld från himlen på brännofferaltaret.

27 Herrens befallning stack ängeln tillbaka sitt svärd i skidan. 28 När David i den stunden såg att Herren hade bönhört honom på jebusiten Ornans tröskplats, frambar han där sitt offer.

29 (H) Herrens tabernakel, som Mose hade låtit göra i öknen, stod vid den tiden tillsammans med brännofferaltaret på offerhöjden i Gibeon. 30 (I) Men David vågade inte komma inför Guds ansikte för att söka honom. Så rädd var han för Herrens ängels svärd.

Read full chapter

Footnotes

  1. 21:1 räkna Israel   Folkräkningar var impopulära, eftersom de ofta förknippades med krigstjänst eller skatt (2 Mos 30:13, Luk 2:1).
  2. 21:9 Gad   Betyder ”lycka” (jfr 1 Mos 30:11). Hade varnat David tidigare (1 Sam 22:5).
  3. 21:15 Ornan   Motsvarar kanske ewrine, ”herreman” på hurritiska som kan ha varit jebusiternas språk.
  4. 21:15 tröskplats   Marken låg strax norr om Davids stad där templet senare restes (22:1, 2 Krön 3:1).
  5. 21:25 sexhundra siklar guld   Drygt 6 kg. Troligen gällde denna summa hela markområdet, medan den lägre summa som nämns i 2 Sam 24:24 (50 siklar silver) syftar på själva tröskplatsen.

Förberedelser för templet

(21:1—29:20)

Folkräkning och upptäckten av tempelplatsen

(2 Sam 24:1-17)

21 Men så reste sig Satan mot Israel och fick David att börja en folkräkning i Israel.

David sa till Joav och folkets överbefälhavare: ”Gå och räkna israeliterna från Beer Sheva till Dan och meddela mig resultatet, så att jag får veta deras antal!” Men Joav svarade: ”Må Herren föröka sitt folk hundra gånger! Är de inte alla dina undersåtar, min herre kung? Varför begär du, min herre, detta? Varför dra skuld över Israel?”

Joav fick dock böja sig för kungens ord, så Joav gick och besökte hela Israel och återvände sedan till Jerusalem. Han rapporterade resultatet av mönstringen till David: i hela Israel fanns det 1 100 000 svärdbeväpnade män och 470 000 svärdbeväpnade män i Juda, men han räknade inte med Levis och Benjamins stammar, för han fann kungens befallning avskyvärd. Denna befallning misshagade också Gud, och han straffade därför Israel.

Då sa David till Gud: ”Jag har begått en svår synd när jag gjort detta. Förlåt mig, din tjänare, min skuld! Jag har gjort något mycket dåraktigt.”

Då sa Herren till Gad, Davids siare: 10 ”Gå och säg till David: ’Så säger Herren: ”Tre ting lägger jag fram för dig. Välj ett av dem, så låter jag det drabba dig.” ’ ”

11 Gad gick till David och sa till honom: ”Så säger Herren: ’Gör ditt val: 12 tre års hungersnöd, tre månaders flykt för dina fiender utan att undkomma deras svärd, eller tre dagar av Herrens svärd, en dödlig pest som Herrens ängel ska låta komma över varje del av landet.’ Tänk över vilket svar jag ska ge honom som har sänt mig.”

13 ”Jag är i stor vånda”, sa David till Gad. ”Låt mig falla i Herrens händer, för Herrens barmhärtighet är stor. I människors händer vill jag inte falla.”

14 Herren sände då en pest över Israel och 70 000 män dog av den. 15 Gud sände en ängel för att förstöra Jerusalem, men när han skulle förstöra staden, såg Herren det och ångrade det onda och sa till ängeln som dödade folket: ”Det är nog! Dra tillbaka din hand!” Herrens ängel stod just då vid jevusén Ornans[a] tröskplats.

16 David fick se Herrens ängel stå där mellan himmel och jord och peka mot Jerusalem med sitt dragna svärd. Då föll han och de äldste ner på sina ansikten, klädda i säcktyg.

17 David sa till Gud: ”Jag var väl den som gav befallning om folkräkningen! Jag är den som har syndat och gjort det onda. Men vad har denna min hjord gjort? Herre, min Gud, låt ditt straff drabba mig och min familj, men låt inte ditt eget folk plågas!”

18 Herrens ängel befallde då Gad att säga till David att gå upp och bygga ett altare åt Herren på jevusén Ornans tröskplats. 19 Då gick David, som Gad hade talat i Herrens namn. 20 Ornan, som höll på att tröska vete, vände sig om och såg ängeln. Hans fyra söner som var med honom gömde sig. 21 När David kom till Ornan och han såg honom, lämnade han tröskplatsen och bugade sig till marken för David.

22 ”Ge mig tröskplatsen”, sa David till Ornan. ”Jag ska bygga ett altare där åt Herren, så att folkets plåga upphör. Låt mig få den för full betalning.” 23 ”Ta den, min herre och kung, och använd den som du vill”, sa Ornan till David. ”Här är boskap till brännoffret och tröskverktygen till ved och vete till matoffret. Jag ger dig alltsammans.” 24 Kung David svarade Ornan: ”Nej, jag vill köpa det till fullt pris. Jag kan inte ta det som är ditt och ge det till Herren eller bära fram ett brännoffer som inte kostat mig någonting.” 25 David betalade 600 siklar[b] i guld för platsen. 26 Där byggde David ett altare åt Herren och offrade brännoffer och gemenskapsoffer på det och ropade till Herren. Och Herren svarade med eld från himlen på brännofferaltaret. 27 Då befallde Herren ängeln att sticka svärdet i skidan.

28 När David såg att Herren hade svarat på hans bön på jevusén Ornans tröskplats, offrade han där. 29 Herrens boning, som Mose hade gjort i öknen, och brännofferaltaret fanns på offerplatsen i Givon vid den här tiden, 30 men David hade inte vågat gå dit och tillbe, av fruktan för Herrens ängels svärd.

Read full chapter

Footnotes

  1. 21:15 Detta är en annan variant av samma namn, Aravna, i 2 Sam 24:18.
  2. 21:25 Motsvarar 7 kilo.