Kungen i Arad besegras

21 När kungen i Arad, kananeen, som bodde i Negev, hörde att Israel närmade sig på Atarimvägen, gav han sig i strid med Israel och tog några av dem till fånga. Då gav Israel ett löfte till Herren: "Om du ger detta folk i min hand, skall jag ge deras städer till spillo." Herren lyssnade till Israels röst och gav kananeerna i deras hand, och de gav dem och deras städer till spillo. Och platsen fick namnet Horma.[a]

Kopparormen

De bröt upp från berget Hor och tog vägen mot Röda havet för att gå omkring Edoms land. Men under vägen blev folket otåligt. Och folket talade mot Gud och mot Mose och sade: "Varför har ni fört oss upp ur Egypten så att vi måste dö i öknen? Här finns ju varken bröd eller vatten, och vår själ avskyr den eländiga mat vi får!" Då sände Herren giftiga ormar bland folket, och de bet folket och många i Israel dog. Då kom folket till Mose och sade: "Vi har syndat genom att vi talade mot Herren och mot dig. Bed till Herren att han tar bort dessa ormar från oss." Och Mose bad för folket. Herren sade till Mose: "Gör dig en orm och sätt upp den på en påle. Den som har blivit ormbiten och ser på den skall leva." Mose gjorde då en kopparorm och satte upp den på en påle. Om någon blev biten av en orm, fäste han blicken på kopparormen och fick leva.

Från berget Hor till Moab

10 Israels barn bröt upp och slog läger i Obot. 11 Från Obot bröt de upp och slog läger vid Ije-Haabarim i öknen framför Moab, österut. 12 Därifrån bröt de upp och slog läger i Sereds dal. 13 Därifrån bröt de upp och slog läger på andra sidan Arnon som går genom öknen och kommer från amoreernas område. Ty Arnon utgör Moabs gräns, mellan Moab och amoreerna. 14 Därför heter det i 'Boken om Herrens krig':

"Vaheb i Sufa,
    och Arnons bäckravin,
15 och bäckravinens sidor,
    som går ner till Ars bosättning
och lutar sig mot Moabs gräns."

16 Därifrån drog de till Beer. Det var om den brunnen som Herren sade till Mose: "Samla folket så skall jag ge dem vatten." 17 Då sjöng Israel denna sång:

"Flöda, du brunn!
    Sjung om den!
18 Brunnen som hövdingar grävde,
    som folkets främste grävde ut
med spiran, med sina stavar."

Från öknen drog de till Mattana, 19 från Mattana till Nahaliel, från Nahaliel till Bamot, 20 från Bamot till den dal som ligger på Moabs mark, till Pisgas topp, där man ser ut över ödemarken.

Seger över kungarna Sichon och Og

21 Israel skickade då sändebud till Sichon, amoreernas kung, och lät säga: 22 "Låt mig tåga igenom ditt land. Vi skall inte vika av in på åkrar eller in i vingårdar och inte dricka vatten ur brunnarna. Vi skall gå Kungsvägen till dess vi kommit igenom ditt område." 23 Men Sichon tillät inte Israel att gå igenom sitt område. Sichon samlade allt sitt folk och drog ut mot Israel i öknen. När han kom till Jahas gav han sig i strid med Israel. 24 Men Israel slog honom med svärd och intog hans land från Arnon till Jabbok, ända till Ammons barn, ty deras gräns var befäst. 25 Och Israel intog alla städerna där och bosatte sig i amoreernas alla städer, i Hesbon med alla dess underlydande orter. 26 Hesbon var nämligen Sichons, den amoreiske kungens, stad, ty han hade fört krig mot den förre kungen i Moab och tagit ifrån honom hela hans land ända till Arnon. 27 Därför säger skalderna:

"Kom till Hesbon!
    Bygg och befäst Sichons stad!
28 Ty eld gick ut från Hesbon,
    en låga från Sichons stad.
Den förtärde Ar i Moab,
    herrarna på Arnons höjder.
29 Ve dig, Moab!
    Förlorat är du, Kemosh folk!
Han lät sina söner bli flyktingar
    och sina döttrar gå i fångenskap,
till amoreernas kung, Sichon.
30 Vi sköt ner dem.
    Förlorat var Hesbon,
ända till Dibon.
    Vi härjade ända till Nofa,
som når till Medeba."

31 Så bosatte sig Israel i amoreernas land. 32 Mose sände ut några att bespeja Jaeser, och de intog dess underlydande orter, och han fördrev amoreerna som bodde där. 33 Sedan vek de av och drog upp mot Basan. Och Og, kungen i Basan, drog med allt sitt folk ut till strid mot dem, vid Edrei. 34 Men Herren sade till Mose: "Var inte rädd för honom, ty jag har givit honom i din hand, med allt hans folk och hans land. Du skall göra med honom som du gjorde med Sichon, amoreernas kung, som bodde i Hesbon." 35 Och de slog honom och hans söner och allt hans folk till dess ingen överlevande fanns kvar och tog hans land i besittning.

Footnotes

  1. 4 Mosebok 21:3 Horma betyder "tillspillogivning".

Israel besegrar kungen i Arad

21 När den kananeiske kungen i Arad i Negevöknen hörde att Israel kom längs vägen till Atarim anföll han dem och tog några av dem till fånga.

Då lovade Israels folk Herren att om han hjälpte dem att besegra kungen i Arad och hans folk, skulle de fullständigt förstöra alla hans städer.

Herren gick med på deras begäran och lät dem besegra kananeerna. Israel utrotade dem och förstörde deras städer. Efter detta kallades området Horma, som betyder förstörelse.

Kopparormen

Sedan fortsatte de från berget Hor längs Röda havet för att gå runt Edoms land. Folket blev otåligt

och började protestera mot Gud och klaga inför Mose. Varför har du lett oss ut ur Egypten så att vi måste dö här i öknen? gnällde de. Här finns ju ingenting att äta och ingenting att dricka, och vi avskyr detta smaklösa manna.

Då sände Herren giftiga ormar bland dem som straff, och många blev bitna och dog.

Folket kom då till Mose och sa: Vi har syndat, för vi har talat illa om Herren och om dig. Be honom att ta bort ormarna.Då bad Mose för folket.

Herren svarade: Gör en orm av koppar och fäst den på en stång. Den som blir biten behöver bara titta på den för att få leva.

Mose gjorde då en kopparorm, och när någon blev biten fick han leva bara han tittade på kopparormen.

10 Israel vandrade därefter vidare och slog läger vid Obot.

11 Sedan fortsatte de till Ije-Haabarim i öknen, inte långt från Moab som låg österut,

12 och därifrån vandrade de till Sereds dal, där de slog läger.

13 De fortsatte sedan över till andra sidan av floden Arnon, nära amoreernas gräns. (Floden Arnon är gränsen mellan moabiterna och amoreerna.

14 Detta omtalas i 'Boken om Herrens krig

15 ligger mellan amoreerna och Moabs folk.)

16 Israel fortsatte till Beer, den källa där Herren sa till Mose: Kalla samman folket, så ska jag ge det vatten.

17-18 Där sjöng folket denna sång:Flöda, du källa!Låt oss sjunga ditt lov!Låt oss sjunga om källan som grävdes och borrades av de förnämsta bland folket,av furstar med spira och stav .De lämnade öknen och drog vidare mot Mattana,

19 Nahaliel och Bamot.

20 Sedan fortsatte de till dalen vid Moabs högslätt, där man har utsikt över öknen från berget Pisga.

Israel besegrar kung Sihon

21 Israel sände budbärare till kung Sihon, amoreernas kung.

22 Låt oss vandra genom ert land, bad de. Vi ska inte lämna huvudvägen förrän vi kommit bortom gränsen på andra sidan. Vi ska inte trampa ner era åkrar, röra era vingårdar eller dricka ert vatten.

23 Men kung Sihon inte bara vägrade dem detta. I stället mobiliserade han hela sin armé, anföll Israel i öknen och gav sig i strid med dem vid Jahas.

24 Men Israel besegrade dem och ockuperade deras land från floden Arnon till floden Jabbok, bort till ammoniternas gräns, där de hindrades av befästningar.

25-26 Israel intog alla amoreernas städer och bosatte sig i dem. En av dessa städer var Hesbon, kung Sihons huvudstad,

27-30 och detta har inspirerat diktarna att skriva:Kom till Hesbon, kung Sihons huvudstad,för en låga har flammat uppoch den har förtärt staden Ar i Moaboch den som bodde på Arnons höjder.Ve dig, Moab!Förlorade är ni, Kemos folk.Hans söner har flytt och hans döttrar tagits till fångaav Sihon, amoreernas kung.Vi har segrat. Hesbon är ödelagt ända bort till Didon,ja, ända bort till Nofa och Medeba.

31-32 Israel bosatte sig för en tid i amoreernas land.Medan de var där sände Mose ut spejare att utforska Jasers område. Han anföll städerna och drev ut de amoreer som fanns där.

33 Sedan vände de sig mot staden Basan, och kung Og i Basan mötte dem med sin armé i Edrei.

34 Men Herren sa till Mose att inte vara rädd, för fienden var redan besegrad. Det ska hända likadant med kung Og som det gjorde med kung Sihon i Hesbon, lovade Herren honom.

35 Så gick det också. Israel besegrade kung Og och dödade honom, hans söner och hela hans folk. Ingen enda överlevde, och Israel ockuperade landet.